Ska influensers rädda Sveriges dressyr? (Utbruten ur ny förbundskapten?)

[skiesabove]

Bra poänger. Vad är målgruppen, är det tävlingsatsande ungdomar eller är det medelålders kvinnor (som har kapital) men som inte känner sig inkluderade i ”tävlings världen”. Känns som att klyftan blir bredare.

Det är på nivån att det inte ens handlar om att de inte känner sig inkluderade - det ses som omoraliskt att tävla, och skulle vara negativ status inom sin grupp att börja tävla.

Och en del av de här kvinnorna (och några få män) har rejält med kapital. Dom skulle ha råd att tävla - men det ses inte som en godtagbar aktivitet.

Jag tror att "ridsportsverige" inte fattar hur stor klyftan är och hur många som är på "andra sidan", och hur köpstarka dom är.

Det är INTE "lilla Lisa och hennes trasiga travare" längre. Det är Lisa 40 år som har bra inkomst och i stallet står importerade hästar och 100k i sadlar, och hon åker på flera clinics per år. Men inte SvRF-clinics.

Visst finns "de fattiga skogsmullarna" också på alternativsidan, men dom är inte dom enda.

 

[animalasia]

Det är på nivån att det inte ens handlar om att de inte känner sig inkluderade - det ses som omoraliskt att tävla, och skulle vara negativ status inom sin grupp att börja tävla.

Och en del av de här kvinnorna (och några få män) har rejält med kapital. Dom skulle ha råd att tävla - men det ses inte som en godtagbar aktivitet.

Jag tror att "ridsportsverige" inte fattar hur stor klyftan är och hur många som är på "andra sidan", och hur köpstarka dom är.

Det är INTE "lilla Lisa och hennes trasiga travare" längre. Det är Lisa 40 år som har bra inkomst och i stallet står importerade hästar och 100k i sadlar, och hon åker på flera clinics per år. Men inte SvRF-clinics.

Visst finns "de fattiga skogsmullarna" också på alternativsidan, men dom är inte dom enda.

Jag kan nog erkänna att jag till viss del tillhör den gruppen men efter att WE introducerats så känns det ändå som det finns hopp. Jag har också en tränare som arbetar för att det går att kombinera alternativa val ( bettlöst, bomlöst, barfota) och tävling. Men tyvärr är det många av hennes elever som känner sig särbehandlade ute på tävlingsbanan. Det krävs att bägge ”sidor” vill tänka nytt.

 

[skiesabove]

Jag kan nog erkänna att jag till viss del tillhör den gruppen men efter att WE introducerats så känns det ändå som det finns hopp. Jag har också en tränare som arbetar för att det går att kombinera alternativa val ( bettlöst, bomlöst, barfota) och tävling. Men tyvärr är det många av hennes elever som känner sig särbehandlade ute på tävlingsbanan. Det krävs att bägge ”sidor” vill tänka nytt.

Ja, jag tror också på WE som gren! Även som publiksport, det är spännande, lätt att förstå, och fartfyllt.

 

[Fiorano]

Lite som vi nuddade nu i dressyrsnackis känns det som att de som det behöver satsas på är vi medelålders tanter på ** nivå. Det är där det största tappet för starter är. Skillnaderna på *** och **** är betydligt mindre. Nyheten att OS-hästen Greek Air är såld till en YR i Sverige visar också att ungdomstoppen knappast verkar ha brist på pengar. Tror väl aldrig våra YR/juniorer varit så välberidna som de är just nu?

Så vad ska dressyren göra för att medelålders tanter ska vilja lägga sina pengar på att tävla dressyr? Riksserie i MsvB1 finns med nya Riksmästerskapet men det verkade månne vara svalt intresse? Tänker att det mest beror på att det är tidernas tråkigaste program

 

[skiesabove]

Om jag får drömma lite, kanske inte görbart med nuvarande förbund dock...

Jag hade velat få rida program för domare, utan att det är tävling mot andra. Jag får min procent, kan jämföra mot förra gången.

Kanske kan man ta märken (som simborgarmärkena) eller klara prov (som riddarskapet i akademisk ridkonst)?

Lyft bort tävlingsmomentet helt! Och tillåt annorlunda sadlar, bettlöst, halsring, barfotaboots, osv...

