Har jag fel?

[Hyacinth]

Sv: Har jag fel?

Ja, om man är ensamstående kan jag förstå resonemanget.
Men om man har bildat ny familj har man fler att ta hänsyn till.
Det kan finnas barn från tidigare äktenskap hos bägge parterna.
Ska man skippa förhållandet då? Eller acceptera avståndet?
Eller välja vem barn som ska prioriteras mest?

Man måste ju vårda sin nya familj också, annars blir det ju bara fler skilsmässobarn. Och om det funkade innan, varför ska det inte kunna göra det nu? Lite svackor finns alltid, oavsett avstånd.

 

[Hyacinth]

Sv: Har jag fel?

raderat.........

 

[Enya]

Sv: Har jag fel?

När båda våra barn hade börjat skolan flyttade deras pappa ner från Stockholm till Skåne, för att kunna träffa dem mer.

För honom var det inget svårt beslut alls.

Jag tycker däremot att borde han itne gjort det INNAN barnen började skolan?

Silverkedjan:
Bor inte din äldsta sons pappa ganska många mil bort från er?

 

[Enya]

Sv: Har jag fel?

Tvärtom.

Pappan får bestämma om barnet är viktigt eller inte.

NU träffas de en vecka i månaden men snart börjar skolan och då blir det en HELG i månaden, typ.

Prioriterar man BARNET bor man hos det.

Utopi - visst.

Det är en prioriteringsfråga.

Jag sålde en stor gård och 30 hästar och bosatte mig i en trist liten 60-tals lägenhet för att vara nära mina barn och deras dagis/skola.

Värt det ?

Absolut.

Visst är ens barn det bästa man har och viktigt, men vissa saker är också viktiga, som att ha ett jobb! Men sedan funderar jag.... var det bara 7 mil det rörde sig om? 7 mil är ju ingenting och jag tror nog att barnet hade kunnat vara hos pappan oftare.

 

[sussiqt]

Sv: Har jag fel?

Visst är ens barn det bästa man har och viktigt, men vissa saker är också viktiga, som att ha ett jobb! Men sedan funderar jag.... var det bara 7 mil det rörde sig om? 7 mil är ju ingenting och jag tror nog att barnet hade kunnat vara hos pappan oftare.

Tror inte att avståndet är det som kniper för TS och hennes sambo utan att sambon jobbar mycket och därför inte alltid kan åka till sin son eller ta hem honom annat än när han är ledig. För TS jobbar väl också och vem ska då ta hand om pojken?

 

[CillaW]

Sv: Har jag fel?

Jag tycker däremot att borde han inte gjort det INNAN barnen började skolan?

Nej, för när de gick på dagis tog han ledigt så ofta han kunde och hämtade upp dem till sig. Det är lättare att ta ledigt från dagis än från skolan.

 

[CillaW]

Sv: Har jag fel?

Ja, om man är ensamstående kan jag förstå resonemanget.
Men om man har bildat ny familj har man fler att ta hänsyn till.
Det kan finnas barn från tidigare äktenskap hos bägge parterna.
Ska man skippa förhållandet då? Eller acceptera avståndet?
Eller välja vem barn som ska prioriteras mest?

Man måste ju vårda sin nya familj också, annars blir det ju bara fler skilsmässobarn. Och om det funkade innan, varför ska det inte kunna göra det nu? Lite svackor finns alltid, oavsett avstånd.

Varken barnens pappa eller jag ensamstånde när han flyttade. Han hade t o m ett nytt barn. Hans nya familj flyttade förstås med.

 

[Enya]

Sv: Har jag fel?

Varken barnens pappa eller jag ensamstånde när han flyttade. Han hade t o m ett nytt barn. Hans nya familj flyttade förstås med.

Men då rycker man upp hela familjen för sitt barns skull. Har då partnern barn sedan tidigare går ju faktiskt inte det, som Kanelbulle ( ) sa.

För övrigt känns det lite onödigt för endast 7 mil, om det nu var det. Men är det jobbet som är hindret så är det ju skitsamma om de flyttar eller inte.

 

[Hyacinth]

Sv: Har jag fel?

Om han inte kunnat flytta, hade du flyttat till stockholm då?

Får man fråga varför ni bodde så långt från varandra innan?

 

[Silverkedjan]

Sv: Har jag fel?

Silverkedjan:
Bor inte din äldsta sons pappa ganska många mil bort från er?

Jo. Det var hans val att flytta bort från barnet. Han reser mycket också och jobbar i olika städer så det är svårt att "flytta efter". Det är skitjobbigt men inget jag kan göra något åt i nuläget. Det är ju inte BARNEN som ska behöva flytta runt. Den som har boendet får liksom stanna där barnet är tryggt.

På sikt jobbar jag på att lösa situationen så vi kan bo närmare varann allihop. Men jag kan ju bara styra över min bit.

Nu får det inte gå mer än 10 dagar mellan boendetillfällena hos pappan, då blir det för lite för dem båda. Vi vuxna pusslar mycket med det och ibland bor pappan här för att få mer barntid.

