Gymnasieansökan, ångest.

[yeahsica]

Jag vet inte hur relevant det är eftersom linjerna gjorts om till viss del efter att jag tog studenten, men jag skriver ändå.

Jag gick teknik på gymnasiet, tog studenten 2006. Jag var duktig på matte ända upp till 9:an men fick sedan en dålig lärare i A- & B-kurserna på gymnasiet, vilket gjorde att jag hamnade väldigt långt efter då jag pga sjukdom inte hade möjlighet till så mycket matteplugg hemma. När jag gick i gymnasiet (vet inte om det är samma fortfarande) var matte A & B egentligen förlängningar av kunskapen vi fick i högstadiet, medan C & D tog upp helt nya saker, vilket gjorde att jag tycker att man liksom fick en "nystart" när C- och D-kurserna började. Jag vet också att några personer i en annan klass som hade svårt för matte i högstadiet äntligen "fattade" matten i gymnasiet tack vare A- & B-kurserna, så jag tror att det tyvärr hänger mycket på vilken lärare man får. (Vet inte om det ändrats, men på den tiden läste ju teknik lika svår matte som natur dessutom, alltså två nivåer svårare matte än de praktiska linjerna. Åtminstone i min stad, där det fanns tre olika sorters matteböcker och teknik och natur hade de svåraste, samhäll de näst svåraste och de praktiska linjerna de lättaste).

Med det sagt visade det sig att matten ändå inte blev det största problemet utan istället kemi A och fysik A & B. På grund av matte A- & B-läraren jag hade kände jag inte att jag fick en förståelse för matten som helhet, vilket jag upptäckte blev ett stort problem i kemin och fysiken snarare än senare mattekurser (som då som sagt ändå tog upp nya saker). Både kemi och fysik skulle jag säga kräver ganska mycket jobb ens för att få godkänt om man inte tycker att det är kul eller förstår grunderna ordentligt.

Men om det fortfarande är så att matte D och fysik B (matte 4 och fysik 2) är valbart kanske han kan skippa de kurserna och satsa på att läsa något lättare då istället? Det går ju att läsa till i efterhand på basår/bastermin eller komvux. Är han skoltrött? Gillar han att plugga? Jag var själv helt enormt skoltrött och ville egentligen gå praktiskt och lägga till kurser för högskoleförberedande men blev tvingad att välja högskoleförberedande av mina föräldrar. Det var inte lätt att gå teknik då kan jag säga! Men vill han gå just teknik och/eller har han intresset av matte och naturämnena även om han inte är duktig på det just nu, är det klart han ska testa

 

[Breaktown]

Så om jag fattat det rätt så vill ha gå ett studieförberedande program i hemkommunen men kommer (sannolikt) inte lyckas komma in på något alls? Så han kommer isf antingen tvingas välja yrkesförberedande alternativt resa långt? Är det för att alla på hemmaplan har väldigt bra betyg eller för att det finns få studieförberedande program? Minns när jag själv gick på gymnasiet att om man sökte till ett program i annan kommun som också fanns i ens egen så hamnade man sist i kön efter alla som bodde i kommunen. Då fanns ju lite större chans att komma in på "vanliga" program hemma. Men det kanske har ändrats nu?

Det är ju galet att det är så. Att "tvingas" läsa ett yrkesförberedande program av något man inte är intresserad av kan ju inte vara bra för någon.

Annars är mitt förslag också som någon annan skrev att söka ett program på den skola man vill gå. Sen några månader in när ett gäng bytt skola eller program eller hoppat av så brukar det frigöras platser och det är lättare att byta inom skolan. Om inte det också har ändrats de senaste åren såklart!

 

[Cilla89a]

Även om man som vuxen vet vad som är bäst så måste man låta barnet få välja själv, man kan inte tvinga barnet att läsa något den inte vill, det kommer mest troligt sluta med ännu sämre betyg för att barnet är omotiverat...

Jag kan bara tala för mig själv, jag verkligen AVSKYDDE skolan när jag var liten, började skolka tidigt, låg flera matteböcker back när jag slutade 9:an. Läste sedan på hästgymnasie, fick precis godkänt i de vanliga ämnena, men MVG i alla hästämnen
Jag visste aldrig vad jag ville bli, och högskola existerade absolut inte i någon framtidsplan!
Åren gick och jag jobbade lite med hästar. Pappa är ingenjör och har under hela min uppväxt ändå peppat mig så gott det gick för att ta mig genom skolan (men aldrig tvingat mig till något), och framförallt pratade han ofta och väl om hur viktigt det är med utbildning, vilka förmåner det ger med ett välbetalt arbete och det var väl där sporren började lite...

