Vi som sätter gränser och inte förstår varför andra inte gör det måste ju få ifrågasätta hur man tänker när man inte säger ifrån.
1. Man blir rädd (antingen för att övergreppet ska eskalera, eller för att det ska komma andra obehagliga konsekvenser av att säga ifrån).
2. Man blir ställd/chockad och det tar tid att komma på hur man ska agera, därav uteblivet agerande innan övergreppet är över.
3. Man ifrågasätter sig själv. Gör han verkligen fel nu eller har jag råkat ge en invit?
4. Man är rädd för att man missuppfattar situationen.
5. Man vågar inte ställa till en scen och förstöra stämningen så man "slingrar sig" i stället.
6. Man tänker att det kanske är enklare att bara få det överstökat än att försöka ta sig ur situationen p.g.a någon eller alla ovan nämnda anledningar.
Ja, nu talar jag bara för mig själv egentligen och det kan såklart se helt olika ut beroende på vilken situation som dykt upp. Samtliga ovan nämnda anledningar har jag varit med om. Jag håller med dig om att man bör säga ifrån, och det optimala vore om man gjorde det. Men det är jättesvårt ibland.