GHS - dagens dressyr.

[fio]

Min poäng är att ridskickligheten bland toppryttare helt och hållet hänger på att de kan skaffa sig supertalangfulla hästar. Och med den ekvationen så lär dom sig egentligen inte rida och utbilda eftersom korrekt jävla utbildning inte premieras på tävlingsbanan. Dressyren har TYVÄRR på högsta nivå bara blivit gångartstävling.

Nog för att jag jobbat i 3 nätter och väntar på att få gå hem nu.. men jag fattar inte? Kan man inte ha ridskicklighet utan en supertalangfull häst?

 

[Blyger]

Dom orkar mer.

Nej, bara om de har underskott i övrigt. Annars blir de feta, precis som annat kaloriöverskott.
Men nu är vi ot.

 

[MiniLi]

Nej, bara om de har underskott i övrigt. Annars blir de feta, precis som annat kaloriöverskott.
Men nu är vi ot.

Just havre (dvs stärkelsen) kan ju dock ge effekter som gör att hästarna känns ”elektriska”. Min häst blir fullständigt koko av havre. Tex helt omöjligt att rida ut om hon äter havre för hon bara exploderar hela tiden. I dressyren är hon dock underbart rolig att rida när hon är sån, jäklar så nice när allt det där galna kan riktas rätt (inom ridhusets trygga väggar).
Annars håller jag med

 

[Hedwig]

Din bekantas påstående är nog högst troligt en skröna. Jag rör mig ändå i kretsar där stångbett är väldigt vanligt och jag har aldrig hört talas om några blåa tungor. Varken i skarpt läge eller pga bettet allena. Då rids hästar med detta bett i många timmar dagligen.

Om det ändå mot alla odds skulle ha kunnat hänt så beror det troligen på att stångskänkeln fastnat i någon rem och klämt åt, då också med hårt spänd nosgrimma så hästen inte kommer undan.

Vem sätter på stångbett på en oerfaren häst och lämnar den i boxen?

En stång med skänkel har hävstångseffekt, dvs lite tryck på skänkeln ger mycket större kraftuttag i munnen. Det behövs alltså inte särskilt mycket belastning på skänkeln för att utslaget i munnen blir starkt.

Det kanske ska införas licens för att få rida med/använda kandar? Ett intyg man måste visa upp för att ens få köpa?

Helt otroligt hur du gör antaganden och förhåller dig till dem som att de är sanna eller fakta utan att ha den blekaste aning.
Exakt var någonstans står det att man lämnat en oerfaren häst med kandar ensam i boxen tex? Självklart har hen inte gjort det.
Ryttaren valde att sluta rida med kandar eftersom hen upplever att hästen inte trivs på det och rider istället på vanligt träns. Hästen har tävlat intermediere på över 70% så inte jätte oerfaren häst eller ryttare som utbildat hästen själv.

Jag "antar" att det är så du gör med allt annat du skriver vilket ger dina uttalande noll trovärdighet och då faller hela diskussionen.

 

[Grazing]

Nog för att jag jobbat i 3 nätter och väntar på att få gå hem nu.. men jag fattar inte? Kan man inte ha ridskicklighet utan en supertalangfull häst?

Jag tror det menas att många toppryttare inte är så skickliga som många vill få det till att dom är eftersom att det nu finns så många hästar som kan komma upp till elitnivåer oavsett om ryttaren är skicklig eller ej pga att domarna dömer helt tokigt. Alltså kan sämre ryttare nå eliten om dom har pengar att köpa en häst som passar in där oavsett ridskicklighet eller ej.

Jag kanske tolkade det fel men jag läste det så..

 

[fio]

Nej, bara om de har underskott i övrigt. Annars blir de feta, precis som annat kaloriöverskott.
Men nu är vi ot.

Men det är ju därför man ger kraftfoder för det första så dom ska orka mer?

Jag tycker väl inte det är OT med knäppa dressyrhästar. Dom blir ju lugnare om dom får gå i hage eller att man ta bort kraftfodret.
Jag förstår att du syftar på att energibehovet det ska täckas av höet men det är ju inte så lätt som det låter.

 

[Grazing]

Jag får inte ihop ekvationen att man drar för kung och fosterland i tygeln så tungan blir blå men att hästen fortfarande går framåt. Den borde rimligtvis stanna.

