GHS - dagens dressyr.

[ginnies]

Ryttarna borde få djurförbud (i Sverige) och arrangörerna borde få stora böter och tvingas stänga tills dess man kan garantera att hästarna tävlas utan att plågas. För nu får det väl snart ändå vara nog? Hur svårt kan det vara?

Men du beskrev ju själv amatörvardagssituationer som faktiskt kan klassas som djurplågeri men du ursäktade det med kortvarigheten i det hela ( och om ryttaren är så obalanserad, okunnig, hästen så dåligt utbildad så torde det hos vissa vardagsryttare vara många upprepade sådana situationer), inte kan det väl vara värre för hästar på tävling än hemmavid?

 

[Fiador]

Det stämmer inte, dels är det inte minsta lilla avvikelse som gäller, dessutom ges föreläggande om åtgärd utan vite först, tom utan efterföljande kontroll.

Du fattar garanterat poängen. Sila mygg och svälja kameler. Vad kan gå snett?

 

[JohannaB]

Iaf inom hoppningen tror jag att en del har med sig unghästar eller oerfarna hästar på stora meetings och hoppar en liten klass eller bara är med som miljöträning. Samma sak med trav och galopp. De står uppstallade vid banan och går något lopp med inte så mycket publik så att de kan vänja sig vid stämningen.

Kanske fler dressyrryttare ska ta med sig sina hästar till GHS och liknande internationella meetings. Vet inte hur många dressyrklasser som finns men säg en LB nivå med vanlig betsling vore en idé, så de kan vänja sig vid stämningen. Jag inser att det kanske inte är genomförbart mtp kostnad och plats i stallen.

Jag tror också vi måste fundera på om det verkligen är så himla viktigt att tävlingarna sker med denna ”stämning” och publik?
Vet att det är töntigt att dressyrryttare vill ha tyst och lugnt och ingen som rör sig på läktaren, det skämtas och skrattas det om, men jag tror ju MINA HÄSTAR alla gånger skulle föredra om de fick tränas på arenor där de slipper bli spända och rädda.
Uppsuttna prisutdelningar, absolut roligt för publiken och för de flesta ryttare och snart kommer nån och skriver om hur deras hästar älskar att vinna men jag tror inte det stämmer för mina?
Om vi ska tävla med ett flyktdjur, måste vi verkligen träna dem att TÅLA (eller uthärda) saker? Och ja man kan diskutera att man ska avla fram och endast tävla individer som gillar det, men jag tycker det vore naturligare att diskutera hur vi kan skapa tävlingar som inte skrämmer hästar lika mycket.
Publik längre ifrån, lugnare stämning, visa banan innan start, flera hästar på banan samtidigt?

 

[JohannaB]

Som en fortsättning på idén om att en häst aldrig skulle tolerera hårda hjälper om den inte var tillvand så var det en sak en körmästare en gång i världen lärde mig (och jag uppfattade det snarare som att han hade väldigt hög horsemanship än motsatsen men helt klart arbetade han med eskalerande tryck och detta är nu över 20 år sedan).

Han menade att det aldrig är givet vilken styrka på hjälp en häst alltid kommer att svara på. Vi börjar alltid med en lätt hjälp, men är det stormbyar ute så kan vi inte anse oss vara så viktiga (eller skrämmande) för hästen att den kommer kunna bry sig om den hjälpen. Än värre om barnen leker under presenningen i diket, troligen kommer vi behöva ha tydlig ram på tömmarna för att hästen ska känna oss överhuvudtaget medan den försöker förstå om det är ett bergslejon. Och när vi möter en björn på körturen i skogen och skenar hemåt så kan vi inte vara besvikna över att darrningen i tömmen inte ens märks. Det viktiga för honom var att vi accepterade hästens förutsättningar, kom den in på en tävlingsbana och aldrig hade sett det förut fick vi inte bli besvikna för att det gick dåligt (och för att vi fick dåliga svar på hjälperna eller fick ge mycket mer hjälper än vi ville) utan det var vad hästen klarade av med den träning den hade fått just då. Fortsätta träna, aldrig bli arg, acceptera att det kunde ta mycket tid och träning för att en del hästar skulle klara av det.

