Har ni "mål" med era relationer??

[Squie]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jag är inte van alls att ta den här formen av diskussioner - och därför undrar jag - diskuterar ni sådana här frågor i era relationer (vänner eller partner)?

Jag känner igen lite av vad du berättar. Jag har en fd barndomskamrat som ansåg att man kunde inte vara vän med yngre människor än sig själv o varje relation måste leda framåt i karriären. Gjorde den inte det var det inget att ha.

Sambon o jag diskuterar inte förhållandet på det sättet. Visst pratar vi om framtidstankar etc men inte alls i eran klass. Det skulle iaf inte jag ha orkat mentalt. Utöver ovanstående fd. barndomskamrat så har jag nog aldrig diskuterat förhållanden på det viset ni gör.

 

[Grana]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Nej.

Det kanns lite egocentriskt och ytligt att enbart betrakta vanner som verktyg for ens personliga utveckling.

Visst bor man ha nagon typ av utbyte av en relation, men utbytet behover inte nodvandigtvis vara pa ett visst satt, ha ett specifikt mal, eller definieras - sa lange man mar bra av relationen ger den ju uppenbarligen nagot. Vanskap och karlek innebar mer an personlig utveckling. Att inte se det ar att ga miste om nagot.

Vidare verkar han ju ocksa begransa sig ratt rejalt genom att inte vilja ha vanner med andra varderingar och ideal an sina egna (darmed inte sagt att man bor acceptera vilka asikter och varderingar som helst).

Kanske lar man sig till och med mer av att utan storre reflektion kasta sig runt i varlden, bland manniskor, genom upplevelser man inte tankt sig, an av att med papper och penna rakna ut vilka manniskor som liknar en sjalv/den man vill vara och som man darfor bor umgas med.

Jag skulle ifragasatta hans egna forutsattningar for personlig utveckling, de verkar ganska begransade.

Bra skrivet

 

[norrsol]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Gå för allt i världen inte i fällan & klassikern att DU ger upp DINA vänner för att vara till lags.

 

[Niceperson]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jag var tillsammans med en kille en gång tror jag som inte tyckte om mina vänner. Jo, jag vill minnas att det var så. Det där tyckte jag var väldigt konstigt. Han ville att vi bara skulle umgås med hans vänner. Jag hade ingenting emot hans vänner, så det var inget problem på det sättet. Sen så började man väl gilla någon av hans vänner väldigt mycket, och då var inte det bra heller! En del blir då aldrig nöjd, sa jag!

 

[Inte_Ung]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Vi lever som du.
Om allt är bra så är det.

Och vi diskuterar som din sambo.
Samtidigt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Men TS har ju inte problem med den väninna som beskrivs. Hon är van vid henne och för henne är det så hennes väninna är.

Jo men det är ju jätteintressant att få veta vad TS har för nöje och utbyte av en sådan person.
Det kan ju göra att man själv ser sådana personer från en mer positiv sida.
I alla situationer så finns det ju alltid möjlighet att lära sig något.
Och då så får man ju personlig utveckling.

 

[Snubbelfot]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jag är inte van alls att ta den här formen av diskussioner - och därför undrar jag - diskuterar ni sådana här frågor i era relationer (vänner eller partner)?

Det du beskriver låter fullkomligt främmande för mig. Jag får intrycket av en överanalyserande och teoretiserande person som inte har förmåga att betrakta relationer mellan människor på ett normalt sätt. Och nej, det skulle vara oerhört främmande för oss att prata om vårt förhållande, eller för den delen våra vänner, på det sätt som du beskriver. Jag uppfattar det som direkt osunt, och det vore inte möjligt för mig att leva med någon som ser på relationer på det sättet. Jag tror inte heller det skulle vara möjligt att kompensera den biten genom pluspoäng på något annat område.

 

[Cha9]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Hej och förlåt att jag inte ägnat mig åt er på några dagar. Tack för att ni intresserar er! Jag passar på att reflektera över alla era inlägg här - men vill först svara på det viktigaste

Nej - jag har inga planer på att säga upp bekantskapen med några vänner, och det var inte det som var huvudfrågan, jag tog bara det som ett exempel.

Jo - min sambo är nog lite "pretto", med höga ideal men det är samtidigt något jag uppskattar. Vi har oerhört många gemensamma intressen, är kulturellt intresserade, diskuterar politik och samhällsskeenden och utövar sång och musik tillsammans. Han har ett stort engagemang i flyktingfrågan (har tidigare gömt papperslösa tex) och jobbar nära ensamkommande ungdomar. Han kommer från en tillvaro där det är naturligt att diskutera DN och SvD vid frukostbordet (vilket jag inte har men tycker är väldigt givande) och har arbetat som journalist på en (numera nedlagd) liberal "tung kulturtidning".

