Har vuxna i allmänhet ingen hobby?

[julgrisen]

Fast, hur mycket ledig tid har man egentligen som vuxen med heltidsjobb och ansvar för hushållet? Jag har knappt 2 h över när varje dags "måsten" (sova, äta, jobba, transportera sig, laga mat) är avklarade, och på den tiden behöver man ju i någon mån faktiskt återhämta sig (på det sätt som funkar för en själv) och även få in de sysslor som inte är "varje dag" (i mitt fall tex städa och tvätta), och "jobba ikapp" så att man får in mer tidskrävande grejer (de där 4-5 h som en dag när jag har hästen innebär).

Det lämnar max en kväll i veckan åt att träffa andra människor än kollegor och stallfolk (stallfolk är för mig på samma sociala nivå som kollegor, de är inte mina vänner).

Hur folk som har barn och/eller hus har tid att trycka in massa egna intressen är för mig en gåta? Jag har medryttarhäst 2-3 dagar per vecka (varav en brukar vara träning och därmed tar lite längre tid), och det är absolut på övre gränsen till vad som går att trycka in.

Håller helt med!

 

[sjoberga]

"måsten" (sova, äta, jobba, transportera sig, laga mat) är avklarade, och på den tiden behöver man ju i någon mån faktiskt återhämta sig (på

Det känns privilegierat när "måsten" ligger helt i linje med vad man gör frivilligt som del av ett intresse. Transporterna skulle jag dock gärna stryka; men tyvärr skulle det kosta extremt i förlorad livskvalitet så de får vara kvar och jobbas ned i omfattning lite istället.

 

[Thaliaste]

Det känns privilegierat när "måsten" ligger helt i linje med vad man gör frivilligt som del av ett intresse. Transporterna skulle jag dock gärna stryka; men tyvärr skulle det kosta extremt i förlorad livskvalitet så de får vara kvar och jobbas ned i omfattning lite istället.

Fast här är väl "måstena" i relation till att man enligt vissa linjer i tråden behöver göra lustfyllda saker för att det ska klassas som hobby. Alla människor tycker inte att det är lustfyllt att äta och laga mat, eller har ett intressant jobb. Och då tycker jag att det är fullt rimligt att benämna det som måsten i en diskussion om hur mycket tid man har fri för egenvalda, lustfyllda aktiviteter.

 

[sjoberga]

Fast här är väl "måstena" i relation till att man enligt vissa linjer i tråden behöver göra lustfyllda saker för att det ska klassas som hobby. Alla människor tycker inte att det är lustfyllt att äta och laga mat, eller har ett intressant jobb. Och då tycker jag att det är fullt rimligt att benämna det som måsten i en diskussion om hur mycket tid man har fri för egenvalda, lustfyllda aktiviteter.

Jag motsatte mig inte; utan observerade bara hur privilegierat det kan vara att måstena innehåller mycket lust och intresse. Då får man plats med så mycket mer av det.

 

[Kiwifrukt]

Fast det är väl ändå upp till var och en om de skiter i pensionsparandet eller de där tröjan på HM, så länge människan och hästen mår bra? Klarar en upp veterinärvården och har tak över huvudet och mat för dagen för sig själv och kuse har man ju råd, även om annat får stå tillbaka.

Och vad man prioriterar. Jag tycker inte att jag har ett torftigt liv för att jag inte reser och har häst istället. Jag hade inte velat resa ens om jag inte hade haft häst. Men det är klart att jag ser till att ha en buffert, och det gäller ju både om veterinären behöver tas ut eller om bilen går sönder. Om det innebär att jag får snåla in på kläder den månaden gör jag det gärna. Jag har en äldre bil för att jag prioriterar häst före vräkig bil. Men för mig är det mil emellan att prioritera bort kläder, inredning, dyra uteluncher, resor och dylikt mot att inte ens ha mat på bordet och tak över huvudet för att man hellre prioriterar häst.

 

[Thaliaste]

Jag motsatte mig inte; utan observerade bara hur privilegierat det kan vara att måstena innehåller mycket lust och intresse. Då får man plats med så mycket mer av det.

Ah, då förstår jag hur du menar. Förstod inte att du syftade på dig själv. Då är jag bara avundsjuk på att du känner lust i det jag starkt ogillar

(Själv är jag priviligierad i att ha ett jobb som ger väldigt mycket mening, det tänker jag ofta på då alla inte har den möjligheten)

 

[Bison]

Fast, hur mycket ledig tid har man egentligen som vuxen med heltidsjobb och ansvar för hushållet? Jag har knappt 2 h över när varje dags "måsten" (sova, äta, jobba, transportera sig, laga mat) är avklarade, och på den tiden behöver man ju i någon mån faktiskt återhämta sig (på det sätt som funkar för en själv) och även få in de sysslor som inte är "varje dag" (i mitt fall tex städa och tvätta), och "jobba ikapp" så att man får in mer tidskrävande grejer (de där 4-5 h som en dag när jag har hästen innebär).

