Gnäll-ekonomitråd

[SiZo]

Det är väl snarare bristen på kompromiss folk reagerat på?
"Jag vill ha en stor gård som är nära en av de tre storstäderna i Sverige, och en budget på max 2 miljoner obs ingen renovering".
Det stället finns ju inte i dagsläget.

Jag vill ha ett mindre slott och plats för 40 hästar och bedriva uppfödning av min lilla ras men förstår att det är en orealistiskt dröm och att det inte är något att gnälla över.

Det där är ju också ganska så långt ifrån vad jag har skrivit också.

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung Off topic, om du ska till Knivsta en annan gång borde vi dra ihop en Uppsala-träff. Väldigt länge sedan sist. Om jag inte dyker upp ändå i Knivsta om jag inte jobbar, men jag har ju redan "löst gårdsbiten".

Det tycker jag verkligen.
Nu när pandemin är över och så.
Jag åker till Knivsta litet då och då, jag har ett eget rum där.

 

[Voeux]

Visst är det frustrerande. och när man väl gnetat ihop till sin jävla bostad då ballar räntor ur istället. Vår hyresrätt kostade 15/månad och huset kostar 30/månad just nu vi har råd och det förstår jag är superpriviligerat men det suger ändå.

Samma här. Vi har sparat under åren 20-30 år och kom in på marknaden först 2020. Nu har vi lyckats köpa hus. Det är ett fint ganska stort hus, men helt vanligt parhus och vi betalar närmare 40 tkr/månad med den belåningen vi fick ta, ränteläget och elen. Jag får ofta nypa mig i armen över hur lyckligt lottade vi är som kan bo såhär. Jag önskar mig inget annat. Men det klart det är lite surt att det försvinner så oerhört mycket pengar på huset, för oss, medan grannarna i precis likadana hus har helt annat läge.

 

[Cattis_E]

Det tycker jag verkligen.
Nu när pandemin är över och så.
Jag åker till Knivsta litet då och då, jag har ett eget rum där.

Gör en tråd om datum det kan passa dig? Jag jobbar 2-5 dagar per vecka hela sommaren. Oftast tre. Men långa pass så arbetsdagar går bort helt. Orkar bara kolla på hästarna då (typ)

 

[Mia_R]

Om man nu absolut vill köpa något eget men ändå ha närheten till storstäderna så får man räkna med att pendla och i vissa fall pendla ganska långt. Jag har t ex fd kollegor som pendlar Stockholm- Eskilstuna men som kan räkna in restiden i arbetstid, när tågen går.

Jag flyttade själv ut från tullarna och en hyresrätt till ett hus på landet, men det är över 15 år sedan. Utan startkapital och inget arv eller förmögna föräldrar men en fd sambo. Vi fick köpa två bilar och huset behövde renoveras även om det var mycket ytskick när vi köpte.

Sedan många år tillbaka är vi separerade och jag bor kvar. Han hittade en ny ett par år efter separationen och gifte sig till en villa i Strängnäs och pendlar till Stockholm, så det är hans bostadskarriär för på egen hand hade han inte klarat det trots sitt jobb som programmerare.

Att vara kräsen med var man bor men sakna egna initiativ att göra något åt sin situation är sällan någon bra kombo. Vi vände på många stenar innan jag hittade mitt hus som jag renoverar sedan dess, en sak i taget. Nu blir det takbyte, jag har tidigare satt in en stor gjutjärnskamin samt installerade fiber för några år sedan. Mina grannar hyr en stor villa billigt som aldrig kom ut på annons.

För att få det man vill ha får man vara lite om sig och kring sig och jobba långsiktigt. Jag har lärt mig lägga golv, tapetsera och sätta kakel. Köpte en begagnad lågmilare från ett dödsbo som jag förhoppningsvis kan köra i minst 20 000 mil men mekar inte själv utan lämnar in.

Min gård finns inte men jag bor i eget hus med stor tomt att odla på. Jag har hästar, hundar, katter, höns och mycket bra grannar.

 

[Inte_Ung]

vi betalar närmare 40 tkr/månad m

Jag tror att jag svimmar.
Mitt trixande har gjort att min gård blir gratis för mig och då så är stallet ändå tomt.

 

[BernT]

Nja ballar ur vet jag inte om de har gjort
Det var snarast räntor under 2% som var urballat.
Min gård köptes när räntorna var 14% och vid tillträdet var det 11%.
Om man tittar på räntan de senaste 30 åren så ser man att det inte kunde hålla i längden som det var.

