Jag vill inte!

[TheRedLightning]

Inte många tycker det är roligt att köra bil. Jag känner ingen som tycker det är roligt i af, men det är praktiskt att kunna ta sig dit man vill, när man vill och utan att behöva förlita sig på andra.

Jag tycker att det är roligt. I alla fall ibland.
Och jag känner massor av folk som tycker det är jättekul att köra bil.

Jag tycker det är kul att köra bil eller tja oavsett fordon som framförs så är det kul, speciellt när det blir utmaningar.

 

[astronaut]

Inte många tycker det är roligt att köra bil. Jag känner ingen som tycker det är roligt i af, men det är praktiskt att kunna ta sig dit man vill, när man vill och utan att behöva förlita sig på andra.

Jag personligen älskar att köra bil. Tycker det är skitkul och roligare lär det ju bli när jag väl får körkortet och slipper köra med trafiklärare (även om han är störtskön att köra med) samt mamma. Just nu blev ju körkort ett måste med, kanske underlättar för mig att få arbete. Kostnaden är egentligen inget jag har råd med (eller ens har så tack mamma för du hjälpte mig med att ta ett lån) men det blev en investering inför framtiden OM jag nu får arbete.

Men kommer med all säkerhet använda bilen enbart för att kunna ta sig fram (t.ex. storhandla, fototurer eller när jag besöker vännerna i grannstaden då bussarna/tågen går inte så förbenat ofta).

 

[Gnist]

Ja, alltså naturligtvis finns det de som älskar att köra bil.. Jag har inte påstått att ingen nånstans inte gör det, men av alla människor jag känner finns det inte en enda som tycker det är superroligt, så varför citeras mitt inlägg med svar som "jag älskar att köra bil"? Ni ingår inte i de jag känner liksom

 

[Flixon]

Inte många tycker det är roligt att köra bil. Jag känner ingen som tycker det är roligt i af, men det är praktiskt att kunna ta sig dit man vill, när man vill och utan att behöva förlita sig på andra.

Oj, jag ÄLSKAR att köra bil. Något av det bästa jag vet är att sätta mig själv i bilen och rulla iväg, att få vara helt ensam en stund, att koncentrera mig på bara bilkörningen och P3 i radion

 

[Flixon]

Ja, alltså naturligtvis finns det de som älskar att köra bil.. Jag har inte påstått att ingen nånstans inte gör det, men av alla människor jag känner finns det inte en enda som tycker det är superroligt, så varför citeras mitt inlägg med svar som "jag älskar att köra bil"? Ni ingår inte i de jag känner liksom

Haha sorry, såg inte det här inlägget förrän det var försent att ändra. Du kan ignorera mitt tidigare svar då

 

[Gimlan]

Det är tråkigt att köra bil - om man inte får köra fort. Och det får man ju inte

 

[Flixon]

Det är tråkigt att köra bil - om man inte får köra fort. Och det får man ju inte

Det beror på vad man jobbar med...

 

[Petruska]

Jag tror att jag förstår ungefär hur du känner.

Jag tog mycket motvilligt körkort vid 30 års ålder.

Jag bor mitt i stan, så bilen är mycket av en belastning hemma. Alla andra sätt att förflytta sig inom stan är ju bättre.

En del av min motvilja grundar sig i att jag åkte väldigt mycket bil som barn, och alltid var mer eller mindre åksjuk. När jag kör själv blir jag inte åksjuk, så det är att föredra. Måste jag åka bil, kör jag helst.

Jag håller inte med de som säger att man blir friare och mer oberoende av att ha bil. Jag har numera en bil, och jag känner mig rätt bunden av den. Den kräver skötsel och däckbyten och parkeringsplats och är rätt jobbig.

Jag fattar inte hur någon kan uppleva frihet i ett vara beroende av en så stor, dyr, ful, illaluktande sak som dessutom i sin tur är beroende av oljeborrning i Mellanöstern.

Jag skulle se mig som mycket mer oberoende och självständig om jag klarade mig utan bil! Då skulle jag ju visa att jag kunde reda mig själv, utan att vara bilberoende!

Enda anledningen till att jag har en bil är att jag inte får ihop hästeriet annars. Detta är det utan jämförelse starkaste argumentet mot att ha en häst, men för närvarande har jag en. (Jag vill väldigt gärna ha min häst.)