Däremot har han lite "problem" med umgängeskulturen i vår lilla bruksort . Det kryllar inte av djupanalyserande intellektuella om man säger så.. Han hade aldrig tidigare, förrän han träffade mig, insett att människor med någon form av "position" (respekterade företagsledare, politiker tex) kunde spåra ur och bli fulla och fåniga på krogen.. (Jag vet - han har inte sett så mycket har nog levt i en egen liten bubbla..) Här tar ingen illa upp, alla känner ju alla och det är så att säga "normalt". Han blir däremot förskräckt och tar personligen illa vid sig å andras vägnar.. Han tycker att han verkligen tappar förtroendet för människor som agerar olika "privat" och på jobbet. "Förvånad över mänskligheten" skulle kunna sammanfatta det hela. Så visst har han fördomar - och han börjar bli medveten om dem. Svensk kulturkrock är ett annat sätt att se på saken Nu är jag inte heller intresserad av att rumla runt på krogen - men jag har heller inga problem med att det finns de som gör det. Han kan ägna timmar åt att analysera liknande saker.

För att återgå till de där märkliga diskussionerna så var vänfrågan bara ett exempel. Som jag förstått det är jag alltså relativt ensam om att få frågor som "hur ser din livsplan ut?" , "vad vill du uppnå i en relation?" osv. Han har allt sånt här klart för sig och tycker att jag är mycket märklig som inte funderar i sådana banor (och jag har därför svårt att formulera något vettigt )

Våra diskussioner leder alltså bara oftast till att han blir besviken på att jag inte har "samma syn" på hur viktigt det är att reflektera över sig själv och sin omgivning... Men jag lovar - jag överlever det är ju trots allt mer hans problem än mitt..

 

[kryddelydd]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

OK, det var inte mig du vände dig till med ditt inlägg men jag läser och reagerar.

Jag är "singel" och har så varit hela livet. Har haft ett par förhållanden som tagit slut.

Men att gå igenom livet och ha en baktanke med allt man gör, eller ett mål eller en plan, låter onödigt komplicerat.

Jag umgås med människor jag trivs med, och att prata med dem är tillräckligt givande för att vara ett värde i sig.

Antingen uttrycker sig din sambo "bara" så konstigt och problematiskt att det blir svårt att begripa, eller så är han verkligen en streber som vill utnyttja andra.

"Jag umgås bara med dem som utvecklar mig personligen" fritt citerat... nja.
Jag umgås med människor som ger mig glädje. Mitt påstående.

Jag är, som du skriver, nöjd bara jag mår bra. Jag behöver inte se allting som ett steg på väg någon annan stans.

 

[Sleepy]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Men jag lovar - jag överlever det är ju trots allt mer hans problem än mitt..

Skönt att du känner dig stärkt. För så här ska ju inte ens partner påverka en:

jag känner mig "intellektuellt otillräcklig"... han "ser ner på mitt val av vänner"... bli ledsen för att jag upplever att han kritiserar mig.

Stå på dig.

 

[Cha9]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jo - men det var ju just det.. Vad jag upplever och vad han menar är alltså olika saker.. Han ser alldeles chockad ut när jag säger att jag tror att han kritiserar mig eller mina val.. Det är inte hans avsikt överhuvudtaget. Vi har olika sätt att framföra åsikter - och det är lätt att man missuppfattar varandra. Det är det jag menar med att det ändå kanske skiljer sig beroende på vilken bakgrund man har..

Ex: Han säger: "Jag tycker att det är mycket tråkigt att du inte tror att det finns en högre mänsklig moral som är universell. Det gör mig ledsen att inse att vi inte delar sådana värderingar. Det kan bli svårt att hitta en gemensam plattform - och jag tycker att detta är såpass viktigt att vi behöver reda ut var vi egentligen står"
Jag hör: "Jag tycker att dina värderingar är skit och kommer få svårt att leva med nån som tycker som du, det är ju bäst att vi tycker lika"- och blir upprörd och ledsen...
Han ser ut som ett jätte-frågetecken när jag tar det som kritik mot mig - han har ju "bara talat om hur han upplever våra olikheter" och "hur han känner inför detta" - och nu vill han veta hur jag ser på saken...
Dvs jag "borde" alltså sagt ungefär: men jag har inga problem med att vi tycker olika i en sån här fråga, jag känner ingen rädsla att det ska inverka på vårt förhållande negativt - hur ska vi hantera att du upplever det som ett problem?