Det lämnar max en kväll i veckan åt att träffa andra människor än kollegor och stallfolk (stallfolk är för mig på samma sociala nivå som kollegor, de är inte mina vänner).

Hur folk som har barn och/eller hus har tid att trycka in massa egna intressen är för mig en gåta? Jag har medryttarhäst 2-3 dagar per vecka (varav en brukar vara träning och därmed tar lite längre tid), och det är absolut på övre gränsen till vad som går att trycka in.

Jag har minst 6 timmar över varje dag, jobbar heltid.
Vi är två vuxna hemma som hjälps åt med allt så det går inte åt många minuter varje dag och då är vi ändå pedanter.
Stallet är avkoppling för mig, några fyra till fem timmar har det aldrig tagit om jag inte kör till träning eller är ledig och lägger en hel dag i stallet.

 

[Bison]

Och vad man prioriterar. Jag tycker inte att jag har ett torftigt liv för att jag inte reser och har häst istället. Jag hade inte velat resa ens om jag inte hade haft häst. Men det är klart att jag ser till att ha en buffert, och det gäller ju både om veterinären behöver tas ut eller om bilen går sönder. Om det innebär att jag får snåla in på kläder den månaden gör jag det gärna. Jag har en äldre bil för att jag prioriterar häst före vräkig bil. Men för mig är det mil emellan att prioritera bort kläder, inredning, dyra uteluncher, resor och dylikt mot att inte ens ha mat på bordet och tak över huvudet för att man hellre prioriterar häst.

Håller med.
Jag vill inte ens resa
Nu utan häst lägger jag bara pengar på hög och tycker livet är lite segt. Kan ju inte köpa hur många katter som helst

 

[Thaliaste]

Jag tror du vänt på argumentationen nu. Det som reagerats på tidigare i tråden är att det bara är datorspel som anses vara dåligt i överflöd, medan exempelvis att hålla på med hästar i överflöd är mer eller mindre accepterat utan pekpinnar.

Nej, jag har inte vänt på någon argumentenation. Det jag vänder mig mot är trivialiserandet av missbruk där spel är drogen.

Att ha hästar "i överflöd" på ett sätt som inte ifrågasätts är knappast på samma nivå som ett missbruk. När hästar "i överflöd" ifrågasätts så är det i min erfarenhet oftast pga att ägaren inte kan tillgodose djurens behov eller inte ser/inte kan acceptera att djurets liv behöver avslutas. I mina ögon har denna problematik haft mycket större överlapp med ett samlarbeteende (svårt att göra sig av med saker) eller svårigheter med att sätta gränser mellan sig själva och omvärlden behov, och de har velat hjälpa alla varelser de ser. Jag har aldrig stött på någon "hästsamlare" som har samma drivkraft i sin problematik som de spelmissbrukare jag stött på/läst om. De finns säkert, men jag har svårt att se att det skulle vara det vanligaste fallet.

 

[Thaliaste]

Jag tror att hästmissbruket d.v.s. när hästintresset går ut över ens kropp och ekonomi på ett osunt sätt är mer utbrett än vad många hästmänniskor själva vill erkänna. Hur många hästmänniskor är det inte som fortsätter rida trots att de egentligen för sin egen hälsas skull borde låta bli? Eller som borde välja en tryggare häst (p.g.a. skador) men som inte vill för att tävlingar lockar så mycket att de riskerar ytterligare skador för att fortsätta?

För mig är det dock stor skillnad mellan något som är "osunt" och något som är ett "missbruk". Det blir en jättekonstig diskussion om vi ska likställa dessa termer. Självklart finns det många människor som gör val som inte är optimala för dem ur ett hälsoperspektiv, det gör jag själv varje dag. Men det innebär inte ett missbruk för mig.

 

[sjoberga]

Ah, då förstår jag hur du menar. Förstod inte att du syftade på dig själv. Då är jag bara avundsjuk på att du känner lust i det jag starkt ogillar

(Själv är jag priviligierad i att ha ett jobb som ger väldigt mycket mening, det tänker jag ofta på då alla inte har den möjligheten)

Knappt så man vågar säga att även sovandet och transporterandet sker med viss njutning och ger återhämtning (sovandet naturligt och transporterandet som hindrandet att göra annat än att filosofera, tänka - och köra.)

