Gifted children, intelligenta barn

[a1agnlju]

Men nu höll de på med fyrans multiplikationstabell, och frågan i klartext borde vara: "Vad gånger fyra blir 36?" Det rätta svaret är alltså nio. Eller tre i kvadrat. Eller roten ur 81.

Tack för uppklarandet. Då är jag med på resonemanget med just det talet. Annars är det ju ganska fantastiskt hur många särbegåvade människor som samlas just här.

Jag tror nog att man av någon anledning gärna vill ha en etikett på folk. Ett tag var det ju en explosion avseende bokstavsbarn. Varav egentligen bara hjälpte de gravast drabbade barnen.

Jag har en dotter som lärde sig läsa i fyra-årsåldern, flög igenom matteböckerna och hade oerhört lätt för text och språk genom hela skolan. Likt de flesta så kallade särbegåvade som nämns här hade hon problem med den sociala biten. Dock är det en skillnad här. Vi satte inte någon etikett på henne och ser inte att det funnits behov att göra det. Hon har varit den duktiga och smarta tjejen i klassen och har berömts för det men har annars behandlats som alla de andra. I vissa fall har hon fått backa och vänta in klasskamraterna. Dock tror jag inte att det varit negativt utan gett henne möjlighet att fördjupa sina kunskaper/spetskompetens om man så säger.

Om vi hade drivit på med spåret om särbegåvning hade kanske vår dotter haft en annan skolgång. Det är dock inte säkert att den skulle ha varit mer positiv.

 

[Petruska]

Jag kommer verkligen inte förbi frågan om varför det är nu som den här övertygelsen om särbegåvning som något alldeles särskilt har fått uppmärksamhet. Och varför det anses så viktigt. Och inte minst, varför det anses vara så förskräckligt i skolan för de här barnen.

Den här berättelsen - om man ser det så - om särbegåvade barn - vad säger den om vår tid?

Och så kan man ju roa sig med att fundera på varför det som pekas ut så ofta är begåvning inom områden som har med matte att göra. Vad säger det om hur man ser på matematik?

 

[Inte_Ung]

Annars är det ju ganska fantastiskt hur många särbegåvade människor som samlas just här.

Min särbegåvning är inte matematik.
Jag är bra på matematik, riktigt bra.
Men min särbegåvning handlar om mitt exceptionella minne och min rumsuppfattning.

 

[Inte_Ung]

Och varför det anses så viktigt. Och inte minst, varför det anses vara så förskräckligt i skolan för de här barnen.

De får så stora problem.
Om de inte får stora problem så är de inte särbegåvade utan bara begåvade.

 

[Inte_Ung]

Den här berättelsen - om man ser det så - om särbegåvade barn - vad säger den om vår tid?

Att man inte får sticka ut som bättre än andra på något intellektuellt.

 

[Petruska]

Tack för uppklarandet. Då är jag med på resonemanget med just det talet. Annars är det ju ganska fantastiskt hur många särbegåvade människor som samlas just här.

Jag tror nog att man av någon anledning gärna vill ha en etikett på folk. Ett tag var det ju en explosion avseende bokstavsbarn. Varav egentligen bara hjälpte de gravast drabbade barnen.

Jag har en dotter som lärde sig läsa i fyra-årsåldern, flög igenom matteböckerna och hade oerhört lätt för text och språk genom hela skolan. Likt de flesta så kallade särbegåvade som nämns här hade hon problem med den sociala biten. Dock är det en skillnad här. Vi satte inte någon etikett på henne och ser inte att det funnits behov att göra det. Hon har varit den duktiga och smarta tjejen i klassen och har berömts för det men har annars behandlats som alla de andra. I vissa fall har hon fått backa och vänta in klasskamraterna. Dock tror jag inte att det varit negativt utan gett henne möjlighet att fördjupa sina kunskaper/spetskompetens om man så säger.

Om vi hade drivit på med spåret om särbegåvning hade kanske vår dotter haft en annan skolgång. Det är dock inte säkert att den skulle ha varit mer positiv.

