Jag vill inte!

[kolblakkur]

Jag har stött på ett nytt problem. Jag har körkortsappar på mobilen, med teorifrågor. Problemet är att denna Shetlandskusk är så envis att jag tycker att appen har fel och jag har rätt Alltså jag är så envis att jag VET om att jag kommer hamna i konflikt med eventuella körlärare.

/Shetlandskusk - som en gång vägrade erkänna att det inte finns en bro mellan Helsingborg och Helsingör

 

[Sassy]

Nej då, bil behöver man nödvändigtvis inte bli mer oberoende av - men körkort. Så att man kan när det behövs.

Jag undviker för alla mina krafter att hamna i en situation där jag måste skaffa bil. Hade en av nöd och tvång när jag hade egna hästar. Att kunna köra är däremot guld värt, och jag (som körde upp första lediga tiden efter min 18-årsdag) har svårt att förstå varför folk är frivilligt utan körkort. De i min bekantskapskrets som inte har det kanske inte ser hur de hela tiden förväntar sig att andra kan köra?

 

[Raderad medlem 6459]

Att kunna köra är däremot guld värt, och jag (som körde upp första lediga tiden efter min 18-årsdag) har svårt att förstå varför folk är frivilligt utan körkort.

Kanske för att man aldrig någonsin behöver ha körkort? Och att man då, när man känner att 'fan, det vore bra praktiskt' skaffar ett då istället?

 

[Pontevecchio]

Jag tyckte det var svintrist att ta körkort! klarade teorin med 1 poäng, så intresserad var jag

Men med egen bil som gjorde att jag slapp jättetråkiga saker som tex vänta på bussen i spöregn blev det riktigt lattjo. Nu gillar jag det, bilen är min paus och de dagliga 30 min till stallet är då jag reflekterar och låter tankarna flöda.

 

[Sassy]

Kanske för att man aldrig någonsin behöver ha körkort? Och att man då, när man känner att 'fan, det vore bra praktiskt' skaffar ett då istället?

Fast de jag pratar om kommer ofta med "kan inte du ta bilen till... så kan jag åka med?" (Jag har ingen egen bil utan tar poolbil eller hyrbil om det behövs.) Eller så är argumentet att man inte behöver köra för att partnern/kompisen gör det. Då har man ju löst behovet genom att förvänta sig att andra kör? Det är kvinnor i åldrarna 30-50, så de har gjort på samma sätt en stor del av sitt vuxna liv. Jag hade absolut förstått det om det handlade om att man aldrig ens åkte bil...

 

[Tassetass]

Jag undviker för alla mina krafter att hamna i en situation där jag måste skaffa bil. Hade en av nöd och tvång när jag hade egna hästar. Att kunna köra är däremot guld värt, och jag (som körde upp första lediga tiden efter min 18-årsdag) har svårt att förstå varför folk är frivilligt utan körkort. De i min bekantskapskrets som inte har det kanske inte ser hur de hela tiden förväntar sig att andra kan köra?

På så sätt skiljer jag mig från din bekantskapskrets; jag har aldrig i mitt liv förväntat sig att någon annan kör, undantaget mina föräldrar men jag flyttade en bra bit hemifrån när jag var 19 år så det var inte under någon särskilt lång tid. När jag planerar vad jag vill göra är utgångsläget alltid att jag inte har bil utan ser vad som går att göras med kollektivtrafik, cykel och de egna benen. Sedan är ju faktum att de jag känner som har bil i princip alltid VILL köra eftersom de vant sig vid det och vägrar kollektivtrafik, men det är inget jag någonsin räknar med.

Det som du skrev medan jag skrev det här, "kan inte du ta bilen till... så jag kan åka med?" kan jag med gott samvete säga att jag aldrig någonsin yppat.

 

[Tassetass]

Fast så fort man har körkort visar de sig ju att det behövs ideligen. Innan dess behövdes det aldrig. Så det är nåt skumt med det där.

Eller hur!

 

[monster1]

Jag tog körkort vid 25 års ålder när jag och den dåvarande flyttat ut till landet och det inte gick någon kollektivtrafik. Jag blev helt beroende av honom (som tog körkort när precis innan vi flyttade ut, vi hade inte råd att båda ta kortet samtidigt), därför kändes det verkligen som en stor frihet att ta kortet och kunna transportera sig själv.
Jag tycker fortfarande att det är en stor frihet för mig att kunna ta mig "vart som helst" när som helst på dygnet. När jag väl tog körkortet insåg jag dessutom att jag tycker det är ganska roligt att köra bil. Innan var jag mest oroad att jag inte skulle vara bra på att hålla reda på allt.

