Sv: Har ni "mål" med era relationer??
Jag är inte ett dugg pretto, men jag kan nog hålla med din sambo lite. Jag funderar väldigt mycket över livet och hur jag ska må så bra som möjligt. Det innebär dock inte att jag bryter ner allting i atomer och ifrågasätter, men jag vill nog gärna diskutera min syn på livet, hur jag ser på saker och ting etc.
Du beskriver honom som att han pratar i abstrakta termer, men ändå detaljrikt, tex "Han vill gärna att vi diskuterar "gemensamma mål" med vår relation och det på ett mera abstrakt plan. Tex är det viktigt att reda ut hur man vill att vänrelationer ska se ut - och på vilket sätt de ska "berika och utveckla" en själv som människa." Det är ju inte bara meningen med livet, utan det där är ju mer specifikt.
Jag tycker att många människor bara överlever livet utan att ifrågasätta vad de håller på med och varför de gör saker och ting. Det verkar vara många fler än vad jag själv tror dessutom som bara agerar och fortsätter livet utan att egentligen leva livet. De bara överlever! De går runt på rutin och ifrågasätter aldrig varför de gör som de gör, ifall de vill göra någonting annat, etc. Sen är det inte säkert att de mår bra för det, utan de har bara inte verktygen att tänka utanför sin sfär.
Jag kan också tänka tankar som att de jag umgås med måste göra någon nytta i mitt liv. Jag vill inte sitta och fika med en person som gör mig ledsen eller förbannad hela tiden. Jag vill ju skratta och umgås på ett positivt och bra sätt. Jag vill ju ha ett utbyte av mina vänner. Vad det utbytet sedan är beror ju på vad det är för vän. Vissa av mina kompisar är bara hästkompisar och jag gör ingenting annat med dem, andra är festkompisar och jag gör ingenting mer med dem. Vissa är shoppningpolare och andra är mer allround riktiga vänner man gör allting med, inkl tunga och djupa diskussioner om livet. Det innebär ju inte att jag utnyttjar eller har krav på mina vänner som är orimliga, jag vill bara att de ska tillföra mitt liv någonting. Och sådär tror jag att alla tänker egentligen. Det läser man ju ofta på Buke att folk har sållat bort sina "vänner" som var energitjuvar tex. Det känns som en självklarhet att man spenderar tid med människor som bidrar till någonting positivt i livet, inte bara umgås med dem på ren rutin trots att man egentligen inte mår bra av det. Man har ju bättre saker att göra med sin tid än så. Livet är liksom för kort.
Jag är inte ett dugg pretto, men jag kan nog hålla med din sambo lite. Jag funderar väldigt mycket över livet och hur jag ska må så bra som möjligt. Det innebär dock inte att jag bryter ner allting i atomer och ifrågasätter, men jag vill nog gärna diskutera min syn på livet, hur jag ser på saker och ting etc.
Du beskriver honom som att han pratar i abstrakta termer, men ändå detaljrikt, tex "Han vill gärna att vi diskuterar "gemensamma mål" med vår relation och det på ett mera abstrakt plan. Tex är det viktigt att reda ut hur man vill att vänrelationer ska se ut - och på vilket sätt de ska "berika och utveckla" en själv som människa." Det är ju inte bara meningen med livet, utan det där är ju mer specifikt.
Jag tycker att många människor bara överlever livet utan att ifrågasätta vad de håller på med och varför de gör saker och ting. Det verkar vara många fler än vad jag själv tror dessutom som bara agerar och fortsätter livet utan att egentligen leva livet. De bara överlever! De går runt på rutin och ifrågasätter aldrig varför de gör som de gör, ifall de vill göra någonting annat, etc. Sen är det inte säkert att de mår bra för det, utan de har bara inte verktygen att tänka utanför sin sfär.
Jag kan också tänka tankar som att de jag umgås med måste göra någon nytta i mitt liv. Jag vill inte sitta och fika med en person som gör mig ledsen eller förbannad hela tiden. Jag vill ju skratta och umgås på ett positivt och bra sätt. Jag vill ju ha ett utbyte av mina vänner. Vad det utbytet sedan är beror ju på vad det är för vän. Vissa av mina kompisar är bara hästkompisar och jag gör ingenting annat med dem, andra är festkompisar och jag gör ingenting mer med dem. Vissa är shoppningpolare och andra är mer allround riktiga vänner man gör allting med, inkl tunga och djupa diskussioner om livet. Det innebär ju inte att jag utnyttjar eller har krav på mina vänner som är orimliga, jag vill bara att de ska tillföra mitt liv någonting. Och sådär tror jag att alla tänker egentligen. Det läser man ju ofta på Buke att folk har sållat bort sina "vänner" som var energitjuvar tex. Det känns som en självklarhet att man spenderar tid med människor som bidrar till någonting positivt i livet, inte bara umgås med dem på ren rutin trots att man egentligen inte mår bra av det. Man har ju bättre saker att göra med sin tid än så. Livet är liksom för kort.