Frustration och missnöje

[athena_arabians]

Alltså, om du VILL ha en karriär (eller jag kan också ändra betoning, om DU vill ha en karriär) så är det väl jättebra om du jagar efter den karriären, vad den än kan vara. Men man MÅSTE inte ha/vara på väg mot en "karriär" om man inte vill. Och om du har blivit utbränd 3 ggr, så kanske det inte är helt rätt satt mål för dig...?

OT

Själv är jag snart 32, har varit fastanställd på samma ställe i 10 år (jobbar på kontorstjänst med kundservice) och har inga önskemål alls om att göra karriär. Nä, det kanske inte är en "karriär" att sitta och jobba på kundtjänst, men det är en stadig inkomst (med bra lön och förmåner), en bra arbetsplats och arbetsgivare och bra arbetskamrater. Jag trivs jättebra på mitt jobb, och har inga som helst tankar eller önskemål om att klättra eller avancera på något sätt. Jag vill inte ha mer avancerade uppgifter eller krävande arbetsinsatser, jag lever inte för att jobba utan jobbar för att leva.

Vissa ser det som lite fult att säga så (en av mina bästa barndomskompisar gav mig ett riktigt sting en gång med ett "du som är så smart, jag trodde verkligen att du skulle bli någonting"), som om det gör mig till en mindre intelligent och driven människa bara för att jag inte har några karriärsmål. Men jag har en hobby som är en livspassion, något jag brinner för och lägger ner stora summor, många timmar och hela min själ i att få utveckling i hela tiden. Det är DET som är min drivkraft och inspiration, inte mitt jobb .


Exakt så känner jag med. Mitt arbete är inte mitt liv, det är min inkomstkälla för att kunna göra det jag vill och bryr mig om på min fritid. Så länge jag trivs bra med mitt jobb och får en bra lön för att göra det, så kommer jag stanna kvar. Skulle jag däremot vantrivas, så skulle jag givetvis se på andra möjligheter .

Jag tycker det låter som ett bra jobb Vi vill alla ha ut olika saker från tillvaron och för mig höll jobbet på Ica att bokstavligen ta död på min själ (kroppen sa ifrån innan huvudet insåg det hela, sista två dagarna jag skulle jobba hade jag så vansinnigt ont att jag nästan inte kunde ta mig ur sängen). Jag har dock full respekt för de som jobbar i affär, det är ett jobb som behöver göras och det skulle aldrig falla mig in att se ner på något jobb/yrke. Just det vara bara inte för mig.

Mitt nuvarande jobb är sjukt med tanke på stress, osäkerhet (följer världskonjunkturen), fixa saker i sista sekund, fixa saker man inte ens visste existerade, snabbt lära sig saker man aldrig trodde man behövde kunna. Jag älskar mitt jobb och vill faktiskt inte göra ngt annat Just ja, det är oftast väldigt skitigt också

Det där med att "göra karriär" har jag aldrig förstått. Jag skulle förmodligen kunna förhandla mig till att få en titel på visitkortet och vad sjutton gör det?! Det var dock väldigt viktigt för min förra chef Jag har dessutom inte tagit mig hit på den normala vägen, jag började jobba efter åk 9 för jag var less på skolan. Visst, jag hade hela tiden en plan som ändrades efterhand men idag är jag själaglad för att jag inte tog "standardvägen". Jag har en enorm nytta av mina olika erfarenheter i mitt jobb idag.

Det är underskattat att vara nöjd med det man har i dagen samhälle tycker jag, oavsett vad det är jobbmässigt.

 

[Miao]

Jag tycker det låter som ett bra jobb Vi vill alla ha ut olika saker från tillvaron och för mig höll jobbet på Ica att bokstavligen ta död på min själ (kroppen sa ifrån innan huvudet insåg det hela, sista två dagarna jag skulle jobba hade jag så vansinnigt ont att jag nästan inte kunde ta mig ur sängen). Jag har dock full respekt för de som jobbar i affär, det är ett jobb som behöver göras och det skulle aldrig falla mig in att se ner på något jobb/yrke. Just det vara bara inte för mig.

