Min dotter (11år) kom häromdagen och sa att hon vill börja på fotboll, jag kände hur kalla kårar for längst min rygg och inom mig skrek jag NEJ. Jag kan se framför mig alla timmar som det kommer gå till att skjutsa henne till träningar/matcher/cuppar (klubben ligger där hennes pappa bor som ligger ca 30min bort från mig), till allt engagemang som man som "fotbollsförälder" förväntas ställa upp på - sälja lotter, stå i cafee, titta på matcher, hänga med på cupper. Nu handlade det om tre träningar i veckan - varav söndagsträningarna krockar med gympan som hon går, så den tänkte hon inte vara med på. därtill antar jag att det kommer komma en hel del matcher (framförallt på helgerna).
Ja jag vet att jag är hemsk, som förälder ska man lägga all sin tid på sina barn eller hur. Jag känner att jag har fullt upp som det är redan, med jobb, skjutsa och hämta dottern från skolan, ta hand om hemmet (framförallt laga mat på kvällarna) och samtidigt försöka hinna motionera & ta hand om mina två hästar. Samtidigt som jag är engagerad i andra hästrelaterade föreningar. Ni kan skälla ut mig som "lat" förälder som inte vill ställa upp.
Jag är en sån hemsk förälder som hellre betalar för att andra - förbereder inför träningen, tränar, bygger sarg, mm & jag betalar hellre träningsläger & andra resor som kanske blir aktuellt - istället för att behöva hjälpa till att på olika sätt samla in de pengarna. Jag kanske är "lat" men jag har mycket i mitt liv som jag vill hinna med och som inte innebär att jag vill serva min dotter i hennes fritidsintressen. Samtidigt känner man sig "dålig" som förälder om man inte låter barnen göra de aktiviteter de vill.
Samtidigt hyllar jag de föräldrar och de ledare som engagerar sig i att ordnar alla dessa aktiviteter. Men jag betalar hellre "lön" till dem än att jag oxå måste "tvingas" att bli engagerad mer än jag känner att jag har tid med. Det känns inte rimligt att jag ska sälja mina hästar bara för att min dotter ska börja spela fotboll? På något sätt måste man försöka få ihop sitt livspussel och då kanske det innebär att man inte har tid att hjälpa till att träna mm, det är dottern som vill spela fotboll inte jag - så om det behövs hämtas bollar/bygga sarg så är det hon som kommer få göra det - jo om hon hade varit 5år hade jag säkert hjälpt till. och jag kan tänka mig att ställa upp och skjutsa och att åka och titta på matcher, och jag kan tänka mig att betala för klubbkläder, medlemsavgifter och läger. Men någonstans finns det en gräns för hur mycket man orkar med och har tid med.
Så om en stressad förälder kommer och sliter sitt barn från träningarna tror inte jag att det bara är för att han/hon ska hem och lägga sig i soffan och pilla sig i naveln och försöker undvika att hjälpa till. I de flesta fall är det kanske en förälder som ska hem och laga mat, ta hand om tvätt, kanske ska till jobbet eller jobba hemmifrån, försöka hinna med sina egna fritidsintressen. Måste verkligen föräldrarna ha x antal timmar över för idrottsklubben att förfoga för att barnen ska få utöva en idrott?