 

[mandalaki]

När jag planerar vad jag vill göra är utgångsläget alltid att jag inte har bil utan ser vad som går att göras med kollektivtrafik, cykel och de egna benen.

Så resonerade min körkortslösa väninna också när hon ville byta jobb. Hon är sjuksköterska, bor i storstad - men lät ändå bli att söka vissa jobb för att de skulle innebära för lång cykelväg eller för många byten med vagn och buss. För hon kunde ju inte begära att hennes man, som kör henne till så mycket annat i bilen som de äger tillsammans, skulle köra henne till jobbet också.

 

[AgentCarter]

Att hata att köra bil, det måste faktiskt vara en av de första känslorna jag inte förstår. Gud vad underligt!
(ingen hjälp för dig dock)
Jag är dock tredje generationen i en körskola vilket har gjort sitt.

 

[Fraggel_Tess]

Jag var ett hopplöst fall...

Inskriven två gånger på körskola, hade bokat in någon körlektion men avbokade. Men så förra sommaren så sa sambon att ska du börja få arbeta igen (Jag var föräldraledig) så måste du skaffa körkort. Jag skrev in mig på en körskola där jag har gjort introduktionskursen som jag glömt namnet på för det kändes bra där. I alla fall fick jag en oerhört bra körlärare (egentligen pensionär men som hoppade in när det var mycket) och han fick upp mitt självförtroende. Min visst bölade jag när jag tredje gången körde med annan lärare som tyckte det krävdes 35 körlektioner...Jag bölade hela kvällen hemma. Men jag snappade upp körningen rätt fort sen och fick boka av körlektioner när jag körde med den andra läraren igen sen. Han sa att så bra som du vill köra Fraggel_Tess så bra kör inte ens jag sa han då. Så det tog två månader sen hade jag lappen i näven...(Och det var nog först nu i sommar som jag började tycka om att köra bil) Man spar sjukt mkt tid på att ha körkort om man gör som jag bor ute på vischan för man behöver inte vänta på buss/tåg

 

[Lilla]

En dryg månad har gått sedan jag startade den här tråden. Jag blir bättre, det märker jag själv. Får någon brainfreeze då och då men det får ju rutinerade förare också så det försöker jag att inte fästa för mycket vikt vid. Jag vet att de inte skulle göra körningen svårare om de inte tror att jag klarar det, känns skönt att jag litar på körlärarna även om jag inte litar på mig själv. (Min galna körlärare har till och med bokat in mig för uppkörning i slutet av november och vad jag förstått släpper de inte iväg folk för uppkörning om de inte känner sig säkra på att eleven blir godkänd, de är tydligen rädda om sin statistik.)

Men jag avskyr det fortfarande... Jag har körlektioner två gånger i veckan och varje gång hoppas jag att få akut magsjuka eller något liknande som kan rädda mig. Tyvärr händer det ju inte på beställning och bokad lektion får ju betalas om den inte avbokas i tid så det är bara att bita ihop. Det värsta jag vet här i världen är tandläkaren och jag skulle hellre gå dit två gånger i veckan.

Nåja... Imorgon hämtar vi nya bilen och om bara jag och sambon kan befinna oss hemma och lediga samtidigt någon gång (tror det hänt två gånger senaste två månaderna...) så kan jag rent av övningsköra med den, det kanske gör att det blir lite roligare.

Åh vad jag känner igen mig. Jag hade också hellre gått till tandläkaren! Men nu har jag haft kortet i fem år och väldigt glad att jag tog det. LYCKA TILL!

 

[avslutat medlemskap]

Att hata att köra bil, det måste faktiskt vara en av de första känslorna jag inte förstår. Gud vad underligt!
(ingen hjälp för dig dock)
Jag är dock tredje generationen i en körskola vilket har gjort sitt.

Jag säger detsamma, men så är jag nästan uppväxt på en lastbilsverkstad också.

McG - som renoverar motorer, automatlådor och turboaggregat mm. när andan faller på och det behövs.

