Sv: Gravid- men vill inte. adoptera? hjälp..
Det finns inte grupper för gravida unga överallt, det fanns definitivt inte när jag väntade mina barn när jag var 17 resp. 19 år.
Att fråga endel barnmorskor om saker är som att prata med en vägg, jag frågade t.ex min barnmorska angående ökad behåring på magen när jag väntade sonen, jag undrade om det var vanligt, om det skulle försvinna när bebisen var född osv. hon svarade att hon inte hade en aning om vad för behåring jag pratade om.
Jag frågade min bm om varför jag hade så ont i magen, hon svarade att hon inte hade en aning.
När jag sedan efter min dotter var född fick äta järntabletter så förstod jag var dessa överdjävliga magsmärtor kom ifrån, jo från järntabletterna, helt i onödan hade gått omkring och haft ont i två graviditeter utan att bm ens brydde sig om att upplysa om att järntabletterna kunde ge dessa smärtor, istället gick jag där livrädd varenda sekund att förlora mina barn.
Jag fick inte gå till bm varannan vecka och min väninna som nyligen fick barn gick inte heller varannan vecka utan det var inskrivning i v.12 ultraljud i v.16 nästa koll i v.24 och nästa i v.35 och sedan varannan vecka fram till förlossningen.
Trots att jag hade specialist mödravård med mitt andra barn gick jag bara en gång i månaden fram till v.27 och sedan varannan vecka.
Det som är självklart för en är inte självklart för en annan.
Till ts
Pm:a gärna om du vill prata, ventilera eller bara få ösa ur dej, som du förstår var jag inte heller så gammal när jag fick mina barn, mina var önskade och planerade men jag förstår din rädsla och jag förstår hur du känner dej bemött eftersom jag känner igen det från mina egna graviditeter.
Kramar i mängder.