Förvirring, bakre delen av halsen?

[Lusidor]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Håller med! Intressant tråd!

Att få känslan av höjd manke och välvd hals tycker jag är en förutsättning för att gå vidare med arbete. Det vill jag ha i mer eller mindre grad från början om det går. Går det inte så blir huvudfokus att få till det.
Brukar som psychogirl växla ofta ofta mellan att töja på gränsen för samling, några steg riktigt rejält arbete för atts edan vila ordentligt. -Inte släppa allt och sluta arbeta, men då gå ur det samlade läget i framåtkänsla med mer rörelse.
Det behöver inte gå mycket fortare, men jag vill ha känslan att benen kliver på och tänjer på gränsen för ryggen och halsens rörlighet. Att samla och få en höjning, och sedan töja lite mer i riktningen upp -fram i stretchingläge med mer driv. -motverka tassning.
Där får ryggen svinga mer och steget tas ut, men inte så mycket och överforcerat att allt blir pannkaka och man får börja om med att skapa balans ideligen.

Tex är jag noga med spårning och sökning hela tiden jag sitter på oavsett form och intensitet. Hellånga tyglar och ingen inverkan alls räknas inte in i arbetspasset utan blir en mental vila isåfall. Där den kan gå och spana nitti grader utåt och snava sig fram om den vill!

Tänker aldrig att tygeln ska ut och hoppas att hästen följer, utan inväntar en sökning och eftergift och uppmärksamhet från hästen och länger sedan ut tygeln. Tappar den sökningen så kanske jag rider in i någon svag övning och aktiverar bak så hästen börjar sträcka ut överlinjen igen.
Eller bara sitter kvar och uppmanar med sitsen att länga ut och "bjuder upp" manken.
Den här växlingen i form kräver ett himla metande med tyglarna... ut och in hela tiden. Snabbt för att inte sitta med noll kontakt eller råka hålla kvar så formen blir för statisk en längre bit.

Araben gick så illa att det kändes som om nacken låg i knät och ryggen kanade utför mot pinniga framben i början. Hon är en sån som lägger på stress för att slippa jobba. vet man vad man vill och är omutlig vad gäller formen så blir hon lugn, börjar lita på sin kropp och hitta känslan i rätt läge. och tillfällena med kortad överlinje och undanflykt blir mindre o mindre.
Man måste nog veta vad man vill tror jag. För att inge en stressad häst lugn. inte låta deras stress ta över och börja förhandla och kanske förlora så man sitter och inte gör någonting till slut och hästen jobbar lika fuskigt!
Hon är iaf inte en svag stressad häst, utan mentalt stark som har sin utväg från press via spänning och hets. Blir utomordentlig av rejäla ramar och sedan finlir då hon släpper igenom, som en belöning. Gillar att dansa fram men behöver påminnas om hur trevligt man kan röra sig och vad skönt det blir i kroppen då allt lossar.

 

[greger]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Som svar på ursprungsfrågan bara:
Jag anser att halsbasens höjning är en förutsättning, något som måste uppnås innan samling.
Framförallt tror jag att korta tyglar och samlande övningar på en häst med redan sänkt halsbas tenderar att sänka den ännu mer, att man rider in spänningar i främre överlinjen så.
Jag ser å andra sidan halsbasen och den långa halsen som något som kan ske utan att manken lyfts, den biten kommer mer i steget när man närmar sig samling. Manken kan komma upp när överlinjen är avslappnad, halsbasen uträtad, bäckenet omvinklat och ryggen är tillräckligt rak för att kunna funka som lyftkran, samt när baken är tillräckligt stark för att orka lyfta den där kranen. Manken kan KÄNNAS som den kommer upp innan, men då finns risken att det är andra fenomen än just att bröstkorgen lyfter från bogarna.