Det är tråkigt att det drabbar så hårt men det gick att se det komma och det kommer att gå över. Det fanns faktiskt en lång tid där för att kunna binda räntan för att övervintra den här puckeln. Vänner till mig trodde mig inte när jag sade att det var dags att binda. De har det litet jobbigt nu.

Vi kunde inte binda på under 2 % för när de räntorna fanns så hade vi inget hus. Nu har vi 4.5x-nånting. Hade vi vetat att det skulle bli så högt hade vi såklart köpt billigare.

 

[SiZo]

@Inte_Ung Du har bra poänger. Jag håller med. Det går, speciellt om man är två.

@SiZo Har du bestämt dig att det är omöjligt så är det ju det. Men jag anser inte det, vi har ju lyckats till exempel. Köpte för 5 år sen.
Renovera kan man faktiskt lära sig mycket om. Och kanske får man offra en hel del bekvämlighet på vägen. Meka bilar likaså. Verktyg kan köpas helt okej saker begagnat. Och kompromissa.
Vi kompromissa med mycket innan vi köpte.

Huset är helt beboligt men inte vackert invändigt. Man får fundera på sina krav. Vitvarorna är gamla.

Jag kommer att låta hård nu.
Men ärlighetens namn är låter ni inte beredda att offra tillräckligt mycket under vägen, och kan ni inte omlokalisera er tillräckligt för att klara den prisbild ni kan klara inom några år är ju det ett problem.


Vi köpte gård när vi var 32, och jag har knappast varit så välbetalda hela livet. Möjligen att det är något svårare att komma upp i lön nu än förr. Inte maken heller även om han klättrat till vad vi tycker är det nu. Jag har en bit över 30 i grundlön men jobbar skift vilket ger mer pengar.
Vi har klarat oss med en traktor från 1965 under denna tiden. Kör gamla Volvos och bor i ett beboligt hus med inte så vacker inredning. Verktyg köptes in gradvis. Gör det mesta själva. Har sommarvatten i "stallet" och släpar dunk över gårdsplan hela vintern.

Vi bodde vad en del skulle kalla sunkigt ett antal år. Golvet lutade som fasen på sina ställen, och det var kallt i duschhörnet. Toaletten på annat ställe i huset var nog den minsta jag sett. Köket trångt osv.

Edit: Gården ligger 1h från Uppsala, drygt 1h från Stockholm. När jag jobbade i sthlm var det kollektivtrafik dit som gällde och det tog längre tid.
Men visst, jag har bara 3ha och köpte dyrare än du säger dig klara nu, men du behöver ju höja vad du klarar närmaste åren som sagt.

@Inte_Ung Off topic, om du ska till Knivsta en annan gång borde vi dra ihop en Uppsala-träff. Väldigt länge sedan sist. Om jag inte dyker upp ändå i Knivsta om jag inte jobbar, men jag har ju redan "löst gårdsbiten".

Problemet med omlokalisering är ju att sambons inkomst försvinner, och då kan vi ju inte köpa av den anledningen istället. Därav kan inte omlokalisering ske. Det handlar inte om vilja eller något åt det hållet. Det handlar om att concept artist är ett jävligt smalt jobb.

Lite renovering har vi inget emot. Men totalrenovering där det står ett skal till hus utan golv, vatten, el, isolering och trasigt tak, nej det kommer helt enkelt inte fungera för oss. Vi kommer inte kunna renovera vardagar pga restiden till och från jobbet, så då är det bara helger kvar och det blir helt enkelt ett för stort projekt.

Det behöver dock inte finnas fler byggnader än själva huset. Det är inte svårt att ställa upp en lösdriftshall och mindre byggnad till sadelkammare och foderförvaring. Och eftersom jag inte har häst just nu så är det ju inget som behöver fixas fort heller.

Sambon kan heller inte jobba på väg till jobbet eftersom allt han gör är superhemligt.

 

[BernT]

Samma här. Vi har sparat under åren 20-30 år och kom in på marknaden först 2020. Nu har vi lyckats köpa hus. Det är ett fint ganska stort hus, men helt vanligt parhus och vi betalar närmare 40 tkr/månad med den belåningen vi fick ta, ränteläget och elen. Jag får ofta nypa mig i armen över hur lyckligt lottade vi är som kan bo såhär. Jag önskar mig inget annat. Men det klart det är lite surt att det försvinner så oerhört mycket pengar på huset, för oss, medan grannarna i precis likadana hus har helt annat läge.

