Ska influensers rädda Sveriges dressyr? (Utbruten ur ny förbundskapten?)

[settis]

Jag har ingen statistik att stötta det här mot, bara anekdotisk erfarenhet, men det verkar som att det är för att det finns andra alternativ nu. Det är gott om medelålders tanter och fullbokat på clinics/kurser i klassisk dressyr, akademisk ridkonst, klickerträning, med mera.

Själv kan jag tänka mig att prova tävla för att ha ett mål att jobba mot och få en bedömning, men jag skulle väldigt gärna slippa hela grejen med resultatlistor och de folk som går igång på att få vara "bättre" än någon annan. Jag vill göra aktiviteter som gynnar mig och hästen som ekipage i vår utveckling, och det är liksom helt orelevant att bli jämförd mot andra ekipage.

Jag är själv inte riktigt medelålders än, men om några år så .

Min poäng är alltså att jag ser en outnyttjad nisch, en möjlighet till en ny sorts aktivitet, där vi tar bort det som skapar negativitet, press och stress, men behåller det positiva (träffas, mål, individuell utvärdering).

"Men skapa din egen förening då" säger en del - men det vore väl tråkigt om inte den väl etablerade jättestora föreningen med enorma resurser i form av anslutna anläggningar och domare får vara med på den här resan? Varför måste det bli konkurrens? Varför inte bygga på den äldre traditionen av ryttarmärken och välkomna tillbaks tidigare medlemmar, som numera inte vill vara med för att det inte erbjuds alternativ för dom?

Jag tycker du har jättebra idéer och tankar och de allra flesta klubbar skulle nog tycka att det var fantastiskt att kunna ordna med den här typen av aktiviteter.

Jag kan ju bara svara för min egna del är att som föreningsmänniska känner jag att jag inte behöver fler idéer om vad jag kan göra för det finns massor, det är tiden och orken som blir mindre. Men skulle en frisk fläkt komma och säga jag har den här idéer jag vill genomföra vill du vara med hade jag kunnat hänga på med det mesta!

Men orken att driva andras tyck och tänk, det har jag inte men som sagt att vara med och hjälpa till sjävklart.

 

[Fiorano]

Ja precis, det finns (jag åker själv på såna aktiviteter) - men mycket av det är utanför SvRF och i mindre grupper. Vill man få tillbaks mer folk in i förbundets verksamhet så tror jag alltså på att börja erbjuda fler alternativ till tävlingen.

En billigare "rid och fika" kanske ?

Jo men vet inte riktigt hur förbundet skulle kunna tjäna på det? Blir helknasigt om en ska betala licens för att åka på träningshelg. Det är ändå tränarna, de som har anlägnning som tjänar på kurser mm.

 

[skiesabove]

Jo men vet inte riktigt hur förbundet skulle kunna tjäna på det? Blir helknasigt om en ska betala licens för att åka på träningshelg. Det är ändå tränarna, de som har anlägnning som tjänar på kurser mm.

Menar du tjäna pengar? Ska sportförbund vara vinstdrivande?

 

[Fiorano]

Menar du tjäna pengar? Ska sportförbund vara vinstdrivande?

Ja alltså förbundet bygger på att få in pengar från medlemsavgifter och licenser som sen går tillbaka till ex projektstöd på ridklubvar och tävlingsatsningar. Det är väl inte unikt ridsportförbundet?

 

[skiesabove]

Ja alltså förbundet bygger på att få in pengar från medlemsavgifter och licenser som sen går tillbaka till ex projektstöd på ridklubvar och tävlingsatsningar. Det är väl inte unikt ridsportförbundet?

Ja, men pengar kan ju komma in från andra events också? Såsom anmälningsavgift till rida ryttarmärke.

Om intresset för tävlingar minskat så är det väl bra att få in pengar från andra events? Även om dom borde skalas till i princip självkostnadspris. Pengar som täcker domarens lön. Man får köpa loss sin plakett om man vill.

Eller är det möjligtvis så att tävlingar drar in pengar till förbundet som betalar för något som inte kommer alla till gagn? Jag känner inte till maskineriet helt och hållet, rör det sig kanske om höga löner någonstans? Hur ser det ut?

Om det är så att hela maskineriet med ridskolor, tävlingar, medlemsavgifter till syvende och sist går till att producera en ryttarelit - ja då kanske det behövs ett till förbund, som inte har sport i titeln.