Jag vill ha en häst som söker sig ordentligt framåt nedåt på hellånga tyglar, i fri skritt. Om hästen är lite spänd i överlinjen då brukar jag be om serpentiner, volter, skänkelvikning, halt och igångsättning tills hästen känns både mer aktiv och mer avslappnad. Sedan värmer jag gärna i friare form och lite friskt tempo (inte överilat) i trav och galopp innan jag börjar be om rakriktning eller samling ens i korta moment, för jag tror hästkroppen precis som vi behöver komma igång, genomblodas och bli varm och genomsmord innan den kan bli ordentligt lösgjord. Så efter "framjoggningen" så lite fri skritt och då vill jag ha lång hals, upplyft rygg och nöjt frust. Om hästen höjer huvud och hals väldigt så hoppar jag hellre av och jobbar från marken än sitter och nöter i en spänd svank.

Jag har själv tvingats jobba en häst på långa tyglar och tyckte det var det nyttigaste jag gjort, så mitt råd är "go for it". Just för att det är meningen att man ska hitta knapparna att rida fram den i balans utan motstånd framifrån. Man måste verkligen hitta sin balans då, och hästen sin, för att det inte ska bli överilat, bakåtsträvande, snett eller vad det nu kan vara.
Visst kan man sitta och slappna av i fri skritt på långa tyglar, men just detta handlar om att jobba hästen, med andra medel än just tyglarna. För en häst som gärna spänner sig mot handen kan det vara en bra övning.

Jag tänker här att motståndet i tygeln riskerar korta halsen, men det kan å andra sidan komma från hästen själv, att den vill "hålla i sig" för att inte trilla framlänges. Då kan ett mjukt stöd som långsamt förlängs (samtidigt som sitsen bör lätt) leda till bättre framåtsökning, att hästen i förtroende för handen vågar följa med fram. Med risken att ligga lite för hårt i handen / på bogarna dock. Bäst effekt av succesiv förlängning verkar man oftast få efter att ha krävt något litet samlande, t ex 1/4 bakdelsvändning, sedan succesiv eftergift. Eller en halvhalt man håller kvar i två steg. Poängen är att inte fortsätta kräva något efter sådan samling utan då är det avslappning en stund - med den önskvärda följden att överlinjen / halsen slappnar av nog att räta ut sig.

 

[Ellyne]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Bra skrivet! Håller med om mycket.

 

[Ellyne]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag själv är mer en typ 1 person som försöker länga överlinjen och få hästen att trampa fram till handen.
Det är bekvämt, det är lättare på vissa sätt. Hästarna jag ridit har trivts bättre med det sättet.

Jag har provat mig fram och gör det fortfarande. Jag provar att rida samlat, skritt-halt, skänkla, hålla emot med jämnt stöd, driva fram benen osv.
Jag har kanske inte rätt timing men de hästar jag ridit så på har blivit stressade och bara mer spända.
Häromveckan såg jag en duktig ryttare som red en travare. Han gick väldigt fint med huvudet i lodplan, trampade under sig och fick fin hals. Hon red med metoden 2, samla mycket. Men i mina ögon var hästen rätt spänd... Han gick med korta korta steg och töltade istället för att trava.
Jag lärde mig väldigt mycket när jag fick hjälpa till och rida en travare på ett stall. Han var också en sån där töltare, men det var inga problem så länge man hade rätt lång tygel och bara drev framåt och lät honom "hitta stödet mer än att övertydligt visa". Tölt två steg i övergången - sen taktmässig bra trav.

Du ville ju ha bilder...
Lägger in lite bilder på min medis som jag har samma problem med. Jag blev rätt förvånad själv när jag granskade fotona... Att hon var sååå spänd i överlinjen... Jag har känt att hon var lite spänd men inte att hon gick "på tygeln" trots att hon använde underhalsen... hur går det ihop tänkte jag..?
Ni kan ju kommentera om ni vill.
http://archive11.pixbox.se/arkivet/synligt_24/20870000-20879999/640x480/20872652.jpg?0
http://archive11.pixbox.se/arkivet/synligt_24/20870000-20879999/640x480/20872653.jpg?0
http://archive11.pixbox.se/arkivet/synligt_24/20870000-20879999/640x480/20872654.jpg?0
http://archive11.pixbox.se/arkivet/synligt_24/20870000-20879999/640x480/20872655.jpg?0

 

[bigganl]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Då låter det mera logiskt för mig också. Men för att få den effekten bak bör sökningen till handen och överlinjen ändå vara det man börjar med för att ha förutsättning för fortsättningen så att säga.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

*kl*

Här är ett par bilder från passet där jag skulle inverka så lite som möjligt med handen och enligt tränaren bara fokusera på framåt/nedåt. Observera att jag brukar använda kapsontyglar också men testade med enbart stången för att bli så icke-tygelfixerad som möjligt!