Men sååå smart är inte jag i stunden - utan har ofta radarn inställd på att lyssna efter "den egentliga kritiken". Så det är ju jag som inte är van vid formen av diskussion. När vi träffar hans släkt och vänner så är det just så här diskussioner kan gå till - man belyser olikheter (vilka ska utredas och analyseras) utan att döma motparten. Men jag blir som sagt alldeles snurrig...

Man brukar ju generellt säga att det är fruntimret som alltid vill "prata" och analysera allting - men här är det tvärtom.

 

[Cha9]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jag håller fullständigt med dig! Och jag tycker egentligen lite synd om honom som komplicerar till tillvaron .

"Problemet" är bara tex ditt svar: jag umgås med de som gör mig glad. Det gör jag med. Min sambo hade dock inte nöjt sig med det svaret - utan vill helst få en definition på tex VAD glädjen består i och HUR denna glädje kan yttra sig...

Naturligtvis så diskuterar vi inte sånt här så enormt mycket som det kanske låter - mycket på grund av att han har upptäckt att det gör mig obekväm.

 

[cirkus]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Men han snackar ju ren BS.
Hur kan han mena att han INTE kritiserar dig när han påstår att det är DINA åsikter det är fel på och det gör honom ledsen. Så när du säger att du blir ledsen så negligeras det och han menade ju absolut inte så. Du räknas liksom inte ifall att du inte tycker som han. Och ärligt talat om han tror på en "en universell högre mänsklig moral " vore det ju fint av honom att då vara rak och ärlig (om det nu ingår i den högre mänskliga moralen).

 

[Korven]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Är han riktigt frisk? Eller nåt annat som stör?

 

[imzork]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Jag kliar sönder mig ...

 

[Wysiwyg]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Fast alltså det där har ingenting att göra med uppväxtmiljön. Jag är uppvuxen i ett välutbildat hem där vi alltid diskuterat allt möjligt och det är väldigt högt i tak men jag blir illa till mods av att höra hur han ser på vänskap och relationer. Och framförallt hur han verkar förminska dig och få dig att tro att du är korkad och ytlig.

För att vara någon som så hemskt gärna vill diskutera andra och hur de påverkar ens liv verkar han vara hårresande dålig och ovillig att diskutera sig själv och hur HAN påverkar andra. Han borde, om han lever som han lär, vara mer intresserad av hur han förmedlar sig till dig (speciellt eftersom du är hans sambo och livskamrat) samt hur du känner angående hans synsätt.

 

[Squie]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Och framförallt hur han verkar förminska dig och få dig att tro att du är korkad och ytlig.

Och spinner vi vidare på den här biten hamnar vi i en destruktiv relation med psykisk misshandel.

Normaliseringsprocessen?

 

[Milosari]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Haha nej herregud! Jag tror att min sambo har vissa sådana drag, när han har druckit lite för mycket så kommer det lite sådant babbel. Men jag orkar inte riktigt lyssna för det är ganska meningslösa filosofier. Jag tycker att det är himla härligt att bara vara och har vänner med riktigt korkade åsikter i vissa ämnen. Men alla människor har bra och dåliga sidor och så länge de goda sidorna väger över och jag har ett meningsfullt utbyte med dem så ser jag ingen anledning att bryta.

I vårt fall är det han som kommer från arbetarklassförhållanden (eller tja, han är adlig men familjen har inte haft pengar eller utbildning på många decennier) och jag som är universitetsutbildad med högskoleutbildade föräldrar så jag tror inte det har med saken att göra.

Nu har jag läst lite mer och tycker att han verkar himla egotrippad din karl. Jag tror inte han vill prata så mycket om dig egentligen, utan han vill prata om sig själv. Och då menar jag HELA sig själv, varenda tanke han någonsin tänkt. Be honom skriva en blogg eller något, så kan han kanske få utlopp för det behöver där. Eller att han ska gå och prata med en psykolog. För jag förstår att du snart kräks på att behöva lyssna på det där malandet...

 

[Kattennizze]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Men jag blir som sagt alldeles snurrig...

Just det. Mitt i prick. Det är meningen. Tycker han inte verkar riktigt klok. Jag hade tackat för mig, just för att han verkar vara en manipulativ skitstövel kort och gott.

 

[Badger]

Sv: Har ni "mål" med era relationer??

Visst kan det vara kul att diskutera saker som om moral är medfödd eller om tex kyrkan har ngt med det att göra. Men att gå därifrån till att anse att det påverkar ett förhållande känns som:
Omogen 18 åring
Troende i ngn religion
Eller är han kanske "djupt troende vänster"?
Skulle förklara att hans vänner är liknande.

För att lägga bakgrund akademikersläkt. Doktorerade vänner av det mer inbitna slaget med för många kurser .

Låter lite cyniskt o otrevligt att ha vänner för att nyttja dem