Gå själv på shoppingcenter

[Miinala]

Jag tycker att det tex kan vara lämpligt att en nioåring får gå själv en stund. Tex att man bestämmer att om en timme/Ett par timmar så ska vi ses den tiden på det stället. Se till att mobilen är laddad.

Tack för input!

 

[Miinala]

Om du nu faktiskt inte ser några reella faror eller risker med det som hänt så tror jag att det bästa du kan göra är att bita ihop och låta pappan fatta besluten när han har barnet.

Jag menar alltså för din egen skull. Annars kanske pappan kommer och har åsikter om hur du fattar besluten när du har barnet…

Tack för svar!

 

[miumiu]

En pedofil försökte kidnappa mig i en klädbutik när jag var 7-8 år gammal och min morsa lämnade mig oövervakad i typ 5 minuter för att ta ut pengar i bankomaten utanför. Möjligen har den här händelsen gjort mig till en nojig förälder själv men jag tänker typ 12 år, minst. Finns gott om galningar därute, även om ungen är smart/mogen/självständig osv så kan skit hända.

 

[Askur2017]

Oj, jag har en tolvåring som blivit galen om en vuxen behövt vara ständigt närvarande i alla lägen fram till nu… hade faktiskt snarare känts mer nervöst för mig som förälder om jag vetat att hon inte ens klarat strosa runt på egen hand i en affär för sisådär 2-3 år sen.

Det är skönt att veta att hon som tolvåring utan problem kan ta vara på sig i olika situationer, att hon byggt upp en egen inre trygghet och tillit till sin egen förmåga och sitt omdöme. Jag tror jag kan vara en hyfsat lugn tonårsmamma när alla de utmaningarna kommer. Men hade hon precis fått börja gå lite själv i en butik nu… då hade steget till högstadiet efter sommaren känts ganska jobbigt för oss båda skulle jag tro

 

[Miinala]

En pedofil försökte kidnappa mig i en klädbutik när jag var 7-8 år gammal och min morsa lämnade mig oövervakad i typ 5 minuter för att ta ut pengar i bankomaten utanför. Möjligen har den här händelsen gjort mig till en nojig förälder själv men jag tänker typ 12 år, minst. Finns gott om galningar därute, även om ungen är smart/mogen/självständig osv så kan skit hända.

Precis så jag känner och tänker.

 

[Askur2017]

Vad gäller våld och kidnappningar med mera har jag insett att den risken är precis lika närvarande oavsett hur gamla de är. 17-åringar blir våldtagna och överfallna… hemska tanke men skulle jag bestämma mig för att eliminera alla risker är det ju inlåsning till 18-årsdagen som gäller. Då förlikar jag mig med att gå runt i en befolkad butik mitt på dagen är en ”risk” som får ingå i livets resa litegrann

 

[Sel]

Jag trodde när jag läste trådstarten att ongen tagit bussen ut till köpcentret och knallat runt själv - då beror det hemskt mycket på barnet tänker jag, men om det finns en vuxen i närheten tycker jag det är självklart att en nioåring ska få knalla runt och handla själv om hen är självständig och redig nog.
Vi sprang runt på noliamässan vid den åldern och även på travet och förmodligen också i småstaden Skellefteå. Bussade ut till ridskolan och red. Hade jag varit tvungen att hålla i förälderns kundvagn hade jag nog blivit lätt upprörd.

 

[escodobe]

Jag tänker att mindre barn inte går själva pga att de kan irra bort sig, tappa bort telefonen, känna sig ensamma och otrygga. Sen är det ju (enligt mig) den uppenbara risken att bli bortförd/kidnappad.

Uppenbara risken att bli kidnappad?
Det är ju inte direkt ett stort problem i Sverige att barn blir kidnappade på varuhus.
Tappar man bort sig i en butik får hen väl ta sin telefon och ringa och säga "jag står vid klädavdelningen, kom och hämta mig"?