Jag har svårt att se något bra i att pekas ut som ett barn som behöver särskild skola med särskilt kvalificerad personal. Ordet särbegåvad framstår ju i så gott som alla exempel både i den här tråden och i andra sammanhang mer som något som liknar de olika bokstavsdiagnoserna än något annat. Små barn som löser ekvationer och saknar både kompisar och fantasi, något överdrivet. Och en vuxenvärld som då gör stor affär av ekvatinerna.

För mig framstår det som en etikett att till det yttersta undvika.

 

[Petruska]

Att man inte får sticka ut som bättre än andra på något intellektuellt.

Trams.

 

[Inte_Ung]

För mig framstår det som en etikett att till det yttersta undvika.

Precis så.
Man får jobba på det och med litet tur och skicklighet så kan man få ihop det utan att det blir total katastrof.

 

[Inte_Ung]

Trams.

Det där får du gärna utveckla litet mera.
På vad sätt trams?
Hur är det egentligen?

 

[Roheryn]

Jag har en dotter som lärde sig läsa i fyra-årsåldern, flög igenom matteböckerna och hade oerhört lätt för text och språk genom hela skolan. Likt de flesta så kallade särbegåvade som nämns här hade hon problem med den sociala biten. Dock är det en skillnad här. Vi satte inte någon etikett på henne och ser inte att det funnits behov att göra det. Hon har varit den duktiga och smarta tjejen i klassen och har berömts för det men har annars behandlats som alla de andra. I vissa fall har hon fått backa och vänta in klasskamraterna. Dock tror jag inte att det varit negativt utan gett henne möjlighet att fördjupa sina kunskaper/spetskompetens om man så säger.

Det där låter precis som jag... Har dock aldrig någonsin sett mig själv som särbegåvad, bara smart Född i början på 70-talet, började första klass -78. Eftersom jag var född i januari så hade jag kunnat få börja skolan ett år "för tidigt", vilket mina föräldrar tackade nej till just pga det sociala. Jag var ju långt före och långt duktigare än mina klasskamrater hela grundskolan, men det gjordes aldrig någon stor affär av det utan jag gick i vanlig klass med vanliga klasskamrater och fick ytterst sällan några speciella uppgifter eller så när jag var klar, utan det var i så fall "mer av samma". Jag har också alltid älskat att läsa, och åtminstone i låg- och mellanstadiet funkade det alltid att be att få läsa en bok när man var klar med övriga uppgifter. Och funkade det inte så kunde man göra det i smyg...

Dock tror jag att det finns en annan typ av högt begåvade människor än den jag (och antagligen din dotter) tillhör. Jag är intelligent - har hög IQ, lätt för att lära mig saker, "snabb" i tanken osv. Och jag är introvert, dvs hämtar min energi när jag är ensam och vill gärna hålla mig lite "vid sidan av" det sociala spelet i en skola eller på en arbetsplats, tycker om att göra min egen grej. Men jag är ändå "vanlig" - en högst normal människa som råkat få hög intelligens och introverta personlighetsdrag. Och min sort klarar sig bra genom skolan, blir kanske lite uttråkade då och då och är inte populäraste killen eller tjejen i klassen, men vi klarar oss fint. Den "andra sorten", däremot, tror jag är den som TS dotter tillhör och som är mycket ovanligare och "känsligare". Riktigt skyhög IQ, på en nivå så att det blir jobbigt/svårt ibland att kommunicera med oss andra, kombinerat med drag av aspberger/autism. Och det är den kategori jag tror att de flesta menar när de säger "särbegåvad", och jag tror att dessa personer har mycket svårare att finna sig tillrätta i skolan än vi som "bara" är högbegåvade.

 

[a1agnlju]

Min särbegåvning är inte matematik.
Jag är bra på matematik, riktigt bra.
Men min särbegåvning handlar om mitt exceptionella minne och min rumsuppfattning.

Okej... Och Rolf Göran Bengtsson är exceptionellt skicklig som hoppryttare/tränare. Då måste han anses som särbegåvad också då?
Jag tycker det här börjar bli rätt larvigt nu faktiskt. En jakt på etiketter som självbekräftelse. Som sexåringen som genast vill visa mamma sin nyritade teckning för att få bekräftelse. Normalt beteende för en sexåring. Barnsligt beteende för en vuxen.

 

[Petruska]

De får så stora problem.
Om de inte får stora problem så är de inte särbegåvade utan bara begåvade.

