A
Alicia_099
BARN???!!!... jag har hamnat i en sits där jag inte vet hur jag ska göra.
Jag är rädd och orolig men ändå glad på ngt vis..
Min sambo och jag har länge pratat löst om barn och att det ska komma med oss i framtiden, dock blev framtiden troligtvis "tidigare" än beräknat (dock absolut varken oälskat eller oönskat på så sätt)
MEN jag blev både rädd och stressad känner jag.. han tar lite mer avslappnat på den, men är mest osäker på ekonomin men det borde egentligen gå om man inte slösar som vi gör:smirk:
Jag har fått jobb och han har fast jobb med god inkomst. Dock har vi varit ute i svängen mkt och där är nog den största omställningen för oss båda som fortfarande gillar ute livet.
MEN det som får mig att mest backa är att jag lite längre fram vill läsa en utbildning på 2.5 år till ngt jag alltid velat vara, men samtidigt så känner jag att klockan tickar iväg. Jag vill inte bli en "gammal" mamma utan en ung och fräsch som orkar ta hand om barn.
Kan jag läsa den längre fram tror ni trots att vi då kanske har barn?
Jag har tidigare känt att jag absolut inte vill ha barn och vi har tidigare (för 5år sen) gått igenom en MKT svår abort och vi är båda överrens om att det gör vi inte om, men på ngt sätt känns vi ganska tillfreds med denna ev situationen.Jag har svårt att tyda min sambo och han är lite trög pratad, men Han ser glad ut och svarar gärna på mina konstiga frågor om allt som bubblar i huvudet och Han ler när vi pratar om det men jag tror att han är osäker på om han vågar ta hand om ett barn, precis som mina tankar. Faller det sig naturligt?
Alltså vi är rädda för att inte klara av ett barn. Men det finns ju föräldrar grupper.
Sen är vi nog lite löjliga me vad folk runt omkring ska tycka/säga.
Vi är båda över 25.
Varför jag säger den EV situationen är för att min mens är en vecka för sen (jag är inte orolig då den är lite strulig) men jag är såå förbannat trött och illamående på ett jobbigt sätt.
Jag förstår om ni tycker mitt inlägg är rörigt och jag förstår om ni tycker att jag e konstig, men fråga gärna så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Det jag mest är orolig för är att jag ska behöva sälja min häst, för det vill jag absolut inte! hon e min guldsten men tror ni att jag skulle klara av ett barn samt en unghäst? (jag får hjälp me den)
Snälla, tyck till och skriv vad ni tycker om mina funderingar!!!!
Jag är rädd och orolig men ändå glad på ngt vis..
Min sambo och jag har länge pratat löst om barn och att det ska komma med oss i framtiden, dock blev framtiden troligtvis "tidigare" än beräknat (dock absolut varken oälskat eller oönskat på så sätt)
MEN jag blev både rädd och stressad känner jag.. han tar lite mer avslappnat på den, men är mest osäker på ekonomin men det borde egentligen gå om man inte slösar som vi gör:smirk:
Jag har fått jobb och han har fast jobb med god inkomst. Dock har vi varit ute i svängen mkt och där är nog den största omställningen för oss båda som fortfarande gillar ute livet.
MEN det som får mig att mest backa är att jag lite längre fram vill läsa en utbildning på 2.5 år till ngt jag alltid velat vara, men samtidigt så känner jag att klockan tickar iväg. Jag vill inte bli en "gammal" mamma utan en ung och fräsch som orkar ta hand om barn.
Kan jag läsa den längre fram tror ni trots att vi då kanske har barn?
Jag har tidigare känt att jag absolut inte vill ha barn och vi har tidigare (för 5år sen) gått igenom en MKT svår abort och vi är båda överrens om att det gör vi inte om, men på ngt sätt känns vi ganska tillfreds med denna ev situationen.Jag har svårt att tyda min sambo och han är lite trög pratad, men Han ser glad ut och svarar gärna på mina konstiga frågor om allt som bubblar i huvudet och Han ler när vi pratar om det men jag tror att han är osäker på om han vågar ta hand om ett barn, precis som mina tankar. Faller det sig naturligt?
Alltså vi är rädda för att inte klara av ett barn. Men det finns ju föräldrar grupper.
Sen är vi nog lite löjliga me vad folk runt omkring ska tycka/säga.
Vi är båda över 25.
Varför jag säger den EV situationen är för att min mens är en vecka för sen (jag är inte orolig då den är lite strulig) men jag är såå förbannat trött och illamående på ett jobbigt sätt.
Jag förstår om ni tycker mitt inlägg är rörigt och jag förstår om ni tycker att jag e konstig, men fråga gärna så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Det jag mest är orolig för är att jag ska behöva sälja min häst, för det vill jag absolut inte! hon e min guldsten men tror ni att jag skulle klara av ett barn samt en unghäst? (jag får hjälp me den)
Snälla, tyck till och skriv vad ni tycker om mina funderingar!!!!