Gå ut med er hund?

[Philosophia]

Sv: Gå ut med er hund?

Nej, det skulle jag aldrig göra. Ska någon främmande person gå ut med hunden så skulle jag mer eller mindre kräva utdrag från straffregistret, minst tio referenser (och utdrag från straffregistret för även dessa), samt dokumenterad vinthundsvana.

Så töntig är jag.

 

[Jolanta]

Sv: Gå ut med er hund?

KL

Nej, inte med den här lunsen som jag har nu.

55 kilos klump som är rädd för människor, och kan göra utfall mot andra hanhundar= ingen hund som jag lämnar över snöret till barn.

Det är säkert en massa folk som skulle klara av Birk, om jag förklarat i ca 3 timmar om hur han är, vad han kan göra utfall mot osv. Han är en väldigt komplicerad hund, med otroligt många rädslor.

 

[LIA]

Sv: Gå ut med er hund?

Det är väl den minsta skyldighet vi har till våra hundar, att se till att de INTE råkar i slagsmål där de kan bli skadade? Varför ska de behöva gå igenom "livets hårda skola" bara för att vi människor inte är tillräckligt uppmärksamma och kunniga att ta dem ur situationen innan något sådant händer?

Jag undrar alltså varför det är så hemskt med ett slagsmål. Så hemskt att själva risken för det är omöjlig att tänka sig. I de flesta fall blir det inte mer än en kraftmätning, om hundarna själva får styra. Jag undrar också när det blev onaturligt att låta hundar klara sina kontakter själva.

Och, för att koppla citatet till vad tråden handlar om: Hur tror du att det skulle bli om hundovana/okunniga personer hamnade i denna situationen med hunden?

Citerar ur mitt inlägg: "Givetvis avväger man beroende på trafik, vilka barn det gäller osv, ..."

LIA

 

[Milosari]

Sv: Gå ut med er hund?

när det finns så mycket hundar som är så dåligt socialiserade och dessutom de som är avlade till att slåss så bra som möjligt så kan det gå riktigt, riktigt illa.

 

[MrsScabtree]

Sv: Gå ut med er hund?

Vilken hemsk historia. Men det är faktiskt så jag brukar göra när grannflickan får gå ut med Harley. Vill hon gå en längre bit följer jag med och hon håller i kopplet och går en bit före kanske. Men ska hon bara gå runt rondellen eller garaget får hon gå själv. Då vet jag hur lång tid det tar och går det över tiden behöver jag bara ta på mig skorna och kliva några steg ut för att jag ska se vart dom håller hus.

 

[tessiem]

Sv: Gå ut med er hund?

*KL*

Den lilla hunden skulle ABSOLUT få gå ut med grannskapets barn. Dock VÄGRAR han att gå med ngn annan än mig..:smirk:

Den stora hunden tycker inte om barn (tolererar dock mina) & andra hundar. Så skulle GIVETVIS inte släppa ut honom med barn.

Men tycker överlag att folk är för pippliga med sina hundar.. de är inte gjorda av porslin liksom...

 

[Philosophia]

Sv: Gå ut med er hund?

när det finns så mycket hundar som är så dåligt socialiserade och dessutom de som är avlade till att slåss så bra som möjligt så kan det gå riktigt, riktigt illa.

Ja och ofta så är det idioter som håller i kopplet (eller låter bli att ha dem kopplade). Det finns en pitbullkorsning omkring mitt område som har varit involverad i ett flertal "attacker". Nu har det i och för sig varit människor och den verkar aldrig ha bitit för att döda. Förra fredagen var den involverad i tre(!) historier. Två kvinnor på cykel blev bitna på Västerbron i Stockholm (hunden hade slitit sig). Bara någon halvtimme senare hoppade den på en man med tvåårig son på Långholmen.

Min blev ju - i samma område - biten av en Anatolisk herdehund. De är ju inte direkt sociala och lyssnade heller inte på några som helst signaler från min hund. Resultatet blev, som en del kanske kommer ihåg, en söndertrasad bröstkorg, flail chest och hål i lungsäcken. Och det var inte jag som var ute med hunden då.

För att förtydliga mitt tidigare inlägg så är det inte enbart det att jag inte litar på att någon annan kan ta hand om min hund. Främst litar jag inte riktigt på folk i området som har hund.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Riktigt så tycker inte jag det är. Om Piru eller MrsScabtree eller Calazirya här på forumet ringde på och frågade om de fick rasta min hund skulle jag gladeligen överlåta hunden i deras vård. Nu tror jag ju dock att frågeställningen gällde aningen mer obekanta och dessutom yngre personer, och det skulle jag helt enkelt inte gå med på.
Hur kan en tioåring förstå att den ystra unghunden kanske glatt hoppar upp mot en pensionärs vita kappa med leriga tassar, kanske under lekfullt skällande. Hur hanterar ett barn om min hund blir påhoppad? Vågar ett barn berätta om min hund visar sig vara katastrofdålig i magen? (Typisk exempel på sånt som jag själv inte berättade när jag i sjuårsåldern gick ut med hundar.)

