Gymnasieansökan, ångest.

[Zoya]

Min son är 15 år och ska således börja gymnasiet i höst. Jag har som förälder dock börjat få ångest inför detta nu när jag inser att det inte räcker med medelbra betyg för att komma in på i princip något högskoleförberedande program. Sonen vill absolut inte gå något yrkesförberedande såsom fordon, frisör, restaurang eller dyl. utan vill läsa något brett. Han har egentligen ingen aning om vad han vill göra som vuxen varför både vi och han tycker att det är smart att läsa något brett såsom sam eller dyl.

Kollar man på antagningsstatistik för förra året så visar det sig att det på de närliggande skolorna krävs ungefär 280-300 i snitt för att komma in på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje. Sonen har typ 220 så det räcker ju inte långt.
Visst finns det skolor med lägre snitt men dessa är på långt pendlingsavstånd vilket inte känns intressant alls.

Det han har chans att komma in på som han tycker verkar intressant är teknisk linje. Där har vi istället problemet att sonen inte är så jätteduktig på matte. Tyvärr gick han på en dålig skola årskurs 4-6 som aldrig la grunderna ordentligt (long story) vilket gjort att han hela tiden jobbat lite i uppförsbacke. Han ligger idag på D-nivå i matten och läser man på så rekommenderas man inte söka teknik eller natur om man är sämre än C-nivå i just matte.
Frågan är ju då om han skulle klara teknisk gren med sin D-matte eller kommer det göra honom bitter och till slut hoppas av (worst case scenario).

Just nu vet vi varken ut eller in. Ansökan ska vara inne senast 15 februari och just nu känns det bara hopplöst.

Någon annan i samma sits eller som har lite input i ärendet?

 

[Ajda]

Jag och min sambo pratade om gymnasie häromdagen. Våra barn är små men vi diskuterade hur vi skulle råda dem att välja program.
Sambon har gårt natur och jag omvårdnadsprogrammet. Båda har läst på högskola.

Min sambo är väldigt bestämd med att han inte vill att barnen går ett program som generellt sett inte ger någon utbildning. Han ångrar att han inte gick en yrkesförberedande linje där man får en titel och ett yrke att alltid kunna falla tillbaka på.

Jag som gick omvårdnadsprogrammet kunde välja till engelska B och matte B som gjorde att jag var behörig till många program på högskolan.

Jag har ingen erfarenhet av teknisk linje så jag kan inte ge er några råd angående matten. Även om din son har lite svårt för matte, tycker han det är roligt? Tycker han inte det kan det bli 3 tuffa år.

 

[Retro]

Med reservation för att jag faktiskt inte vet hur antagningsförfaranden ser ut nuförtiden eftersom det är mer än ett halvt liv sedan jag gick på gymnasiet så säger jag, ansök i första och andra hand till något han verkligen VILL.
Med lite tur finns det väl reservplatser som går att komma in på även när terminen börjat? När jag har valt både gymnasium och högskola har jag sökt program jag enligt statistiken inte borde kommit in på men det har till slut löst sig ändå och jag tror verkligen det viktigaste är att han satsar på att komma in någonstans där han får göra något som han vill göra.

Hur många val får man göra så att säga? När jag valde gymnasium vet jag att man valde i första, andra och tredje hand men i vissa fall kunde man göra ännu fler val än så.

 

[Sagohöst]

Min son är 15 år och ska således börja gymnasiet i höst. Jag har som förälder dock börjat få ångest inför detta nu när jag inser att det inte räcker med medelbra betyg för att komma in på i princip något högskoleförberedande program. Sonen vill absolut inte gå något yrkesförberedande såsom fordon, frisör, restaurang eller dyl. utan vill läsa något brett. Han har egentligen ingen aning om vad han vill göra som vuxen varför både vi och han tycker att det är smart att läsa något brett såsom sam eller dyl.

