Förvirring, bakre delen av halsen?

[Totola]

Trodde jag hade en klar målbild och kunde bedöma om det är "rätt", "på rätt väg" eller "fel" i den frågan, men efter senaste träningen är jag minst sagt förvirrad!

Gissar på att alla är med på att bakre delen av halskotpelaren ska rätas ut och lyftas lite för att manken ska kunna komma upp?

Skulle vara grymt tacksam och ni lägger in lite bilder att diskutera/demonstrera vad ni ser som bra, halvbra och dåligt när det gäller bakre delen av halsen, gärna både i lång och låg och lite högre form!


Att jag funderar på det är att jag från båda tränarna fått kritik för att jag inte kommer åt bakre delen av halsen, mer än nån enstaka glimt sådär eller halvbra, och att båda tyckt det varit en viktig pusselbit där vi är nu, men har sjukt olika syn på hur man rättar till det! (Själv tyckte jag i princip att det var överkurs att börja fokusera på det nu, men håller med om att det känns som en viktig pusselbit om vi ska kunna ta oss vidare.)

Den ena: Lång och låg, men i balans, i princip låta bli att inverka med tyglarna och länga dom överdrivet så hästen aldrig tycker det tar stopp. Inte fokusera på böjning o dylikt nämnvärt utan lång och låg och avslappnad. Vänta ut tills hästen söker sig mer framåt/nedåt för att förhoppningsvis få längning även i bakre delen.

Den andra: Samla, få loss bogarna och lösgör, upplever metoden nästan tvärtom mot den första när man ska försöka utföra det i praktiken. Denne ser hellre att jag tar i tyglarna mycket än tvärtom låter bli dom helt (men alltid rätt lösa när jag inte ber om något och snabba eftergifter så hästen tillåts sträcka framåt/nedåt) om det är i syfte att böja och få avslappning. Å andra sidan så inkluderar den här metoden ganska höga krav jämfört med den första vilket påverkar mentaliteten på hästen.

Båda metoder ställer grymt höga krav på mig - den första att kunna dirigera hästen och hålla balansen och styrningen enbart med sitsen och eventuella skänkelhjälper utan att ha "ramen" sen innan av en bra böjning och struktur och låta hästen falla ur formen och vingla iväg men ändå bara få fixa till det med sitsen. Grymt bra träning om inte annat!
Den andra ställer väldigt höga krav på timing, konsekvens, att massor med pusselbitar ska sitta samtidigt, att hästen ska svara direkt på varje hjälp, och även mer fysiskt eftersom man strävar efter samling och att hästen ska bära ordentligt med baken. Hästen får mer press på sig.

Nu tänkte jag mig inte i första hand en diskussion om vad som skulle vara bra för just den här specifika hästen, utan jag skulle vilja höra vilka metoder ni använder er av och hur ni filosoferar i ämnet!
Och som sagt- bilder!

 

[tuaphua]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag tror man måste göra lite vad som passar hästen. men generellt så tycker jag en mix av de två uppläggen funkar.

Hästen måste vara på linjen, i balans i rätt i rätt fart och komma loss för att kunna höja bakre del av hals och ryggen. För det måste den också börja belasta lite bak om man vill att den ska kunna lätta lite fram.

Jag jobbar med en lätt böjning och försöker få hästen att komma loss. Jag vill att den ska sträcka ut halskotpelaren och runta sig uppåt. Jag vill ha den i en fart som den klarar av att bära sig i. Jag vill att den ska ha lagom med energi för att kunna slappna av, men också kunna välva sig uppåt. Och den måste vara i balans med alla kroppsdelar på plats.

Jag är inte emot att använda tygeln. Däremot måste man veta när och hur man ska göra det och vara jäkligt snabb, känslig och konsekvent. De flesta är för långsamma och okänsliga i handen. En del rider med för mycket hand och andra för stum hand eller för lite inverkande hand. Jag är för en väldigt lätt kontakt. Men man kan göra väldigt mycket med handen om man lär sig hur och övar upp sin snabbhet och känslighet.