 

[Pettsson]

Sv: Har jag fel?

Jo, som jag skrev ovan så händer det också Ibland bara över dagen, ibland över helgen osv. Han och mamman har precis blivit vänner så jag försöker samtidigt uppmuntra till ett bättre samarbete dem emellan, det går framåt!

 

[Pettsson]

Sv: Har jag fel?

Tack så hemskt mycket, det värmer

Angående den flytten som bla. Silverkedjan pratar om är det som du säger, vi kan inte slita upp allting och flytta dit. Varken jag eller min sambo skulle må bra av det och när det gäller sonen har han anpassat sig fint och har rest så här sedan den dag han föddes i princip. Vi skulle aldrig kunna bostätta oss på den orten, varken jag eller sambon skulle må bra, inte alls. Det finns en lång förfluten historia där för det första, för det andra skulle vi vara tvungna att starta om allt IGEN.
När det har fungerat så bra som det gjort hittils ser jag inte heller någon anledning att flytta.

Tack igen!

 

[Pettsson]

Sv: Har jag fel?

Precis. Sedan handlade det inte om 7 mil som Enya skrev (eller missuppfattade jag och du menade ngn annan? ), utan 50 mil.

 

[CillaW]

Sv: Har jag fel?

Men då rycker man upp hela familjen för sitt barns skull. Har då partnern barn sedan tidigare går ju faktiskt inte det, som Kanelbulle ( ) sa.

För övrigt känns det lite onödigt för endast 7 mil, om det nu var det. Men är det jobbet som är hindret så är det ju skitsamma om de flyttar eller inte.

Det är mer än sju mil mellan Stockholm och Skåne. Han tog med sig sin familj och flyttade. Ingen såg det som att bli uppryckt.

 

[CillaW]

Sv: Har jag fel?

Om han inte kunnat flytta, hade du flyttat till stockholm då?

Får man fråga varför ni bodde så långt från varandra innan?

När vi separerade flyttade han till Stockholm, väl medveten om att jag absolut inte ville flytta efter. Sedan tog han konsekvensen av det, när vår yngsta började skolan. Barnen har bott hos mig hela tiden sen vi skildes.

 

[Enya]

Sv: Har jag fel?

Precis. Sedan handlade det inte om 7 mil som Enya skrev (eller missuppfattade jag och du menade ngn annan? ), utan 50 mil.

Förlåt, en missuppfattning från min sida!

 

[Enya]

Sv: Har jag fel?

Det är mer än sju mil mellan Stockholm och Skåne. Han tog med sig sin familj och flyttade. Ingen såg det som att bli uppryckt.

Jo tack, det tror jag att jag har lärt mig en gång i tiden att det är Dock menade jag TS och inte dig, det var därför jag började på nytt stycke och skrev "För övrigt".

 

[Silverkedjan]

Sv: Har jag fel?

Hur har ni tänkt lösa det när barnet börjar skolan och inte kan bo en vecka hos er ?

 

[Silverkedjan]

Sv: Har jag fel?

När det har fungerat så bra som det gjort hittils ser jag inte heller någon anledning att flytta.

Men nu verkar det finnas en liten otrygg unge

ANLEDNINGEN skulle ju vara att kunna dela barnets vardag och finnas där även vid skolstart om ett par år.

Jag har världens bästa jobb här och vi bor billigt i ett suveränt läge 50 m från dagis, 250m från barnvänlig badplats, 1 km från skola och 1,5 km till mitt jobb. Här går också att ha häst billigt.

ÄNDÅ lägger jag ner massor av energi för att försöka hitta möjligheter att kunna flytta "efter" pappan till skolstarten. Det skulle bli ett boende som var tre ggr så dyrt och mycket sämre läge och svårt att få ihop med min och sambons arbetssituation.

Det bygger ju på att pappan verkligen kommer hålla sig på en plats och kunna vara med i barnets vardag om vi flyttar.

Men i så fall - om alternativet är att barnet får väldigt lite kontakt med sin pappa när skolan begränsar umgängestiden inkl resa till en helg - så måste ju barnets perspektiv vara viktigast.

Jag kan vara hur förbannad som helst på pappan som flyttade från stan där vi ordnat allt runt barnet men jag kan knappast få honom att flytta tillbaka. Mitt och min nya familjs ENDA ALTERNATIV är att rycka upp allt och flytta själva om barnet ska få mer pappatid.

Det skulle kosta mig MASSOR att flytta efter men självklart överväger jag det VARENDA DAG och försöker hitta lösningar som kan fungera.

Visst är man i en utpressningssituation.

Men i ert fall verkar det ju vara pappan som flyttat från barnet.

Det kan knappast vara i BARNETS bästa.

 

[Hyacinth]

Sv: Har jag fel?

Men om han inte hade kunnat flytta, hade du då offrat dig för barnens bästa och flyttat ändå?