Kollar man på antagningsstatistik för förra året så visar det sig att det på de närliggande skolorna krävs ungefär 280-300 i snitt för att komma in på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje. Sonen har typ 220 så det räcker ju inte långt.
Visst finns det skolor med lägre snitt men dessa är på långt pendlingsavstånd vilket inte känns intressant alls.

Det han har chans att komma in på som han tycker verkar intressant är teknisk linje. Där har vi istället problemet att sonen inte är så jätteduktig på matte. Tyvärr gick han på en dålig skola årskurs 4-6 som aldrig la grunderna ordentligt (long story) vilket gjort att han hela tiden jobbat lite i uppförsbacke. Han ligger idag på D-nivå i matten och läser man på så rekommenderas man inte söka teknik eller natur om man är sämre än C-nivå i just matte.
Frågan är ju då om han skulle klara teknisk gren med sin D-matte eller kommer det göra honom bitter och till slut hoppas av (worst case scenario).

Just nu vet vi varken ut eller in. Ansökan ska vara inne senast 15 februari och just nu känns det bara hopplöst.

Någon annan i samma sits eller som har lite input i ärendet?

Natur eller teknisk utan tillräckliga mattekunskaper tror jag inte är någon höjdare dessvärre. Mycket av de andra ämnena bygger på matten. Men om problemet är att han inte fått rätt undervisning kanske det finns möjlighet att ta igen det? Extraundervisning eller sommarskola tex kanske finns?

En del av de yrkesförberedande programmen erbjuder möjligheter att läsa extra av grundämnena för att få grundläggande behörighet till högskolan. Kolla den möjligheten om det är det som stoppar snarare än själva programmen.

Till sist så finns ju också möjligheten att sen komplettera på komvux. Dvs det är inte kört för högskolestudier bara för att en inte fick med sig allt från gymnasiet.

 

[Unafraid]

Jag gick natur och har någorlunda koll på teknik. Det är mycket matte och den är mer avancerad än på dom andra programmen. Det kan säkert ha ändrats sen jag gick, men har svårt att tro det.
Låt sonen söka det han tycker verkar kul! Och se var det hela slutar.

 

[Zoya]

Natur eller teknisk utan tillräckliga mattekunskaper tror jag inte är någon höjdare dessvärre. Mycket av de andra ämnena bygger på matten. Men om problemet är att han inte fått rätt undervisning kanske det finns möjlighet att ta igen det? Extraundervisning eller sommarskola tex kanske finns?

Han får extraundervisning redan som det är nu och det funkar bra. Problemet är att i höstas tyckte de att han var "för bra" för extraundervisningen så han blev placerad i en annan grupp med en urkass lärare som inte ens är behörig och ja, det var ju ingen höjdare. Nu går han hos specialläraren igen och det funkar kanon.
Problemet är inte att han inte har tillräckliga kunskaper för han ligger i fas med det som krävs just nu men det krävs ju att han får hjälp när han kör fast och det har han inte fått av de lärarna som finns på skolan (förutom specialläraren). Men det är ju det jag tänker också att det kanske finns ännu mindre tid sen i gymnasiet för att få hjälp av läraren och det är ju ingen höjdare.

En del av de yrkesförberedande programmen erbjuder möjligheter att läsa extra av grundämnena för att få grundläggande behörighet till högskolan. Kolla den möjligheten om det är det som stoppar snarare än själva programmen.

Säkert är det så men det känns ju idiotiskt att ens börja läsa något som han absolut inte är intresserad av. Känns ju dödsdömt från början liksom.

Till sist så finns ju också möjligheten att sen komplettera på komvux. Dvs det är inte kört för högskolestudier bara för att en inte fick med sig allt från gymnasiet.

