Det är ju inga megasignaler det är frågan om, tvärtom.
Hålla koll på att tyngdpunkten är rätt, annars måste man hitta ett sätt att hitta tillbaka med den, kolla att övriga kroppen är rätt, har man en rörlig häst så är det också lätt för hästen att "slinka undan" och då hamnar man själv fel också om man inte hänger med.
Alternativet är att sätta sig på ett vis där hästen mindre kommer åt att dra med sig ryttaren i sina egna kropps-ändringar, men då tycker jag det är stor risk att det går ut över följsamheten, att det blir en massa spänning eller som att skärma av kommunikation åt andra hållet också. (Ex- luta bak axlarna aningens och se till att man sitter bak på rumpan.)
Det är ju upp till mig att se till att jag dels inverkar på ett vettigt sätt som den kan svara på (men det är ofta där det kan råka bli flera ändringar, under tiden man "söker" efter exakt rätt inverkan, när man hittar det så reagerar den per automatik) återigen - oftast mycket små justeringar som ibland mer handlar om fokus än om vad man skulle se hända med blotta ögat.
Jag tror inte att alla skulle ha det behovet, nej, beroende på ridningen som helhet. Men som sagt så tror jag också det har att göra med att man väljer det ena mot det andra, så det jämnar ut sig.
Vad gör det t ex för skillnad om du har en "konstant" kvarhållande hjälp (ex. skänkel som talar om vart hästen ska vara genom att hålla om) jämfört med att du ofta är där och flyttar tillbaka direkt om hästen håller på att glida iväg från sitsinverkan?