Som en gammal kollega sa till mig en gång när jag uttryckte att det var roligt att komma till jobbet med roliga arbetsuppgifter -”om det skulle vara roligt hade det inte hetat jobb, det ska vara jobbigt, det hör man ju”.

Jag tänker att behovet av stor mängd lustfylld hobby utöver dessa måsten ser väldigt olika ut beroende på hur lustfyllda dessa måsten är.

 

[Kiwifrukt]

Jag har minst 6 timmar över varje dag, jobbar heltid.
Vi är två vuxna hemma som hjälps åt med allt så det går inte åt många minuter varje dag och då är vi ändå pedanter.
Stallet är avkoppling för mig, några fyra till fem timmar har det aldrig tagit om jag inte kör till träning eller är ledig och lägger en hel dag i stallet.

Samma här. Nu har jag förmånen att jobba hemifrån delvis, och de dagarna är så klart ännu mer fördelaktiga (ingen restid, kan rida på lunchen) men även de dagar jag jobbar från kontoret har jag i alla fall typ fem timmar fritid mellan att jag kommer hem och att jag går och lägger mig. Och fem timmar tar det inte ens på helgen när jag motionerar båda hästarna typ en timme var. Det är om det är tävling det tar så lång tid.

Men visst, på den tiden jag hade häst installad med andra tog det så klart längre tid, främst för att jag fick addera restid till och från stallet då. Men fem timmar vete katten om det tog ens då (hade en häst då).

 

[golit]

När jag träffar nya människor t.ex. på jobbet så brukar jag berätta om ridningen om vi t.ex. sitter och diskuterar vad man gör när man inte jobbar på fikarasten. sen fråga om de har någon hobby. Från de flesta får jag ett nej de har ingen hobby. Kan inte hitta något mönster att det är folk med eller utan barn för t.ex.a småbarnsföräldrar kan jag absolut förstå att det är fullt upp i livet ändå.

De flesta verkar ändå inte ha något de brinner för eller är riktigt intresserade av vilket har förvånat mig lite ibland. Så vad gör vuxna som inte rider? Vad fyller man sin fritid med? Ibland berättar ju de om att de tränar men kanske max två gånger i veckan ser jag inte riktigt som en hobby. De verkar de inte heller göra.

Man kan ju fundera över om att titta på idrott är en hobby? Generellt tycker jag inte det, men om man ser alla Manchester Uniteds matcher måste det nog vara det.

Sen kan golit vara fascinera över att så många män gillar baseball, men inte har någon aning om vem som är kastare i New York Yankees.

golit känner en man som samlar på whisky, det är dyrt men upptar inte flera timmar i veckan. Då skulle samlingen ta slut.

 

[Sharpless]

Nej, jag har inte vänt på någon argumentenation. Det jag vänder mig mot är trivialiserandet av missbruk där spel är drogen.

Att ha hästar "i överflöd" på ett sätt som inte ifrågasätts är knappast på samma nivå som ett missbruk. När hästar "i överflöd" ifrågasätts så är det i min erfarenhet oftast pga att ägaren inte kan tillgodose djurens behov eller inte ser/inte kan acceptera att djurets liv behöver avslutas. I mina ögon har denna problematik haft mycket större överlapp med ett samlarbeteende (svårt att göra sig av med saker) eller svårigheter med att sätta gränser mellan sig själva och omvärlden behov, och de har velat hjälpa alla varelser de ser. Jag har aldrig stött på någon "hästsamlare" som har samma drivkraft i sin problematik som de spelmissbrukare jag stött på/läst om. De finns säkert, men jag har svårt att se att det skulle vara det vanligaste fallet.

Jo, du vänder på argumentationen. Det du säger är ju just att det bara är datorspelande som är ett problem, om man negligerar livet i övrigt, men att hästar inte är ett problem om du negligerar livet i övrigt, utan bara om det är andra problem i botten.

 

[Thaliaste]

Jo, du vänder på argumentationen. Det du säger är ju just att det bara är datorspelande som är ett problem, om man negligerar livet i övrigt, men att hästar inte är ett problem om du negligerar livet i övrigt, utan bara om det är andra problem i botten.

Nej, det säger jag inte. Det jag sagt är:
1. Det är en gradskillnad mellan att göra olika prioriteringar och att vara i ett missbruk.
2. Gällande just att ha hästar "i överflöd", som var det exempel som gavs, så är min bild att det i just fall som handlar om att en person har väldigt många djur oftare ligger en viss problematik bakom.

Jag har INTE sagt att det endast är spelande som innebär problem. Men jag säger att ett missbruk KAN ha spelande som drog, precis som andra droger, och att jag inte tycker att man ska negligera det eller lättsamt likställa det med att spendera lite extra tid i stallet på kvällen.