Fast det är ju inte så konstigt, dom försvarar sig genom att bli starkare vilket leder till att ryttaren måste bli ännu starkare. Ju mer styrka man rider på ju mer måste hästen hålla ut och ta i för att försvara sig för trycket.

Har en bekant som var på meeting med sin häst. Tränsar den i boxen ( med kandar) och upptäcker efter en stund att den har blå tunga. Den reds inte utan stod fortfarande i boxen.
Den stod alltså och tryckte tungan så hårt mot stången.
Det känns lite som att stången kan vara ett problem och ger ett konstant tryck över tunga och laner oavsett om man håller i stångtygeln eller inte och som en del hästar försöker värja sig mot genom att trycka upp den från lanerna.

Känns ju som att en sådan häst också lever lite i ett försvar, precis som när jag är stressad så spänner jag käke och tungan av någon anledning och får ont av det. Kan vara så att bettet i sej självt orsakar hästen spänningar för att det inte passar i munnen eller att bettet är såpass kopplat till starka händer eller hårt tryck och därför spänner sig såpass att det blir den reaktionen oavsett om ryttaren är på eller av hästen.

Folk är så självsäkert övertygade om att det ryttarna som håller hårt i tygeln och att hästarna är vana att ridas så hemma. Jag tror inte att förklaringen är så enkel. Tror snarare tvärtom att de rids av ryttare med en balans, timing och följsamhet som de flesta av oss bara kan drömma om.

Fast det ser man ju när dom rider ofta, det är ju inget att tala om riktigt. Hade dom ridits av ryttare med balans och tajming och känsla hade det följt med in på tävlingsbanan. Jag har full förståelse dock när det gäller ovana hästar som precis börjat sin tävlingskarriär och därför kan bli stark och spänd men på elitnivå bör hästarna vara såpass vana och skolade att det inte ska kunna tas sådana hemska "ögonblicksbilder". Då är inte hästarna mentalt redo för att vara där.

Det är svårt att rida så känsliga, explosiva hästar med så hög energinivå och så mycket driv. Det går liksom inte att jämföra med en överviktig lunkentuss som inte skulle reagera ens om någon släppte en bomb bakom dem.

Fast det är svårt att rida, det är inte mindre svårt att rida en "bombsäker" häst, ridning är svårt helt enkelt. Om du inte menar att det är lättare att sitta kvar på en "bombsäker" häst för det håller jag med om. Men ridningen oavsett typ av häst är svår, det är svårt att rida helt enkelt. Om man som sagt inte pratar om att åka häst för det är inte så svårt.

Jag är enormt mer imponerad av ryttare som kan sitta upp och få den mest skogsmulliga hästen som oftast går och nannar på uteritterna att visa upp sig med stolthet och sväva fram än vad jag är av ryttare som sitter på "elithästar". För det är en utmaning.

 

[fio]

Jag tror det menas att många toppryttare inte är så skickliga som många vill få det till att dom är eftersom att det nu finns så många hästar som kan komma upp till elitnivåer oavsett om ryttaren är skicklig eller ej pga att domarna dömer helt tokigt. Alltså kan sämre ryttare nå eliten om dom har pengar att köpa en häst som passar in där oavsett ridskicklighet eller ej.

Jag kanske tolkade det fel men jag läste det så..

Jag vet inte, man ska ändå rida och hinna få ihop ett GP program. Det kräver ju ändå en viss timing och snabbhet. Dom nya korta programmen är ju ännu svårare att hinna förbereda osv. Men man kan ju rida mer på hästens talang idag än förr.

 

[Grazing]

Jag vet inte, man ska ändå rida och hinna få ihop ett GP program. Det kräver ju ändå en viss timing och snabbhet. Dom nya korta programmen är ju ännu svårare att hinna förbereda osv. Men man kan ju rida mer på hästens talang idag än förr.

Självklart så är dom säkerligen rent tekniskt skickliga på ridningen, dom vet hur men kan ofta tycker jag sakna känslan. Det är ändå i känslan som den bästa ridningen sitter i tycker jag. Jag har sett en hel del tekniskt duktiga ryttare men kommer det tex en häst som inte passar dom så löser dom inte den hästen även ifall dom rent tekniskt kan rida en färdigare häst som gör som dom vill och passar dom så att säga.