Öppna upp helt! Men håll kvar det som är fint: att folk har mål att träna för, får feedback av någon kunnig, och ett tillfälle att träffas.

 

[Ray]

Om jag får drömma lite, kanske inte görbart med nuvarande förbund dock...

Jag hade velat få rida program för domare, utan att det är tävling mot andra. Jag får min procent, kan jämföra mot förra gången.

Kanske kan man ta märken (som simborgarmärkena) eller klara prov (som riddarskapet i akademisk ridkonst)?

Lyft bort tävlingsmomentet helt! Och tillåt annorlunda sadlar, bettlöst, halsring, barfotaboots, osv...

Öppna upp helt! Men håll kvar det som är fint: att folk har mål att träna för, får feedback av någon kunnig, och ett tillfälle att träffas.

Typ pay and ride då?

 

[prinsessfeminist]

Kanske provocerar jag nu, men varför ens tävla med häst?
Ingen tävling, inget tjat om sponsorer etc.

Jämför med bärplockning. Det är något man gör om man gillar det.

 

[skiesabove]

Typ pay and ride då?

Ja, fast utbrutet ur dressyrtävlingsnormerna.

Jag tycker att det kan vara väldigt gynnsamt att ha mål att jobba mot med sin träning, och att få rida program för en domare skulle kunna vara ett sånt mål.

Men jag tror att det vore en bättre, mer moderat motivation, att göra det för att uppnå en godkänd ritt på en viss svårighetsgrad.

Jag tror också på att vi bör försöka återskapa de gemensamma träffpunkterna i samhället som försvunnit, först med kyrkan och sen med föreningsliv och tävlingar.

Att träna för att tävla för någon sorts rankning, någon sorts uppdelning i bättre/sämre, tror jag helt enkelt börjar bli förlegat. Vi människor klarar inte av att tävla med djur utan att kompromissa med djurens behov, och det blir ett smutsigt maskineri på högre nivåer med sponsorer, prispengar, miljoner för hästarna.

Vi kanske inte kan göra något åt smutsen på elitnivå än, men vi kan skapa något bättre för oss på gräsrotsnivå. Varför ska vi hålla på och stötta ett system som bara gynnar eliten på toppen? Varför inte bygga något som leder till bättre hälsa och välfärd för både människor och djur?

Jag tror inte att det är en bra lösning att vi alla isolerar oss hemma. Jag tror på att vi behöver gemensamma träffytor. Men vad vi gör under de träffarna kan inte vara samma gamla vanliga, för folk har varken råd eller lust med det längre, och det är ett så riskabelt moment för hästarna när prislistor är inblandade.

 

[skiesabove]

Titta, det finns ju kvar!

Kanske dags att fira 100-års jubileumet genom att börja anordna massvis med såna här klasser istället?

Och skapa nya märken för högre nivåer?

https://ridsport.se/ridskola/ryttarmarken

Jag tänker mig något i stil med plaketter där man skriver datum, ryttarens namn, hästens namn. Så att det inte bara är ryttaren som tilldelas märket, utan ekipaget.

 

[Ray]

Ja, fast utbrutet ur dressyrtävlingsnormerna.

Jag tycker att det kan vara väldigt gynnsamt att ha mål att jobba mot med sin träning, och att få rida program för en domare skulle kunna vara ett sånt mål.

Men jag tror att det vore en bättre, mer moderat motivation, att göra det för att uppnå en godkänd ritt på en viss svårighetsgrad.

Jag tror också på att vi bör försöka återskapa de gemensamma träffpunkterna i samhället som försvunnit, först med kyrkan och sen med föreningsliv och tävlingar.

Att träna för att tävla för någon sorts rankning, någon sorts uppdelning i bättre/sämre, tror jag helt enkelt börjar bli förlegat. Vi människor klarar inte av att tävla med djur utan att kompromissa med djurens behov, och det blir ett smutsigt maskineri på högre nivåer med sponsorer, prispengar, miljoner för hästarna.

Vi kanske inte kan göra något åt smutsen på elitnivå än, men vi kan skapa något bättre för oss på gräsrotsnivå. Varför ska vi hålla på och stötta ett system som bara gynnar eliten på toppen? Varför inte bygga något som leder till bättre hälsa och välfärd för både människor och djur?