Vid 23 års ålder bestämde jag mig för att jag minsann också skulle bli ingenjör. Gick ett tekniskt basår och gick ut med högsta betyg i alla ämnena (jag är allt annat än smart men envis är jag när jag väl bestämt mig för något)
Och sen läste jag till byggingenjör, jobbar som kalkylingenjör idag.
Hade någon sagt till mig att jag skulle läsa till ingenjör när jag var liten hade jag bara skrattat...

Jag tror det enda man kan göra att att peppa, peppa och peppa, men låta barnet få gå sin egen väg. Till sist kommer han/hon hitta dithän denne vill, men kanske att det blir omvägar dit.

 

[Mabuse]

Jag har väl inte sagt att han inte vill gå teknisk? Tvärtom så vill han ju det. Han är väldigt tekniskt intresserad i övrigt - det är bara matten han har svårt för och det beror på att han inte fick någon vettig grund i mellanstadiet och således hela tiden haft lite uppförsbacke.
Det är istället jag som tänker att det kanske är för svårt för honom eftersom matten iaf just nu inte är hans starka sida.

Det är ju svårt för en 15-åring att i dagsläget säga vad han vill göra efter gymnasiet men han är inställd på att läsa vidare ja, sen får vi ju se vad som händer helt enkelt.

Men matten är ju huvudämnet? Jag förstår att han vill gå teknisk, men är han medveten om att det innebär i huvudsak matte på längden och tvären? Fysik och kemi på gymnasienivå är ju i stor utsträckning applicerad matematik i den meningen att det handlar om att bolla med formler och sitta med penna och papper och räkna ut saker.

Så matten är inte så ”bara”. Det är som att vilja gå ridgymnasium när det enda man har svårt för är att sitta till häst.

När du säger att han är tekniskt intresserad, vad är det han är intresserad av då? Typ datorer och maskiner, eller abstrakt tänkande om hur man kan räkna på hållfasthet i en bro?

 

[Ajda]

Vi tycker lite tvärtom hos oss. Vi vill att barnen ska få en bred utbildning istället för en nischad som gör att om du inte vill jobba med det som du "blivit" på gymnasiet så är det liksom kört för dig. Jag gick Media och min sambo gick Sam ekonomi. Jag fick komplettera på Komvux i efterhand eftersom medieprogrammet inte innehöll det som krävdes för att vara högskoleförberedande. Jag är den som sedan utbildade mig vidare på universitetet. Sambon har utbildat sig mer internt på sina jobb istället.
Jag ångrar att jag inte valde sam eller natur från början för det hade förenklat för mig och jag hade heller inte behövt vara så pass gammal som jag ändå var innan jag kunde plugga vidare.

Jag är väl lite påverkad av mina bröder också som båda läste fordon. Storebror jobbade med bilar ett tag men lillebrorsan ville absolut inte bli mek och det gjorde ju att han hade en hel del uppförsbacke sedan.

Svårt det där med vad de tycker är kul också. Sonen tycker att idrott, språk och SO-ämnen är de roligaste. Det talar ju för en sam-utbildning men det verkar ju dessvärre helt omöjligt att komma in på.

Det är inte kört för en bara för man läser en yrkesförberedande linje. Se till att välja till de ämen som brukar behövas för att studera på högskola så är det inga problem.

Oavsett om man är intresserad av att arbeta med människor, snickare, elektriker eller bilmeck så är det bra kunskaper att lägga i ryggsäcken inför framtiden.
Något man inte får i samma utsträckning av att läsa samhäll tex.

 

[Zoya]

Så om jag fattat det rätt så vill ha gå ett studieförberedande program i hemkommunen men kommer (sannolikt) inte lyckas komma in på något alls? Så han kommer isf antingen tvingas välja yrkesförberedande alternativt resa långt? Är det för att alla på hemmaplan har väldigt bra betyg eller för att det finns få studieförberedande program? Minns när jag själv gick på gymnasiet att om man sökte till ett program i annan kommun som också fanns i ens egen så hamnade man sist i kön efter alla som bodde i kommunen. Då fanns ju lite större chans att komma in på "vanliga" program hemma. Men det kanske har ändrats nu?