Vi pratar om en, vad jag förstår, nomalbegåvad 9åring. Inte en fyraåring...

 

[Wingates]

Alltså i den åldern flög jag själv till Umeå via Arlanda från Sturup. Som 11åring typ så slutade jag helt ha sån ledsagare från sas, hade klarat det själv tidigare och var så lite med dem så möjligt utan strosade runt och löste mellanlandningen själv.

Förstår inte vad som ska hända på Ullared? Hade sett det som allvarligare om ett barn inte klarade av att gå själv där än att hen gör det

 

[escodobe]

Uppenbara risken att bli kidnappad?
Det är ju inte direkt ett stort problem i Sverige att barn blir kidnappade på varuhus.
Tappar man bort sig i en butik får hen väl ta sin telefon och ringa och säga "jag står vid klädavdelningen, kom och hämta mig"?

Vi pratar om en, vad jag förstår, nomalbegåvad 9åring. Inte en fyraåring...

Ja, det är ju inte så att barn automatiskt blir ansvarstagande vuxna som helt ska klara livet på egen hand vid 18.
Det är en process. Är man riktigt liten och råkar vilse i butiken så fått man sitta i infodisken med en godisklubba när de ropar it i hötalarna. Man går som nioåring vilse på Ullared och får lära sig hur man hittar ut och om man tappat sin mobil hur man frågar nån som jobbar där att få låna en och ringa sin vuxen Lite senare går man vilse i nordstan. Ännu några år senare råkar man vilse i Malaga på festarresan med vännerna.

Man blir vuxen av att lära sig lösa problem.

 

[em-pirre]

Oj, jag hade tyckt att det vore okej att typ bli skjutsad dit och gå med en kompis i några timmar. Men pappan var alltså också där? Inga som helst problem. Mamma får nog bara andas och räkna till tusen.

 

[Lingon]

Pappan var också i butiken under tiden men de gick inte tillsammans. Hon fick gå själv hela tiden inne på Gekås.
Jag ser hur många scenario som helst som hade kunnat gå fel. Sen tänker jag överlag att ett barn som ännu inte fyllt tonår alltid ska ha en känd vuxen nära sig för trygghet mm. Men jag frågar för perspektiv så är tacksam för era svar.

Oj, ända till 13 år alltså?

Min 11-åring har fått gå till centrum och shoppa (2 km enkel väg) med kompis flera gånger utan oss. När hon var 9 år cyklade hon hem själv från centrum när vi köpt en ny cykel till henne. Blev enklast så eftersom vi körde bil dit. Hon cyklade själv till och från skolan från andra terminen i första klass.

Jag tror att jag är nojig och överbeskyddande men så hör jag hur en del andra föräldrar resonerar och inser att jag nog inte är det.

När vi var på charter på Kanarieöarna när hon var 4 år fick hon tillsammans med jämngamla kompisar gå själva från restaurangen på hotellområdet (litet hotellområde) till scenen (inomhus) för att se barnshowen. De visste var vi var och jag litade på att hon inte skulle vandra iväg.

 

[Lingon]

När jag var 9 år cyklade jag själv till ridskolan och hängde där och pysslade med hästarna flera dagar i veckan även när jag inte red. Utan annan vuxen än ridskolans personal som på eftermiddag/kväll endast bestod av ridlärare som hade lektioner.

 

[athena_arabians]

Jag skulle säga att det beror på både barnet och shoppingcentret det gäller. Men i det här fallet ett ställe som GeKås och vuxen närvarande... självklart.

 

[Krystalline]

Jag åkte själv med spårvagn till köpcenter och umgicks med vänner när jag var tio. Det kändes lagom tyckte jag då, och det tycker jag nog fortfarande.

 

[Soapbubble]

Om nioårigen var bekant med Gekås, inga problem. Jag lämnade mina barn på leksaksavdelningen på Ica Maxi när de var sex år gamla, när jag handlade. Naturligtvis tittade jag till dem med jämna mellanrum.