Jag tror inte att det är en bra lösning att vi alla isolerar oss hemma. Jag tror på att vi behöver gemensamma träffytor. Men vad vi gör under de träffarna kan inte vara samma gamla vanliga, för folk har varken råd eller lust med det längre, och det är ett så riskabelt moment för hästarna när prislistor är inblandade.

Jag tror du har rätt.
Det är den tiden.jag saknar. När man tävlade sällan och det mest handlade om sociala sammanhang och att utvecklas och ha kul.

 

[skiesabove]

Jag tror du har rätt.
Det är den tiden.jag saknar. När man tävlade sällan och det mest handlade om sociala sammanhang och att utvecklas och ha kul.

Precis! Att ha något att jobba för tillsammans, något där alla känner sig och är välkomna, och där högsta prioriteten är att hästarna och människorna ska må bra.

Jag förstår liksom inte varför det är så stelbenta utrustningsregler i dressyren, eller hur det ens är möjligt att en häst med flashig gång men spänning kan få högre poäng än en med markbunden gång men utan spänning och i fin balans... Det är ju något helt annat som premieras då än dressyr, som jag ser det.

Har modern tävlingsdressyr blivit... Utställning? Med utställningsavel? Skönhetstävling.

 

[prinsessfeminist]

Har modern tävlingsdressyr blivit... Utställning? Med utställningsavel?

Det har blivit cirkusuppvisning med sjuka ideal.

 

[Ray]

Precis! Att ha något att jobba för tillsammans, något där alla känner sig och är välkomna, och där högsta prioriteten är att hästarna och människorna ska må bra.

Jag förstår liksom inte varför det är så stelbenta utrustningsregler i dressyren, eller hur det ens är möjligt att en häst med flashig gång men spänning kan få högre poäng än en med markbunden gång men utan spänning och i fin balans... Det är ju något helt annat som premieras då än dressyr, som jag ser det.

Har modern tävlingsdressyr blivit... Utställning? Med utställningsavel? Skönhetstävling.

Det är så mycket pengar nu i sporten. Inte bara dressyr. Det har alltid varit dyrt men de senaste 10-15 åren har det skenat. Förr var alla på samma tävlingar- nu försvinner hobbyryttarna även på hoppsidan väldigt tidigt.
Förr kunde man rida upp till 1.20 och ha kul. Nu är ha kul gänget på 1m och 1.20 är för ungdomar på rutinerade hästar eller proffs som utbildar unghästar.
Men även hatet mot eliten är något som tar av glädjen. Den där känslan att man inte är rätt någonstans i hästvärlden. Det behövs för bredden. Att man känner samhörighet fast man kan ha lite olika åsikter.

 

[settis]

Om jag får drömma lite, kanske inte görbart med nuvarande förbund dock...

Jag hade velat få rida program för domare, utan att det är tävling mot andra. Jag får min procent, kan jämföra mot förra gången.

Kanske kan man ta märken (som simborgarmärkena) eller klara prov (som riddarskapet i akademisk ridkonst)?

Lyft bort tävlingsmomentet helt! Och tillåt annorlunda sadlar, bettlöst, halsring, barfotaboots, osv...

Öppna upp helt! Men håll kvar det som är fint: att folk har mål att träna för, får feedback av någon kunnig, och ett tillfälle att träffas.

Fast det ena behöver inte utesluta det andra?

Jag tycker om att både tävla och arrangera tävlingar

Det jag tycker är tröttsamt är att det finns massor av åsikter/önskemål osv men en ovilja att själv ordna med något

Ta tex det där med bettlöst, när det infördes i de lätta klasserna så var det ivf två klubbar i mitt område som fixade med klasser, ingen anmälde. Varför kom inte folk? Nä vi vill tävla mot alla andra hörde man på nätet. Men varför ställde man inte upp och visade att hallå här är vi?

Eller ordnade egna tillställningar? Nej en massa liv för ingenting tyckte jag att det var.

 

[skiesabove]

Fast det ena behöver inte utesluta det andra?

Jag tycker om att både tävla och arrangera tävlingar

Det jag tycker är tröttsamt är att det finns massor av åsikter/önskemål osv men en ovilja att själv ordna med något

Ta tex det där med bettlöst, när det infördes i de lätta klasserna så var det ivf två klubbar i mitt område som fixade med klasser, ingen anmälde. Varför kom inte folk? Nä vi vill tävla mot alla andra hörde man på nätet. Men varför ställde man inte upp och visade att hallå här är vi?