Herre jesus Kristus ja precis klart jag förstår att vi har det bra som har det vi har och klarar oss och ändå går en del plus varje månad. Men surt är det, speciellt som du säger att man vet att granne x antagligen ligger bra mkt bättre till för de köpte för typ 2 mille mindre. Sen kan de ju iofs maxat belåning för att köpa bilar, renovering osv alt eftersom värdet ökade på huset, det vet jag ju inte.

 

[Voeux]

Jag tror att jag svimmar.
Mitt trixande har gjort att min gård blir gratis för mig och då så är stallet ändå tomt.

Ja, grattis?

 

[Inte_Ung]

Ja, grattis?

Det är mest ett brutalt uppvaknande.
Och en bekräftelse på hur mycket trixande med pengar betyder.
Det är faktiskt helt avgörande i mitt fall.
Samt även att det är dyrt men det går faktiskt.

Jag förstår att bostäderna på min gård är populära att hyra.
Det är ganska så långt från den kostnaden.

 

[SiZo]

Samma här. Vi har sparat under åren 20-30 år och kom in på marknaden först 2020. Nu har vi lyckats köpa hus. Det är ett fint ganska stort hus, men helt vanligt parhus och vi betalar närmare 40 tkr/månad med den belåningen vi fick ta, ränteläget och elen. Jag får ofta nypa mig i armen över hur lyckligt lottade vi är som kan bo såhär. Jag önskar mig inget annat. Men det klart det är lite surt att det försvinner så oerhört mycket pengar på huset, för oss, medan grannarna i precis likadana hus har helt annat läge.

Shit, det är liksom mer än vad vi får in på en månad. Mycket mer. Hoppas verkligen att det lägger sig snart. Kan inte vara roligt.

 

[Lingon]

Jag ar finne fo detta konceptet med geografisk frihet och att sa manga verkar vara oppna for det, inte forvirrande, men kanske forvanade?

For mig ar geografin ett av de absolut viktigaste kriterierna nar jag letar boende. och da menar jag inte "lage", som i havsnara, utsikt etc. utan mer att "Jag vill bo i X stad, darfor att det ar dar som mitt liv fins". Skulle jag (framforallt som singel) flytta till en helt annan ort, sa skulle jag kanske fa hogre livskvalitee pga boendestandard, men utan tvekan lagre livskvalitee eftersom jag nu inte langre enkelt kan traffa mina vanner (och familj for de som har kontakt). Inte heller det kulturliv och stadsliv som gjorde X stad attraktiv har jag langre enkel tillgang till. Jag kan latt kopa lyxlagenhet i typ Hull, men vad fn ska jag gora dar typ?

Precis. Jag vill bo i min stad. För här finns min föräldrar som börjar bli gamla, mitt barn har sina vänner här och sin skola, jag har min medryttarhäst här. Ja, hela mitt liv är här. Att jag skulle kunna bo i ett fint hus i en annan del av landet skulle inte kompensera för allt jag förlorar genom att flytta härifrån. Jag trivs dessutom mycket bra här i min lilla stad. Har ingen önskan att flytta varken till storstan eller landet.

 

[Inte_Ung]

Vi kunde inte binda på under 2 % för när de räntorna fanns så hade vi inget hus. Nu har vi 4.5x-nånting. Hade vi vetat att det skulle bli så högt hade vi såklart köpt billigare.

Ni köpte alltså med den kalkylen?
Ni hade inte vunnit alls på att binda vid köpet då?

 

[Voeux]

Shit, det är liksom mer än vad vi får in på en månad. Mycket mer. Hoppas verkligen att det lägger sig snart. Kan inte vara roligt.

Nej det är lite trist framför allt eftersom vi båda är föräldralediga just nu, det är först om 1,5 år som vi båda kommer att arbeta och vi får se om det blir heltid för båda då.

Men det ger lite perspektiv. Vi har pluggat 5 år var, har höga inkomster och sparat sen vi började jobba och det vi har råd med nu när vi är 35 är ett helt vanligt parhus (utanför Stockholm). Hade vi varit här i livet för 10 år sedan hade vi ansetts vara rika. Nu räcker det till vanligt hus, vanlig bil, vanlig mat och vanliga aktiviteter på fritiden. Vilket är helt fenomenalt bra enligt mig, det är som sagt det enda jag önskar mig. Men det blir tydligt att är man inte höginkomsttagare, eller har en lång resa av goda investeringar bakom sig, så försvinner allt det här vanliga plötsligt utom räckhåll.