 

[kolblakkur]

Gud vad jag känner igen mig i dig @Tassetass!
Jag läste de första tio sidorna i teoriboken och blev gråtfärdig; det är så tråkigt att klockorna stannar. Det känns som att man aldrig kommer att kunna komma ihåg allt, det går liksom inte in för att det är så tråkigt. Jag vill inte lära mig tråkiga saker! Tänkte ändå försöka ta det där sabla kortet, men skjuter upp det hela tiden. Nu har jag siktat in mig på att ta det i vinter.

 

[Tassetass]

Gud vad jag känner igen mig i dig @Tassetass!
Jag läste de första tio sidorna i teoriboken och blev gråtfärdig; det är så tråkigt att klockorna stannar. Det känns som att man aldrig kommer att kunna komma ihåg allt, det går liksom inte in för att det är så tråkigt. Jag vill inte lära mig tråkiga saker! Tänkte ändå försöka ta det där sabla kortet, men skjuter upp det hela tiden. Nu har jag siktat in mig på att ta det i vinter.

Heja oss!!

Tack och lov är jag väl skolad i konsten att ta mig igenom tråkigt material (inte ens körkortsteorin är värre än skatterätt eller bolagsrätt), men jag måste säga att jag föredrar att använda den hemsida jag har tillgång till framför boken. När jag köpte paket på körskolan ingick det en värdekod till trafikskolaonline.se och den tycker jag funkar rätt så bra.

 

[Gimlan]

Det beror på vad man jobbar med...

Ett sånt jobb har inte jag blev jag varse i maj och fick betala böter

 

[DeadSerious]

Jag tog mitt körkort för 3 år sedan (då jag var 18) och har från första gången jag körde en bil hatat det av hela mitt hjärta. Det gör jag fortfarande, minst lika mycket. Däremot är jag så himla glad nu i efterhand att jag genomled allting och tog det jäkla körkortet! Trots att jag inte gillar att köra bil så får jag åtminstone göra det. Det är ju ingenting som säger att jag måste köra bara för att jag har körkort, men jag har valet. Jag kör alltid till jobbet och sådär, det tycker jag är helt okej för det har liksom blivit rutinmässigt, men all körning utöver det försöker jag undvika. Nu är jag nyligen separerad, men mitt ex åkte med mig vid 2 tillfällen under hela tiden jag haft mitt körkort, båda gångerna skulle han hämtas från sjukhuset och var helt klart inkapabel att framföra fordon. Alla andra gånger körde han när vi skulle någonstans tillsammans. På den nivån är det alltså, men ändå är jag så himla lycklig att jag har mitt körkort - för det ger mig valmöjligheten!

Så kämpa på är mitt råd, du behöver (förhoppningsvis ) bara ta det en gång, sedan är det avklarat och du är fri att göra precis som du vill

 

[Hyacinth]

Jag vill bara sätta mig i en hörn och tjura, alternativt gråta ögonen ur mig. Varenda fiber i min kropp skriker bara "JAG VILL INTE GÖRA DET HÄR!!" och jag blir så trött på mig själv.

Vad pratar jag om? Jo, ta körkort.

Jag har aldrig gillat att åka bil. Med folk jag litar på har det ändå gått bra. Jag har alltid avskytt att vistas i trafiken, vare sig det är till fots eller på cykel. Jag tycker att bilar är fruktansvärt ointressanta ting och att själv köra bil är på en rolighetsskala i nöjd med att få en rotfyllning. Har aldrig uppskattat saker med motorer och hjul, jag var inte ens särskilt intresserad av att lära mig cykla när jag var liten.

Jag förstår nyttan med körkort, det behöver ingen förklara för mig. Frihetsargumentet biter föga, jag har bott själv i tio år och klarat mig fint utan bil. De få gånger jag verkligen behövt bil har det löst sig på annat sätt, men det har inte varit särskilt många gånger. Givetvis har jag åkt bil med både familj och kompisar, men hade de inte haft bil hade det löst sig ändå, jag ser inte en busstur eller en längre promenad som ett problem. Visst KAN man göra mer med bil, men det rör sig i allmänhet inte om saker som intresserar mig ändå.