Jag hade jobbigt med det, van vid att mina hästar gick att flytta med en blick eller att peka och plötsligt i spända situationer kunde de bara gå över mig (och jag blev arg och ganska brysk då, de KUNDE ju egentligen vad jag bad dem om men STRUNTADE i mig ) men jag fick en kunskap för livet med mig där. Att hästen faktiskt struntar i mig för att den inte klarar av situationen är ingen katastrof, utan sånt som händer när det blir lite för svårt. Och att jag i den situationen kan behöva ”flytta” hästen till önskad position med handkraft (trycka på den med handen) är en rimlig träning, men att bli arg för att den inte lyssnar är en bestraffning och inte schysst.

 

[JohannaB]

Och ovanstående är mer anekdotiskt än har med vad som diskuterats i Sportbladets rapportering. Att större hjälp kan behövas i en anspänd situation än på träning har inget med ”blå tungor” i denna form att göra.

Jag skulle verkligen vilja att topp sporten kom ifrån att rida med så högt tryck mellan hand och skänkel hela tiden. Sagt innan och säger igen att varje moment borde innehålla en obligatorisk överstrykning för att visa att bärigheten finns. Det skulle se mycket trevligare ut på tävlingsbanan om det i varje piaff eller diagonalsluta fanns ett moment där alla fyra tyglar ska hänga i en båge. Och jag tror kanske vi skulle komma ifrån de artificiella gångarterna man ser hos vissa hästar om vi kunde få den förflyttningen?

 

[fio]

Den vanliga ryttaren på vanliga dressyrtävlingar sätter ju inte denna pressen på sina hästar. Jag har aldrig upplevt att det ser så illa ut p en vanlig tävling. Nog för att ryttarna inte rider lika bra och studsar omkring mer men dom flesta har ju oftast problem med att dom rider med för långa tyglar. Dom håller ju inte krampaktigt i tyglarna medan hästen pressas in i handen med ett satans tryck.

Hästarna idag rör sig såpass bra att det hade kunnat se väldigt fint och harmoniskt ut om domarna kunde sluta stirra på hästens vevande framben och premiera en häst som rör sig lika, som inte gungar fram och tillbaka i piaffen och byter som en stupfull gubbe som vinglar fram i en smal gränd i gamla stan.

 

[the_connemara]

Som en fortsättning på idén om att en häst aldrig skulle tolerera hårda hjälper om den inte var tillvand så var det en sak en körmästare en gång i världen lärde mig (och jag uppfattade det snarare som att han hade väldigt hög horsemanship än motsatsen men helt klart arbetade han med eskalerande tryck och detta är nu över 20 år sedan).

Han menade att det aldrig är givet vilken styrka på hjälp en häst alltid kommer att svara på. Vi börjar alltid med en lätt hjälp, men är det stormbyar ute så kan vi inte anse oss vara så viktiga (eller skrämmande) för hästen att den kommer kunna bry sig om den hjälpen. Än värre om barnen leker under presenningen i diket, troligen kommer vi behöva ha tydlig ram på tömmarna för att hästen ska känna oss överhuvudtaget medan den försöker förstå om det är ett bergslejon. Och när vi möter en björn på körturen i skogen och skenar hemåt så kan vi inte vara besvikna över att darrningen i tömmen inte ens märks. Det viktiga för honom var att vi accepterade hästens förutsättningar, kom den in på en tävlingsbana och aldrig hade sett det förut fick vi inte bli besvikna för att det gick dåligt (och för att vi fick dåliga svar på hjälperna eller fick ge mycket mer hjälper än vi ville) utan det var vad hästen klarade av med den träning den hade fått just då. Fortsätta träna, aldrig bli arg, acceptera att det kunde ta mycket tid och träning för att en del hästar skulle klara av det.

Jag hade jobbigt med det, van vid att mina hästar gick att flytta med en blick eller att peka och plötsligt i spända situationer kunde de bara gå över mig (och jag blev arg och ganska brysk då, de KUNDE ju egentligen vad jag bad dem om men STRUNTADE i mig ) men jag fick en kunskap för livet med mig där. Att hästen faktiskt struntar i mig för att den inte klarar av situationen är ingen katastrof, utan sånt som händer när det blir lite för svårt. Och att jag i den situationen kan behöva ”flytta” hästen till önskad position med handkraft (trycka på den med handen) är en rimlig träning, men att bli arg för att den inte lyssnar är en bestraffning och inte schysst.

