Cha9
Trådstartare
Jag är kanske en alltför enkel person utan så många stora drömmar och förväntningar på livet - utan helt enkelt nöjd om jag mår bra och är lycklig för stunden..
Min nyblivne sambo, som jag älskar högt, och jag har däremot emellanåt diskussioner som ofta mynnar ut i att vi inte alls förstår varandra och jag känner mig "intellektuellt otillräcklig" (hittar inget bättre ord..). Vi kommer från olika bakgrund - jag från arbetarsläkt och han från akademikerhåll (om det nu gör nån skillnad?) och vi bor i en liten "brukshåla" dit han är inflyttad.
Han vill gärna att vi diskuterar "gemensamma mål" med vår relation och det på ett mera abstrakt plan. Tex är det viktigt att reda ut hur man vill att vänrelationer ska se ut - och på vilket sätt de ska "berika och utveckla" en själv som människa. (Som jag förstår det, men jag kan ha fel, så anser han att "vänner" som inte delar ens värderingar och ideal egentligen inte är riktiga vänner..) Även parrelationen ska ses ur en sådan aspekt och att det är viktigt att "växa som människa". Eller - inte bara viktigt - utan "en skyldighet man har som reflekterande människa, vilket även berikar samhället i stort".
Och jag som är nöjd bara jag har några vänner över huvud taget , mat på bordet och ett trevligt vardagsliv I mina tidigare relationer har "mål" varit betydligt mera konkreta, tex vad pengarna ska användas till, om man ska bo i hus eller lägenhet mm. Sådana frågor är jag och min sambo helt överens om - och det räcker för mig.
Jag är inte van alls att ta den här formen av diskussioner - och därför undrar jag - diskuterar ni sådana här frågor i era relationer (vänner eller partner)?
Jag har tex en väninna som är väldigt komplex som person (vem är inte det) - och som ofta "råkar" sätta sig själv i första rummet i alla möjliga sammanhang. (I väninnekretsen är detta ett känt faktum - och ämne för dråpliga diskussioner) Min sambo tycker däremot att hon är "outvecklad som person och saknar empatisk förmåga" vilket gör att han har svårt att förstå varför jag överhuvudtaget umgås med henne..
Jag tar det som negativ kritik, dvs att han "ser ner på mitt val av vänner" - men han påstår att det inte handlar om det. Det ska tydligen handla om att reda ut vad i min personlighet som gör att jag vill umgås med henne - eftersom den vetskapen kan hjälpa OSS i vår relation att utveckla varandra.. Jag blir alldeles snurrig - och hinner bli ledsen för att jag upplever att han kritiserar mig. Han tycker att jag är konstig som inte är van att diskutera på det här sättet och menar att "det här måste vi reda ut eftersom vi har kommunikationsproblem" .
Jisses och hjälp!
Min nyblivne sambo, som jag älskar högt, och jag har däremot emellanåt diskussioner som ofta mynnar ut i att vi inte alls förstår varandra och jag känner mig "intellektuellt otillräcklig" (hittar inget bättre ord..). Vi kommer från olika bakgrund - jag från arbetarsläkt och han från akademikerhåll (om det nu gör nån skillnad?) och vi bor i en liten "brukshåla" dit han är inflyttad.
Han vill gärna att vi diskuterar "gemensamma mål" med vår relation och det på ett mera abstrakt plan. Tex är det viktigt att reda ut hur man vill att vänrelationer ska se ut - och på vilket sätt de ska "berika och utveckla" en själv som människa. (Som jag förstår det, men jag kan ha fel, så anser han att "vänner" som inte delar ens värderingar och ideal egentligen inte är riktiga vänner..) Även parrelationen ska ses ur en sådan aspekt och att det är viktigt att "växa som människa". Eller - inte bara viktigt - utan "en skyldighet man har som reflekterande människa, vilket även berikar samhället i stort".
Och jag som är nöjd bara jag har några vänner över huvud taget , mat på bordet och ett trevligt vardagsliv I mina tidigare relationer har "mål" varit betydligt mera konkreta, tex vad pengarna ska användas till, om man ska bo i hus eller lägenhet mm. Sådana frågor är jag och min sambo helt överens om - och det räcker för mig.
Jag är inte van alls att ta den här formen av diskussioner - och därför undrar jag - diskuterar ni sådana här frågor i era relationer (vänner eller partner)?
Jag har tex en väninna som är väldigt komplex som person (vem är inte det) - och som ofta "råkar" sätta sig själv i första rummet i alla möjliga sammanhang. (I väninnekretsen är detta ett känt faktum - och ämne för dråpliga diskussioner) Min sambo tycker däremot att hon är "outvecklad som person och saknar empatisk förmåga" vilket gör att han har svårt att förstå varför jag överhuvudtaget umgås med henne..
Jag tar det som negativ kritik, dvs att han "ser ner på mitt val av vänner" - men han påstår att det inte handlar om det. Det ska tydligen handla om att reda ut vad i min personlighet som gör att jag vill umgås med henne - eftersom den vetskapen kan hjälpa OSS i vår relation att utveckla varandra.. Jag blir alldeles snurrig - och hinner bli ledsen för att jag upplever att han kritiserar mig. Han tycker att jag är konstig som inte är van att diskutera på det här sättet och menar att "det här måste vi reda ut eftersom vi har kommunikationsproblem" .
Jisses och hjälp!