Har en vän som tex rider super på utbildade hästar och färdigare hästar men som är usel på utbildningen av dom för känslan saknas och om hästen inte gör som den ska så kan hon inte lösa problemet för hon har inte känslan. Också en av dom som sätter starkare bett på om hästen är stark för "det går inte att rida hästen för den är så stark", min reaktion om jag inte får till det är att ta ut en bättre tränare medans hon sätter på bett som gör henne starkare än hästen. Jag har haft oändligt många diskussioner med denne angående det men nej, det är så man gör för hon "kan ju rida". Är hästen stark så är det inte hennes ridning det är fel på utan hästen. Också en person som är uppe på GP nivå och nosar, hon är nog tyvärr inte så ovanlig.

Och det är sådana personer som hon som kan köpa en mer talangfull färdigare häst och starta högre klassar, tekniskt skicklig men utan känsla och kan inte hantera det när hästen inte gör som "den ska" eller blir för stark osv. Att erkänna att hästen kanske är för svår osv finns sällan på kartan, då är det bättre att ändra utrustning osv så att hästen formar in sig i "rätt" form igen.

 

[Solis]

Då är vi iaf två med den inställningen, många andra här verkar mena , flera pga egen erfarenhet ( hur det nu är möjligt ), att det inte är någon skillnad mellan int GP hästar som diskuteras och lunketussar vad gäller känslighet och explosivitet bla..

Vi är 3...

De hästarna som är bäst i det svåraste har en extra växel som verkligen inte är så särskilt enkel att hantera. Och definitivt inte inne på tävlingsbanan i GP.

Kl
Blå tunga är knappast nåt nytt och knappast relaterat till enbart elitryttare. Man borde utreda om kandar ska vara tillåtet alls, tycker jag. Kanske är det helt enkelt så att det inte finns nån egentlig plats i hästmunnen för 2 bett.

 

[fio]

Har en bekant som var på meeting med sin häst. Tränsar den i boxen ( med kandar) och upptäcker efter en stund att den har blå tunga. Den reds inte utan stod fortfarande i boxen.
Den stod alltså och tryckte tungan så hårt mot stången.

Vet att jag läste något sådant inlägg i början av debatten som att det skulle kunna hända ändå bara genom att ha kandar på.

Vad hade hon för stång som inte tungan kunde rubba undrar jag? Jag tycker hästarna är rätt bra på att flytta runt betten i munnen när man tränsat och så länge ingen håller i tyglarna så går det ju. Om den inte fastnat med tungan mellan betten. Eller att kindkedjan hakat i bridongen.

För att skapa ett tryck måste det ju vara något som inte ger efter tänker jag. Antagligen därför man inte ser så många hopphästar med blå tungor pga eftergiften över hindren. Läste nyligen att det krävs någon minut med konstant tryck för att tungan ska bli blå.

 

[Fiorano]

Nu skulle jag aldrig kalla dina hästar för "lunkentussar" utan mer "sportbilar"

När jag läser din beskrivning av bokstavstränare undrar jag vem i hela friden det kan vara. Jag känner verkligen inte igen det alls. Inte för att jag är en särkilt kompetent ryttare men har ridit för minst ett tiotal olika tränare de senaste tjugo åren och aldrig hört någon uttala sig på det viset.
Det närmsta jag kan komma är en person jag red för vid något enstaka tillfälle när Hedwig var fyra år. Hen ville att jag skulle hålla i tygeln tills hästen slutade spjärna och gav efter. Men det är den enda som har uttalat sig på det sättet och ingen som jag fortsatte rida för. Alla andra har tryckt på vikten av att vara lätt i handen och att jag ska sluta dra så förbannat i vänstertygeln. Visserligen verkar jag vara helt obildbar när det kommer till det eftersom vänsterhanden lever ett eget liv men det är inget jag kan lasta någon tränare för. Då har jag ridit för tidigare OS-ryttare, fd landslagsryttare, A, B och C- tränare samt fd chefen gör Spanska ridskolan.

Haha ja, ffa två av hästarna i mitt stall är allt utom lunkentuss. Båda är hetare och mer reaktiva än alla topphästar jag nånsin suttit på.

Båda tränarna jag refererar till har ridit/rider GP. En är A-tränare och har flera elever i svår klass varav åtminstone en tävlar internationellt (som dock rider väldigt fint, vilket hen alltid gjort). Filosofin för den tränaren är exakt det du beskriver-hästen ska ge efter. Flera elever har jag sett på clinics och de får a l l t i d samma uppmaning oavsett det är Patrik Kittel el Therese Nilshagen-släpp handen!! En av ryttarna hävdar med bestämdhet att hens häst vägrar gå utan "tryggheten" i handen, samtidigt som hen alltid tycker det är ett problem att hästen inte går fram på tävling. Så, tyvärr, ser jag denna ridning ofta och, ännu mer tyvärr, fpr dessa ryttare BRA poäng och anses vara top of the pops här i distriktet.