I vår hemkommun finns det två gymnasieskolor. Den ena är en friskola och har bara yrkesförberedande program såsom frisör, hotell/restaurang, fordon, naturbruk etc. De har tidigare haft andra program också såsom sam men dessa försvann förra året och nu är alltså alla yrkesförberedande.
Den andra skolan är kommunal och har ekonomisk linje,
två varianter av sam (juridik/beteendevetenskap), natur och teknik (tre varianter - teknik/teknik, teknik/information/media och teknik/design/produktutveckling).
Friskolan har generellt låga intagningspoäng medans den kommunala har ganska höra.
Vill man ha fler alternativ än så så får man söka sig till grannkommunerna där närmaste grannkommun har typ 5 gymnasieskolor. De skolorna sonen vill gå på har dock generellt höga intagningspoäng (populära skolor med lite "problemungdomar" eller vad man ska säga).

Tror inte att det är så längre att om ens hemkommun erbjuder samma utbildning så måste man söka där i första hand.

Det är ju galet att det är så. Att "tvingas" läsa ett yrkesförberedande program av något man inte är intresserad av kan ju inte vara bra för någon.

Nä och det kommer vi ju inte göra heller för sonen vill verkligen inte det.

Annars är mitt förslag också som någon annan skrev att söka ett program på den skola man vill gå. Sen några månader in när ett gäng bytt skola eller program eller hoppat av så brukar det frigöras platser och det är lättare att byta inom skolan. Om inte det också har ändrats de senaste åren såklart!

Tänker exakt likadant!

 

[Zoya]

Men matten är ju huvudämnet? Jag förstår att han vill gå teknisk, men är han medveten om att det innebär i huvudsak matte på längden och tvären? Fysik och kemi på gymnasienivå är ju i stor utsträckning applicerad matematik i den meningen att det handlar om att bolla med formler och sitta med penna och papper och räkna ut saker.

Så matten är inte så ”bara”. Det är som att vilja gå ridgymnasium när det enda man har svårt för är att sitta till häst.

När du säger att han är tekniskt intresserad, vad är det han är intresserad av då? Typ datorer och maskiner, eller abstrakt tänkande om hur man kan räkna på hållfasthet i en bro?

Ja, jag fattar ju allt det där och det är det jag säger - jag tvekar på tekniskt just för att det är så svårt att veta om det passar honom eller inte. Ja, han är t ex intresserad av hur saker är konstruerade, han bygger t ex modellflygplan och liknande utan att blinka.

 

[Zoya]

Det är inte kört för en bara för man läser en yrkesförberedande linje. Se till att välja till de ämen som brukar behövas för att studera på högskola så är det inga problem.

Oavsett om man är intresserad av att arbeta med människor, snickare, elektriker eller bilmeck så är det bra kunskaper att lägga i ryggsäcken inför framtiden.
Något man inte får i samma utsträckning av att läsa samhäll tex.

Han vill inte läsa något av de yrkesförberedande som erbjuds. Vill inte bli bilmek, snickare eller dyl. Klart alla kunskaper är bra att ha i bagaget men att läsa t ex fordon om man absolut inte vill jobba med bilar i framtiden är ju inte särskilt vettigt.

 

[mooi]

Vad säger SYVen (studie- och yrkesvägledare)?

 

[Zoya]

Vad säger SYVen (studie- och yrkesvägledare)?

Vi har dessvärre inte lyckats få någon tid med henne. Ska fråga sonen vad hon sagt till honom.

 

[mooi]

Vi har dessvärre inte lyckats få någon tid med henne. Ska fråga sonen vad hon sagt till honom.

Hos oss så har 9orna samtal med SYV inför gymnasievalet; 1, 2, 5eller 10 samtal - beroende på hur behovet ser ut.
I ert fall hade jag verkligen försökt få till ett samtal med SYV och just diskutera oron och funderingarna ni har om antagning m.m.
SYV ska ha koll på aktuell info och hjälpa er med vägar till ett bra val.

 

[Zoya]

Hos oss så har 9orna samtal med SYV inför gymnasievalet; 1, 2, 5eller 10 samtal - beroende på hur behovet ser ut.
I ert fall hade jag verkligen försökt få till ett samtal med SYV och just diskutera oron och funderingarna ni har om antagning m.m.
SYV ska ha koll på aktuell info och hjälpa er med vägar till ett bra val.

Ja, så funkar det inte hos oss. SYO:n är någon extern person (som det verkar) med egen hemsida där man skulle boka tid men fanns knappt några tider och de som fanns passade inte oss. Något annat fanns inte att erbjuda.