Fast någon hade skrivit att det tog lång tid innan ens sambon fick gå ut med hunden. Det är sådana inlägg jag bla menade.

Mvh

Tora

 

[syrran]

Sv: Gå ut med er hund?

*lånar*

Det blir rätt så intressant att följa diskussionen när man ser att vi alla har olika perspektiv och gör olika riskbedömningar.

Jag svarade att jag mer än gärna låter mina bekantas barn gå ut med mina hundar. I mitt perspektiv är det högst ofarligt att låta dem göra det. Den bedömningen gör jag därför att jag övervägt riskerna.

1. Jag känner barnen väl och vet hur de fungerar med hundarna.

2. Eftersom jag känner barnen väl så kan jag bedöma hur väl de kan följa instruktioner.

3. Risken att de skall träffa på andra hundar/människor/bilar eller vad det nu kan vara bedöms som oerhört liten. Jag bor på landet.

4. Min hundar är små... så länge barnen behåller dem kopplade så är det inte någon större risk att hundarna kommer lösa.

5. Min hundar är avdresserade från att jaga tamdjur. Skulle hunden mot förmodan komma lös så finns ingen risk att de ställer till det på det viset.

6. Barnen får bara en hund var... Och aldrig terriern och taxar samtidigt.

7. Av erfarenhet vet jag att barnen inte brukar gå så väldigt långt bort med hundarna. Även om de är ute länge med dem så finns de för det mesta i närheten av gården. Barnen vill ju inte "promenera" någon sträcka i allmänhet. De vill leka och busa... Då hinner de inte komma så långt bort.

Jag gör alltså den bedömningen att för hundarnas del är det mindre farligt att gå på promenad med dessa barn, än det är när vi släpper dem i skogen för att jaga med dem. Där är risken betydligt större att hundarna skall skadas eller förolyckas. För barnens del ser jag inga ökade risker överhuvudtaget. För dem är det förmodligen farligare att gå till skolan varje dag.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Ja och ofta så är det idioter som håller i kopplet (eller låter bli att ha dem kopplade). Det finns en pitbullkorsning omkring mitt område som har varit involverad i ett flertal "attacker". Nu har det i och för sig varit människor och den verkar aldrig ha bitit för att döda. Förra fredagen var den involverad i tre(!) historier. Två kvinnor på cykel blev bitna på Västerbron i Stockholm (hunden hade slitit sig). Bara någon halvtimme senare hoppade den på en man med tvåårig son på Långholmen.

Min blev ju - i samma område - biten av en Anatolisk herdehund. De är ju inte direkt sociala och lyssnade heller inte på några som helst signaler från min hund. Resultatet blev, som en del kanske kommer ihåg, en söndertrasad bröstkorg, flail chest och hål i lungsäcken. Och det var inte jag som var ute med hunden då.

För att förtydliga mitt tidigare inlägg så är det inte enbart det att jag inte litar på att någon annan kan ta hand om min hund. Främst litar jag inte riktigt på folk i området som har hund.

Ja det problemet har jag tack och lov inte här. Men hade det funnits en problemhund där jag bor så hade jag givetvis inte släppt iväg mina hundar med något barn. Förutsättningarna för att barn skall få rasta min hund är:

Jag känner dem
Miljön är bra (med tanke på tex bilar och inga "mördarhundar").

Nu låter det som om jag bor ute i en stor skog men det är det alltså inte utan det är en vanlig by ute på landet.

Mvh

Tora

 

[Philosophia]

Sv: Gå ut med er hund?

Visst har det absolut med omständigheter och omgivningen som gör om man är tveksam eller inte (och om det är en god idé). Men jag tycker ändå att det verkar som om de flesta skador inträffar när hundar är ute med andra personer än husse eller matte och jag tror att det beror på att den som inte känner hunden/inte är så hundvan inte kan läsa av hunden/hundarna tillräckligt bra och i god tid.

I min hunds fall så var det husse som var ute. Han känner vår hund som handen i handsken, däremot är han dålig på hundar och hundars signaler i övrigt. Till råga på allt var det inte ägaren till den Anatoliska herdehunden som var ute med den hunden. Hunden hade valpar hemma och stod utanför grinden till huset när den slet sig och gav sig på min.

Jag kände till att hunden som bet hade valpar. Jag kände till vad det var för typ av hund. Det gjorde inte min sambo, så han var inte riktigt på alerten och det var uppenbarligen inte heller hon som höll i kopplet.