 

[Fiorano]

Jag tror det menas att många toppryttare inte är så skickliga som många vill få det till att dom är eftersom att det nu finns så många hästar som kan komma upp till elitnivåer oavsett om ryttaren är skicklig eller ej pga att domarna dömer helt tokigt. Alltså kan sämre ryttare nå eliten om dom har pengar att köpa en häst som passar in där oavsett ridskicklighet eller ej.

Jag kanske tolkade det fel men jag läste det så..

Exakt så. Ffa ungdomarna som kommer från internationell ponnysport är makalöst duktiga på att rida program! Så när de får riktigt bra hästar som kan sin skit är de fenomenala på att styra runt programmen. Men utbilda, rida korrekt osv-den biten glöms bort.

 

[Fiorano]

Självklart så är dom säkerligen rent tekniskt skickliga på ridningen, dom vet hur men kan ofta tycker jag sakna känslan. Det är ändå i känslan som den bästa ridningen sitter i tycker jag. Jag har sett en hel del tekniskt duktiga ryttare men kommer det tex en häst som inte passar dom så löser dom inte den hästen även ifall dom rent tekniskt kan rida en färdigare häst som gör som dom vill och passar dom så att säga.

Har en vän som tex rider super på utbildade hästar och färdigare hästar men som är usel på utbildningen av dom för känslan saknas och om hästen inte gör som den ska så kan hon inte lösa problemet för hon har inte känslan. Också en av dom som sätter starkare bett på om hästen är stark för "det går inte att rida hästen för den är så stark", min reaktion om jag inte får till det är att ta ut en bättre tränare medans hon sätter på bett som gör henne starkare än hästen. Jag har haft oändligt många diskussioner med denne angående det men nej, det är så man gör för hon "kan ju rida". Är hästen stark så är det inte hennes ridning det är fel på utan hästen. Också en person som är uppe på GP nivå och nosar, hon är nog tyvärr inte så ovanlig.

Och det är sådana personer som hon som kan köpa en mer talangfull färdigare häst och starta högre klassar, tekniskt skicklig men utan känsla och kan inte hantera det när hästen inte gör som "den ska" eller blir för stark osv. Att erkänna att hästen kanske är för svår osv finns sällan på kartan, då är det bättre att ändra utrustning osv så att hästen formar in sig i "rätt" form igen.

Precis detta! Har sett några av våra bästa ungdomsryttare både på tävling och öppen träning. De är som inte kapabla att lösa problem och ändra saker utifrån vad en tränare ber om. (Var jättetydligt på en programridning inför UVM, en ryttare hade flera hästar och blev uppmanad att länga formen på alla o h det var omöjligt. Hen kunde inte ändra varken på sig själv eller hästen.) Men på tävling får de höga poäng pga talangfulla hästar, att de sitter 'fint' och verkligen kan rida program.

 

[Bison]

Jag har ju ridit min tränares "lunkentussar" som tävlar GP, det är en häftig upplevelse även om jag precis som @Fiorano upplever dem som lite programmerade och knappstyrda. Allting sitter även utan lösgjordhet och med en långsam och inte tekniskt skicklig ryttare. Sen blir kvalitén givetvis sämre med mig i sadeln.

Tränarens sambo har tävlat höga klasser med bra resultat på den ena och han sticker inte under stol med att det inte beror på att han är skicklig ryttare, det är hästen som är så jävla bra.

Min egen lunkentuss har Jazz som farfar, reaktiv som satan med nerverna på utsidan, hon hade inte mått bra alls i en stor arena. Nu är hon både för liten och rör sig inte tillräckligt för högsta klasserna så hon slapp undan.

 

[Hedwig]

Vet att jag läste något sådant inlägg i början av debatten som att det skulle kunna hända ändå bara genom att ha kandar på.

Vad hade hon för stång som inte tungan kunde rubba undrar jag? Jag tycker hästarna är rätt bra på att flytta runt betten i munnen när man tränsat och så länge ingen håller i tyglarna så går det ju. Om den inte fastnat med tungan mellan betten. Eller att kindkedjan hakat i bridongen.