 

[Mabuse]

Ja, jag fattar ju allt det där och det är det jag säger - jag tvekar på tekniskt just för att det är så svårt att veta om det passar honom eller inte. Ja, han är t ex intresserad av hur saker är konstruerade, han bygger t ex modellflygplan och liknande utan att blinka.

Men skulle då inte ett yrkesförberedande tekniskt program vara rätt lämpligt? Lite fokus på matte, mer fokus på hur saker är konstruerade?

För på tekniskt program kommer han ju förmodligen inte konstruera någonting. Han kommer få räkna på hur lång momentarmen ska vara, men aldrig konstruera den, så att säga.

 

[Araminta]

Först och främst tycket jag det är jättekonstigt att det är så ont om platser på högskoleförberedande program.

Jag tänker att det är super att han är intresserad av Teknik! Ibland kan matten bli enklare/mer motiverande när man får fysiken/tekniken att hänga upp den på. Men, som flera andra påpekat, han kommer behöva jobba för det och jag hade nog försökt känna av var motivationen ligger ordentligt redan nu. Är han motiverad och medveten om utmaningen så testa. Det går att byta linje även halvvägs genom program.

 

[Mabuse]

Han vill inte läsa något av de yrkesförberedande som erbjuds. Vill inte bli bilmek, snickare eller dyl. Klart alla kunskaper är bra att ha i bagaget men att läsa t ex fordon om man absolut inte vill jobba med bilar i framtiden är ju inte särskilt vettigt.

Varför vill han inte?

Går det att prata om vad han vill, snarare än vad han inte vill?

 

[Zoya]

Men skulle då inte ett yrkesförberedande tekniskt program vara rätt lämpligt? Lite fokus på matte, mer fokus på hur saker är konstruerade?

För på tekniskt program kommer han ju förmodligen inte konstruera någonting. Han kommer få räkna på hur lång momentarmen ska vara, men aldrig konstruera den, så att säga.

Jo säkert, om det fanns något sådant inom rimligt avstånd som dessutom är högskoleförberedande vilket inte verkar finnas.

 

[Zoya]

Varför vill han inte?

Går det att prata om vad han vill, snarare än vad han inte vill?

För att han inte är intresserad av dom sakerna. Dessutom vill han absolut inte gå på den skolan som har dessa program.

Han vet inte vad han vill bli som vuxen - eller jo, helst vill han ju bli hockeyproffs men om det nu inte skulle bli så.

 

[Zoya]

Först och främst tycket jag det är jättekonstigt att det är så ont om platser på högskoleförberedande program.

Enligt uppgift har man bara i Stockholm med omnejd minskat gymnasieplatserna med 1000 st de senaste åren.

 

[Tokyo]

Jag tog studenten 2016 och det tips jag ger min bror och hans kompisar är att man ska söka något som känns kul! Jag gick musik och ångrar det inte för en sekund. Något musikaliskt geni var jag absolut inte, men jag lärde mig massor och hade en rolig gymnasietid. För mig var det guld värt att ha annat än bara rent plugg på schemat. Vi hade så vansinnigt roligt och genom att välja till en extra mattekurs fick jag samma högskolebehörighet som de som gick samhälls, de som dessutom valde till extra naturkunskap fick ännu mer behörighet.

Det allra viktigaste är att välja något man vill gå just nu, där man tror att man kommer trivas och ha roligt. Det går att välja till kurser som gör att man får högskolebehörighet på de flesta linjer. Dessutom kan man faktiskt, både snabbt och smidigt, läsa in kurser i efterhand om man skulle behöva det. De flesta jag känner har tagit en annan riktning i livet än det de trodde på gymnasiet och många ändrar sig både en och två gånger innan man faktiskt vet vad man vill. Det är vansinnigt få som vet vad de vill bli redan när de är 15/16 år, det är betydligt enklare att veta vad man skulle vilja lära sig mer om/syssla med de kommande tre åren...

 

[Lena Furberg]

Den tonåring i den åldern jag känner, var urusel i matte hela högstadiet, knappt ens godkänd, men valde ändå en teknisk linje (datateknisk). Där läser han matte i stort sett dagligen - och det går jättebra. Jag får intrycket att undervisningen på gymnasiet är annorlunda och ffa effektivare. Så jag personligen skulle inte säga att dåligt mattebetyg ska stoppa någon från en teknisk linbje man är intresserad av.