Jag vill inte!

[Inte_Ung]

1. Anser du att jag är olämplig som bilförare för att jag avskyr att köra bil?
2. Jag har redan börjat på körskola, missade du den biten i inlägget?

Att avsky att köra bil är inte alls bra för säkerheten.
Det måste du komma över.
Din bilskola har inte lyckats med att lösa det problemet.
Prova en annan som kan.

 

[Tassetass]

Jag tycker om att köra bil, generellt. Jag föredrar att köra själv framför att åka med andra och som sambo var det nästan alltid jag som körde när vi åkte någonstans. Jag skulle dock gärna vara utan bil för det kostar en sabla massa mer pengar än vad jag egentligen tycker det är värt, men som jag bor och lever nu är bil ett måste.

Ja, kostnaden är ju ett aber. När jag bodde i min förra stad undrade folk hur har jag hade råd med en lägenhet som kostade runt 7 000 kr totalt per månad när jag bodde själv. Det var inga som helst problem för jag hade ki ingen bil! En boendekostnad på 4 500 kr och bilkostnad på 2 500 kr hade ingen reagerat över.

 

[Tassetass]

Att avsky att köra bil är inte alls bra för säkerheten.
Det måste du komma över.
Din bilskola har inte lyckats med att lösa det problemet.
Prova en annan som kan.

Plötsligt påminns jag om varför jag har dina inlägg på ignore...

Så länge jag har respekt för vad jag håller på med och är fokuserad och försiktig har jag oerhört svårt att se hur min avsky för aktiviteten skulle påverka säkerheten. Och den körskola som kan ändra en livslång känsla på tre lektioner finns helt enkelt inte, så byta bort min toppenfina körlärare tänker jag rakt inte göra.

 

[Inte_Ung]

Så länge jag har respekt för vad jag håller på med och är fokuserad och försiktig har jag oerhört svårt att se hur min avsky för aktiviteten skulle påverka säkerheten.

Känslan av avsky stör koncentrationen.
Och i trafiken så gäller det att vara med och koncentrerad.
Annars så kan man göra fatala misstag.

Att du gillar din körlärare är en bra start.

Din oförskämda kommentar väljer jag att ignorera.

 

[Emale]

Att avsky att köra bil är inte alls bra för säkerheten.
Det måste du komma över.
Din bilskola har inte lyckats med att lösa det problemet.
Prova en annan som kan.

Jag håller inte med. Jag fick ofta höra att jag körde bra(egen uppfattning var att jag körde ok), trotts det avskydde jag att köra bil. Med åren har jag slutat hata och ogillar, alltså låter gärna någon annan köra eller åker kommunalt om det finns möjlighet. Men kör själv regelbundet därför att det är nödvändigt för att kunna göra roliga saker jag vill göra.

Man kanske inte blir bäst i världen på något om man inte har stor passion för det, men medioker kan man definitivt bli. Det finns mängder med saker jag tycker är tråkigt och undviker men som jag ändå utför ganska bra när jag väl måste. Så tror jag att det är för de flesta.

 

[Inte_Ung]

Med åren har jag slutat hata och ogillar, ....

Du har slutat att hata.
Det är nödvändigt för säkerheten.

Jag är yrkesförare på tung trafik (bl. mycket annat) och ägnar mina dagar åt att kompensera för de fel som bilister gör.
Och de är många, många fler än vad bilisterna själva vet om.

 

[nexxa]

Nu har jag hastat igenom tråden, så jag hoppas jag inte upprepar någon annans kommentar
Har du några tråkiga minnen eller rent av trauman från bilkörning? Alltså som du som passagerare hamnat i? Ibland finns det ju förklaringar som härstammar från barndomen som är svåra att koppla samman. Eller så avskyr man bara det rätt och slätt

Har haft mitt körkort nu i 7,5 år och jag fullkomligt älskar att köra bil! Har nog ärvt det av mamma, ett ständigt slagsmål om vem som ska få köra

 

[aiquen]

Nä, ska man försöka göra en koppling mellan vad man generellt sett tycker om bilkörning och hur man framför en bil, så är det väl snarare de som verkligen gillar att köra bil som kan vara ett hot mot säkerheten. Om man tänker på risktagningar etc. Det är ju inte direkt min bilkörningshatande mamma som bara använder bilen för att ta sig mellan punkt A och B som jag riskerar att möta i en bredsladd i en kurva liksom ... Bara för "att sladda lite är ju kul".