*Nyrenoverad motor på väg tillbaks in i karossen.*

 

[Petruska]

Innan jag hade körkort åkte jag aldrig bil i stort sett. En del bilägare envisades med att vilja skjutsa och verkade på fullt allvar tro att det var effektivare för mig trots att de ofta skulle uträtta massor av ärenden på vägen.

 

[Tassetass]

Efter tre och en halv månad innehållandes 22 körlektioner och en hel del gråt och tandagnisslan så tog jag idag mitt körkort. Gjorde teorin i tisdags och körde upp idag, känns himla fint att klara det på första försöket inte minst med kommande storhelger. Hösten har inte varit snäll med mig, skolan har varit brutalt jobbig, jag har periodvis mått riktigt risigt på grund av graviditeten, vi har flyttat och mitt i allt det skulle jag få in övningskörning och körlektioner. Senaste fem-sex veckorna har jag dessutom varken kunnat cykla (har för sportig ställning på cykeln, det blir vilda protester från magen) eller gå (jag kan förstås gå, men 3,5 km innebär onda fogar och då blir det inte mycket körning sen) till körskolan och ta sig dit med buss har varit ett projekt varje gång.

Men nu är det gjort. Jag är klar. Fy. Fan. Vad. SKÖNT!

 

[Lilla]

Efter tre och en halv månad innehållandes 22 körlektioner och en hel del gråt och tandagnisslan så tog jag idag mitt körkort. Gjorde teorin i tisdags och körde upp idag, känns himla fint att klara det på första försöket inte minst med kommande storhelger. Hösten har inte varit snäll med mig, skolan har varit brutalt jobbig, jag har periodvis mått riktigt risigt på grund av graviditeten, vi har flyttat och mitt i allt det skulle jag få in övningskörning och körlektioner. Senaste fem-sex veckorna har jag dessutom varken kunnat cykla (har för sportig ställning på cykeln, det blir vilda protester från magen) eller gå (jag kan förstås gå, men 3,5 km innebär onda fogar och då blir det inte mycket körning sen) till körskolan och ta sig dit med buss har varit ett projekt varje gång.

Men nu är det gjort. Jag är klar. Fy. Fan. Vad. SKÖNT!

Grattis!

 

[canine]

Efter tre och en halv månad innehållandes 22 körlektioner och en hel del gråt och tandagnisslan så tog jag idag mitt körkort. Gjorde teorin i tisdags och körde upp idag, känns himla fint att klara det på första försöket inte minst med kommande storhelger. Hösten har inte varit snäll med mig, skolan har varit brutalt jobbig, jag har periodvis mått riktigt risigt på grund av graviditeten, vi har flyttat och mitt i allt det skulle jag få in övningskörning och körlektioner. Senaste fem-sex veckorna har jag dessutom varken kunnat cykla (har för sportig ställning på cykeln, det blir vilda protester från magen) eller gå (jag kan förstås gå, men 3,5 km innebär onda fogar och då blir det inte mycket körning sen) till körskolan och ta sig dit med buss har varit ett projekt varje gång.

Men nu är det gjort. Jag är klar. Fy. Fan. Vad. SKÖNT!

Grattis! minns känslan man hade första gången man fick ta bilen helt själv

 

[Tassetass]

Efter tre och en halv månad innehållandes 22 körlektioner och en hel del gråt och tandagnisslan så tog jag idag mitt körkort. Gjorde teorin i tisdags och körde upp idag, känns himla fint att klara det på första försöket inte minst med kommande storhelger. Hösten har inte varit snäll med mig, skolan har varit brutalt jobbig, jag har periodvis mått riktigt risigt på grund av graviditeten, vi har flyttat och mitt i allt det skulle jag få in övningskörning och körlektioner. Senaste fem-sex veckorna har jag dessutom varken kunnat cykla (har för sportig ställning på cykeln, det blir vilda protester från magen) eller gå (jag kan förstås gå, men 3,5 km innebär onda fogar och då blir det inte mycket körning sen) till körskolan och ta sig dit med buss har varit ett projekt varje gång.

Men nu är det gjort. Jag är klar. Fy. Fan. Vad. SKÖNT!

Rättelse; 27 lektioner.

 

[Lilla]

Rättelse; 27 lektioner.

Jag minns känslan när man hade klarat det. Kan än i dag vara tacksam för att jag fick tummen ur till slut.

 

[the_connemara]

Bästa Tassen, det finns inget i hela världen du inte klarar!