Ja precis detta! Väldigt fint beskrivet. För mig innebär det också (numera, inte tidigare) att vi rider hästar utanför dess förmåga (ingen happy athlete). När hästen faktiskt behövt få paus och ta in situationen. I det skulle vi (pga flyktdjur) haft en träning där hästen i större utsträckning vänder sig till sin människa för trygghet och avslappning. Gör den inte det betyder det ju faktiskt att den känner sig helt utan sin flock och känner att den behöver fly för sitt liv, inte alls happy athlete. Sedan kan man fortsätta. Eller så kan man inte utan får avbryta. För de där hårdare hjälperna är ju defacto hårda, även om hästen inte tar in dem i stunden.

I tävlingsmomentet ska ju detta redan funka, det är ju i sig otroligt ohästvänligt för alla andra lägen precis som du skrev i ditt andra inlägg med förslag på förbättringar!

 

[the_connemara]

Jag tror också vi måste fundera på om det verkligen är så himla viktigt att tävlingarna sker med denna ”stämning” och publik?
Vet att det är töntigt att dressyrryttare vill ha tyst och lugnt och ingen som rör sig på läktaren, det skämtas och skrattas det om, men jag tror ju MINA HÄSTAR alla gånger skulle föredra om de fick tränas på arenor där de slipper bli spända och rädda.
Uppsuttna prisutdelningar, absolut roligt för publiken och för de flesta ryttare och snart kommer nån och skriver om hur deras hästar älskar att vinna men jag tror inte det stämmer för mina?
Om vi ska tävla med ett flyktdjur, måste vi verkligen träna dem att TÅLA (eller uthärda) saker? Och ja man kan diskutera att man ska avla fram och endast tävla individer som gillar det, men jag tycker det vore naturligare att diskutera hur vi kan skapa tävlingar som inte skrämmer hästar lika mycket.
Publik längre ifrån, lugnare stämning, visa banan innan start, flera hästar på banan samtidigt?

Inte tåla eller uthärda men jag tror helt klart på annan träning av hästarna. För mig känns det mer som att dressyren hamnat i en rävsax med att vad som premieras på banan inte ger avspända hästar som vill och får visa upp sig och då kommer problemen därefter.

 

[Grazing]

Problemet är givetvis också att det är ganska många av oss som inte varit i närheten att rida sådana hästar- så vad gäller den biten ska du nog va lite tyst. Det är inte så enkelt som du och andras tror, jag gillar inte blåtungor men som sagt , hästarna är inte skogsmullehästar.
Sedan behövs det faktiskt speciella hästar till dessa klasser det kan du väl inte neka till?

Fast där har du fel faktiskt, jag och en hel del jag känner har haft möjlighet att rida dessa "känsliga elithästar" och dom är så vanliga så det är som ett litet skämt. Det är verkligen ofta inte någon större skillnad på dom, det är vanliga hästar som givetvis har psyke att orka med tävling och träning till den graden men känsliga och svåra, absolut inte. Jag har ridit och sett skogsmullehästar som varit svårare än elithästarna. Vissa av dom, tex hos Tinne, gick inte ens framåt utan sporrar på. Dom har lärts in, många av dom, med väldigt mycket tryck åt alla håll och kanter.

Det är i slutändan vanliga hästar, vissa kräver mer vissa kräver mindre träning och aktivitet osv..men dom är vanliga hästar med vanliga hästars behov. Dom blir ofta vad man gör dom till, det gäller alla hästar.

 

[Fiador]

Som en fortsättning på idén om att en häst aldrig skulle tolerera hårda hjälper om den inte var tillvand så var det en sak en körmästare en gång i världen lärde mig (och jag uppfattade det snarare som att han hade väldigt hög horsemanship än motsatsen men helt klart arbetade han med eskalerande tryck och detta är nu över 20 år sedan).