För att skapa ett tryck måste det ju vara något som inte ger efter tänker jag. Antagligen därför man inte ser så många hopphästar med blå tungor pga eftergiften över hindren. Läste nyligen att det krävs någon minut med konstant tryck för att tungan ska bli blå.

Jag vet ju inte exakt vad hen hade för stång men sannolikt en som hästen inte var bekväm med. Vi diskuterade det där med betsling härom dagen i samband med att hen köpte ett bett av mig.
Hästen trivs inte med kandar och kan ju vara därför den stod o tryckte upp tungan mot stången. Nu rids den bara med vanligt tränsbett.

Jag upplevde själv att det var så otroligt mycket i munnen under den tiden när jag red Hedwig på kandar även om hon fungerade bra på det.
Vet att jag tänkte att det där kan fasen inte vara bekvämt. Tror senast jag red med kandar var 2018.
Sen hade jag iofs ett gummipelham när jag red ut efter hennes skenturer med älg men det var ändå bara ett bett i munnen. Tror faktiskt det var du som tipsade om det.

 

[fio]

Jag vet ju inte exakt vad hen hade för stång men sannolikt en som hästen inte var bekväm med. Vi diskuterade det där med betsling härom dagen i samband med att hen köpte ett bett av mig.
Hästen trivs inte med kandar och kan ju vara därför den stod o tryckte upp tungan mot stången. Nu rids den bara med vanligt tränsbett.

Jag upplevde själv att det var så otroligt mycket i munnen under den tiden när jag red Hedwig på kandar även om hon fungerade bra på det.
Vet att jag tänkte att det där kan fasen inte vara bekvämt. Tror senast jag red med kandar var 2018.
Sen hade jag iofs ett gummipelham när jag red ut efter hennes skenturer med älg men det var ändå bara ett bett i munnen. Tror faktiskt det var du som tipsade om det.

Ja, jag älskade gummipelham. Red det med 2 tyglar. Nu har jag ingen häst som behöver det längre dock.

 

[Hedwig]

Haha ja, ffa två av hästarna i mitt stall är allt utom lunkentuss. Båda är hetare och mer reaktiva än alla topphästar jag nånsin suttit på.

Båda tränarna jag refererar till har ridit/rider GP. En är A-tränare och har flera elever i svår klass varav åtminstone en tävlar internationellt (som dock rider väldigt fint, vilket hen alltid gjort). Filosofin för den tränaren är exakt det du beskriver-hästen ska ge efter. Flera elever har jag sett på clinics och de får a l l t i d samma uppmaning oavsett det är Patrik Kittel el Therese Nilshagen-släpp handen!! En av ryttarna hävdar med bestämdhet att hens häst vägrar gå utan "tryggheten" i handen, samtidigt som hen alltid tycker det är ett problem att hästen inte går fram på tävling. Så, tyvärr, ser jag denna ridning ofta och, ännu mer tyvärr, fpr dessa ryttare BRA poäng och anses vara top of the pops här i distriktet.

Jag har problem med generaliseringen. I princip alla jag ridit för har ju varit väldigt noga med eftergiften. Jag läste kanske ditt inlägg lite snabbt men tolkade det som att "alla" dressyrryttare på högre nivå ansåg att man ska hålla hårt i hästen. Jag känner inte igen det alls
Vet inte om du känner igen det men jag har alltid fått höra att kontakten ska vara som ett "gummiband"
Att målet alltid ska vara att hästen är lätt och följsam att rida på ett vanligt tränsbett.

Sen fattar jag att man betslar upp emellanåt och väljer att rida på stång. Det kräver sin ryttare att utbilda hästen korrekt på träns och kanske inte så många som har den kunskapen eller förmågan.

Att galoppera bakom en annan häst i skogen på fuxfaran innebär oftast att man fantiserar om stångbett, hjälptyglar, nödbroms etc.. o sen tänker de stannar väl någon gång..