Jag tror helt enkelt att om den som känner hunden bäst/kan avläsa hundar håller i kopplet så händer det färre olyckor.

 

[Jadzia]

Sv: Gå ut med er hund?

Klart att det finns andra som klarar av min hund. Vilken kvinna som helst kan gå ut med henne och hunden ställer sällan till problem. Även ungdomar från 15 och uppåt skulle jag släppa iväg, så länge de är mogna nog att kunna hantera eventuella olyckor.

Barn är däremot inte kapabla att kunna hantera eventuella tillbud. Jag skulle ju inte direkt släppa iväg en sjuåring ensam ut i skogen på hästen heller.

 

[mango]

Sv: Gå ut med er hund?

*kl*

ni som släpper iväg barn med era hundar. tänk på att detta kan hända.

jag var en 10 år och hade varit ute med de flesta hundarna i området. jag älskade hundar! när jag fyllde 11 år fick jag en dalmatiner, världens finaste Hannibal. han följde glatt med på mina äventyr, jag byggde hinderbanor som vi tillsammans tog oss igenom. på nätterna sov han i min säng, tätt intill mig.

en dag hände det som inte fick hända. vi var ute på en av våra vanliga promenader när han rycker till och jag tappar kopplet. då får han syn på några hästar i en hage. precis innan han springer in i hagen står han helt stilla. jag försöker smyga fram och ta tag i kopplet. jag minns detta ögonblick som om det var igår. jag hinner inte. han springer in i hagen och jagar hästarna en stund. sedan springer han ut och jag skäller på honom. men något är inte som det ska. efter 20 m dråsar han i backen. han är trött, mycket trött. någon hämtar min mamma och lägger en filt över hunden. jag försöker ge honom godis men han vill inte ha. när vi kommer fram till djursjukhuset skakar veterinären bara på huvudet. det finns inget han kan göra. aortan är avsparkad. min finaste älskade lilla hannibal är död.

jag visste hela tiden att det var mitt fel. hade inte jag tappat kopplet, eller om jag låtit bli att smyga så långsamt, eller om jag gått en annan runda... en sådan skuld ska inte ett barn behöva bära!

följ med barnen ut! man kan ju gå en 20 m bakom så får de känna att de är lite själva med hunden, men du är där om något går galet.

Usch, din stackare! Det måste vara hemskt att ha ett sådan minne etsat på näthinnan...

När jag läser det du skrivit inser jag att det kanske var i hagarna vid "mitt" stall (om det skedde i östra Lund på 90-talet) som din hund blev sparkad. Jag känner bara till ett fall där en hund blivit sparkad hos oss, jag minns inte detaljerna, men jag är ganska säker på att det var en dalmatiner som var inne och jagade hästarna i hagen och blev träffad.

Oavsett vilket, så var det en oerhört tragisk händelse

 

[Jadzia]

Sv: Gå ut med er hund?

Visst ska de få utmanas och växa, men inte så att risken finns att utgången kan bli dödlig.

 

[Krasux]

Sv: Gå ut med er hund?

*kl*

Ibland tycker jag att folk stirrar sig blinda på vad det är för ålder på den som ska ut och gå med hunden. Det finns tioåringar som tränar på min klubb som kan hantera min hund betydligt bättre än min sambo. Ändå låter jag min sambo gå ut med min hund. Han vet inte hur man gör vid ett eventuellt slagsmål eller hur man gör om hunden mot all förmodan drar efter något. Därför håller han henne alltid kopplad och låter henne inte hälsa på andra hundar. Om tioåringen skulle gå ut med min hund skulle samma gälla för henne, trots hennes kunskaper, just för att hon är en tioåring.

Om man känner ett barn som är duktig på att hantera djur och hundar, som går med hunden i skogen där inga bilar eller andra hundar dyker upp. Som är mogen och gör som man säger och inte hittar på egna metoder. Och om hunden är en enkel, okomplicerad individ. Ja, då kan jag faktiskt inte se vad som skulle kunna vara så farligt.

 

[Tora]

Sv: Gå ut med er hund?

Men det finn aldrig någon garanti för att något inte kan hända. Men att hela tiden försöka undvika olyckor hit och dit gör också att man missar mycket.

Det känns snarare som om det idag är så fruktansvärt fult att inte ha kontroll. Så fort du inte har full kontroll på hunden, hästen, dig själv eller något annat så är det katastrof.

Mina hundar har roligt med grannbarnen. Jag skulle inte vilja att hundarna var utan det. När den lilla terroristen kommer hem efter några timmar med barnen så slocknar han helt och snarkar hårt hela kvällen. Men han är lycklig (om en hund nu kan vara lycklig, men de flesta förstår säker vad jag menar). Jag skulle inte vilja att han missade detta bara för att inte riskera en olycka.