Eller ordnade egna tillställningar? Nej en massa liv för ingenting tyckte jag att det var.

Men det är ju superkonstigt att det är separata klasser. I hoppningen tävlar man ju i samma klass.

Och de som vill tävla för att dom går igång på den grejen och inte är bekymrade om de negativa aspekterna av tävling, vill väl få tävla mot många andra?

Att vinna sin klass när man är själv i den är ju inte lika mycket cred som att vinna mot 20 andra.

Men det är just den aspekten av tävlande som gör att jag tycker att det ska tas bort helt och hållet. Folk vill vinna för sitt egos skull, inget annat. Det är vad tävling är i sin essens: "Jag är bättre än dig".

Men vi skulle kunna ha träffar där vi slipper det. Där inga resultatlistor visas. Där deltagandet och upplevelsen är belöningen.

 

[settis]

Men det är ju superkonstigt att det är separata klasser. I hoppningen tävlar man ju i samma klass.

Och de som vill tävla för att dom går igång på den grejen och inte är bekymrade om de negativa aspekterna av tävling, vill väl få tävla mot många andra?

Att vinna sin klass när man är själv i den är ju inte lika mycket cred som att vinna mot 20 andra.

Men det är just den aspekten av tävlande som gör att jag tycker att det ska tas bort helt och hållet. Folk vill vinna för sitt egos skull, inget annat. Det är vad tävling är i sin essens: "Jag är bättre än dig".

Men vi skulle kunna ha träffar där vi slipper det. Där inga resultatlistor visas. Där deltagandet och upplevelsen är belöningen.

Fast att jämföra hoppning och dressyr är ju lite att jämföra äpplen och päron tycker jag.

Ser inget som hindrar folk att arrangera träffar som du skriver. Jag ser ingen mening i från min sida att åka på sånt utan jag gillar att tävla. Måste jag då vara en dålig hästmänniska? Såklart att jag tycker det är väldigt roligt att vinna och placera mig men det är ju inte så att jag går över lik för att nå dit.

 

[Mirtai]

Men det är ju superkonstigt att det är separata klasser. I hoppningen tävlar man ju i samma klass.

Och de som vill tävla för att dom går igång på den grejen och inte är bekymrade om de negativa aspekterna av tävling, vill väl få tävla mot många andra?

Att vinna sin klass när man är själv i den är ju inte lika mycket cred som att vinna mot 20 andra.

Men det är just den aspekten av tävlande som gör att jag tycker att det ska tas bort helt och hållet. Folk vill vinna för sitt egos skull, inget annat. Det är vad tävling är i sin essens: "Jag är bättre än dig".

Men vi skulle kunna ha träffar där vi slipper det. Där inga resultatlistor visas. Där deltagandet och upplevelsen är belöningen.

Fast jämför med lättridningen som också var enskilda klasser först. Där var intresset så stort att det nu är sammanslaget med vanliga klasser.

Hade det varit en stor andel starter i de bettlösa klasserna tror jag samma hade kunnat ske där.

Jag tror en stor del av grejen var att folk inte fick starta på sitt hackamore eller andra bett med hävstång

 

[skiesabove]

Fast att jämföra hoppning och dressyr är ju lite att jämföra äpplen och päron tycker jag.

Ser inget som hindrar folk att arrangera träffar som du skriver. Jag ser ingen mening i från min sida att åka på sånt utan jag gillar att tävla. Måste jag då vara en dålig hästmänniska? Såklart att jag tycker det är väldigt roligt att vinna och placera mig men det är ju inte så att jag går över lik för att nå dit.

Alla hästmänniskor gör prioriteringar, kompromisser och val. En del av dom är baserade på vad vi människor önskar, så är det bara. En del är baserade på vad man har ekonomisk och fysisk möjlighet till (till exempel vilket stall man väljer att stå i).

Jag ser det inte som svart eller vitt, utan en gråskala eller snarare en mosaik.

Det finns kända tävlingsdressyrryttare som gjort val gällande sin hästträning som är dåliga - men å andra sidan har kanske deras hästar fantastiskt god fysik hälsa, pga bra val.