Ja, men det är ju dumt att börja läsa på gymnasiet med tanken att man ska behöva gå på Komvux sedan. Jag fick själv läsa ett år på komvux för att jag valt fel linje på gymnasiet (för att komma in på universitetet) och det är faktiskt ingen höjdare att arbeta dagtid och gå i skolan kvällstid. Såklart bra att möjligheten finns men kan man slippa det så är det ju mycket bättre.

 

[Zoya]

Jag och min sambo pratade om gymnasie häromdagen. Våra barn är små men vi diskuterade hur vi skulle råda dem att välja program.
Sambon har gårt natur och jag omvårdnadsprogrammet. Båda har läst på högskola.

Min sambo är väldigt bestämd med att han inte vill att barnen går ett program som generellt sett inte ger någon utbildning. Han ångrar att han inte gick en yrkesförberedande linje där man får en titel och ett yrke att alltid kunna falla tillbaka på.

Jag som gick omvårdnadsprogrammet kunde välja till engelska B och matte B som gjorde att jag var behörig till många program på högskolan.

Jag har ingen erfarenhet av teknisk linje så jag kan inte ge er några råd angående matten. Även om din son har lite svårt för matte, tycker han det är roligt? Tycker han inte det kan det bli 3 tuffa år.

Vi tycker lite tvärtom hos oss. Vi vill att barnen ska få en bred utbildning istället för en nischad som gör att om du inte vill jobba med det som du "blivit" på gymnasiet så är det liksom kört för dig. Jag gick Media och min sambo gick Sam ekonomi. Jag fick komplettera på Komvux i efterhand eftersom medieprogrammet inte innehöll det som krävdes för att vara högskoleförberedande. Jag är den som sedan utbildade mig vidare på universitetet. Sambon har utbildat sig mer internt på sina jobb istället.
Jag ångrar att jag inte valde sam eller natur från början för det hade förenklat för mig och jag hade heller inte behövt vara så pass gammal som jag ändå var innan jag kunde plugga vidare.

Jag är väl lite påverkad av mina bröder också som båda läste fordon. Storebror jobbade med bilar ett tag men lillebrorsan ville absolut inte bli mek och det gjorde ju att han hade en hel del uppförsbacke sedan.

Svårt det där med vad de tycker är kul också. Sonen tycker att idrott, språk och SO-ämnen är de roligaste. Det talar ju för en sam-utbildning men det verkar ju dessvärre helt omöjligt att komma in på.

 

[Zoya]

Med reservation för att jag faktiskt inte vet hur antagningsförfaranden ser ut nuförtiden eftersom det är mer än ett halvt liv sedan jag gick på gymnasiet så säger jag, ansök i första och andra hand till något han verkligen VILL.
Med lite tur finns det väl reservplatser som går att komma in på även när terminen börjat? När jag har valt både gymnasium och högskola har jag sökt program jag enligt statistiken inte borde kommit in på men det har till slut löst sig ändå och jag tror verkligen det viktigaste är att han satsar på att komma in någonstans där han får göra något som han vill göra.

Hur många val får man göra så att säga? När jag valde gymnasium vet jag att man valde i första, andra och tredje hand men i vissa fall kunde man göra ännu fler val än så.

Man får göra så många val man vill men kan bara komma in på en utbildning som jag förstår det. Man står kvar som reserv till de utbildningarna man rankat högre än den man blivit antagen på (de under stryks) så visst, man kan absolut komma in som reserv men sannolikheten är ju ganska liten om man ser att poängen året innan för sista reserven var mycket högre än det man själv har.

Det är ju annars så vi ska göra. Han väljer det han vill gå och så hoppas vi på det bästa helt enkelt.

 

[Retro]

Man får göra så många val man vill men kan bara komma in på en utbildning som jag förstår det. Man står kvar som reserv till de utbildningarna man rankat högre än den man blivit antagen på (de under stryks) så visst, man kan absolut komma in som reserv men sannolikheten är ju ganska liten om man ser att poängen året innan för sista reserven var mycket högre än det man själv har.