 

[nexxa]

Kan tillägga att min bästa vän försköt sitt körkort till en process som tog 2 år just för att hon först inte ville men också för att hon var rädd. När hon väl hade körkortet i sin hand tog det 2 veckor innan hon vågade sig ut

 

[Tassetass]

Nu har jag hastat igenom tråden, så jag hoppas jag inte upprepar någon annans kommentar
Har du några tråkiga minnen eller rent av trauman från bilkörning? Alltså som du som passagerare hamnat i? Ibland finns det ju förklaringar som härstammar från barndomen som är svåra att koppla samman. Eller så avskyr man bara det rätt och slätt

Har haft mitt körkort nu i 7,5 år och jag fullkomligt älskar att köra bil! Har nog ärvt det av mamma, ett ständigt slagsmål om vem som ska få köra

Jag har också funderat på det. Jag var nära att bli påkörd en gång när jag kanske var fem eller sex år och jag var med i en rätt rejäl avsladdning ut i snön när jag var kanske tolv, men inget mer än så. De jag åkte mest med under min uppväxt var förstås mamma och pappa som båda var väldigt duktiga bilförare.

 

[nexxa]

@Tassetass Olyckor händer ju ibland hur bra man än kör vilket känns irriterande när någon annan plötsligt kör på en och ibland gör ju väderförhållandena att man tappar greppet om väglaget hur man än bär sig åt. Tror du att någon av händelserna skulle kunna ha någon gemenskap med oviljan till att köra? Eller rädsla för att du ska råka åsamka någon skada som chaufför?

 

[Tassetass]

@nexxa Det ligger säkert något i det. Jag har en enorm respekt för de krafter som rör sig på vägarna och vill förstås inte vara med om eller orsaka någon olycka. Jag tror du kan vara inne på något när du säger att hur bra och rätt man än kör själv kan andra faktorer göra att någon skadas. Jag är inget kontrollfreak så där rent allmänt, men jag har väldigt svårt att acceptera den kalkylerade risk det innebär att köra bil.

 

[athena_arabians]

@nexxa Det ligger säkert något i det. Jag har en enorm respekt för de krafter som rör sig på vägarna och vill förstås inte vara med om eller orsaka någon olycka. Jag tror du kan vara inne på något när du säger att hur bra och rätt man än kör själv kan andra faktorer göra att någon skadas. Jag är inget kontrollfreak så där rent allmänt, men jag har väldigt svårt att acceptera den kalkylerade risk det innebär att köra bil.

Det jag var rädd för, helt ärligt, var att göra illa någon annan. Kombinera det med dåligt självförtroende så blev jag livrädd för att köra bil. Jag har fortfarande respekt för att jag sitter i ett mordredskap på ett till två och ett halv ton (jobbilen) men jag är inte rädd för annat än mina medtrafikanter

Jag tror dock att är man RÄDD hela tiden är man en dålig förare (nu menar jag inte att man inte gillar att köra). En tjej på trafikskolan skrämde livet ur mig efter jag pratat med henne och jag såg henne köra. Hon var så rädd att hon mer eller mindre stängde av. Jag hade aldrig satt mig i en bil hon körde. Jag hoppas hon fick hjälp för det var bortom vad en körskola klara av att hantera.

 

[Tassetass]

Det jag var rädd för, helt ärligt, var att göra illa någon annan. Kombinera det med dåligt självförtroende så blev jag livrädd för att köra bil. Jag har fortfarande respekt för att jag sitter i ett mordredskap på ett till två och ett halv ton (jobbilen) men jag är inte rädd för annat än mina medtrafikanter

Jag tror dock att är man RÄDD hela tiden är man en dålig förare (nu menar jag inte att man inte gillar att köra). En tjej på trafikskolan skrämde livet ur mig efter jag pratat med henne och jag såg henne köra. Hon var så rädd att hon mer eller mindre stängde av. Jag hade aldrig satt mig i en bil hon körde. Jag hoppas hon fick hjälp för det var bortom vad en körskola klara av att hantera.

Respekt för det enorma mordredskapet är nog sunt att ha, men fy vad jobbigt att vara så rädd som tjejen på körskolan. Sådan extrem rädsla har jag nog aldrig känt, tack och lov! Har min sambo som handledare och han är en ärlig man, så när han säger att det känns tryggt att åka med mig tror jag på honom. Körläraren verkar inte vidare värst rädd heller, men han har nog varit med om långt värre typer än jag.