Mvh

Tora

 

[russinbulle]

Sv: Gå ut med er hund?

Aldrig någonsin skulle jag släppa ut mina hundar med främmande barn (känner inte direkt några trots att det kryllar av dom här !).

Första anledningen är att jag ofta ser ungar här, med kollossala hundar = dom får linda sig runt lyktstolpar när man kommer med egna hundarna...för deras vill anfalla och dom orkar inte hålla (är sååå trött på oansvariga föräldrar).

En anna anledning till, är att det finns flertalet mindre trevliga hundar i området...som trots sina "vuxna" ägare ofta kutar lösa och gärna anfaller om dom får chansen. Ett barn skulle inte ha en chans att stoppa ett slagsmål + jag vill in i det längsta undvika få någon mina hundar bitna fler gånger.

Jag tror heller inte min vuxna hund skulle vara speciellt road av att gå iväg med mindre kända människor/barn om inte jag är med...och jag är blödig
Unghunden är bara 5 månader, men stark...så ett barn kan få svårt hålla om han blir busig och inte lyssnar.

Så summan av detta blir: dom enda, förutom mig själv, som får gå ut med mina hundar (om det skulle behövas)är...min dotter, min mor och en kompis mycket hundvana äldre tonåringar som känner mina hundar sedan tidigare.

 

[Nikkis]

Sv: Gå ut med er hund?

Jag undrar alltså varför det är så hemskt med ett slagsmål. Så hemskt att själva risken för det är omöjlig att tänka sig. I de flesta fall blir det inte mer än en kraftmätning, om hundarna själva får styra. Jag undrar också när det blev onaturligt att låta hundar klara sina kontakter själva.

Det finns något som heter strikt hundägaransvar, och jag vill Inte stå för dessa konstander som min vuxna hane Skulle kunna orsaka gentemot en annan hund Om det kom till kritan.
Jag vet precis vad jag har i mina 3 kopplrar(stavas? ) och det är Inget jag överlåter till en lekman (bortsett från lilltiken då) hur som helst.

Tex. så har MrsScabtree här på buke(som jag btw har Fullt förtroende för) passat Alla mina hundar åt mig, och även haft min äldsta hane helt själv flertal ggr, vilket har gått hur bra som helst efter att hon direkt fått visa vem som bestämmer och att 'reglerna' fortfarande gäller när matte/husse inte är kvar.
Jag kan då ärligt erkänna att hon är den Enda personen hittills som har klarat av att hantera min äldsta hane korrekt bortsett från mig och husse, likaså han har förstått hur läget ser ut.

Så att låta någon 'oerfaren' människa gå ut med mina hundar(läs: syftar mer på gamlingen nu) är en risk jag inte är villig att ta, att låta gamlingen få 'sköta sitt' är INGET han Ska göra, detta är något vi än idag tränar stenhårt på-att just Inte låta honom få 'sköta sitt'!
All den träningen skulle vara som bortkastat efter en 10 min. promenad med en annan människa som inte förstått vad som finns i kopplet och som inte kan hantera en eventuell situation rätt.
Min hane måste man ha en järnhand med och man får hela, hela, HELA tiden ligga steget före, PUNK.

 

[jappisen]

Sv: Gå ut med er hund?

Som du säger, olyckor händer. Undrar varför vi nutidsmänniskor blivit så överförsiktiga? Är det egentligen så hemskt farligt om två hundar ryker ihop och det råkar bli blodvite?
LIA

Varför ska man utmana ödet. JA det kan vara så farligt om två hundar ryker ihop. Det kan sluta så illa att det kostar en hunds liv. Jag skulle inte kunna resonera så som du gör med att det inte gör något om det blir slagsmål. Jag skulle inte medvetet vilja utsätta min hund för det. Jag bryr mig för mycket om honom. Visst kan olyckor hända men jag går inte med det i bakhuvudet att det inte gör något om han skulle bli blodig och sårad. Klart jag försöker förhindra det. Sen får folk säga att jag är överförsiktig om de vill men jag låter inte min hund hälsa och leka med alla hundar. Han får jättegärna leka med vissa och de jag tycker verkar ha vettiga ägare. Det är det minsta jag kan göra för min hund tycker jag.

 

[Gabbi]

Sv: Gå ut med er hund?

Ja och ofta så är det idioter som håller i kopplet (eller låter bli att ha dem kopplade). Det finns en pitbullkorsning omkring mitt område som har varit involverad i ett flertal "attacker". Nu har det i och för sig varit människor och den verkar aldrig ha bitit för att döda. Förra fredagen var den involverad i tre(!) historier. Två kvinnor på cykel blev bitna på Västerbron i Stockholm (hunden hade slitit sig). Bara någon halvtimme senare hoppade den på en man med tvåårig son på Långholmen.

.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=736162

Denna?