Nu är jag dock i ett sånt läge att jag ska ta körkort. Varför? Dels av lite pliktkänsla, numer kör sambon överallt (för han är van vid att ha bil och kan inte tänka sig att gå eller cykla några kilometer för att handla, då tar vi bilen), vi har svärföräldrarna en mil utanför stan (jag har inga problem med att gå eller cykla, men visst tar det längre tid), dels lite av framtidsplanering då barn finns på tapeten (och då vill jag vara hyfsat trygg bakom ratten) och än lite längre fram hus på landet. Och så har vi beställt en ny bil om borde komma om en månad eller två och den vill jag förstås gärna kunna ratta runt (har ju ändå betalt för halva...).

Vi har nu övningskört en del och jag har hittills tagit tre körlektioner (har betalat för ytterligare tolv, så de kommer att beta av vartefter). Jag är inte dålig på att köra bil, jag verkar lära mig rätt snabbt och kan numer ratta mig fram i bostadsområden och på landsväg (stadskörning och motorväg har vi inte sysslat med än). Sambon är toppen som handledare och jag har hittat en kanonbra körskola med en lärare som verkligen är lugnet själv. Det är inte heller någon större ekonomisk belastning att ta körkort, jag försakar ingenting för att kunna få det där lilla plastade kortet.

Men jag hatar det verkligen. Alltså på riktigt hatar. Jag använder inte det ordet lättvindigt, men jag hatar det verkligen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är men det är tråkigt, jag avskyr som sagt att vistas i trafiken, jag får noll och ingen tillfredsställelse när det går bra och det känns bara så allmänt jädra meningslöst.

Folk kommer med glada tillrop, säger att det blir bättre och bla bla bla, och det är säkert sant, men hittills har jag inte hittat någon som så innerligt avskytt bilkörning som jag gör. Jag känner folk som varit rädda som kommit över det men det är inte riktigt det det handlar om heller. Jag har också varit rädd, men trots att rädslan på det stora hela gått över känns det inte ett dugg bättre.

Så min enkla fråga är helt enkelt om det finns någon som likt mig verkligen avskytt hela konceptet bilkörning men till slut landat i någon sorts känsla av att "Det här är rätt okej ändå"?

//Jenny

Jag lider med dig. Jag har inte heller körkort och tycker jag klarar mig fint. Men nog inser jag att det vore lättare med. Själv har jag en blockering, jag är övertygad om att jag inte kan. Dessutom blir jag lätt uttråkad och kommer på mig med att titta på naturen istället för vägen när jag övningskör (vilket jag gjort då och då i 14 år med diverse olika handledare). Jag kommer inte vidare.

Jag funderar på en intensivkurs, så jag är av med det.

 

[Tassetass]

En dryg månad har gått sedan jag startade den här tråden. Jag blir bättre, det märker jag själv. Får någon brainfreeze då och då men det får ju rutinerade förare också så det försöker jag att inte fästa för mycket vikt vid. Jag vet att de inte skulle göra körningen svårare om de inte tror att jag klarar det, känns skönt att jag litar på körlärarna även om jag inte litar på mig själv. (Min galna körlärare har till och med bokat in mig för uppkörning i slutet av november och vad jag förstått släpper de inte iväg folk för uppkörning om de inte känner sig säkra på att eleven blir godkänd, de är tydligen rädda om sin statistik.)

Men jag avskyr det fortfarande... Jag har körlektioner två gånger i veckan och varje gång hoppas jag att få akut magsjuka eller något liknande som kan rädda mig. Tyvärr händer det ju inte på beställning och bokad lektion får ju betalas om den inte avbokas i tid så det är bara att bita ihop. Det värsta jag vet här i världen är tandläkaren och jag skulle hellre gå dit två gånger i veckan.

Nåja... Imorgon hämtar vi nya bilen och om bara jag och sambon kan befinna oss hemma och lediga samtidigt någon gång (tror det hänt två gånger senaste två månaderna...) så kan jag rent av övningsköra med den, det kanske gör att det blir lite roligare.

 

[lil-sis]

En dryg månad har gått sedan jag startade den här tråden. Jag blir bättre, det märker jag själv. Får någon brainfreeze då och då men det får ju rutinerade förare också så det försöker jag att inte fästa för mycket vikt vid. Jag vet att de inte skulle göra körningen svårare om de inte tror att jag klarar det, känns skönt att jag litar på körlärarna även om jag inte litar på mig själv. (Min galna körlärare har till och med bokat in mig för uppkörning i slutet av november och vad jag förstått släpper de inte iväg folk för uppkörning om de inte känner sig säkra på att eleven blir godkänd, de är tydligen rädda om sin statistik.)

