Jag håller med dig helt! Jag har en kollega som inte alls speciellt "aktivt" stöder HBTQ-rörelsen men hon är den första jag kom ut till på jobbet och hennes stöd, hur passivt det nu än är, betyder jättemycket för mig. Jag behöver inte att hon är speciellt outspoken eller demonstrerar. Jag kan vara mig själv med henne och det räcker gott och väl för mig.Förlåt men nu blev det nästan lite kränkande? Mitt stöd är skapligt passivt. Beoende på att jag sällan hamnar i situationre där jag ens behöver vara aktiv. I det kretsar jag är så känns det alldeles självklart att stödja rörelsen. På samma sätt som jag stöder demokratin, folkbildning, FNS mänskliga rättigheter, barnkonventionen, och andra självklara saker.
Är det inte värt något alls att jag stöder HBTQ-rörelsen? Måste jag bli aktivist för att få rätten att stödja er?