Det är svårt som bara den att rida.
Men jag tycker bakre delen av halsen måste upp. Utan den kommer hästen inte öppna upp manken och lätta fram. I vilken enda man börjar problemlösandet är nog väldigt olika. Jag tror man kan hjälpa hästen genom lätt böjning, balans, lösgörande och rätt fart. För att förklara hur, var och när handen ska inverka för att få en gynnsam effekt måste man nästan vara där.

 

[sweet_knorven]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

För mig innebär det att hästen kommer upp ur manken att framdelen höjs lite så för mig är valet självklart att man samlar först. Sen kan man be hästen gå lång och låg och då ska den förhoppningsvis gå kvar uppe med manken och framdelen och kunna släppa ut halsen enbart, inte så som det lätt blir att både framdelen och halsen trillar ner och hästen går runt på bogarna.

Så samla -> häst som kommer upp med manken och framdelen sen kan man rida lång och låg om man vill och då blir det med framdelen kvar uppe och med en häst som kommit upp ur manken.

 

[Linna]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag skulle spontant säga genom samling, för att hästen ska kunna höja sig fram så måste den samla sig och orka bära sig rätt. Jag vet inte i vilket utbildningsstadium din häst är men jag vet att det kan ta tid LÅNG tid innan hästen orkar bära sig så att det kan länga den bakre delen av halsen.
Det är ett mycket svårt arbete som kräver mycket av ryttaren och det gäller att komma ihåg att det ska vara på hästens villkor!

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Tack alla för bra svar!

Alla hittills verkar hyfsat överens om att det ska komma ur samling.
Betyder det att ni tycker det är ok att samla med hopkortad överlinje (nåja, något ihopkortad del vid manke/hals) tills den klarar göra det med längd bakre del av halsen?

Linna: bra att du påpekar att det behöver vara på hästens villkor!
Det känns bättre att lägga fokus på (ffa mental) avspänning även om kvalitén inte blir den bästa än att pressa hästen till bättre kvalitet tekniskt sett. Kan jag inte få kusen länga bakre delen av halsen utan att han känner sig stressad och pressad i samband med det så skiter jag hellre i det och lullar omkring i något halvdant! Har ändå blivit grymt mycket längre hals i traven än från början.

 

[fio]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Så samla -> häst som kommer upp med manken och framdelen sen kan man rida lång och låg om man vill och då blir det med framdelen kvar uppe och med en häst som kommit upp ur manken.

Det där kan man ju få från början om man bara tillåter halsen att bli tillräckligt lång och att man inte håller i, det behöver man inte samla först för att få.
Men då måste det vara ärligt fram till bettet och det är väl oftast där problemet ligger.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Men då måste det vara ärligt fram till bettet och det är väl oftast där problemet ligger.

Det är förmodligen så tränare 1 resonerar, att det ska gå att göra det direkt ur lång och låg om det är "ärligt fram till bettet".
Men vilka kriterier/pusselbitar tycker du är krav för att det ska kunna bli ärligt? Eller hur tycker du man ska jobba för att få det ärligt? För uppenbarligen är det inte det om man länger tyglarna maximalt och hästen länger halsen men ändå inte släpper bakre delen.

 

[sweet_knorven]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Men då måste det vara ärligt fram till bettet och det är väl oftast där problemet ligger.

Jo, det nog det som är problemet.

Fast med samla så menar jag egentligen bara rida på tygeln tror jag. Rider man en häst korrekt på tygeln så kommer den ju upp ur manken.

"Metoden" med att samla och sen länga fick jag använda när jag tränade sist. Då skulle jag göra sluta, få aktiva bakben och så vips kom framdelen upp.