Men jag avskyr det fortfarande... Jag har körlektioner två gånger i veckan och varje gång hoppas jag att få akut magsjuka eller något liknande som kan rädda mig. Tyvärr händer det ju inte på beställning och bokad lektion får ju betalas om den inte avbokas i tid så det är bara att bita ihop. Det värsta jag vet här i världen är tandläkaren och jag skulle hellre gå dit två gånger i veckan.

Nåja... Imorgon hämtar vi nya bilen och om bara jag och sambon kan befinna oss hemma och lediga samtidigt någon gång (tror det hänt två gånger senaste två månaderna...) så kan jag rent av övningsköra med den, det kanske gör att det blir lite roligare.

Heja dig!

Och egen bil är lite roligare.

 

[mandalaki]

Jag tror att jag förstår ungefär hur du känner.

Jag tog mycket motvilligt körkort vid 30 års ålder.

Jag bor mitt i stan, så bilen är mycket av en belastning hemma. Alla andra sätt att förflytta sig inom stan är ju bättre.

En del av min motvilja grundar sig i att jag åkte väldigt mycket bil som barn, och alltid var mer eller mindre åksjuk. När jag kör själv blir jag inte åksjuk, så det är att föredra. Måste jag åka bil, kör jag helst.

Jag håller inte med de som säger att man blir friare och mer oberoende av att ha bil. Jag har numera en bil, och jag känner mig rätt bunden av den. Den kräver skötsel och däckbyten och parkeringsplats och är rätt jobbig.

Jag fattar inte hur någon kan uppleva frihet i ett vara beroende av en så stor, dyr, ful, illaluktande sak som dessutom i sin tur är beroende av oljeborrning i Mellanöstern.

Jag skulle se mig som mycket mer oberoende och självständig om jag klarade mig utan bil! Då skulle jag ju visa att jag kunde reda mig själv, utan att vara bilberoende!

Enda anledningen till att jag har en bil är att jag inte får ihop hästeriet annars. Detta är det utan jämförelse starkaste argumentet mot att ha en häst, men för närvarande har jag en. (Jag vill väldigt gärna ha min häst.)

Nej då, bil behöver man nödvändigtvis inte bli mer oberoende av - men körkort. Så att man kan när det behövs.

 

[Petruska]

Nej då, bil behöver man nödvändigtvis inte bli mer oberoende av - men körkort. Så att man kan när det behövs.

Fast så fort man har körkort visar de sig ju att det behövs ideligen. Innan dess behövdes det aldrig. Så det är nåt skumt med det där.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast så fort man har körkort visar de sig ju att det behövs ideligen. Innan dess behövdes det aldrig. Så det är nåt skumt med det där.

Jag behöver körkort! Känner mig om ett barn jämfört med alla andra för att jag inte har det så planen är att ordna det hela nästa år. Vad jag ska göra sen vet jag inte, fattig som jag är kan jag ju knappast köpa bil oavsett och jag har verkligen inga planer på att bosätta mig så att bil behövs.

 

[Niyama]

Jag håller inte med de som säger att man blir friare och mer oberoende av att ha bil. Jag har numera en bil, och jag känner mig rätt bunden av den. Den kräver skötsel och däckbyten och parkeringsplats och är rätt jobbig.

Jag fattar inte hur någon kan uppleva frihet i ett vara beroende av en så stor, dyr, ful, illaluktande sak som dessutom i sin tur är beroende av oljeborrning i Mellanöstern.

Jag älskar friheten att kunna åka vart jag vill när jag vill. Inte behöva boka biljetter och passa tider.

Men det är också himla smidigt att slippa bilen, är utan sen några år tillbaka och använder cykel. Det är frihet i vardagen, men trist när man vill åka iväg lite längre.

 

[Niyama]

När jag mådde som sämst körde jag runt med bilen. Det var ångestdämpande. Det enda som funkade, koncentrationen som krävdes var liksom helt lagom. Dock varken ekonomiskt eller miljövänligt