Alla möjliga ungar har problem i skolan. Jag mådde extremt dåligt i skolan tex. (Trots goda resultat betygsmässigt, alltså.)

 

[Miks]

De får så stora problem.
Om de inte får stora problem så är de inte särbegåvade utan bara begåvade.

Det här tycker jag blir lite huvudet på spiken!

De övriga barn och vuxna (några undantaget) som det pratas om i tråden är antagligen "bara" begåvade eller snabblärda.

De barn som anses särbegåvade är ju just barn som kan spela hela Mozart på piano när de är 7 år bara genom att höra det en gång. Eller som förstår kvantfysik genom att googla och som kanske vill prova att göra en våg av antimateria. Sånna saker som "vanliga" personer aldrig kommer i närheten av. Inte ens om de skulle öva dag och natt.

Att be ett sånt barn att färglägga bokstaven Aa en hel lektion är ju ett skämt. Inte konstigt att TS dotter mår kasst!

Bara för att man räknade 5ans mattebok i 3an är man inte särbegåvad. Om det nu är ett korrekt epitet!?!

Mvh Miks

 

[Petruska]

Precis så.
Man får jobba på det och med litet tur och skicklighet så kan man få ihop det utan att det blir total katastrof.

Det var ju inte alls vad jag tyckte.

 

[Inte_Ung]

Det var ju inte alls vad jag tyckte.

Då så kan jag ge dig ett annat svar.

För mig framstår det som en etikett att till det yttersta undvika.

Om man är särbegåvad så finns det inga möjligheter att undvika etiketten.
Lyckas man undvika etiketten så är man inte särbegåvad.

 

[Inte_Ung]

Alla möjliga ungar har problem i skolan. Jag mådde extremt dåligt i skolan tex. (Trots goda resultat betygsmässigt, alltså.)

Ja så är det men de särbegåvade barnen är även ett stor problem för skolan.
Det är på ett helt annat sätt än att ha läshuvud och vara litet udda.
Min gissning är att du inte har någon erfarenhet av det i verkligheten.
Mest för att det faktiskt är så ovanligt.

 

[Petruska]

Då så kan jag ge dig ett annat svar.

Om man är särbegåvad så finns det inga möjligheter att undvika etiketten.
Lyckas man undvika etiketten så är man inte särbegåvad.

Dåså! Det var ju ett delsvar i alla fall. INGEN fick den etiketten för några decennier sedan. Alltså är det ett nytt fenomen. Barn har helt enkelt blivit annorlunda!

 

[Inte_Ung]

Okej... Och Rolf Göran Bengtsson är exceptionellt skicklig som hoppryttare/tränare. Då måste han anses som särbegåvad också då?

Nej han är inget "underbarn".
Särbegåvning är något annat.

 

[Inte_Ung]

Dåså! Det var ju ett delsvar i alla fall. INGEN fick den etiketten för några decennier sedan. Alltså är det ett nytt fenomen. Barn har helt enkelt blivit annorlunda!

Nej det är inget nytt fenomen utan bara ett nytt namn.
Förr så kallades de underbarn eller savanter.
Mozart var ett särbegåvat barn.

Jämför städare och lokalvårdare.
På 40-talet så fanns det inga lokalvårdare.

 

[a1agnlju]

Jag har svårt att se något bra i att pekas ut som ett barn som behöver särskild skola med särskilt kvalificerad personal. Ordet särbegåvad framstår ju i så gott som alla exempel både i den här tråden och i andra sammanhang mer som något som liknar de olika bokstavsdiagnoserna än något annat. Små barn som löser ekvationer och saknar både kompisar och fantasi, något överdrivet. Och en vuxenvärld som då gör stor affär av ekvatinerna.

För mig framstår det som en etikett att till det yttersta undvika.

Jag är helt på din linje. Absolut! Ändå hakar föräldrarna på barnens skenande intellekt istället för att ta tag i det grundläggande måendet. Det ses även i ts fall eftersom genialiteten överskuggar Asperger-syndromet. Man jobbar stenhårt med att lägga upp "räkmackan" avseende kunskapshungern medan Asperger-syndromet inte ges alls samma uppmärksamhet.