Det är ju annars så vi ska göra. Han väljer det han vill gå och så hoppas vi på det bästa helt enkelt.

Jag vet att åtminstone "på min tid" så kom det in flera med betydligt lägre snitt än vad som stod som sista intagen året innan! Jag håller tummarna att det blir så för er också

Lite off topic, så himla lustigt att Sam ska vara svårt att komma in på! När jag valde gymnasiet var det liksom slaskutbildningen där du i princip bara behövde vara behörig. Det kändes som att de bara startade fler klasser om det var fler sökande för det var en förhållandevis "billig" utbildning att ha.

 

[Zoya]

Jag vet att åtminstone "på min tid" så kom det in flera med betydligt lägre snitt än vad som stod som sista intagen året innan! Jag håller tummarna att det blir så för er också

Lite off topic, så himla lustigt att Sam ska vara svårt att komma in på! När jag valde gymnasiet var det liksom slaskutbildningen där du i princip bara behövde vara behörig. Det kändes som att de bara startade fler klasser om det var fler sökande för det var en förhållandevis "billig" utbildning att ha.

Jag vet faktiskt inte om det funkar så idag att man kan vänta tills utbildningen börjat osv. Borde ju vara så men frågan är om man vågar vänta på det?

Ja, jag gick ju också i skolan på "stenåldern" och det känns så mycket svårare idag. Dels betygssättningen som är helt sjuk. Man säger från skolorna/skolverket att E i betyg är som en 3:a var på min tid men har du genomgående E i betyg kommer du inte in någonstans och det gjorde man ju på min tid så att säga.
Sonen har några E, några B men mestadels C och D och har då svårt att komma in på utbildningarna i hemkommunen (och nästa kommun).
Nu går han i en skola som inte ger ut "glädjebetyg" vilket jag förstår är ett stort problem på en del skolor i vår kommun och det är väl det som gör att snitten drivs upp så också.

 

[Badger]

Jag vet faktiskt inte om det funkar så idag att man kan vänta tills utbildningen börjat osv. Borde ju vara så men frågan är om man vågar vänta på det?

Ja, jag gick ju också i skolan på "stenåldern" och det känns så mycket svårare idag. Dels betygssättningen som är helt sjuk. Man säger från skolorna/skolverket att E i betyg är som en 3:a var på min tid men har du genomgående E i betyg kommer du inte in någonstans och det gjorde man ju på min tid så att säga.
Sonen har några E, några B men mestadels C och D och har då svårt att komma in på utbildningarna i hemkommunen (och nästa kommun).
Nu går han i en skola som inte ger ut "glädjebetyg" vilket jag förstår är ett stort problem på en del skolor i vår kommun och det är väl det som gör att snitten drivs upp så också.

Så knasigt med betygsinflationen och hur betygssystemet ser ut. Har också för mig att det inte var problem att komma in på någon teoretisk linje, på någon skola i alla fall med rent medelbetyg.

Kan inte problemet vara att lärarna inte får ge det som vi fick som var motsvarande ettor och tvåor utan måste underkänna eller ge motsvarande trea. Dvs då är det nog jättemånga som trängs på den där trean, inklusive alla de som skulle fått tvåor?

(men ändå, bra att få veta, då vet jag att medel inte duger för mitt barn som är snart 9, utan man måste hålla rejäl koll och undervisa själv också för att få valmöjlighet senare)

 

[tara]

Min son är 15 år och ska således börja gymnasiet i höst. Jag har som förälder dock börjat få ångest inför detta nu när jag inser att det inte räcker med medelbra betyg för att komma in på i princip något högskoleförberedande program. Sonen vill absolut inte gå något yrkesförberedande såsom fordon, frisör, restaurang eller dyl. utan vill läsa något brett. Han har egentligen ingen aning om vad han vill göra som vuxen varför både vi och han tycker att det är smart att läsa något brett såsom sam eller dyl.