 

[Sharpless]

Nej, det säger jag inte. Det jag sagt är:
1. Det är en gradskillnad mellan att göra olika prioriteringar och att vara i ett missbruk.
2. Gällande just att ha hästar "i överflöd", som var det exempel som gavs, så är min bild att det i just fall som handlar om att en person har väldigt många djur oftare ligger en viss problematik bakom.

Jag har INTE sagt att det endast är spelande som innebär problem. Men jag säger att ett missbruk KAN ha spelande som drog, precis som andra droger, och att jag inte tycker att man ska negligera det eller lättsamt likställa det med att spendera lite extra tid i stallet på kvällen.

Ja, det är sant att göra olika prioriteringar i livet inte är samma sak som ett beroende, och bakom i stort sett alla beroenden, oavsett vilket slag det än är, så finns det någon form av problematik bakom, oavsett om det handlar om vadslagning, annat spel, droger, hästar ...

Problemet är fortfarande att det är ont om reflektion över att vissa sorters beteenden som inte innefattar att man sitter framför en datorskärm kan vara en form av beroende det också. Det förfasas mycket över att folk spelar datorspel, och "tänk på att det kan bli ett beroende", men ingen har någonsin sagt detsamma till någon som ägnar all sin fritid åt hästar.

 

[Sel]

Nej, det säger jag inte. Det jag sagt är:
1. Det är en gradskillnad mellan att göra olika prioriteringar och att vara i ett missbruk.
2. Gällande just att ha hästar "i överflöd", som var det exempel som gavs, så är min bild att det i just fall som handlar om att en person har väldigt många djur oftare ligger en viss problematik bakom.

Jag har INTE sagt att det endast är spelande som innebär problem. Men jag säger att ett missbruk KAN ha spelande som drog, precis som andra droger, och att jag inte tycker att man ska negligera det eller lättsamt likställa det med att spendera lite extra tid i stallet på kvällen.

Men hör du inte själv hur du formulerar skillnaden? Det är ingen som jämför med att "spendera lite extra tid i stallet" heller, utan folk som faktiskt åsidosätter sina egna behov, andras behov och skuldsätter sig för att endera köpa, behålla eller tävla sin häst. Ska man göra en jämförelse får man göra det mellan "rättvisa" extremer tycker jag.
Vad gör det ena till ett missbruk och det andra till någonting annat?
Jag håller med de som skrivit att om någon diagnostiseras med spelmissbruk är missbruket ett symptom, inte en orsak, precis som i alla andra fall av problematiska beteenden.

Allmänt: Stigmatiseringen av spel som fritid och hobby påminner lite om häxjakten på rollspelare och folk som gillade att se på skräck och actionfilmer på det glada nittiotalet. Vi skulle alla bli styckmördare eller antisociala och som bäst bara gå ut och välta gravstenar då och då.

 

[Raderad medlem 120709]

Allmänt: Stigmatiseringen av spel som fritid och hobby påminner lite om häxjakten på rollspelare och folk som gillade att se på skräck och actionfilmer på det glada nittiotalet. Vi skulle alla bli styckmördare eller antisociala och som bäst bara gå ut och välta gravstenar då och då.

Håller med. Nästan allt jag gillar har fått den där fy-stämpeln genom åren. Rollspel, skräck, actionfilm, goth, metal och hårdrock, och nu är det tydligen dator- och tv-spelens tur igen. Mina favoritspel definieras dessutom som mörk fantasy med rollspelsinfluenser såatteh... jag relaterar helt klart mer till det som inte bara är solsken och glädje. Inte har jag blivit någon våldsverkare för det.

Men jag inser att de sakerna är något som många känner avsmak inför. Det får mig att undra vad som är acceptabla och inte oroväckande intressen enligt de människorna?

 

[Wingates]

Håller med. Nästan allt jag gillar har fått den där fy-stämpeln genom åren. Rollspel, skräck, actionfilm, goth, metal och hårdrock, och nu är det tydligen dator- och tv-spelens tur igen. Mina favoritspel definieras dessutom som mörk fantasy med rollspelsinfluenser såatteh... jag relaterar helt klart mer till det som inte bara är solsken och glädje. Inte har jag blivit någon våldsverkare för det.

Men jag inser att de sakerna är något som många känner avsmak inför. Det får mig att undra vad som är acceptabla och inte oroväckande intressen enligt de människorna?

Vilket spel?

 

[Raderad medlem 120709]

Vilket spel?

På sistone mest Elden Ring, men hela Souls-serien och Bloodborne också. Jag tror att om de hade släppts under värsta satanist- och spelvåldsnojan så hade det blivit en del liv kring deras innehåll.