Gå ut med er hund?

[Aliide]

Sv: Gå ut med er hund?

Aldrig någonsin. Skulle aldrig tänka tanken ens.

 

[Nikkis]

Sv: Gå ut med er hund?

*kl*

Jag rastade 3 hundar(en rottis, en flat och en golden) från kvarteret som liten, och det gjorde jag ofta vilket uppskattades av ägarna-blev lite som en extra matte för dem. Även när jag var yngre och bodde kvar hemma så kom det några barn som ville och fick rasta våra småhundar.

Men jag hade idag Aldrig släppt iväg några barn(eller främmande vuxna heller för den delen) iväg med mina hundar, av den anledningen att jag inte vill-jag rastar gladerligen mina hundar själv.
Men också för att jag vet att ingen annan skulle klara av dem såvida det inte var väldigt hundkunniga/duktiga människor.
Gamlingen hade tagit över Direkt=katastrof. Unghunden hade typ gjort samma sak och levt rövare och ja lilltiken, hon är nog den enda som skulle kunna vara aktuell, men hon är min lilla sessa så jag skulle inte vilja släppa iväg henne iaf.

Så kort och gott, enbart väl utvalda (vuxna)människor som jag känner kan få gå ut med mina hundar i 'nödfall'.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

*knapplån*

Jag som brukar tycka att mina vovvar kan hitta på bus ibland men efter att ha läst här så förstår jag hur enkla de igentligen är att ha att göra med.

Jag hade aldrig släppt iväg ett barn med mina hundar om det var mycket trafik eller om det fanns många aggresiva hundar.

Men är jag på landet då hade jag inte haft minsta betänkligheter att släppa iväg hundarna med barn som jag känner och som är i skolåldern från första klass och uppåt. Gamletiken hade jag kunnat släppa iväg med ännu yngre barn än så.

Som någon skrev tidigare om omständigheterna stämmer så varför inte? Mina hundar tar inte "över" på det sättet bara för att det är någon annan än jag som är ute och går med dem. Även om de skulle mot förmodan får för sig att jaga en hare så skulle de inte springa många meter och absolut inte om de var kopplade. Fast då bor jag som sagt ute på landet och vi har promenadvägar där det inte finns bilar alls.

Hade jag bott i en större stad så hade kanske inte de yngsta barnen fått gå ut med hundarna men däremot så hade jag inte haft något emot om en äldre ungdom (runt moppeåldern) vill gå ut och rasta hunden.

När man läser här så verkar det som om ingen annan än husse/matte klarar av att gå ut med hundarna. Fast jag antar att det är samma fenomen som med ridhästarna. Det är ingen annan än jag som klarar av att sköta/rida hästen.

Mvh

Tora

 

[syrran]

Sv: Gå ut med er hund?

Nu bor jag i skogen... långt från eventuella barn som knackar på.. Risken är alltså minimal för att detta skall inträffa.
Däremot har jag en del bekanta som har barn i 7 årsåldern. När de är här så ledsnar de rätt snart på vårt vuxenprat och vill gärna gå ut med hundarna... Självklart får de göra det...
Ungarna få stränga order om att inte släppa dem bara... jakthundar som de är. Det har aldrig inneburit några problem...

 

[Milosari]

Sv: Gå ut med er hund?

*kl*

ni som släpper iväg barn med era hundar. tänk på att detta kan hända.

jag var en 10 år och hade varit ute med de flesta hundarna i området. jag älskade hundar! när jag fyllde 11 år fick jag en dalmatiner, världens finaste Hannibal. han följde glatt med på mina äventyr, jag byggde hinderbanor som vi tillsammans tog oss igenom. på nätterna sov han i min säng, tätt intill mig.

en dag hände det som inte fick hända. vi var ute på en av våra vanliga promenader när han rycker till och jag tappar kopplet. då får han syn på några hästar i en hage. precis innan han springer in i hagen står han helt stilla. jag försöker smyga fram och ta tag i kopplet. jag minns detta ögonblick som om det var igår. jag hinner inte. han springer in i hagen och jagar hästarna en stund. sedan springer han ut och jag skäller på honom. men något är inte som det ska. efter 20 m dråsar han i backen. han är trött, mycket trött. någon hämtar min mamma och lägger en filt över hunden. jag försöker ge honom godis men han vill inte ha. när vi kommer fram till djursjukhuset skakar veterinären bara på huvudet. det finns inget han kan göra. aortan är avsparkad. min finaste älskade lilla hannibal är död.

jag visste hela tiden att det var mitt fel. hade inte jag tappat kopplet, eller om jag låtit bli att smyga så långsamt, eller om jag gått en annan runda... en sådan skuld ska inte ett barn behöva bära!

följ med barnen ut! man kan ju gå en 20 m bakom så får de känna att de är lite själva med hunden, men du är där om något går galet.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Fast olyckor kan alltid hända. Man kan vare sig skydda barn eller hundar mot alla de olyckor som kan hända. Både hundar och barn måste få ha roligt ibland och prova sina egna vingar och göra sina egna misstag och fel.