 

[JohannaB]

Jag gillar ju att trådar vandrar iväg och blir fler intressanta diskussioner (och har gnällt många gånger när de brutits ut ur snackteåden) men denna som handlar om vi borde vilja öka intresset för tävling hos ”normal ryttaren” och hur har liksom hamnat i två olika trådar och har massa intressanta möjliga fortsättningar så den vore nästan kul att få utbruten eller startad i en ny tråd med

Om jag ska hoppa tillbaka till denna (utbrutna) trådstart undrar jag om inte Marianne lite sökte en influenser till dressyren likt hur Snoop Dogg köptes av USA för att öka intresset i OS?
Skulle Wahlgrens/Ingrosso sitta och dricka champagne ur ananaser med sugrör på Falsterbo och det hamnar på TV, i tidningar och sociala medier skulle kanske många icke hästintresserade (med pengar och möjligheter) bli nyfikna, lära sig mer och kanske uppskatta att se dressyr eller äga en dressyrhäst helt utan att själv nånsin ta i en grep eller sitta till häst liksom?

 

[JohannaB]

Men för att prata specifikt om tävling: varför kan vi inte börja luska i hur "tävlingsfri tävling" skulle kunna se ut? Där vi behåller de positiva bitarna, vidareutvecklar, och hittar ett nytt sätt att umgås tillsammans som hästmänniskor?

Tror du skrivit lite om detta tidigare med men jag funderar lite kring vad du tycker är de positiva bitarna av tävling är?
Det verkar som om du känner att det är själva tävlingsmomentet som är problemet? Men vilka delar tycker du är positivt? Vad ska behållas?

Varför kan vi inte träffas, göra ridprov (så att man har tydliga mål att utvecklas mot, och feedback på vad vi behöver förbättra), fika, och ha en trevlig dag tillsammans?

Du verkar vara ambitiös och motiverad och därför både ha mål och vilja utvecklas Väldigt positiva egenskaper förstås men jag funderar lite om det inte finns många andra (som jag) som faktiskt inte bryr mig så mycket om utveckling utan bara rider för att det är roligt?
Vet att någon annan kommenterade, kanske i andra tråden, att man ser en hel del som mig på tävling där man rider ungefär lika dåligt hela tiden och det måste väl också vara okej? Hur skapar vi plats för dessa?

Och så har vi de sociala ryttarna, de där som gillar Ride and Dine eller som du skriver rida och fika gemensamt, och de vore det också roligt att hitta ett sammanhang för. Många av dessa blir så småningom ridskoleryttare, där är ett roligt pass på lektion med goda vänner som avslutas med gemensam frukost/lunch/fika och surra om vad som hänt sen sist och vad man ska i helgen. Ridskolorna klarar av denna grupp av ryttare väldigt bra men medan de är hästägare tror jag inte SvRF når dem nästan alls?

 

[JohannaB]

Jag tror o h känner dock att det måste komma nån satsning, redas ut varför de medelålders damerna väljer att tävla mindre. Vi hästmänniskor är rätt fantastiska på att prioritera det vi tycker är roligt. Så jag tror att OM tävlandet varit tillräckligt attraktivt hade det kommit startande.

Jag tror också att denna grupp behöver lite uppmärksamhet från SvRF, och jag tror inte ens det behövs mycket. Skulle man fråga dem vad de skulle behöva eller vilja ha och sen säga ”bra idé! kör på det! här får ni centralt ok för att testa er idé!” så är denna grupp både resursstark och de som gör saker så de kommer ta tag i genomförandet själv.

Ber vi förbundet om att vi vill ha fler och nya lätt klass program eller en cup i LB (och låt folk få dispens för grejer i lätt klass, vad gör det om nån rider med benskydd eller nosnät eller barfota boots eller hackamore i en LA i Norrland? Det ekipaget kommer sannolikt inte konkurrera om en landslagsplats så ge dem utrymme att tävla som de skulle vilja på den nivån) så säg bara ja
Finns ingen anledning att inte testa grejer, det går ta bort eller förbjuda sedan om det blev dumt

 

[skiesabove]

Tror du skrivit lite om detta tidigare med men jag funderar lite kring vad du tycker är de positiva bitarna av tävling är?
Det verkar som om du känner att det är själva tävlingsmomentet som är problemet? Men vilka delar tycker du är positivt? Vad ska behållas?

Du verkar vara ambitiös och motiverad och därför både ha mål och vilja utvecklas Väldigt positiva egenskaper förstås men jag funderar lite om det inte finns många andra (som jag) som faktiskt inte bryr mig så mycket om utveckling utan bara rider för att det är roligt?
Vet att någon annan kommenterade, kanske i andra tråden, att man ser en hel del som mig på tävling där man rider ungefär lika dåligt hela tiden och det måste väl också vara okej? Hur skapar vi plats för dessa?

Och så har vi de sociala ryttarna, de där som gillar Ride and Dine eller som du skriver rida och fika gemensamt, och de vore det också roligt att hitta ett sammanhang för. Många av dessa blir så småningom ridskoleryttare, där är ett roligt pass på lektion med goda vänner som avslutas med gemensam frukost/lunch/fika och surra om vad som hänt sen sist och vad man ska i helgen. Ridskolorna klarar av denna grupp av ryttare väldigt bra men medan de är hästägare tror jag inte SvRF når dem nästan alls?