Han menade att det aldrig är givet vilken styrka på hjälp en häst alltid kommer att svara på. Vi börjar alltid med en lätt hjälp, men är det stormbyar ute så kan vi inte anse oss vara så viktiga (eller skrämmande) för hästen att den kommer kunna bry sig om den hjälpen. Än värre om barnen leker under presenningen i diket, troligen kommer vi behöva ha tydlig ram på tömmarna för att hästen ska känna oss överhuvudtaget medan den försöker förstå om det är ett bergslejon. Och när vi möter en björn på körturen i skogen och skenar hemåt så kan vi inte vara besvikna över att darrningen i tömmen inte ens märks. Det viktiga för honom var att vi accepterade hästens förutsättningar, kom den in på en tävlingsbana och aldrig hade sett det förut fick vi inte bli besvikna för att det gick dåligt (och för att vi fick dåliga svar på hjälperna eller fick ge mycket mer hjälper än vi ville) utan det var vad hästen klarade av med den träning den hade fått just då. Fortsätta träna, aldrig bli arg, acceptera att det kunde ta mycket tid och träning för att en del hästar skulle klara av det.

Jag hade jobbigt med det, van vid att mina hästar gick att flytta med en blick eller att peka och plötsligt i spända situationer kunde de bara gå över mig (och jag blev arg och ganska brysk då, de KUNDE ju egentligen vad jag bad dem om men STRUNTADE i mig ) men jag fick en kunskap för livet med mig där. Att hästen faktiskt struntar i mig för att den inte klarar av situationen är ingen katastrof, utan sånt som händer när det blir lite för svårt. Och att jag i den situationen kan behöva ”flytta” hästen till önskad position med handkraft (trycka på den med handen) är en rimlig träning, men att bli arg för att den inte lyssnar är en bestraffning och inte schysst.

Jag tänker att det är skillnad på att behöva förstärka/förtydliga signaler i vissa situationer och att sitta och blåhålla mest hela tiden genom ett helt program.

Den sortens konstanta plågsamma tryck kan hästen inte behöva för att lyssna om den är riden med lätta mjuka signaler på hemmaplan.

Inte skulle den heller tåla detta smärtsamma konstanta tryck om den inte lärt sig underkasta sig det innan.

Jag syftar alltså inte på tillfälliga förstärkningar för att hästen tappar fokus, vilket den så klart kan göra och är den då tränad korrekt så förstår den ju det "förstärkta" språket också, för man har behövt anamma även på hemmaplan ibland.

Dock är ett konstant hårt hållande/tryck inte en förstärkning och har man skolat hästen med lätta hjälper innan, så blir det ju detta ett helt nytt språk den plötsligt ska förstå.

Därför tror jag inte att det är fallet här med blåa tungorna. Dom har tränats att underkasta dig denna plåga innan.

.

 

[JohannaB]

Jag tänker att det är skillnad på att behöva förstärka/förtydliga signaler i vissa situationer och att sitta och blåhålla mest hela tiden genom ett helt program.

Den sortens konstanta plågsamma tryck kan hästen inte behöva för att lyssna om den är riden med lätta mjuka signaler på hemmaplan.

Inte skulle den heller tåla detta smärtsamma konstanta tryck om den inte lärt sig underkasta sig det innan.

Jag syftar alltså inte på tillfälliga förstärkningar för att hästen tappar fokus, vilket den så klart kan göra och är den då tränad korrekt så förstår den ju det "förstärkta" språket också, för man har behövt anamma även på hemmaplan ibland.

Dock är ett konstant hårt hållande/tryck inte en förstärkning och har man skolat hästen med lätta hjälper innan, så blir det ju detta ett helt nytt språk den plötsligt ska förstå.

Därför tror jag inte att det är fallet här med blåa tungorna. Dom har tränats att underkasta dig denna plåga innan.

.

Håller med!

Men så ska jag väl kasta in brasklappen ”inte alla män” med som @fio skriver om så är min upplevelse att det som händer på världselitens tävlingar på högsta nivå inte motsvaras av att samma problematik finns på lägre ”amatör” nivå?
Visst ser man dålig ridning (och träning) där med men det är inte vanligt, och det brukar i allmänhet dömas ned?
Och det är så konstigt för mig, hur det har kunnat bli som två olika grenar?