Kollar man på antagningsstatistik för förra året så visar det sig att det på de närliggande skolorna krävs ungefär 280-300 i snitt för att komma in på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje. Sonen har typ 220 så det räcker ju inte långt.
Visst finns det skolor med lägre snitt men dessa är på långt pendlingsavstånd vilket inte känns intressant alls.

Det han har chans att komma in på som han tycker verkar intressant är teknisk linje. Där har vi istället problemet att sonen inte är så jätteduktig på matte. Tyvärr gick han på en dålig skola årskurs 4-6 som aldrig la grunderna ordentligt (long story) vilket gjort att han hela tiden jobbat lite i uppförsbacke. Han ligger idag på D-nivå i matten och läser man på så rekommenderas man inte söka teknik eller natur om man är sämre än C-nivå i just matte.
Frågan är ju då om han skulle klara teknisk gren med sin D-matte eller kommer det göra honom bitter och till slut hoppas av (worst case scenario).

Just nu vet vi varken ut eller in. Ansökan ska vara inne senast 15 februari och just nu känns det bara hopplöst.

Någon annan i samma sits eller som har lite input i ärendet?

Hos oss var det i kommunala skolor alla som söker kommunal kommer in. Typ antagningsgaranti. Jag tycker du ska ringa studievägledaren. Vill han så klara han teknik men han får väl inse att han jobba lite extra. Han kan ju läsa in c-matten i sommar? Han blir väl bitter om han inte får försöka? Ungarna byter ju linje och program jättemycket nuförtiden tycker jag. Det är ingen stor grej och kan utveckla honom som människa om han byter till något han till slut inser att han vill läsa. Jag tycker ungarna är duktiga på det och väldigt vuxna.

 

[Zoya]

Så knasigt med betygsinflationen och hur betygssystemet ser ut. Har också för mig att det inte var problem att komma in på någon teoretisk linje, på någon skola i alla fall med rent medelbetyg.

Kan inte problemet vara att lärarna inte får ge det som vi fick som var motsvarande ettor och tvåor utan måste underkänna eller ge motsvarande trea. Dvs då är det nog jättemånga som trängs på den där trean, inklusive alla de som skulle fått tvåor?

Ja, men så är det ju. Nästa efter E är ju F som är underkänt och det vill väl inte lärarna ge såklart. Betygskriterierna idag gör en helt snurrig. Det finns liksom fem kriterier för E, C och A. För att få A måste du ha alla kriterierna för A uppfyllda, för att få B måste över hälften av kriterierna för A vara uppfyllda, för att få C måste alla kriterierna för C vara uppfyllda etc. Kriterierna är jätteavancerade (tycker jag). Man måste kunna argumentera väl för sin sak, ha ett kritiskt tänkande, kunna utveckla sina svar på speciella sätt, måste kunna beskriva samband mellan olika saker, göra välutvecklade dokumentationer etc.
Saker som man själv gjorde först på universitetet liksom.

 

[Zoya]

Hos oss var det i kommunala skolor alla som söker kommunal kommer in. Typ antagningsgaranti. Jag tycker du ska ringa studievägledaren. Vill han så klara han teknik men han får väl inse att han jobba lite extra. Han kan ju läsa in c-matten i sommar? Han blir väl bitter om han inte får försöka? Ungarna byter ju linje och program jättemycket nuförtiden tycker jag. Det är ingen stor grej och kan utveckla honom som människa om han byter till något han till slut inser att han vill läsa. Jag tycker ungarna är duktiga på det och väldigt vuxna.

Nja, tror nog snarare han skulle bli bitter om han behövde gå i sommarskola
Nä men i första hand tror jag nog att sam skulle passa honom bäst medans teknik är det som vore smartast ur framtidssynpunkt. Men då ska han ju klara utbildningen också, annars är det ju ovärt.

Men precis som du säger så kan han ju alltid börja på en linje och passar det inte så finns ju alltid möjligheten att byta.