Vad glad jag blir att du sett, förstått, och frågar !

Det positiva med tävling tycker jag är (och jag är ganska kontroversiell i "alternativa" kretsar när jag pratar om det här:

Tamhästar är nästan alltid beroende av sin människa för att få den rörelse dom behöver för att ben, muskler, hjärta, lungor, leder med mera ska må bra, speciellt vintertid. Det är ytterst få som har tillgång till de där magiska rörelserna där människans motionering är överflödig.

För att människor ska klara av att hålla en träningsrutin så behöver de flesta få någon sorts belöning/dopamin för det, även när det är som tyngst. Att ha tydliga, påtagliga mål att jobba mot enligt en tydlig "roadmap" är väldigt gynnsamt för människor. Då blir det lättare att ta sig igenom kämpiga perioder, och lättare att ta hjälp med eventuella problem. Man har ett mål att ta sig mot, och kan be om hjälp längs vägen.

Om man dessutom regelbundet ska "visa upp sig" så betyder det att människan blir mer motiverad att hålla hästen i ett "presentabelt skick". Det blir ett visst socialt tryck på att ta hand om sin häst väl. Det gäller också för hanteringen och ridstilen, om rätt socialt tryck finns för det.

Alltså: jag anser att det positiva med tävling (eller någon alternativ form av rida upp för ett prov) är att det kan vara bra för människans mentala tillstånd (vilket i förlängningen är bra för hästen, som är beroende av sin människa) och det kan även utöva en skyddande faktor. Jämför lite med att det är bra att hemskolade barn (i länder där det är tillåtet) skriver prov på skolan regelbundet, så att det blir en check på att dom lär sig det dom ska, och andra får se att dom mår bra.

 

[skiesabove]

Magiska lösdrifterna*

 

[zarmino]

Jag är en av de där medelålders tanterna som slutat tävla, men mest av anledningen att jag inte har egen häst längre. När jag hade egen häst så tävlade jag typ tre, fyra LA per år, för att det var kul. Emellan det så tränade jag kanske varannan månad, annars red vi mestadels ut i skogen och på banan kanske varannan vecka. Jag tillhör dem som rider för att det är kul, avslappnande och mitt andningshål i vardagen. Tävlar för att det är kul att klä upp sig och göra något annat, men då jag sällan tränar eller ens rider dressyr på bana, så vet jag att jag kommer rida runt 60% och det gör inget. Alla vill inte bli bättre, helt enkelt.

 

[JohannaB]

Jag är en av de där medelålders tanterna som slutat tävla, men mest av anledningen att jag inte har egen häst längre. När jag hade egen häst så tävlade jag typ tre, fyra LA per år, för att det var kul. Emellan det så tränade jag kanske varannan månad, annars red vi mestadels ut i skogen och på banan kanske varannan vecka. Jag tillhör dem som rider för att det är kul, avslappnande och mitt andningshål i vardagen. Tävlar för att det är kul att klä upp sig och göra något annat, men då jag sällan tränar eller ens rider dressyr på bana, så vet jag att jag kommer rida runt 60% och det gör inget. Alla vill inte bli bättre, helt enkelt.

Och jag (som tillhör lite samma grupp som dig) tror det är viktigt att komma ihåg oss också. Att man kan tävla bara för att man tycker det är roligt, inte för att vinna (sen vinner man kanske rosetter ibland ändå med men det är inte drivkraften i tävlandet liksom).
Full förståelse för att förbundet också ska jobba med att skapa ett konkurrenskraftigt landslag och utbilda alla att ta bra hand om sina hästar men det måste få vara bara roligt också!

 

[Mirtai]

Och jag (som tillhör lite samma grupp som dig) tror det är viktigt att komma ihåg oss också. Att man kan tävla bara för att man tycker det är roligt, inte för att vinna (sen vinner man kanske rosetter ibland ändå med men det är inte drivkraften i tävlandet liksom).
Full förståelse för att förbundet också ska jobba med att skapa ett konkurrenskraftigt landslag och utbilda alla att ta bra hand om sina hästar men det måste få vara bara roligt också!

Jag tävlar lite av samma anledning, det är en extra sporre för mig att få komma ut och "mäta mig" med andra. Dock är inte det viktigaste att vinna utan att vi kan prestera vårt bästa för dagen utifrån våra förutsättningar.

Här uppe är det ofta så få starter att det bara är 1 placerad. Jag kan ibland låta bli att anmäla mig då, när jag vet att den andra som är med är mycket bättre än mig. Inte för att jag behöver vinna, men det är ju kul att känna att man iaf har en möjlighet. Men jag red någon start förra året när jag var enda startande i min klass. Då blir det en dyr programridning...