 

[QueenLilith]

Nu skulle jag aldrig kalla dina hästar för "lunkentussar" utan mer "sportbilar"

När jag läser din beskrivning av bokstavstränare undrar jag vem i hela friden det kan vara. Jag känner verkligen inte igen det alls. Inte för att jag är en särkilt kompetent ryttare men har ridit för minst ett tiotal olika tränare de senaste tjugo åren och aldrig hört någon uttala sig på det viset.
Det närmsta jag kan komma är en person jag red för vid något enstaka tillfälle när Hedwig var fyra år. Hen ville att jag skulle hålla i tygeln tills hästen slutade spjärna och gav efter. Men det är den enda som har uttalat sig på det sättet och ingen som jag fortsatte rida för. Alla andra har tryckt på vikten av att vara lätt i handen och att jag ska sluta dra så förbannat i vänstertygeln. Visserligen verkar jag vara helt obildbar när det kommer till det eftersom vänsterhanden lever ett eget liv men det är inget jag kan lasta någon tränare för. Då har jag ridit för tidigare OS-ryttare, fd landslagsryttare, A, B och C- tränare samt fd chefen gör Spanska ridskolan.

Har du inte tränat för (raderat av admin)? alltså inte att jag tycker den tränaren "misshandlar" hästar på den nivån som nämns i tråden, men jag har sett med egna ögon att flertallet elever red med graman på träningar för honom, visst nu är det några år sedan jag flyttade från Stockholm. Men OTROLIGT mycket tryck i munnen hade dom hästarna, och är samma bild när jag sett denna rida sina hästar själv. Är ju bara att kolla på profil-bilderna på fb vart man ser hur konstigt musklade hans hästar är med väldigt mycket underhals. Jag har själv testat att träna för honom, och bara never again. Så sjukt mycket tryck och tygel där. Detta menas inte alls som smutskastning, eller så, men jag menar bara det kanske är lätt at bli "hemma blind" för jag tycker tyvärr den tränaren har vissa grejor som särskilt mycket tryck i handen, hen är en jätte snäll som person, och inte "elak" men väldigt mycket tryck och hets på hästarna tyvärr tyckte jag. Ena hästen hos hans elever bet sig i tungan på en träning, inte så konstigt när man glider runt på en graman och hästen nästan pussar sig i bringan.

Kanske han har ändrat sina träningar med åren, men sist jag såg dom kände jag bara

 

[skiesabove]

Jag har problem med generaliseringen. I princip alla jag ridit för har ju varit väldigt noga med eftergiften. Jag läste kanske ditt inlägg lite snabbt men tolkade det som att "alla" dressyrryttare på högre nivå ansåg att man ska hålla hårt i hästen. Jag känner inte igen det alls
Vet inte om du känner igen det men jag har alltid fått höra att kontakten ska vara som ett "gummiband"
Att målet alltid ska vara att hästen är lätt och följsam att rida på ett vanligt tränsbett.

Sen fattar jag att man betslar upp emellanåt och väljer att rida på stång. Det kräver sin ryttare att utbilda hästen korrekt på träns och kanske inte så många som har den kunskapen eller förmågan.

Att galoppera bakom en annan häst i skogen på fuxfaran innebär oftast att man fantiserar om stångbett, hjälptyglar, nödbroms etc.. o sen tänker de stannar väl någon gång..

Problemet med ord som "hårt" och "kontakt" och "lätt" och "följsam" är att de är väldigt subjektiva.

Så för att vara tydlig: jag anser att dressyr på högsta nivån ska ridas på slack tygel. Den ska hänga, i en båge. Man kan ha god kontakt ändå, hästen känner din hand via tygelns vikt, och ramen sätts eftersom hästen vet att går den emot den så spänns ju tygeln och stångbettet aktiveras, och den har musklerna för att bära sig själv så att fronten blir fjäderlätt. Man kan se den ridningen hos en del i WE-eliten, och hästarna kan absolut vara för kort hållna och spända även i det, men man slipper åtminstone blå tungor och extremt gapande hos de ryttare som klarar av att rida på det viset.

Ett av problemen med dressyren idag är att det där med "kontakt" har blivit "konstant tryck" som blivit "konstant högt tryck". Inte konstigt att tungor stasar av och att hästarna försöker gapa för att släppa på trycket. Det är för mycket tryck, det är konstant, och det är högt. Tyglarna är spända, handen håller ett järngrepp.

Jag håller med tidigare inlägg om att elitdressyren blivit en gångartstävling, och aveln har gett hästar som kan röra sig extremt även under helt sjuka förutsättningar. Höga poäng ges för hästar som kan röra sig stort och flashigt, inte för ridning enligt "de gamla mästarnas" beskrivningar.

Det känns ungefär lika kul att titta på Big Lick som att titta på dagens europeiska tävlingsdressyr.