 

[Fiorano]

Fast där har du fel faktiskt, jag och en hel del jag känner har haft möjlighet att rida dessa "känsliga elithästar" och dom är så vanliga så det är som ett litet skämt. Det är verkligen ofta inte någon större skillnad på dom, det är vanliga hästar som givetvis har psyke att orka med tävling och träning till den graden men känsliga och svåra, absolut inte. Jag har ridit och sett skogsmullehästar som varit svårare än elithästarna. Vissa av dom, tex hos Tinne, gick inte ens framåt utan sporrar på. Dom har lärts in, många av dom, med väldigt mycket tryck åt alla håll och kanter.

Det är i slutändan vanliga hästar, vissa kräver mer vissa kräver mindre träning och aktivitet osv..men dom är vanliga hästar med vanliga hästars behov. Dom blir ofta vad man gör dom till, det gäller alla hästar.

Håller med dig. Har ridit både GP-hästar i dressyr och dito hopphästar. Hopphästarna har varit mycket roligare och lättare att rida för de har varit mycket mer lyhörda. Dressyrhästarna har haft "knappar" för rörelser som de kunnat utföra helt utan läsgjordhet.

 

[Fiorano]

Har ni läst detta från FEI?

https://eurodressage.com/2025/03/19...ion-and-fair-treatment-athletes-and-officials

Jag blev helt matt. Det är fortfarande samma bortförklaringar om ögonblicksbilder, att hästvälfärd är deras fokus och det är helt okunniga människor som kritiserar (?!). Just detta att avfärda veterinärER och etologer som helt okunniga om hästars välbefinnande är helt bisarrt. Det gör att jag tappar hoppet och framtidstron. Dressyren gräver sin egen grav just nu.

 

[JohannaB]

Fortsättning i Sportbladet med förbundskapten och strategisk rådgivare dressyr:
https://www.aftonbladet.se/sportbla...om-svarar-om-bilderna-pa-bla-tungor-pa-hastar

Lite pinsamt hur tydligt det är att rådgivaren försöker få till bra uttalanden och talar först vid flera tillfällen men mycket intressant att Sportbladet intervjuar, frågar och verkligen utmanar vad de menar och säger.
Ridsport media ligger långt från detta i sina artiklar så vi ska nog vara väldigt glada att ha Sportbladet i debatten

 

[Fiador]

Håller med!

Men så ska jag väl kasta in brasklappen ”inte alla män” med som @fio skriver om så är min upplevelse att det som händer på världselitens tävlingar på högsta nivå inte motsvaras av att samma problematik finns på lägre ”amatör” nivå?
Visst ser man dålig ridning (och träning) där med men det är inte vanligt, och det brukar i allmänhet dömas ned?
Och det är så konstigt för mig, hur det har kunnat bli som två olika grenar?

Nej, lika illa är det inte bland hobbyryttarna, dock ser jag alldeles för mycket tryck i tyglarna även där. Inte alla, men allt för många.

Vill man rida med lätt kontakt och signaler, som ju ett kandar förutsätter egentligen, så kan man inte utgå ifrån tryck i tyglarna i grunden. Då måste man lära hästen (och sig själv) att rida med eftergift. Annars får liksom inte signalen någon effekt eller måste bli alldeles för stark och därmed grov eftersom du måste hålla fast tygeln med knuten hand pga trycket/tyngden och därmed röra hela handen och/eller armen för att "ändra" på trycket så att det blir någon skillnad för hästen.

Samma om du sitter och hackar med skänklarna hela tiden. Hur mycket hårdare måste du hacka då om du vill få en ändring?

Det är väldigt logiskt och enkelt egentligen. Det man övar på blir man bra på. På gott och ont.

Det här ser man skillnad på bara genom att studera hur folk håller i tyglarna och hur mycket skänklarna hackar.

Tog man bort nosgrimmorna så skulle det bli mer uppenbart för alla. Det skulle bli mycket gapande hästar även i lätta klasser tror jag.