Skritt, ingen böjning och ingen bärighet att tala om, men vad tycker ni om överlinjen? Nosen är ju innanför lod, tror ni det "går" att få till utan att fokusera mer på bakbenen samtidigt.?
Bra, på rätt väg eller dåligt?

Trav, fokuserar i princip bara på att kunna styra och hålla kusen i balans och försöka jobba fram halsen. Kände mig tvungen att ta i tyglarna ibland men att till största del jobba med sits och skänklar.
Samma sak här angående bakre delen av halsen: bra, på rätt väg eller dåligt?

Såhär i efterhand när jag tittar på bilderna hade jag nog velat ha böjningen för att få koll på bogarna, är ju rätt framtungt ffa i traven. Men kanske nyttigt att öva något pass utan att blanda in för mycket, för att få ett bättre utgångsläge när man vill samla.?
Sen borde jag ju öva upp timingen och snabbhet med eftergifterna, vilket bara det lär ta några pass!

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Mycket intressant läsning!
Får massor med bra träningsinspiration!

 

[Ellyne]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag tycker det ser ut som att hästen söker ärligt framåt neråt i alla fall och det är ju en jättebra start!
Som du skriver blir han lite framtung och det är nog inte nyttigt för frambenen att rida såhär hela tiden.
Men det är ju ett bra utgångsläge som sagt och när du lärt dig styra utan tyglar är det bara att börja träna på att få in bakbenen utan att hästen springer framåt. Målet: rida samlat på hängande tygel.
Långa tyglar är ett perfekt sätt att lära sig rida/inverka.

Föresten har du en underbar häst! Jag tycker han har en välmusklad överlinje och även höjer manken bra.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Så att variera den här typen av träning periodvis (är väl mest för att jag ska lära mig inverka med sitsen och inte fiffla för mycket med tyglarna egentligen) med att periodvis få en bättre böjning och bärighet borde vara bra?

Försöker just nu öva på att få en bra böjning och att överföra vikt från vänster fram till innerbak istället, och då känns det ibland som att jag måste strunta i hals/huvud/överlinje och fokusera på att han tar skänkelhjälpen rätt och så varje gång han börjar kännas bärig och stadig släppa fram tyglarna ett par steg och fokusera mer på överlinjen, och bara försöka bibehålla med sitsen, för att sen börja om när han faller ur.
En intressant grej som jag märkt nu sen tråden startades är att genom enbart det tekniska (rätt hjälper, rätt timing, placera hästen rätt) får jag aldrig till bakre delen av halsen. Men när jag ur det försöker placera hästen med sitsen (flytta tillbaka honom när han flyttar mig i sadeln..) så *poff* kan det där sista lilla komma. Jättekul!

Föresten har du en underbar häst! Jag tycker han har en välmusklad överlinje och även höjer manken bra.

Tackar!
Känns som att det har gått megasakta framåt med tanke på att vi knappt tränar riktiga skolor efter 10 månader, då är det extra kul att få beröm för något vi från början hade jätteproblem med!

 

[greger]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Vilken fin häst! Skrittbilden tycker jag ser ut att vara på rätt väg, travbilden ser lite väl framtung ut, som du själv skrev.

Och vet du vad? På bilderna du lagt ut, så känner jag "Ännu längre tygel!". Låter kanske absurt, men om hästen just kortar halsen lite och håller in nosen (om än aldrig så lite), så vill jag ge den just fullständig frihet framtill för att se hur sökningen då blir. Jag vill alltså ha mer Framåt än Nedåt sökning, för längre hals.
Är det hackamore du använder? För det kan ju av hästen upplevas som skarpt mot nosryggen så att han undviker trycket och då blir inte sökningen optimal.