Jag har också varit med om en tragiska olyckor när jag var ung som kanske hade kunnat undvikats om någon hade gått med och hållit i hästen. I början så mådde jag väldigt dåligt utav det och tyckte att det var mitt fel. Men efter ett tag så insåg jag att olyckor händer och att de är en del av livet oavsett om det var mitt fel eller inte.

Mvh

Tora

 

[Milosari]

Sv: Gå ut med er hund?

jag var kanske ett väldigt känsligt barn. men hunden var död pga mig. det var fruktansvärt, och det hade varit så lätt att undvika.

 

[Ferrari]

Sv: Gå ut med er hund?

jag var kanske ett väldigt känsligt barn. men hunden var död pga mig. det var fruktansvärt, och det hade varit så lätt att undvika.

Det är nog därför jag inte släpper ut mina ögonstenar med någon annnan. Visserligen, de är snälla och inte så stora. Men om något skulle hända, så vill jag att det ska vara jag som håller i kopplet. Ingen annan ska behöva bära den bördan.

Sen har jag sett hur småtjejerna håller på med grannens småhundar som de är ute och går med. Lyfter upp och bär på dem hela tiden. Suck.. sen känns inte grannbarnen så ansvarsfulla, när de är här och öppnar mina kaninburar och klappar på kaninerna när jag inte är hemma :O

 

[Kimz0r]

Sv: Gå ut med er hund?

Sen har jag sett hur småtjejerna håller på med grannens småhundar som de är ute och går med. Lyfter upp och bär på dem hela tiden. Suck.. sen känns inte grannbarnen så ansvarsfulla, när de är här och öppnar mina kaninburar och klappar på kaninerna när jag inte är hemma :O

I mitt kvarter bor en barnfamilj med schäfer. Schäfern är ute och går med äldsta barnet, ca. 10 år, ibland (notera formuleringen). Har även träffat på barn med hundar ute några gånger, och de flesta har en ganska disneyfierad syn på hundar - både den de har i snöret och andras.

Vad andra gör med sina hundar är för det mesta deras ensak, men min hund ska inte vara försöksdjur för vingprövning och eventuella misstag och fel som kan uppstå. Jag tänker inte ens låta mina egna barn gå ut med hundarna hur som helst förrän de är i en någorlunda ansvars- och insiktsfull ålder.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Fast det är ju en sak för sig. Självklart så skulle jag inte låna ut mina hundar till någon som jag trodde var oansvarig.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Och vid vilken ålder anser du att de är de?

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

jag var kanske ett väldigt känsligt barn. men hunden var död pga mig. det var fruktansvärt, och det hade varit så lätt att undvika.

Nu menar jag inte att föringa dina känslor. Det är alltid svårt att mista ett djur.

Men samtidigt när jag såg min gamla hund leka med grannens barn så han var så glad. De var så mycket busande hit och dit på ett sätt som ingen av oss vuxna gjorde eller hade ens möjlighet att göra. Hade då något hänt så hade min hund ändå varit lycklig (bara för att förklara hur jag tänker).

Mvh

Tora

 

[Kimz0r]

Sv: Gå ut med er hund?

Kring 14-15, plus/minus något år, det finns ju individuella skillnader. Syn, hörsel och reaktionsförmåga är inte fullt utvecklade förrän i tonåren. Innan dess hundpromenader endast i sällskap med mannen eller mig.

 

[LIA]

Sv: Gå ut med er hund?

Jag är på din linje. Har aldrig haft problem med att låta ungar leka eller gå ut med mina jyckar. Dessa visste/vet hur man uppför sig och "tappar" verkligen ingen uppfostran för att dom är men barn.

Givetvis avväger man beroende på trafik, vilka barn det gäller osv, men i princip har jag alltid varit positiv till att barn och mina hundar umgås.