 

[Zahlo]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag hade absolut satsat på nummer ett, bara inverka om hästen går ur framåt neråt. Se till så att du han verkligen söker framåt neråt. Det blir lätt så att hästen sänker området vid manken om man tar i hästen för mycket och trycker ihop halsen så den blir kort istället för att verkligen få hästen att länga överlinjen.
Så när du känner att överlinjen är lång, att du har sökning och att manken är uppe så kan du börja plocka upp igen
Detta är ett av mina absolut största problem också, och det är verkligen skitsvårt! men testa och se vad som händer
Ska också tillägga att det inte bara är tyglarna man ska länga det är också att man måste rida in bakdelen det glömmer man lätt annars, för det emsta är man alldeles för fixerad vad som händer framför handen

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag hade absolut satsat på nummer ett, bara inverka om hästen går ur framåt neråt. Se till så att du han verkligen söker framåt neråt. Det blir lätt så att hästen sänker området vid manken om man tar i hästen för mycket och trycker ihop halsen så den blir kort istället för att verkligen få hästen att länga överlinjen.
Så när du känner att överlinjen är lång, att du har sökning och att manken är uppe så kan du börja plocka upp igen
Detta är ett av mina absolut största problem också, och det är verkligen skitsvårt! men testa och se vad som händer

Jag har testat båda varianterna.. Men sen ska det såklart till lite skills för att göra det bra nog.
Jag tyckte att avslappningen blev väldigt bra när jag försökte mig på lång och låg, inte nudda tyglarna-varianten men jisses vad svårt det var att styra varje kroppsdel på hästen ändå och hålla en "ram" utan att störa den i sitsen istället! Då tränade vi i första hand i trav, eftersom det var i trav tränaren reagerade på att hästen går för kort. Vilket inte är så konstigt med tanke på historik av att gå stjärnkikare och dra ihop hela överlinjen alt. "på tygeln" men alldeles för kort och tokspänd rygg.
Har alltså svårt att hålla hästen i en bra (svag i det här fallet) böjning och inte bli framtung med den här metoden. Inte så konstigt iom att det kräver sin ridning, så mycket möjligt att det går bättre efter övning, det passet jag toktränade det här blev det oftast halvdant, vet faktiskt inte om jag verkligen fick upp manken öht, men på ett par bilder kan jag iaf se att halslinjen ser betydligt längre ut än vanligt, så även om kusen inte direkt var samlad så kändes det som en trevlig form.

Vad tror du, är inte risken att man får spänning igen när man behöver ta ett tygeltag om man kör enligt metoden att rida med helt utsläppt tygel?

 

[Angmar]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jätteintressant tråd!!

Jobbar nog i stort sett efter den andra metoden - genom samling. Den första kan jag tycka måste vara lite svår att få nån effekt av. Man kanske kan få hästen lång och låg, men allt annat som måste finnas på plats, böjning, framsträckande bakben och samtidigt få framdelen och bogarna på plats tror jag blir svårt att uppnå genom att vänta ut hästen. Den vill väl knappast jobba självmant. Att gå från lite sänkt rygg till att höja främre delen av ryggen är ju faktiskt jobbigt för den. Och vad händer efter att man fått hästen lång och låg, då måste man ju ändå börja "jobba" med tyhlarna. Allt hänger ihop tänker jag, har man inte alla beståndsdelar får man inte full effekt. Men jag håller med, det ÄR oerhört svårt att "få till det" i början! Ridning är väldigt svårt tycker jag personligen.

jAG tror inte att den balans jag vill ha finns om jag bara skulle rida hästen lång och låg. Då är det andra saker som inte sitter på plats.

Sen är det ju det där med TAJMINGEN: man måste veta vad man vill och när, för annars kanske det blir hundra signaler i varje sekund och hästen blir stressad av det.

