V
vetinget
skriver under anonymt nick. det är så att jag är gravid, men vill inte ha barn. jag är 17 år (blir 18 iår), bor med min pojkvän i ett litet hus. grejen är den att jag tror jag är i v 33. vet ingenting om graviditet. det enda jag vet är att jag inte vill behålla barnet, då jag varken har ekonomi till det eller lust (om man får säga så).. jag hoppade av skolan när jag började tvåan, var skoltrött och nu är tanken att jag ska börja plugga igen efter sommaren och då har ju intte jag tid med att barn..
känner dessutom att när man ska ha barn ska man vara redo för det och ha ekonomi och tid till det. För ett barn ska ju känna sig älskad och just nu känner jag att jag bara vill bli av med det..
anledningen till varför jag tror jag är i vecka 33 är att jag var vid bm i februari och då sa dem att jag var i vecka 22+1 (?).
när jag fick reda på det blev jag ledsen och den enda kuratorn vid bm sa var att jag fick inse att det inte skulle bli någon skola för mig efter sommaren och att jag kunde få 180kr per dag + barnbidrag. sen sa hon åt mig att torka tårarna för på den avdelningen skulle man va glad.
grejen är det att jag vill adoptera bort barnet så fort det är fött. både jag och min sambo känner lika. men hur gör man? känns som om jag är självisk som tänker så men hur ska jag klara av ett barn?
jag har dessutom fått fruktansvärt ont ibland i bäckenet (?). vet inte riktigt hur jag ska förklara det men efter jag tex har ridit så blir jag väldigt stel och det gör ont när jag går och står upp. känns som om det inte skulle få någon smörjning. vet någon vad det kan vara?
förlåt om det blev långt. förstår att många tkr jag är självisk och okänslig. men vad ska jag göra?
känner dessutom att när man ska ha barn ska man vara redo för det och ha ekonomi och tid till det. För ett barn ska ju känna sig älskad och just nu känner jag att jag bara vill bli av med det..
anledningen till varför jag tror jag är i vecka 33 är att jag var vid bm i februari och då sa dem att jag var i vecka 22+1 (?).
när jag fick reda på det blev jag ledsen och den enda kuratorn vid bm sa var att jag fick inse att det inte skulle bli någon skola för mig efter sommaren och att jag kunde få 180kr per dag + barnbidrag. sen sa hon åt mig att torka tårarna för på den avdelningen skulle man va glad.
grejen är det att jag vill adoptera bort barnet så fort det är fött. både jag och min sambo känner lika. men hur gör man? känns som om jag är självisk som tänker så men hur ska jag klara av ett barn?
jag har dessutom fått fruktansvärt ont ibland i bäckenet (?). vet inte riktigt hur jag ska förklara det men efter jag tex har ridit så blir jag väldigt stel och det gör ont när jag går och står upp. känns som om det inte skulle få någon smörjning. vet någon vad det kan vara?
förlåt om det blev långt. förstår att många tkr jag är självisk och okänslig. men vad ska jag göra?