Att tävling är till för människan borde inte vara något som är svårt att erkänna. Betyder det att du är en dålig hästmänniska för att du gör en del val som är för din skull, istället för hästens? I sådana fall är vi alla dåliga hästmänniskor, för det är omöjligt för de allra, allra flesta att enbart göra de val som är bäst för hästen (eftersom det skulle innebära att ha hästen i så gott som vilt tillstånd på hundratals hektar i en stabil flock, men med bonusen av mineraltillskott, hovvård och veterinärvård).

Det blir ingen rimlig debatt om man försöker tävla i vem som är en bra eller dålig hästmänniska, det är ju dessutom knutet till identitet och ego.

Jag tycker att vi istället ska diskutera hur vi kan göra hästarnas och hästmänniskornas liv bättre, med de resurser vi har tillgängliga.

 

[JohannaB]

Det är på nivån att det inte ens handlar om att de inte känner sig inkluderade - det ses som omoraliskt att tävla, och skulle vara negativ status inom sin grupp att börja tävla.

Och en del av de här kvinnorna (och några få män) har rejält med kapital. Dom skulle ha råd att tävla - men det ses inte som en godtagbar aktivitet.

Jag tror att "ridsportsverige" inte fattar hur stor klyftan är och hur många som är på "andra sidan", och hur köpstarka dom är.

Det är INTE "lilla Lisa och hennes trasiga travare" längre. Det är Lisa 40 år som har bra inkomst och i stallet står importerade hästar och 100k i sadlar, och hon åker på flera clinics per år. Men inte SvRF-clinics.

Visst finns "de fattiga skogsmullarna" också på alternativsidan, men dom är inte dom enda.

Men då ger du ju lite rätt till vad som sades på @Fiorano :s domarkurs där man menade att problemet var att man kunde ses som djurplågare om man tävlade?
Jag förkastade den förklaringsmodellen men är ju också en av de som fortfarande tävlar, medan du inte tävlar och verkar hålla med om den?
Så då kanske de har bra koll på läget, och kanske kommer med bra idéer för att göra att denna grupp vill komma tillbaka till tävlingsbanorna igen?

 

[settis]

Alla hästmänniskor gör prioriteringar, kompromisser och val. En del av dom är baserade på vad vi människor önskar, så är det bara. En del är baserade på vad man har ekonomisk och fysisk möjlighet till (till exempel vilket stall man väljer att stå i).

Jag ser det inte som svart eller vitt, utan en gråskala eller snarare en mosaik.

Det finns kända tävlingsdressyrryttare som gjort val gällande sin hästträning som är dåliga - men å andra sidan har kanske deras hästar fantastiskt god fysik hälsa, pga bra val.

Att tävling är till för människan borde inte vara något som är svårt att erkänna. Betyder det att du är en dålig hästmänniska för att du gör en del val som är för din skull, istället för hästens? I sådana fall är vi alla dåliga hästmänniskor, för det är omöjligt för de allra, allra flesta att enbart göra de val som är bäst för hästen (eftersom det skulle innebära att ha hästen i så gott som vilt tillstånd på hundratals hektar i en stabil flock, men med bonusen av mineraltillskott, hovvård och veterinärvård).

Det blir ingen rimlig debatt om man försöker tävla i vem som är en bra eller dålig hästmänniska, det är ju dessutom knutet till identitet och ego.

Jag tycker att vi istället ska diskutera hur vi kan göra hästarnas och hästmänniskornas liv bättre, med de resurser vi har tillgängliga.

Jag har inga problem att säga att jag tävlar för min skull. Klart att inte mina hästar har bett om att få tävla. Så länge man ger dem schyssta förutsättningar ser jag inga problem med det.

Jag tycker inte att dina idéer är dåliga men menar bara att det ena behöver inte utesluta det andra. Man kan få välja vilket man tycker passar sig själv bäst. Vill man inte mäta sig med andra genom tävling är det ok tycker jag men vill man tävla så tycker jag att det är ok.

Det finns folk som beter sig som as i andra ridsportsgrenar men där verkar det inte storma på samma sätt som i dressyren? Vad är skillnaden undrar jag? Varför blir det såna stora växlar i just dressyren?