 

[Bison]

Problemet är givetvis också att det är ganska många av oss som inte varit i närheten att rida sådana hästar- så vad gäller den biten ska du nog va lite tyst. Det är inte så enkelt som du och andras tror, jag gillar inte blåtungor men som sagt , hästarna är inte skogsmullehästar.
Sedan behövs det faktiskt speciella hästar till dessa klasser det kan du väl inte neka till?

Speciella hästar som med bra gång ja, inte speciella som att de blir tokspända och måste mordhållas.
Långt ifrån alla är så och de hästarna borde slippa tävlas och inte heller användas i avel.
GP behöver och ska inte vara synonymt med dynamit under hovarna och nerverna på utsidan.

 

[Hedwig]

Problemet är givetvis också att det är ganska många av oss som inte varit i närheten att rida sådana hästar- så vad gäller den biten ska du nog va lite tyst. Det är inte så enkelt som du och andras tror, jag gillar inte blåtungor men som sagt , hästarna är inte skogsmullehästar.
Sedan behövs det faktiskt speciella hästar till dessa klasser det kan du väl inte neka till?

Jag får inte ihop ekvationen att man drar för kung och fosterland i tygeln så tungan blir blå men att hästen fortfarande går framåt. Den borde rimligtvis stanna.
Har en bekant som var på meeting med sin häst. Tränsar den i boxen ( med kandar) och upptäcker efter en stund att den har blå tunga. Den reds inte utan stod fortfarande i boxen.
Den stod alltså och tryckte tungan så hårt mot stången.
Det känns lite som att stången kan vara ett problem och ger ett konstant tryck över tunga och laner oavsett om man håller i stångtygeln eller inte och som en del hästar försöker värja sig mot genom att trycka upp den från lanerna.
Folk är så självsäkert övertygade om att det ryttarna som håller hårt i tygeln och att hästarna är vana att ridas så hemma. Jag tror inte att förklaringen är så enkel. Tror snarare tvärtom att de rids av ryttare med en balans, timing och följsamhet som de flesta av oss bara kan drömma om.

Det är svårt att rida så känsliga, explosiva hästar med så hög energinivå och så mycket driv. Det går liksom inte att jämföra med en överviktig lunkentuss som inte skulle reagera ens om någon släppte en bomb bakom dem.

Undrar om det inte skulle kunna ske en bättre och mer positiv förändring om ryttarna kunde välja betsling. Alltså ta bort kandarkravet på int. nivå.

Min fux är ju en sådan där överkänslig, nervig häst med enormt mycket energi och driv. Min tränare ( som har utbildat ett antal hästar till GP) rider henne hur fint som helst på träns på hemmaplan. Kopplar på servon åt mig så jag kan få åka runt en stund på en häst som är på hjälperna och inte gasar järnet hela tiden.. ( Hennes gasande gör att jag mer eller mindre ofrivilligt hamnar i bromsläge..hon kanske har haft lite blå tunga när jag försökt få hejd på framfarten..)

 

[Blyger]

Folk är så självsäkert övertygade om att det ryttarna som håller hårt i tygeln och att hästarna är vana att ridas så hemma.

Fast vi ser ju på bilderna att de rider med tryck i stången?

Och du säger själv att hästen borde stanna för sånt tryck?

 

[ginnies]

Det är svårt att rida så känsliga, explosiva hästar med så hög energinivå och så mycket driv. Det går liksom inte att jämföra med en överviktig lunkentuss som inte skulle reagera ens om någon släppte en bomb bakom dem.

Då är vi iaf två med den inställningen, många andra här verkar mena , flera pga egen erfarenhet ( hur det nu är möjligt ), att det inte är någon skillnad mellan int GP hästar som diskuteras och lunketussar vad gäller känslighet och explosivitet bla..

 

[ginnies]

Folk är så självsäkert övertygade om att det ryttarna som håller hårt i tygeln och att hästarna är vana att ridas så hemma. Jag tror inte att förklaringen är så enkel. Tror snarare tvärtom att de rids av ryttare med en balans, timing och följsamhet som de flesta av oss bara kan drömma om.

Jag håller med dig där också, jag håller inte alls med de som självsäkert menar att de rids så hemma som vana, det kanske man ska vara tyst med när man inte vet utan bara gissar sig fram för att få bättre agenda mot dressyren..