 

[Blyger]

Det där är ju också ganska så långt ifrån vad jag har skrivit också.

Men din dröm är ju lika orealistisk som min dröm om slott och stor uppfödning. Även om det kanske låter taskigt.

 

[SiZo]

Men din dröm är ju lika orealistisk som min dröm om slott och stor uppfödning. Även om det kanske låter taskigt.

Välkommen tillbaka till trådstarten. Det är ju just det som är min poäng. Verkligheten ser ut som sådan, vi kommer ha en boendekostnad på 12000-15000 i kallhyra så fort jag slutar studera. Hur mycket lägenheter Inte ung än länkar till. För man behöver köpoäng för att få hyra dem. Ofta uppemot 10 år av köpoäng. Billiga lägenheter är svårare att få, dyrare är lättare att få. Inget konstigt. Alla vill ha billiga lägenheter.

När vi då har en kallhyra på de summorna så kommer vi inte kunna spara ihop tillräckligt. Det är fakta. Visst, en fullständigt nergången gård där huset knappt står upp, det skulle vi kunna köpa. Men man ska orka också. Att renovera i veckorna fungerar inte pga restid från och till jobbet. Tar det 2-2,5 timme enkel väg så hinner man inte renovera på veckodagar om man behöver sova. Och det behöver vi. Därför fungerar det inte med så pass nergångna ställen.

 

[Inte_Ung]

Verkligheten ser ut som sådan, vi kommer ha en boendekostnad på 12000-15000 i kallhyra så fort jag slutar studera. Hur mycket lägenheter Inte ung än länkar till. För man behöver köpoäng för att få hyra dem. Ofta uppemot 10 år av köpoäng. Billiga lägenheter är svårare att få, dyrare är lättare att få. Inget konstigt. Alla vill ha billiga lägenheter.

Jag länkar till ställen där kötiden är kort.
Ställ er i kö nu så finns möjligheten i morgon.

Det hela handlar om att planera.

 

[Snubbelfot]

Vi kunde inte binda på under 2 % för när de räntorna fanns så hade vi inget hus. Nu har vi 4.5x-nånting. Hade vi vetat att det skulle bli så högt hade vi såklart köpt billigare.

Den biten tycker jag är svår, vad som är högt eller lågt, eftersom det är så subjektivt. I min värld är det räntor under 2% (eller över 12-13%) som är extrema och sannolikt rätt kortvariga i ett större perspektiv. Jag ser 3-4% som ungefär normalt och 7-8% som högt.

Jag ar finne fo detta konceptet med geografisk frihet och att sa manga verkar vara oppna for det, inte forvirrande, men kanske forvanade?

For mig ar geografin ett av de absolut viktigaste kriterierna nar jag letar boende. och da menar jag inte "lage", som i havsnara, utsikt etc. utan mer att "Jag vill bo i X stad, darfor att det ar dar som mitt liv fins".

Jag uppfattar inte den geografiska friheten, i den här kontexten, som någon motsats till det du beskriver utan tvärtom. Mer som frihet att kunna välja någon annan bostadsort än inom dagspendling från någon av storstäderna. Att kunna bo i... vad vet jag, t ex Årjäng? Vimmerby? Ljusdal? för att just den orten betyder så mycket för mig.

 

[Blyger]

Välkommen tillbaka till trådstarten. Det är ju just det som är min poäng. Verkligheten ser ut som sådan, vi kommer ha en boendekostnad på 12000-15000 i kallhyra så fort jag slutar studera. Hur mycket lägenheter Inte ung än länkar till. För man behöver köpoäng för att få hyra dem. Ofta uppemot 10 år av köpoäng. Billiga lägenheter är svårare att få, dyrare är lättare att få. Inget konstigt. Alla vill ha billiga lägenheter.

När vi då har en kallhyra på de summorna så kommer vi inte kunna spara ihop tillräckligt. Det är fakta. Visst, en fullständigt nergången gård där huset knappt står upp, det skulle vi kunna köpa. Men man ska orka också. Att renovera i veckorna fungerar inte pga restid från och till jobbet. Tar det 2-2,5 timme enkel väg så hinner man inte renovera på veckodagar om man behöver sova. Och det behöver vi. Därför fungerar det inte med så pass nergångna ställen.

Låter extremt dyrt.

Men ja det är tråkigt när inga tips du får är aktuella (du har fått många!) oh drömmen orealistiskt. Då får det fortsätta vara en dröm helt enkelt