Jag hade inte låtit nioåringen åka till shoppingcentret själv eller låtit hen ströva fritt på ett shoppingcenter i stan, men på Gekås är det väl väldigt få/inga ungdomsgäng och fyllegubbar?

 

[tanten]

Pappan var också i butiken under tiden men de gick inte tillsammans. Hon fick gå själv hela tiden inne på Gekås.
Jag ser hur många scenario som helst som hade kunnat gå fel. Sen tänker jag överlag att ett barn som ännu inte fyllt tonår alltid ska ha en känd vuxen nära sig för trygghet mm. Men jag frågar för perspektiv så är tacksam för era svar.

Du känner ditt barn bäst. För egen del hade jag inte tvekat alls. Med en kavat avkomma som antagligen klarat sig bättre i en sån omgivning än jag skulle göra

Är ungen blyg och osjälvständig hade jag tänkt annorlunda.

Kidnappning känns som ett helt utomjordisk scenario? Har nån ens hört talas om bortförande av en nioårig i Sverige?

 

[athena_arabians]

Du känner ditt barn bäst. För egen del hade jag inte tvekat alls. Med en kavat avkomma som antagligen klarat sig bättre i en sån omgivning än jag skulle göra

Är ungen blyg och osjälvständig hade jag tänkt annorlunda.

Kidnappning känns som ett helt utomjordisk scenario? Har nån ens hört talas om bortförande av en nioårig i Sverige?

Det har säkert hänt men min killgissning är då att det är en släkting som tagit barnet (tex i en vårdnadstvist).

 

[mamman]

Tyckte barnet att det var obehagligt? Om inte så tycker jag att det verkar som ett lagom och tryggt sätt att utveckla sin självständighet. Nästa steg är att åka med t ex en kompis till närmaste köpcentrum.
När jag läste rubriken trodde jag att det önskades råd om när det kan vara lämpligt att ta tunnelbanan/bussen/tåget till närmaste köpcentrum. Svaret på den frågan hade delvis varit att det beror på hur moget och tryggt barnet är och vad det har för erfarenheter. Om det t ex brukar gå runt i ett köpcentrum på egen hand när föräldrarna varit i närheten. Om köpcentrumet ligger på väg hem från skolan eller är där man köper mat/lördagsgodis så kan man vara där ensam tidigare än om man ska åka till ett ställe dit man inte hittar så bra. Jämför t ex alla barn som själva tar tunnelbanan till och från skolan varje dag med ett barn som aldrig åkt tunnelbana. Då är det bra om någon äldre är med första gången. Gekås är en begränsad yta, man märker om man går ut genom dörrarna (och de är väl bara åt ett håll?). Inte som en gång när jag och min kusin gick ut genom fel dörrar på Caroli city i Malmö och inte riktigt kände igen oss. Det blev en lång promenad runt halva stan, men hem kom vi.

Finns en bukefalist som 4,5 år gammal blev osäker på vägen till hytten på en Finlandsbåt. Hen uppsökte receptionen ...

 

[Hoarfrost]

Man lekte ju själv ute från att man var 7-8. I skogen, på parkeringsplatser, på olika gårdar, fotbollsplaner... I bland med vänner, i bland fick man inte med sig någon kompis och då fick man roa sig själv. Tror jag var tvungen att gå 3-4 kilometer bara för att plinga på hos alla i kompisgänget.
Jag bodde i ett mindre trevligt område, men var ändå ute flera timmar varje dag utan mobil eller klocka. Ville man veta vad klockan var fick man fråga någon eller gå till pendeltågen där det fanns en klocka.
Tror att jag var 9 eller så när det började vara intressant att cykla till närmsta shoppingcenter 6km bort och gå och titta där.

Måste fråga om mamma någonsin var orolig, jösses vad man härjade runt.