Sv: Gravid-illamående
Usch!
När började detta för dig?
Jag har ju vart i högst 1 månad.
Började må illa förra veckan.
Jag har typ 2 gr haft smått spykänsla men inte spytt, inget spy hittils.
Så vet inte om jag bara mår illa.
Mår inte superilla, men lite sådär obehagligt hela tiden.
Det är inte bara morgonen, utan hela tiden!
Jag mår bättre när jag knaprar skorpor..
På tidningsjobbet kan jag ju göra det hela tiden, men på slakten är det svårt. Har "bara" rast varannan timme..
Jag är ju behovsanställd så ska minska slakten till ett par dgr/v och öka tidningsjobbet, tills detta är över.. Så blir det nog bättre..
För mig började det kanske i vecka 5-6 nånting och höll på tills barnet var ute. Precis mitt i graviditeten var det lite lugnare alla tre gångerna.
Typ ett par veckor med mindre spy.
Illamåendet är en sak och att spy en annan har jag märkt. Illamåendet tog knäcken på mig. Det var som om varje cell i min kropp mådde illa och jag nästan inte orkade stanna kvar i kroppen. Och illamåendet gick inte över med att jag kräktes heller. Utan det var som om magen helt enkelt inte funkade som den skulle, men som om det inte hade så mycket koppling till själva illamåendet.
Min oprofessionella åsikt är att min hormoncocktail var mer som en kemisk bomb för min kropp. Jag märkte t ex att för mycket eller för lite adrenalin gav värre illamående. Så en någotsånär konstant liten adrenalinnivå gjorde att jag funkade rätt ok, t ex i jobbet.
Så ja, jag har ändå jobbat under graviditeterna. Har ett rätt icke-stressigt jobb där jag kan knapra i mig nåt smått och springa till toan vid behov. Bara ett par ggr, när jag har suttit mer på toan och hulkat än varit i kundtjänst har jag stängt och gått hem.
Skorpor är bra, bara de är utan socker. Jag käkade ekologiska, osötade fullkornsskorpor och drack mycket vatten. Men så fanns det också olika mat som funkade olika perioder. Ibland var knäckebröd med smör och tomatskivor rena rama medicinen. För att ett par veckor senare väcka alldeles oerhört obehag och kräkningar.
Det är viktigt att man inte chockhöjer och sänker blodsockret, för det ger mer illamående. Fibrer, mycket vätska, protein (t ex keso kan gå, periodvis) och nån vitaminsak (grönsak/frukt) varje dag. Då hålls man på benen. Plus att om man äter och kräks upp maten ska man bara vara ihärdig och äta igen (och ev kräkas upp igen och äta igen). Är man hungrig mår man ju ännu sämre.
Jag var också väldigt trött. Så när jag jobbade var det typ att jag jobbade de timmar jag skulle jobba, och så sov jag resten av dygnet. Funkade ju bra med första barnet. Mindre bra med andra, iom att jag då redan hade en som var i blöj-och-spring-och-bus-åldern.
Kontentan? Man överlever allt. Och om du nån dag känner dig väldigt matt och synfältet börjar förminskas till tunnelseende, då vet du att det är dags att lägga in sig för dropp...
Jag hade det nog iaf bättre än en kompis som inte fick någonting alls att hållas i kroppen, och när de försökte ge henne dropp reagerade hennes kropp emot droppet så hon låg och vrålade av smärta.
(Japp, planerat snitt, hon hade aldrig orkat föda vaginalt.)