Sedan tror jag att problemets kärna ligger längre bak. Dels ser bröstryggen ut att vara lite sänkt, så då kommer ingen manke upp. Dels vinklar han inte om bäckenet så mycket (i traven iallafall), och blir då framtung. Jag skulle egentligen vilja se mer aktivitet bakifrån, så att han upplevs mer framåtbjudande, med aningen högre nacke. Blir lättare att balansera bakifrån då, och som en följd slappna av mer i halsen. Mer skänkel? Lite mer tempo innan lösgörnings- / samlingsförsöken? (Risken är annars att hästen själv kortar halsen för att den känner att den "faller framstupa", så vinklad bakkärra är viktigt för balansen och därmed även främre överlinjen.)

Jag skulle prova att strunta i böjningen och rida mer framåt först, som uppvärmning och som återkommande kontroll av bjudning och engagemang. Testa att göra halt och igångsättning med bara rumpa och ben. Få ihop honom med lite övergångar skritt-trav-skritt -halt. Testa att rida honom rak, och krama in hans rumpa med din.
Det är lättare att få ihop kroppen när den är rak än när den är böjd, men böjningen tror jag är viktig för att lösgöra och möjliggöra rakhet - men då inte hela passet precis.

- Kanske inte så AR mässiga förslag, men jag är inte precis renlärig åt något håll!

 

[Zahlo]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag hade plockat upp honom lite i formen, framåt neråt behöver inte vara så lågt utan du kan plocka upp honom lite så att han fortfarande är framåt neråt, sträcker halsen, får fram näsan och med lite längre tyglar i traven. I skritten är ni påväg men i traven har du lite för korta tyglar så han kan inte komma fram riktigt.
Men heja på!

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Och vet du vad? På bilderna du lagt ut, så känner jag "Ännu längre tygel!". Låter kanske absurt, men om hästen just kortar halsen lite och håller in nosen (om än aldrig så lite), så vill jag ge den just fullständig frihet framtill för att se hur sökningen då blir. Jag vill alltså ha mer Framåt än Nedåt sökning, för längre hals.
Är det hackamore du använder? För det kan ju av hästen upplevas som skarpt mot nosryggen så att han undviker trycket och då blir inte sökningen optimal.

Åter till en av frågeställningarna: tror du det är möjligt att få ett snäpp till utan att få baken på plats först? Håller med om "ännu längre tygel"-känslan, men jag vet att ännu längre tygel inte skulle få fram nosen! (känns alltså som att det är något annat som fattas).
På bilderna använder jag bara stång, men använder normalt sett stång + kapson och har testat stång + tygeln i sidan av stången som pelham vilket är det jag tycker har funkat bäst av det jag testat hittills.

Tror inte det är så mycket bettet som det du var inne på sen - att kusen försöker springa ikapp sin egen balans...

Ena tränaren beskrev det som en ond cirkel hon tyckte att vi hamnat i (jag tycker inte att vi hamnat i den, jag tycker den har varit så redan från början, men blivit mycket bättre med tiden! ), där hästen inte svarar på förhållningarna när den är i framvikt - men för att få bort den från att vara i framvikt måste vi göra lite halvhalter och förhållningar (annars tar den lättaste vägen - framåt) vilket betyder att den i det läget kommer sätta sig emot förhållningen för att den inte känner att den kan svara på den och spänna sig, liksom de flesta andra hjälper i det läget, men skulle man låta bli att ta förhållningar eller tygeltag öht skulle det vara svårt att komma till någon förbättring gällande bogtungheten.
Så hennes strategi var att redan från steg 1 få bogfrihet i hästen och inte låta den ta ett enda bogtungt steg under hela passet (isåfall göra tvärhalt) vilket jag förstår poängen i men kändes för extremt i praktiken.