Mitt nuvarande jobb är sjukt med tanke på stress, osäkerhet (följer världskonjunkturen), fixa saker i sista sekund, fixa saker man inte ens visste existerade, snabbt lära sig saker man aldrig trodde man behövde kunna. Jag älskar mitt jobb och vill faktiskt inte göra ngt annat Just ja, det är oftast väldigt skitigt också

Det där med att "göra karriär" har jag aldrig förstått. Jag skulle förmodligen kunna förhandla mig till att få en titel på visitkortet och vad sjutton gör det?! Det var dock väldigt viktigt för min förra chef Jag har dessutom inte tagit mig hit på den normala vägen, jag började jobba efter åk 9 för jag var less på skolan. Visst, jag hade hela tiden en plan som ändrades efterhand men idag är jag själaglad för att jag inte tog "standardvägen". Jag har en enorm nytta av mina olika erfarenheter i mitt jobb idag.

Det är underskattat att vara nöjd med det man har i dagen samhälle tycker jag, oavsett vad det är jobbmässigt.

Det är ett jättebra jobb .

Jag har också haft ett sånt där själsdödande jobb för massa år sen. Mådde så dåligt av det att jag grät hela söndagar för att jag var tvungen att gå dit på måndagen igen . Det såg jag till att göra mig av med snabbt, så ska man INTE må av sitt jobb .

 

[sjoberga]

Varför vill du inte ha ett jobb som är en drivkraft och en inspiration?

Mitt arbete är en så stor del av mitt liv att det måste vara inspirerande, roligt, intressant, varierande, utmanande och kännas meningsfullt. Så där är vi nog ganska överens.

Jag ser inte den direkta kopplingen till "karriärplanering" och att måsta arbeta för ett mål som ligger flera år fram i tiden.

 

[prinsessfeminist]

Jag är nog lite tvärtom där, nästan allt jag jobbar med är sånt där resultaten kommer om några år, jag gillar att jobba så. Uppsatta delmål känns meningslösa, om de inte är ett steg på vägen mot det större målet. Så jag har jättesvårt med motivationen i jobb där man liksom blir klar med jobbet varje dag, och sen ska göra samma eller liknande sak nästa dag, typ vård, stallarbete, städning, och så vidare. Jag har inte uthålligheten till det, däremot har jag inga problem att jobba med ett projekt som kommer bli klart om fem år.

Sen är det väldigt viktigt för mig också att organisationen där jag jobbar i mina ögon gör nytta, att det spelar roll om vi finns eller inte. Jag jobbade i detaljhandeln ett tag, och det hade inte funkat i längden - det var inget dåligt företag, men det spelade liksom ingen roll egentligen om det företaget fanns eller inte. Hade det försvunnit imorgon hade konkurrenter tagit över, och syftet med alltihop var ju egentligen ytterst att tjäna pengar åt ägaren (som redan är stormrik, så det kändes inte motiverande).

Hm. Det som i mina ögon är delmål, det är vägen till målet. Det kan vara kortsiktiga snabba mål, men också mer långsiktiga- till och med en vision, en idé om ett önskat läge.

I övrigt så delar jag din tanke om att jobbet skall vara meningsfullt. För mig handlar det om att jag är en del av samhället, en mycket viktig del för framtiden och där vårt resultat kommer att vara betydelsefullt även för kommande generationer.

Det är för mig en fantastisk förmån, och vägen till målet kan vara precis lika intressant och viktig som de mål vi räknar in.

Tillfredsställelsen för mig är inte vart jobbet tar mig, utan vad jag ser utvecklar och ger andra, tack vare mitt engagemang. Lägg till att jag älskar att lösa komplexa problem, och de har jag gott om i min vardag.

 

[Kattennizze]

Mitt arbete är en så stor del av mitt liv att det måste vara inspirerande, roligt, intressant, varierande, utmanande och kännas meningsfullt. Så där är vi nog ganska överens.

Jag ser inte den direkta kopplingen till "karriärplanering" och att måsta arbeta för ett mål som ligger flera år fram i tiden.

Fast skillnaden är kanske det, hur mycket plats ens jobb tar i ens liv, identitetsskapande etc. Känslan av att vars nöjd tycker jag är intressant, vi eller några av oss, majoriteten? förväntas sträva vidare mot högre lön, ökat ansvar och förmåner etc. Frågan blir då kan man vara nöjd eller inte?.