Vet inte om du menade "att hästen får mer press på sig och att det påverkar mentaliteten"- i negativ bemärkelse men jag håller i så fall inte riktigt med i det. Tror egentligen inte att det handlar så mkt om "att min häst gillar inte det här, han blir stressad mm"- tror att det handlar mer om att ge rätt signaler och att veta vad man vill - för att citera någon - alla hästar ser i princip likadana ut - (snackar skelett, ex. halskotpelare, rygg, bakben) - ska man rida på dem måste man forma hästens kropp därefter, och då handlar det om grundläggande arbete som böjningen mm som hjälper hästen att börja bära med sitt inre bakben. Har sett en del olika hästar med vitt skiftande temperament - som alla - vissa med övertalning , visar samma grundläggande form och s a s finner sig i tekniken med "samlingsmetoden". När de väl fattat vad det handlar om blir de som helt andra hästar- särskilt ridskolehästar Förlåt , jag svävar ut lite...

 

[bigganl]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Nu ska jag vara lite "kärringen mot strömmen". För mig känns det bakvänt att samla först. Om inte manken är uppe och överlinjen lång blir det inte en bra samling. Jag börjar hellre i andra änden med sökningen till handen i en lägre form där överlinjen aktiveras bra. När jag har det, då kan jag samla.

 

[Angmar]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Du är verkligen inte kärringen mot strömmen! Tänker precis likadant, men vi/man Skulle ha skrivit ut det bättre vad man menade med samling i det här sammanhanget. Jag tror inte att Totola menar samling i fråga om vinklat bäcken och att bakbenen jobbar lika mkt - utan mera att direkt börja flytta vikten till ett av bakbenen i "samlingens början" - nån som fattar? I det stadiet där hästen börjar bära lite mer med bak än att lägga all vikt från ryttaren fram. Tar mig friheten att tro att det nog är så hon menar. Jag diskuterade utifrån det iaf.
KAnske borde man använt orden hitta formen/balansen som hästen klarar av i början, istället.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Den första kan jag tycka måste vara lite svår att få nån effekt av. Man kanske kan få hästen lång och låg, men allt annat som måste finnas på plats, böjning, framsträckande bakben och samtidigt få framdelen och bogarna på plats tror jag blir svårt att uppnå genom att vänta ut hästen. Den vill väl knappast jobba självmant. Att gå från lite sänkt rygg till att höja främre delen av ryggen är ju faktiskt jobbigt för den. Och vad händer efter att man fått hästen lång och låg, då måste man ju ändå börja "jobba" med tyhlarna.

Det är det jag också får känslan av, men vill ändå påpeka att den här tränaren är guld när det gäller att individanpassa övningar till oss som ekipage. Ryggen brukar vara ganska bra uppe nuförtiden (det är just att kusen inte länger ordentligt vid manken och bakre delen av halsen som förstör helheten) och kusen är en arbetsmyra bara han fattar vad jag vill och man inte överanstränger honom.
Tanken var inte att man inte ska jobba hästen utan att jobba med enbart sits och skänkel- eller rättare sagt, jag vet ärligt talat inte vad tränarens tanke runt det var men JAG skulle inte bara kunna skita i hur hästen går med resten av kroppen för då blir det bara pannkaka! Därav att svårighetsgraden blir ganska hög i själva övningen känner jag, att försöka få till böjningen, styrningen, bakbenen på plats utan att ta i tyglarna.

Vet inte om du menade "att hästen får mer press på sig och att det påverkar mentaliteten"- i negativ bemärkelse men jag håller i så fall inte riktigt med i det.

Rent allmänt kanske det inte är så, men tränaren satt själv upp och skulle demonstrera. Då vart just denna kuse väldigt stressad och det gick inte över efter en stund utan höll i sig hela ridturen, därav slutsatsen att den upplevde det pressande. Den var liksom svettig efter ca 25 minuters skritt med en massa stillastående inbakat i den tiden.
Sen borde ju övningen rent teoretiskt sett kunna uföras även på icke-stressande vis, och någon sådan variant är det jag själv försökt med men uppenbarligen inte lyckats med enligt tränarna! Alltså att försöka börja i samling och få till fler och fler pusselbitar tills även manken är där den ska men på ett mindre krävande sätt, att man tänker lite unghäst över det hela och låter pusselbitar falla bort när man ber om något för att sen rätta till det igen, att "låta" hästen ignorera en hjälp men förstärka så den inte kommer undan med det, att hästen hela tiden ska vara med mentalt på vad vi gör och att man backar tillbaka om det blir för krångligt eller stressande.
Men nu är jag nog lite väl inne på träningsfilosofier snarare än träningsmetoder...
Tråkigt att de filosofier som funkar resultatmässigt inte verkar gå hand i hand med min filosofi. Man skulle kunna sammanfatta det med att det fungerar att vara superkonsekvent och aldrig låta hästen komma undan med att svara fel utan få leta sig fram till rätt lösning där ALLA pusselbitar sitter snarare än den mer förlåtande stilen där man rättar till allteftersom och backar tillbaka med petigheten om hjärnan börjar koka.