Jag skulle prova att strunta i böjningen och rida mer framåt först, som uppvärmning och som återkommande kontroll av bjudning och engagemang. Testa att göra halt och igångsättning med bara rumpa och ben. Få ihop honom med lite övergångar skritt-trav-skritt -halt. Testa att rida honom rak, och krama in hans rumpa med din.
Det är lättare att få ihop kroppen när den är rak än när den är böjd, men böjningen tror jag är viktig för att lösgöra och möjliggöra rakhet - men då inte hela passet precis.

Ska prova det som lite variation, dock ett par funderingar utifrån det jag skrivit ovan:
Vid övergångarna, hur skulle du undvika att hästen trillar framåt om man vill ha den "framåt"? Och i nedsaktningarna - skulle du riskera att hästen spänner sig och ta tydliga förhållningar när hästen är för framtung för att kunna svara (enligt den iaf! ), försökt vara övertydlig med sitsen (med risk för att man måste vara så övertydlig att den spänner sig av det) eller hade du låtit den fortsatta tills den stannar för de fina hjälperna där man inte triggar till spänning?

(Jag har testat liknande varianter på övningar tidigare (och det var egentligen bara ett par månader sen jag började fokusera nämnvärt på bjning öht..) men inte lyckats något vidare, därav att jag försöker luska ut om det är bitar jag missat som skulle kunna ge bättre resultat! )

- Kanske inte så AR mässiga förslag, men jag är inte precis renlärig åt något håll!

Alla förslag är välkomna!

 

[Ellyne]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Så att variera den här typen av träning periodvis (är väl mest för att jag ska lära mig inverka med sitsen och inte fiffla för mycket med tyglarna egentligen) med att periodvis få en bättre böjning och bärighet borde vara bra?

Ja antingen så -om det känns rätt. Eller så fortsätter du rida konsekvent så som din tränare tänker, sitsinverkan och framåt-neråt.
Jag tänkte mer på att variation i form av uteritter med mycket tempoväxlingar och klättring i skogen för att stärka bakdelen. Bland annat.
Du kan prova att kräva mer samling vid tex tömkörning och se om han accepterar det bättre då han inte har ryttare på ryggen.

Känns som att det har gått megasakta framåt med tanke på att vi knappt tränar riktiga skolor efter 10 månader, då är det extra kul att få beröm för något vi från början hade jätteproblem med!

Alltid skönt att känna framsteg även om de ibland är små eller tar lång tid.
Många hastar nog fram resultat och det blir sällan bra. Då är det ju bättre att man långsamt bygger upp en hållbar häst.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Jag hade plockat upp honom lite i formen, framåt neråt behöver inte vara så lågt utan du kan plocka upp honom lite så att han fortfarande är framåt neråt, sträcker halsen, får fram näsan och med lite längre tyglar i traven. I skritten är ni påväg men i traven har du lite för korta tyglar så han kan inte komma fram riktigt.
Men heja på!

Lustigt att du skriver att han inte behöver vara så låg i traven men ändå behöver längre tyglar! Kan dom ha lika lång hals (från handen till bettet) om de höjer huvudet?

Tack för synpunkter!

 

[Ellyne]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Ena tränaren beskrev det som en ond cirkel hon tyckte att vi hamnat i (jag tycker inte att vi hamnat i den, jag tycker den har varit så redan från början, men blivit mycket bättre med tiden! ), där hästen inte svarar på förhållningarna när den är i framvikt - men för att få bort den från att vara i framvikt måste vi göra lite halvhalter och förhållningar (annars tar den lättaste vägen - framåt) vilket betyder att den i det läget kommer sätta sig emot förhållningen för att den inte känner att den kan svara på den och spänna sig, liksom de flesta andra hjälper i det läget, men skulle man låta bli att ta förhållningar eller tygeltag öht skulle det vara svårt att komma till någon förbättring gällande bogtungheten.
Så hennes strategi var att redan från steg 1 få bogfrihet i hästen och inte låta den ta ett enda bogtungt steg under hela passet (isåfall göra tvärhalt) vilket jag förstår poängen i men kändes för extremt i praktiken.