 

[Kattennizze]

Hm. Det som i mina ögon är delmål, det är vägen till målet. Det kan vara kortsiktiga snabba mål, men också mer långsiktiga- till och med en vision, en idé om ett önskat läge.

I övrigt så delar jag din tanke om att jobbet skall vara meningsfullt. För mig handlar det om att jag är en del av samhället, en mycket viktig del för framtiden och där vårt resultat kommer att vara betydelsefullt även för kommande generationer.

Det är för mig en fantastisk förmån, och vägen till målet kan vara precis lika intressant och viktig som de mål vi räknar in.

Tillfredsställelsen för mig är inte vart jobbet tar mig, utan vad jag ser utvecklar och ger andra, tack vare mitt engagemang. Lägg till att jag älskar att lösa komplexa problem, och de har jag gott om i min vardag.

Precis så känner jag också!

 

[Mammas]

Jag är nog lite tvärtom där, nästan allt jag jobbar med är sånt där resultaten kommer om några år, jag gillar att jobba så. Uppsatta delmål känns meningslösa, om de inte är ett steg på vägen mot det större målet. Så jag har jättesvårt med motivationen i jobb där man liksom blir klar med jobbet varje dag, och sen ska göra samma eller liknande sak nästa dag, typ vård, stallarbete, städning, och så vidare. Jag har inte uthålligheten till det, däremot har jag inga problem att jobba med ett projekt som kommer bli klart om fem år.

Sen är det väldigt viktigt för mig också att organisationen där jag jobbar i mina ögon gör nytta, att det spelar roll om vi finns eller inte. Jag jobbade i detaljhandeln ett tag, och det hade inte funkat i längden - det var inget dåligt företag, men det spelade liksom ingen roll egentligen om det företaget fanns eller inte. Hade det försvunnit imorgon hade konkurrenter tagit över, och syftet med alltihop var ju egentligen ytterst att tjäna pengar åt ägaren (som redan är stormrik, så det kändes inte motiverande).

Fast är det inte så inom så gott som alla organisationer/företag, att om just det inte finns tar någon annan över?

Och jag tänker att alla företag uppfyller ett syfte för någon, annars skulle inte någon vara villig att betala för det. Matvarubutiken på den lokala orten ser till att försörja de som bor i närheten med bra, prisvärda produkter och bra service som höjer deras levnadsstandard. Sedan kommer Hemuppgifter ersättas av Ica om de lägger ner, Calle ersättas av Gittan om han slutar etc men det gör ju inte att det är meningslöst. Utan det finns människor som uppskattar ens insats, oavsett på vilket företag en är.

Och jag vet att mesta delen av inlägget inte är ett svar på det du skrev utan mer en vidareutveckling av min egen tankegång.

 

[prinsessfeminist]

Fast skillnaden är kanske det, hur mycket plats ens jobb tar i ens liv, identitetsskapande etc. Känslan av att vars nöjd tycker jag är intressant, vi eller några av oss, majoriteten? förväntas sträva vidare mot högre lön, ökat ansvar och förmåner etc. Frågan blir då kan man vara nöjd eller inte?.

Jag tror att om man ständigt strävar efter nästa steg, då kan man aldrig riktigt "nöja sig". Jag var mer av den sorten för, nu har jag lugnat ned mig lite och känner snarare att jag är nöjd när jag ser hur "bitarna faller på plats".

När problemlösningen kanske ger mer än jag kanske riktigt vågat hoppas på och när jag lär mig nya saker.

 

[Inte_Ung]

Det är varken särskilt meningsfullt att köra buss eller sitta i kassan på ICA

Men det är det ju visst det.
Köra folk till deras arbeten och se till att det finns mat att köpa är ju jätteviktigt.

 

[sjoberga]

Argumentet att ett jobb inte är meningsfullt om någon annan ändå gör det i din frånvaro, är väl en tankevurpa. Det visar snarare att det är så viktigt att det verkligen måste göras.

 

[em-pirre]

Argumentet att ett jobb inte är meningsfullt om någon annan ändå gör det i din frånvaro, är väl en tankevurpa. Det visar snarare att det är så viktigt att det verkligen måste göras.

Åh så bra sagt!

 

[lil-sis]

Fatta vilken himla tur att vi är så olika!

Det skulle bli galet svårt att få samhället att fungera om vi alla ville samma sak och jobba på samma vis.