 

[Badger]

Ja, men så är det ju. Nästa efter E är ju F som är underkänt och det vill väl inte lärarna ge såklart. Betygskriterierna idag gör en helt snurrig. Det finns liksom fem kriterier för E, C och A. För att få A måste du ha alla kriterierna för A uppfyllda, för att få B måste över hälften av kriterierna för A vara uppfyllda, för att få C måste alla kriterierna för C vara uppfyllda etc. Kriterierna är jätteavancerade (tycker jag). Man måste kunna argumentera väl för sin sak, ha ett kritiskt tänkande, kunna utveckla sina svar på speciella sätt, måste kunna beskriva samband mellan olika saker, göra välutvecklade dokumentationer etc.
Saker som man själv gjorde först på universitetet liksom.

Jo P1 har ju gjort en serie om det. De visade kriterierna för universitetsprofessorer, en konstaterade att han inte hade kraven från betygen för åk 6? på sina studenter -eller doktorander.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6900818

 

[Mabuse]

Min son är 15 år och ska således börja gymnasiet i höst. Jag har som förälder dock börjat få ångest inför detta nu när jag inser att det inte räcker med medelbra betyg för att komma in på i princip något högskoleförberedande program. Sonen vill absolut inte gå något yrkesförberedande såsom fordon, frisör, restaurang eller dyl. utan vill läsa något brett. Han har egentligen ingen aning om vad han vill göra som vuxen varför både vi och han tycker att det är smart att läsa något brett såsom sam eller dyl.

Kollar man på antagningsstatistik för förra året så visar det sig att det på de närliggande skolorna krävs ungefär 280-300 i snitt för att komma in på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje. Sonen har typ 220 så det räcker ju inte långt.
Visst finns det skolor med lägre snitt men dessa är på långt pendlingsavstånd vilket inte känns intressant alls.

Det han har chans att komma in på som han tycker verkar intressant är teknisk linje. Där har vi istället problemet att sonen inte är så jätteduktig på matte. Tyvärr gick han på en dålig skola årskurs 4-6 som aldrig la grunderna ordentligt (long story) vilket gjort att han hela tiden jobbat lite i uppförsbacke. Han ligger idag på D-nivå i matten och läser man på så rekommenderas man inte söka teknik eller natur om man är sämre än C-nivå i just matte.
Frågan är ju då om han skulle klara teknisk gren med sin D-matte eller kommer det göra honom bitter och till slut hoppas av (worst case scenario).

Just nu vet vi varken ut eller in. Ansökan ska vara inne senast 15 februari och just nu känns det bara hopplöst.

Någon annan i samma sits eller som har lite input i ärendet?

Att gå teknisk när man inte är slängd i matte låter lite som självplågeri för mig. Och som att göra livet onödigt svårt för sig. Inte nog med att han kommer ha en massa matte där, dessutom mycket fysik och kemi som bygger på liknande logik och sätt att tänka. Det vill säga, större delen av dagarna kommer han sitta med det han tycker är svårt tillsammans med andra som har lätt för det.

Jag tror det skulle kunna knäcka skolviljan hos den bäste.

 

[Zoya]

Att gå teknisk när man inte är slängd i matte låter lite som självplågeri för mig. Och som att göra livet onödigt svårt för sig. Inte nog med att han kommer ha en massa matte där, dessutom mycket fysik och kemi som bygger på liknande logik och sätt att tänka. Det vill säga, större delen av dagarna kommer han sitta med det han tycker är svårt tillsammans med andra som har lätt för det.

Jag tror det skulle kunna knäcka skolviljan hos den bäste.

Ja, det är ju det jag är lite rädd för. Samtidigt så är det av någon konstig anledning en linje han faktiskt kan komma in på. Om alternativet är att inte gå gymnasiet alls eller läsa något han på förhand inte alls känner sig sugen på så tänker jag att det är ju bra om han börjar där och om det är skit så borde han kunna byta till t ex sam (som finns på samma skola).