Tror egentligen inte att det handlar så mkt om "att min häst gillar inte det här, han blir stressad mm"- tror att det handlar mer om att ge rätt signaler och att veta vad man vill - för att citera någon - alla hästar ser i princip likadana ut - (snackar skelett, ex. halskotpelare, rygg, bakben) - ska man rida på dem måste man forma hästens kropp därefter, och då handlar det om grundläggande arbete som böjningen mm som hjälper hästen att börja bära med sitt inre bakben. Har sett en del olika hästar med vitt skiftande temperament - som alla - vissa med övertalning , visar samma grundläggande form och s a s finner sig i tekniken med "samlingsmetoden". När de väl fattat vad det handlar om blir de som helt andra hästar- särskilt ridskolehästar Förlåt , jag svävar ut lite...

Om man tar hänsyn till hästens individuella mentalitet under själva inlärningen tror jag absolut det kan bli så, även om det tar två år istället för två ridpass!
Fysiken är densamma, men för bästa resultat tror jag mentaliteten ändå måste tas med i beräkning?

Intressant läsning! Jag tror som sagt det ligger mycket i det du skriver men att jag lägger in lite annan vinkling av det eftersom det vi kom in lite på mentaliteten. Använda "minsta möjliga press" men ändå sträva efter kvalitet, eller motpolen - att vara så konsekvent och noga att man får ge avkall på ingen press-biten.
De flesta här är ju inne på lång och låg vs. samling först, och där är jag själv nog också mer inne på att få den där sista längningen med hjälp av samling även om ena tränaren inte tänker likadant

Brukar ha inställningen att lång och låg och sökningen ska finnas FÖRST, men liksom acceptera att det ska mer till innan det blir riktigt ärligt.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Johodå, i exempel två var det "riktig" samling med bakben på plats och hela faderullan, använda sig av öppna bitvis och se till att ha kvar de andra pusselbitarna samtidigt som man genom helheten får loss den där rackarns halsen. När jag senare har pratat om lite samling gällande exempel ett så är det inte i samma liga gällande bärigheten, alltså mer det du beskrev "KAnske borde man använt orden hitta formen/balansen som hästen klarar av i början, istället."

Men så tycker jag inte det går emot det BigganL skrev eftersom överlinjen ändå är rätt ok och sökningen hyfsat bra, släpper jag efter på tyglarna så följer huvudet med framåt/nedåt och halsen blir längre, ryggen kommer upp, men just att det skulle behöva längas snäppet till vid bakre delen av halsen om manken ska komma upp när man börjar samla.

 

[Zahlo]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Men om du inte kan höja manken i framåt neråt så kan man definitivt inte höja manken i samling, anledningen att samling är efter framåt neråt i utbildningstrappan har ju en anledning

Jag menar inte att man inte ska inverka på hästen överhuvudtaget utan att man rider in varje bakben med skänkeln och har riktigt långa tyglar så och rider på hästen lite så hsten verkligen tar för sig, se till så hästen inte faller på framdelen utan hästen ska fortfarande vara i balans. Det blir lätt så att framåt neråt tas för springa på framdelen i 180 km/h med huvudet i marken, men det är alltså inte det som är poängen