Hoppas det är ok att jag lägger mig i din fråga till greger....
Jag känner igen det där med framtungheten. Det blir lätt en dålig spiral.
Man gör halter, förhållningar, avsaktningar för att hästen ska sluta ligga på framdelen. Men det är lätt att det blir motstånd och man kanske t.om måste ta i för att få stopp på hästen vilket absolut inte är vad man vill. Men lyssnar hästen inte på små tygeltag så är man så illa tvungen.
Det handlar nog mycket om att hålla in hästen med sitsen och inte släppa fram den för mycket. Man kan tänka att man rider långsammare för att forma takten. Gör mycket övergångar så hästen aldrig hinner ramla iväg.
Sen är det ett jäkla trixande med timingen. Timingen drivning- förhållning. Att driva in i halten och få hästen att stoppa på bakdelen istället för framdelen. Utan motstånd.

Ska prova det som lite variation, dock ett par funderingar utifrån det jag skrivit ovan:
Vid övergångarna, hur skulle du undvika att hästen trillar framåt om man vill ha den "framåt"? Och i nedsaktningarna - skulle du riskera att hästen spänner sig och ta tydliga förhållningar när hästen är för framtung för att kunna svara (enligt den iaf! ), försökt vara övertydlig med sitsen (med risk för att man måste vara så övertydlig att den spänner sig av det) eller hade du låtit den fortsatta tills den stannar för de fina hjälperna där man inte triggar till spänning?

Försök att inte ta någon förhållning alls i avsaktningarna. Stanna upp i sitsen och sjunk ner med bäckenet. Jag brukar tänka mig att jag "sätter mig tillrätta och stannar upp att rida". Inte så utdraget utan ganska bestämt och tydligt. Som en vanlig halt.
Det tar förstås lite tid för hästen att förstå det, men en avsaktning med sitsen är otroligt bra eftersom man slipper en häst som tar tygeln som stöd och faller fram.
Du kan även förstärka med röstkommando.

 

[psychogrrl]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Just det där med svara/inte svara på förhållning har jag haft ett väldigt ambivalent förhållande till. Jag har varit rädd att ta för mycket i munnen och då hamnat i att han inte svarat på förhållningar när det passat honom att göra annat.

Några pass (och fortfarande några påminnelser då och då när han är lite för mycket i "whioooo! galopp är så djäkla kul och nu gör vi det fullt ös medvetslös" ) då jag jobbade just bara med det att han ska lyssna på förhållningen har gjort att ridningen tagit många steg fram. Det har gjort att jag kan vara lättare i handen, det har gjort att samspelet hand-mun blivit bättre och det har gjort att jag lättare kan ge hjälp till honom att balansera upp sig när det behövs. Det har helt enkelt lagt grunden för samling på väldigt lätta hjälper.

 

[psychogrrl]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Det där att hålla in hästen med sitsen kan bli en väldigt ond spiral (been there, done that), då hästen anpassar sig till den "låsning/bromsning" du gör i ditt bäcken och luffar sen på i samma takt ändå. Det hela slutar i en ryttare som är låst i bäcken och är i änden av inverkningsskalan åt ena hållet (det går inte att bromsa mer) medan hästen springer på nästan mer än tidigare.

Istället handlar det om att hitta något annat sätt för att få hästen att inte springa framåt. Vad denna sak är varierar ju mellan olika hästar, beroende på vad grundproblematiken är.

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Ja antingen så -om det känns rätt. Eller så fortsätter du rida konsekvent så som din tränare tänker, sitsinverkan och framåt-neråt.
Jag tänkte mer på att variation i form av uteritter med mycket tempoväxlingar och klättring i skogen för att stärka bakdelen. Bland annat.
Du kan prova att kräva mer samling vid tex tömkörning och se om han accepterar det bättre då han inte har ryttare på ryggen.

