Sv: Gravidmagar!!!
Jag vet precis hur det känns att försöka vara glamorös när man har kroppen emot sig.
(Utdrag ur min blogg, detta var när vi skulle på första träffen med föräldragruppen förra veckan)
"Det börjar med att jag kliver ur duschen, tar på mig ett par bekväma trosor, drar på mig mammabyxorna jag fått av svärmor, och sen den låååånga toppen jag fick av Emma i julklapp.
"Dethär går ju inte!", utbrister jag efter ett tag.
"Varför?", undrar elsk.
"För att det ser ut som att jag har en snopp!"
(På byxorna så är det en knut där fram, och när jag hade den långa tröjan över så stack knuten ut under tröjan på ett mycket suspekt sätt)
"Byt tröja då", föreslog elsk.
Sagt och gjort. Kortare tröja på.
"Men dethär går ju inte!", skriker jag.
"Varför?", undrar elsk.
"Dom här byxorna drar ju upp i röven, och det syns ju nu när jag har en kortare tröja!!"
"Byt byxor då", föreslog elsk diplomatiskt.
Sagt och gjort, andra byxor på.
"Men dethär går ju inte!" , tjöt jag sen.
"Varför?", suckar elsk.
"Nu syns ju troskanten!", utbrister jag desperat och får kämpa för att hålla tårarna borta.
"Men snälla älskling", skrattar elsk "Du ska på PROFYLAXKURS! Vem fan tror du bryr sig?"
"JAG VÄGRAR VARA EN SUNKIG MORSA!", skriker jag och tvingar på mig ett par stringtrosor."
Går alltid och visar skåran, för mina trosor kan inte täcka hela rumpan längre. 