 

[athena_arabians]

Respekt för det enorma mordredskapet är nog sunt att ha, men fy vad jobbigt att vara så rädd som tjejen på körskolan. Sådan extrem rädsla har jag nog aldrig känt, tack och lov! Har min sambo som handledare och han är en ärlig man, så när han säger att det känns tryggt att åka med mig tror jag på honom. Körläraren verkar inte vidare värst rädd heller, men han har nog varit med om långt värre typer än jag.

Jag tyckte synd om henne och gjorde vad jag kunde för att stötta det var som sagt mer problem där än med körningen (hon bad mer eller mindre om ursäkt för att jag följde med henne ut på lunch trots att jag hade egen med mig och det var på mitt initiativ att följa med!).

Min särbo (som är lite kinkig med de han åker med) har inga problem med att jag kör. Det som dock var riktigt kul var när hans fd kollega åkte med mig och inte var rädd. Han är tydligen HYSTERISKT åkrädd men vågade väl inte säga ifrån om att jag skulle köra eftersom jag var lite halvchef

 

[Emale]

@Inte_Ung

Jag klarade av att koncentrera mig och köra enligt trafikregler och på ett säkert sätt även när jag avskydde det. Dels tyckte jag att det var tråkigt men visst fanns det ett visst obehag också som gjorde att jag avskydde det. Inte rädsla för att jag inte kan köra bil på ett säkert sätt, men obehag för att andra inte kan det eller har intresse av det. För att jag ska råka köra på någons älskade katt som låg gömd i diket/under en bil och hoppar fram rakt framför min. Eller ett vilt djur. Samt bara alla irritationsmoment som trafikstopp eller dåliga medtrafikanter(50% av alla möten på min gata visar att folk t ex inte kan/bryr sig om väjningsregler utan jag måste vara gatans bitch och be dem backa alt köra upp på hög trottoarkant och sabba mina däck).

Det är förstås ingen skillnad om jag är passagerare rent riskmässigt men jag känner mindre ansvar samt mindre irritation då. På senare år har obehaget minskat eftersom jag accepterat att det finns en halv promilles chans att jag en dag kör på någons älskade misse, eller ett vilt djur och då är det faktiskt något jag inte kan påverka mer än att köra försiktigt. Jag har lyckats släppa att jag faktiskt inte kan hjälpa om jag blir påkörd av någon som racear på motorvägen eller ett rattfyllo. Och jag har insett att min värld går inte under för att jag får köra upp på trottarkanten eller påverkas på annat sätt p.g.a andra bilisters oförmåga att följa trafikregler.

Men fortfarande ogillar jag bilkörning. Det är ju så mycket trevligare att åka tåg/buss när man får slappna av och titta på utsikten, meditera, läsa, facebooka, mejla/smsa än att behöva koncentrera mig på något jag tycker är tråkigt och bara ett nödvändigt ont för att ta mig från A till B.

 

[Mammadutt]

Jag har till och med utvecklat körfobi så jag har helt gett upp tanken på körkort. Jag blir imponerad när jag läser att du kör trots att du hatar det så mkt. Heja du!

 

[Juzzzen]

Jag har haft mitt körkort i 12 år, och jag ibland klarar jag inte av att köra motorväg, får panik! Men det handlar mer om att jag inte gillar att köra för fort, kontrollbehov Men jag gillar ju egentligen att köra, älskar att köra på lugna vägar o lyssna på musik. Är väldigt rädd om mitt körkort, för det är en enorm frihet att ha! Men jag vet folk som inte har det, och visst, det är mer komplicerat när man behöver ha tillgång till bil, men alla dom jag vet löser det på andra sätt . Jag personligen skulle inte klara mig utan, vill inte känna mig låst. Men man ska ju vilja ha det, annars är det mkt pengar och slänga ut bara för man "ska"...

 

[issi]

Jag har aldrig gillat att åka bil och tänkte aldrig ta körkort dessutom så var jag ju 53 år. Men eftersom vi bor på landet så har jag gått/cyklat från jobbet i ur o skur o i beckmörker. En dag så bestämde jag mej, gick till en bilskolan, avskydde varenda körlektion men efter 3 månader så va körkortet klart. Nu älskar jag att köra bil och friheten att ta mej dit jag vill.

 

[TheRedLightning]

@Tassetass om du nu verkligen hatar det men ändå känner att du måste så är det nog bara att bita ihop och göra det, annars om du känner att du inte klarar det så får du skita i det helt enkelt. Ibland måste man göra saker som man hatar för att komma till dom där bra sakerna i livet. :/
Oavsett vad du väljer så önskar jag dig lycka till.