Detta fixar man alltså inte till på 10 minuter utan det tar sin tid, dels ska hästen orka och förstå dels ska du lära dig att rida upp maken med hjälp av att aktivera bakbenen så hästen lyfter bröstbenet
Man måste också låta hästen få länga halsen mycket, det blir lätt att tyglarna är för korta och att man håller in nosen, det är därför man ska låta hästen verkligen sträcka på långa tyglar.
Givetvis ska du inverka också inte bara låta hästen springa utan du måste också visa vad du vill

När du sen har detta och tar den kontakt lite mer som du vill ha och placerar huvud plus hals så går hästen emot eller liknande så får du såklart lösgöra

 

[psychogrrl]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Hur länge har du arbetat med hästen?
Sånt här kan ta tid

Med min häst, som också har svårt att komma upp med bakre halsryggraden, har jag gjort så att jag jobbat i fram-ner i början av passet. Lösgörande i öppna framförallt. Så han hittar undertrampet med inner bak och det sträcker ut bakre halsryggraden i en lägre form. Sen börjar jag samla upp och fokuserar på vinkling bak. Jag stör honom så lite som möjligt fram, "placerar" ej till en början (under den tiden blev det lätt att han längde överlinjen bak, men kortade den fram, då det blev för jobbigt/svårt med både och). När vi går vidare (inte under passet utan under tidens gång) börjar jag "placera" huvudet så han inte har det uppe i luften, alltså be om lite mer fram-ner i samlingen. Han började då stretcha ut överlinjen (korta underlinjen) mer även fram, så att hela överlinjen längdes, inte bara bakre delen. Nu, ett halvår-år senare, har han börjat höja bakre delen av bröstryggen rejält även i samlingen, och det på 'långa tyglar'/long reins utan särdeles stor inverkan.

I samlingen jobbar jag hela tiden så att jag, beroende på styrkan hos hästen, jobbar ett visst antal steg/meter och ber om rätt mycket jobb. Sen ber jag honom direkt gå i fram-ner i avslappning, kanske återgår till öppna i lägre form, beroende på hans "status". Och växlar mellan detta jobb. Avslutar sen passet med avslappning i fram-ner.

Min häst har VÄLDIGT mycket energi (är ju avlad till att vara arbetshäst, och just den uppfödningen känd för att ha mycket karaktär och väldigt heta) och jobbar gärna i samlingen (eller ja, han jobbar gärna och mycket hela tiden), därför har det varit väldigt viktigt att mellan varje uppsamling be om avslappning och fram-ner och nu kan han direkt efter piaff/tramp eller rejält samlad galopp gå i helt avslappnad skritt, något som i början inte alls gick (och var väldigt frustrerande ).

Det blir ju lätt att alldeles för mycket om man ska försöka få till allt på en gång, NU Det skapar ju väldigt mycket stress hos hästen, som du märkt. Ger man den bara tid och visar vägen/guidar och låter den prova saker utan att störa den så brukar det ju komma till slut ändå, även om det kanske tar längre tid än om man "tar igenom" en sak. För mig är det som för dig dock viktigt med det mentala hos hästen och då kan det få ta ett år istället för 2 månader. I slutändan är det troligtvis det som tagit längst tid som gett bäst resultat. Men allt är ju vad man är ute efter.

Som jag fått lära mig i dagarna ännu en gång; Gå på din känsla! Gör inget du inte mår bra av. Din häst kommer inte att dö för att du gör på det sätt du vill. Risken är snarare att ni båda kommer må dåligt om du inte gör som du vill.

 

[Fredrik_]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Som jag fått lära mig i dagarna ännu en gång; Gå på din känsla! Gör inget du inte mår bra av. Din häst kommer inte att dö för att du gör på det sätt du vill. Risken är snarare att ni båda kommer må dåligt om du inte gör som du vill.

hallelulja

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Det blir lätt så att framåt neråt tas för springa på framdelen i 180 km/h med huvudet i marken, men det är alltså inte det som är poängen

Nää, JAG tar det inte så, det är hästen som gör det! (obs! skojar!)