Försöker jobba mycket för hand, går då ofta en bit bak så jag kan komma åt att lära in hur han ska reagera på skänkelhjälperna (tycker jag får bättre överblick då! ) och då kräver jag en del samling. När vi väl värmt upp och lallat runt lite i svag böjning med framåt/nedåttänk och mest försöka hålla lite koll på bogarna en stund från början så kan vi t ex öva på att trycker jag med handen i skänkelläget ska han svara genom att kliva framåt med det bakbenet -och ta vikten där så han inte bara lassar över vikten fram, då blir det stopp och sen börja om igen och godis+vila som belöning när det blir rätt!
I det jobbet kan han samla sig riktigt bra ändå!
Vet dock inte hur man ska lyckas överföra de så kallade "hjälperna" till ridningen... Min förstärkning när han ska stanna och ångar på framåt istället (när man vill stanna och börja om för att han blev framtung) består i att bli en stissig idiot som stampar i marken och för oväsen och fokuserar på "hit ska du INTE!" tills han stannar av ren förvåning! och likaså kan man förstärka med kroppsspråket om han plötsligt sneddar inåt med bogen istället för att ta vikten bak.


Tack så mycket för alla tips, intressant att bolla tankar!

Alltid skönt att känna framsteg även om de ibland är små eller tar lång tid.
Många hastar nog fram resultat och det blir sällan bra. Då är det ju bättre att man långsamt bygger upp en hållbar häst.

Japp!
Bra när man börjar i riktigt kasst utgångsläge, man blir lätt "ödmjuk" och ser såna dära egentligen självklara saker som megaförbättringar!

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Försök att inte ta någon förhållning alls i avsaktningarna. Stanna upp i sitsen och sjunk ner med bäckenet. Jag brukar tänka mig att jag "sätter mig tillrätta och stannar upp att rida". Inte så utdraget utan ganska bestämt och tydligt. Som en vanlig halt.
Det tar förstås lite tid för hästen att förstå det, men en avsaktning med sitsen är otroligt bra eftersom man slipper en häst som tar tygeln som stöd och faller fram.
Du kan även förstärka med röstkommando.

Det här brukar funka när det inte är tänkt för att få bort framtungheten utan när hästen är helt ok men jag vill stanna för att vila, sakta av till skritt eller dylikt. Och när jag går över till trav från skritt så kan jag fortsätta tänka skritt men tvåtakt, just för att motbalansera hästens tendenser att bränna på framåt.
Att man alltså inte bokstavligt talat bromsar hästen med sitsen utan att man med hjälp av fokus i sitsen (extra avslappning/sirap) saktar av.

Tyvärr så som Psychogrrl skriver så skulle en sån förhållning inte fungera i de lägen där halvhalten *behövs* för att rädda upp en obalans. Lite beroende på grad av obalans.?

 

[Totola]

Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?

Just det där med svara/inte svara på förhållning har jag haft ett väldigt ambivalent förhållande till. Jag har varit rädd att ta för mycket i munnen och då hamnat i att han inte svarat på förhållningar när det passat honom att göra annat.

Några pass (och fortfarande några påminnelser då och då när han är lite för mycket i "whioooo! galopp är så djäkla kul och nu gör vi det fullt ös medvetslös" ) då jag jobbade just bara med det att han ska lyssna på förhållningen har gjort att ridningen tagit många steg fram. Det har gjort att jag kan vara lättare i handen, det har gjort att samspelet hand-mun blivit bättre och det har gjort att jag lättare kan ge hjälp till honom att balansera upp sig när det behövs. Det har helt enkelt lagt grunden för samling på väldigt lätta hjälper.

Det känner jag igen mig i. Å ena sidan vill man vara snäll och fin i handen och rida med lätta hjälper och känner sig som en djurplågare om man verkligen behöver "ta tag" för att få en reaktion.
Å andra sidan så är det knappast konstruktivt att om och om igen låta hästen ignorera tygeltagen.

Försöker köra på den här linjen, att vara konsekvent, för att jag gissar på att ju mer bärig hästen blir och lär sig vad jag är ute efter, desto mindre (i kombination med att man är konsekvent givetvis) borde jag behöva ta i tyglarna. Särskilt om den inte svarar för att den blir framtung.?
Å andra sidan vill jag inte vara så extrem att det blir som en bestraffning att inte svara på tygeltaget utan bara att det blir obekvämt att inte svara = konsekvens.