Sv: Förvirring, bakre delen av halsen?
Åter till en av frågeställningarna: tror du det är möjligt att få ett snäpp till utan att få baken på plats först? Håller med om "ännu längre tygel"-känslan, men jag vet att ännu längre tygel inte skulle få fram nosen!
(känns alltså som att det är något annat som fattas).
På bilderna använder jag bara stång, men använder normalt sett stång + kapson och har testat stång + tygeln i sidan av stången som pelham vilket är det jag tycker har funkat bäst av det jag testat hittills.
Tror inte det är så mycket bettet som det du var inne på sen - att kusen försöker springa ikapp sin egen balans...
Okey, men om du rider på stång är det ganska svårt att få den där framåtsökningen med nosen faktiskt. Neråt-visst, men framåt, nej. Stången är för skarp för att ta stöd i och det kanske han behöver nu i den här utbildningsfasen (grunden)?
Så jag tror att du kanske kan få ett snäpp längre hals om du länger tygeln och använder vanligt bett (eller bettlös, mild variant).
Frågeställningen är dock onekligen intressant - jag tror det kan skifta från individ till individ vad som behöver komma först, beroende på utgångsläget och den självvalda arbetspositionen. Min melodi är nog att prova lite olika vägar, man skiftar mellan att jobba på den långa tygeln för att länga halsen - och på att vinkla bäckenet, vid behov då på kortare tygel. För jag tror att det ena ger det andra, en liten bit i taget. Man kanske inte når HELA vägen (mot ett delmål) med en metod.
Ena tränaren beskrev det som en ond cirkel hon tyckte att vi hamnat i /.../, där hästen inte svarar på förhållningarna när den är i framvikt - men för att få bort den från att vara i framvikt måste vi göra lite halvhalter och förhållningar (annars tar den lättaste vägen - framåt) vilket betyder att den i det läget kommer sätta sig emot förhållningen för att den inte känner att den kan svara på den och spänna sig, liksom de flesta andra hjälper i det läget, men skulle man låta bli att ta förhållningar eller tygeltag öht skulle det vara svårt att komma till någon förbättring gällande bogtungheten.
Hmm. Spontant tänker jag ju numera "mer rumpa och skänkel" för att få hästen att arbeta mer med bakdel, mage och få upp ryggen. Det är ju i sig förutsättningen för att komma upp ur bogarna.
Jag tror kanske att du kan få mer respons av hästen om du aktiverar mer, som när du markarbetar - skänkla för att få fram inner bak. Det är inte tempo i sig man vill ha, men drivningen behövs för att aktivera vinklingen och rygglyftet just så att hästen inte behöver falla fram så mycket.
Jag har också ridit en hel del bogtunga hästar och suttit i spänd "dragkamp", men blivit så förundrad när någon annan suttit upp och på mycket lösare tyglar förmått hästen dansa. Deras svar har alltid varit mer skänkel, men för den som upplever att hästen drar framåt känns det bakvänt att driva mer. Ändå ligger det där någonstans, driva och fånga upp med sitsen, magen. Själv hamna i så stadig balans att man kan hjälpa hästen dit.
Men det är klart, tuffar hästen på utan att svara på det måste man nog ta igenom sin förhållning med handen. Det gäller att försöka att inte tappa balansen på hästen så mycket, kanska bara ta några steg i skritt mellan varje halt eller förhållande rumpkram.
Jag har gjort så att jag förhåller med rumpan först, håller kvar kanske 2 steg. Om hästen inte svarar kramar jag till i tygeln och om hästen fortfarande inte svarar bromsar jag, med mer tygel. Rumpan förhåller samtidigt som tygeln dock, men med en kort paus innan de två upptrappningarna. Sammanlagt ska det inte få ta mer än 5 steg. Målet är självklart att hästen ska förstå att uppmärksamma den första signalen. Eftergift direkt vid svar, men om hästen då vill börja gå igen förhåller jag igen.
En annan poäng där är att ge eftergiften vid hästens svar. I början, på en häst i obalans, blir inte svaret en korrekt halt. Hästen kanske bromsar upp sig, tänker bakåt eller bara tar ett kortare steg. Att ge eftergift då är ganska effektivt, inlärningsmässigt.
Inte sällan är det lättare för hästen att göra en korrekt halt när den inte har ett motstånd i munnen, rumpkramet får man hålla kvar dock. Men i början blir det ingen halt vid eftergiften, så då får man upprepa sin förhållning. Eftergiften kan ju vara liten, ett steg innan man upprepar förhållningen. Och vid halt så beröm och eftergift (fast man kan behöva bromsa igen om hästen vill fram direkt).
Så hennes strategi var att redan från steg 1 få bogfrihet i hästen och inte låta den ta ett enda bogtungt steg under hela passet (isåfall göra tvärhalt) vilket jag förstår poängen i men kändes för extremt i praktiken.
Jag tycker också det låter för extremt för att vara rimligt för hästen att genomföra praktiskt.
Men på en framtung häst är det ju tydligt att den inte balanserar sig, så jag tror nog att det är extra viktig att korrigera mkt till en början ( annars kan man ju aldrig få till det perfekt i det moment man är i för tillfället!) och lägga till hjälperna i rätt ögonblick , böjningen, överlinjen, och bakbenet måste framåt, men precis som du skriver är det förhållningarna, att få hästen att till att börja med lyssna och inte älga i väg - viktigast.