Tack för tips och synvinklar!

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Hur länge har du arbetat med hästen?
Sånt här kan ta tid

Ca 10 månader.
Som du också skriver i inlägget så ja, vi skyndar långsamt.. Tre steg framåt, 5 tillbaka, och så något steg i taget framåt, så brukar det se ut! Jag har inte bråttom, tror tränarna har betydligt mer bråttom än mig isåfall!

I samlingen jobbar jag hela tiden så att jag, beroende på styrkan hos hästen, jobbar ett visst antal steg/meter och ber om rätt mycket jobb. Sen ber jag honom direkt gå i fram-ner i avslappning, kanske återgår till öppna i lägre form, beroende på hans "status". Och växlar mellan detta jobb. Avslutar sen passet med avslappning i fram-ner.

Ska tänka på det!

Min häst har VÄLDIGT mycket energi (är ju avlad till att vara arbetshäst, och just den uppfödningen känd för att ha mycket karaktär och väldigt heta) och jobbar gärna i samlingen (eller ja, han jobbar gärna och mycket hela tiden), därför har det varit väldigt viktigt att mellan varje uppsamling be om avslappning och fram-ner och nu kan han direkt efter piaff/tramp eller rejält samlad galopp gå i helt avslappnad skritt, något som i början inte alls gick (och var väldigt frustrerande ).

Låter lite som min det, mycket energi! Lyckligtvis har vi kommit till stadiet att den går att omvandla, behöver inte bara betyda energi framåt, och får han välja mellan samling eller avslappning så väljer han hellre avslappningen. Det är traven dock som är mest inrotad, där det lätt blir att kusen ignorerar tygeltagen och istället tar det som att man ska dra in nosen och korta överlinjen. Brukar försöka göra smygövergångar mellan trav och skritt -genom att tänka halt i traven och släppa tyglarna, för det är hans signal att stanna och sen driva pyttelite för att hålla kvar traven lite till i det där låånga han väljer innan han ska bryta av, sen bryta av till skritt och så med samma längd försöka gå över till en smygtrav innan han kommer upp i tempot där man *måste* höja huvudet! Har också märkt att om jag aldrig tänker trav utan tänker skritt men "låter honom trava" så blir det mer avslappnat och mer balanserat.

Det blir ju lätt att alldeles för mycket om man ska försöka få till allt på en gång, NU Det skapar ju väldigt mycket stress hos hästen, som du märkt. Ger man den bara tid och visar vägen/guidar och låter den prova saker utan att störa den så brukar det ju komma till slut ändå, även om det kanske tar längre tid än om man "tar igenom" en sak. För mig är det som för dig dock viktigt med det mentala hos hästen och då kan det få ta ett år istället för 2 månader. I slutändan är det troligtvis det som tagit längst tid som gett bäst resultat. Men allt är ju vad man är ute efter.

Mycket tänkvärt! Och ja, absolut är det det långsiktiga resultatet och kvaliteten som är mest värt!

Det är såhär jag försöker rida, fast väldigt korta stunder i taget tänka tvärtom: "NU ska jag göra det här" helt enkelt för att annars är det lätt att jag glömmer att jag ville att något skulle hända och vi fastnar på repeat där inget händer! Det brukar inte skapa stress så länge jag är tydlig och han får eftergift när han gjort rätt- och framförallt att man inte tjatar och vill ha mer och mer och mer eller aldrig blir nöjd. Belöna försök osv. När huvet inte är med uppstår stress?

Som jag fått lära mig i dagarna ännu en gång; Gå på din känsla! Gör inget du inte mår bra av. Din häst kommer inte att dö för att du gör på det sätt du vill. Risken är snarare att ni båda kommer må dåligt om du inte gör som du vill.

Instämmer med Fredrik:


Lyckligtvis är den ena tränaren lite mer som en "coach" (det gillar vi, inte för mycket press! ) som kommer med önskemål, synpunkter och övningar, men i slutändan gör jag som jag vill ändå, bara hon märker resultat!