Som du säger, olyckor händer. Undrar varför vi nutidsmänniskor blivit så överförsiktiga? Är det egentligen så hemskt farligt om två hundar ryker ihop och det råkar bli blodvite? Förr tog man bara ena eller andra hunden och åkte till veterinären och fick såret ihopsytt och så var det klart. Sällan gick det så långt, för hundarna var mer vana vid att umgås och läsa varandra än vad som är fallet idag. Nu blir det allmän hysteri om två hundar testar varandra med lite utfall och gurgel. Inga skador men ojojoj så hemskt! Inte kan väl hundarna ha ändrats så mycket?

När man läser här så verkar det som om ingen annan än husse/matte klarar av att gå ut med hundarna. Fast jag antar att det är samma fenomen som med ridhästarna. Det är ingen annan än jag som klarar av att sköta/rida hästen.

Visst är det märkligt.

LIA

 

[LIA]

Sv: Gå ut med er hund?

jag var kanske ett väldigt känsligt barn. men hunden var död pga mig.

Det var inte ditt fel, det var inte någons fel! Olyckor händer trots allt. Kunde inte dina föräldrar informera om det?

Det är fullständigt meningslöst att tänka: om jag inte ... om jag bara ... om, om, om ... Om inte om varit så hade allt gått bra!

Tänk så hemskt livet skulle bli om(!) vi skulle helgardera i varje ögonblick!

LIA

 

[Milosari]

Sv: Gå ut med er hund?

min hund älskar också barn och barn älskar honom! jag menar inte på något sätt att att han inte ska få umgås med några barn, men han får göra det under mitt vakande öga. jag blir bara glad när ungarna i området frågar om de får hålla i kopplet . men steget därifrån till att de ska få ansvara över hans liv är mycket stort. han är gammal, bussig och reder ut det mesta, men han är bara en hund.

 

[Milosari]

Sv: Gå ut med er hund?

jag tycker att det är vuxnas ansvar att räkna på risker. där vi bodde fanns det förutom hästar även en del trafik, tänk om han orsakat en trafikolycka med dödlig utgång? hade jag kunnat hämta mig från det?

olyckor sker, och kommer alltid ske. där är vi överens. men en del olyckor kan lätt undvikas. hannibals död var en sådan.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Ja det låter väl ungefär som hos mig då. Hos mina föräldrar är "gränsen" ca 7-8 år (bättre förutsättningar där så det gör inte så mycket om barnen skulle tappa hundarna, inte för att hundarna skulle göra så mycket, men ändå).

Mvh

Tora

 

[Miao]

Sv: Gå ut med er hund?

Är det egentligen så hemskt farligt om två hundar ryker ihop och det råkar bli blodvite?

Eeeehhh... JA?

Det är väl den minsta skyldighet vi har till våra hundar, att se till att de INTE råkar i slagsmål där de kan bli skadade? Varför ska de behöva gå igenom "livets hårda skola" bara för att vi människor inte är tillräckligt uppmärksamma och kunniga att ta dem ur situationen innan något sådant händer?

Och, för att koppla citatet till vad tråden handlar om: Hur tror du att det skulle bli om hundovana/okunniga personer hamnade i denna situationen med hunden?

TS, som svar på frågan: Jag skulle aldrig låta någon gå ut med mina hundar (två snälla cavaliergubbar och en pigg schnauzervalp, världens snällaste hundar) om jag inte kände personen MYCKET väl och visste vad den hade för förkunskaper om hundar. Jag vill inte utsätta mina hundar för att ev hamna i en situation som föraren/promeneraren inte kan vara med och lösa....

 

[Gabbi]

Sv: Gå ut med er hund?

När man läser här så verkar det som om ingen annan än husse/matte klarar av att gå ut med hundarna. Fast jag antar att det är samma fenomen som med ridhästarna. Det är ingen annan än jag som klarar av att sköta/rida hästen.

Mvh

Tora

Riktigt så tycker inte jag det är. Om Piru eller MrsScabtree eller Calazirya här på forumet ringde på och frågade om de fick rasta min hund skulle jag gladeligen överlåta hunden i deras vård. Nu tror jag ju dock att frågeställningen gällde aningen mer obekanta och dessutom yngre personer, och det skulle jag helt enkelt inte gå med på.
Hur kan en tioåring förstå att den ystra unghunden kanske glatt hoppar upp mot en pensionärs vita kappa med leriga tassar, kanske under lekfullt skällande. Hur hanterar ett barn om min hund blir påhoppad? Vågar ett barn berätta om min hund visar sig vara katastrofdålig i magen? (Typisk exempel på sånt som jag själv inte berättade när jag i sjuårsåldern gick ut med hundar.)