 

[Mabuse]

Ja, det är ju det jag är lite rädd för. Samtidigt så är det av någon konstig anledning en linje han faktiskt kan komma in på. Om alternativet är att inte gå gymnasiet alls eller läsa något han på förhand inte alls känner sig sugen på så tänker jag att det är ju bra om han börjar där och om det är skit så borde han kunna byta till t ex sam (som finns på samma skola).

Det är inte konstigt att han kommer in där - givet att han är behörig beror antagningspoängen bara på hur många som söker. Även om han kan komma in, så verkar det för mig som utomstående inte vettigt att välja ett program som fokuserar på det ämne han har svårast för och är minst intresserad av, och är tydligt studieförberedande för en universitetsutbildning han inte vill gå.

Vill han läsa vidare efter gymnasiet? Vill han inte börja jobba direkt efter gymnasiet (vilket jag antar eftersom du säger att han inte vill gå något yrkesförberedande), så är det ju lite krasst universitetet som väntar. Är det det som är planen, eller mer att han inte gillar idén med att gå ett yrkesprogram, men heller inte vill plugga? De ”breda” programmen är ju egentligen inte alls breda, de är studieförberedande. Så de smalnar ju av en mot universitetet istället.

 

[Zoya]

Det är inte konstigt att han kommer in där - givet att han är behörig beror antagningspoängen bara på hur många som söker. Även om han kan komma in, så verkar det för mig som utomstående inte vettigt att välja ett program som fokuserar på det ämne han har svårast för och är minst intresserad av, och är tydligt studieförberedande för en universitetsutbildning han inte vill gå.

Vill han läsa vidare efter gymnasiet?

Jag har väl inte sagt att han inte vill gå teknisk? Tvärtom så vill han ju det. Han är väldigt tekniskt intresserad i övrigt - det är bara matten han har svårt för och det beror på att han inte fick någon vettig grund i mellanstadiet och således hela tiden haft lite uppförsbacke.
Det är istället jag som tänker att det kanske är för svårt för honom eftersom matten iaf just nu inte är hans starka sida.

Det är ju svårt för en 15-åring att i dagsläget säga vad han vill göra efter gymnasiet men han är inställd på att läsa vidare ja, sen får vi ju se vad som händer helt enkelt.

 

[Grazing]

Svårt det där med vad de tycker är kul också. Sonen tycker att idrott, språk och SO-ämnen är de roligaste. Det talar ju för en sam-utbildning men det verkar ju dessvärre helt omöjligt att komma in på.

Vad tvärtom det verkar ha blivit, när jag sökte gymnasiet så var det samhäll som alla kom in på som inte kom in någon annanstans.

Ja, det är ju det jag är lite rädd för. Samtidigt så är det av någon konstig anledning en linje han faktiskt kan komma in på. Om alternativet är att inte gå gymnasiet alls eller läsa något han på förhand inte alls känner sig sugen på så tänker jag att det är ju bra om han börjar där och om det är skit så borde han kunna byta till t ex sam (som finns på samma skola).

Jag tycker inte man ska undvika att välja något man vill gå på. Huruvida någonting blir svårt eller inte beror till största delen på lärarna. Jag känner till många som var jätteduktiga i matte i grundskolan men som inte förstod någonting på gymnasiet och tvärtom, så det behöver inte säga så mycket huruvida det går bra eller inte i grundskolan, sålänge intresset finns för linjen så finns det hopp om att kunna klara det också.

Livet är inte stämplat utefter gymnasiet även ifall livet kanske blir lite lite lättare ifall man blir det man vill bli redan från början. Det är sedan oavsett efter gymnasiet aldrig försent att bli det man vill. Ingen idé att stressa där tycker jag, det är inte hela världen att plugga upp ett ämne eller två när man väl har hittat det man vill bli.