Förändring i tränarkåren

[JohannaB]

Om jag fortsätter envisas då

Kan vi vara eniga om att en ryttare på ridskola faktiskt lär sig (oväntat) mycket på att rida ofta trevliga men inte superkänsliga (dvs ger inte massor med respons till ryttaren) hästar EN gång i veckan och utan att öva särskilt mycket mer däremellan.
Jag kan vara galet imponerad av hur mycket en elev kan efter 1 år, och efter 3 år är de rätt duktiga och ofta kan de tävla ridskolehäst redan efter 3-5 år av cirka 30 ridpass per år

Men så ser vi privatryttare, som rider mycket mer (jag har två hästar, rider nog ungefär 500 pass per år som jämförelse). Såklart blir jag mer tränad, både rent fysiskt och i antal upprepningar. Många tränar också 30 pass per år för tränare, på ”bättre” (förlåt uttrycket, jag älskar ridskolehästarna så det är inte att de är dåliga jag menar) hästar och oftast ensamma så de kan få exakt hjälp med det de behöver och för mer utbildade tränare än ridskoleryttaren har på ridskolan….

Är inte ridlärarens uppgift otroligt svår, och galet imponerande?

(såklart blir den med egen häst bättre i längden oavsett, men med tanke på insatsen i både tid och pengar inte så mycket bättre som jag skulle tänka mig att man borde bli)

Men vad gör skillnaden?
Och hur ofta ser vi rollkur, graman och spöade hästar på ridskola?
Inte i närheten av så ofta som på privatryttarnas träningar…

 

[Habina]

Jag red för en C-tränare på min röda ferrari och fick då göra en övning. Den kanske var superbra för oss men jag förstod inte varför vi gjorde den och helt ärligt gick det käpprätt åt helvete för min röda ferrari har rätt bråttom och är sjukt stark. Det hela blev mer av manualridning är att förstå varför man gör saker och hitta känslan i hästen. Nivån var på tok för hög och vi borde typ travat på fyrkantspår med ett par tempoväxlingar ett par halvhalter och några volter. Det var den nivån vi var på, max. Jag minns inte säkert men jag tror till och med att hon när hon sett eländet envisades med att vi skulle galoppera . Jag provade tränaren en gång till utifall det hela berodde på att hon inte kände oss första gången och var tvungen att hitta nivån men den lektionen gav inte mer den heller. Jag lärde mig ingenting och det gjorde inte min häst heller.
Ridning går ju ut på så mycket mer än att sitta i balans och titta dit man ska. Jag lovar att jag kan detta men det hjälper inte när tränarna inte förklarar varför. Det känns som om ridträningen sitter fast i militärens principer där det gick ut på att få meniga soldater att klara av att hantera sin häst som transportmedel oavsett hur det egentligen såg ut.

Påminner mig om en tränare vi red för på ett läger. Hen gjorde en övning där man skulle göra skänkelvikning från diagonalen till X och sen göra galoppfattning. Så bra övning förutom att vi gjorde den ”fel” enligt mig, så när vi flyttade undan för vänster skänkel skulle det sen bli höger galopp. Sjukt frustrerande!

 

[Shaggy]

Fastna inte på uppgiften jag valde (för att illustrera olika önskemål av hur man vill ha den förklarad), det kunde lika gärna ha varit att ha buren hand eller rids en skänkelvikning som var övningen liksom… jag bara drog en ur hatten för att komma till olikheter som jag sett beskrivas om hur man vill eller behöver lära sig

Fastna inte i att jag förklarade mitt problem med tränare utifrån den uppgift du valde

 

[Shaggy]

Om jag fortsätter envisas då

Kan vi vara eniga om att en ryttare på ridskola faktiskt lär sig (oväntat) mycket på att rida ofta trevliga men inte superkänsliga (dvs ger inte massor med respons till ryttaren) hästar EN gång i veckan och utan att öva särskilt mycket mer däremellan.
Jag kan vara galet imponerad av hur mycket en elev kan efter 1 år, och efter 3 år är de rätt duktiga och ofta kan de tävla ridskolehäst redan efter 3-5 år av cirka 30 ridpass per år

Men så ser vi privatryttare, som rider mycket mer (jag har två hästar, rider nog ungefär 500 pass per år som jämförelse). Såklart blir jag mer tränad, både rent fysiskt och i antal upprepningar. Många tränar också 30 pass per år för tränare, på ”bättre” (förlåt uttrycket, jag älskar ridskolehästarna så det är inte att de är dåliga jag menar) hästar och oftast ensamma så de kan få exakt hjälp med det de behöver och för mer utbildade tränare än ridskoleryttaren har på ridskolan….

Är inte ridlärarens uppgift otroligt svår, och galet imponerande?

(såklart blir den med egen häst bättre i längden oavsett, men med tanke på insatsen i både tid och pengar inte så mycket bättre som jag skulle tänka mig att man borde bli)

Men vad gör skillnaden?
Och hur ofta ser vi rollkur, graman och spöade hästar på ridskola?
Inte i närheten av så ofta som på privatryttarnas träningar…

Jo ridläraren gör ofta ett sjukt bra jobb men nu är det ju egentligen inte ridläraren vi diskuterar utan tränarna som inte är anställda av ridskolor och inte har ridlärarutbildningen. Det finns massor av problem med ridskolor (bla volymen av elever vid varje tillfälle) men de som undervisar där är oftast betydligt bättre på att lära ut än de bokstavstränare jag sett.

 

[Masqueradee]

Ja ordern att trampa ner hälen har förstört många sitsar. Den resulterar vanligen i felvinklat bäcken (ett rätt vinklat bäcken är ju grunden i en korrekt sits men jag red i minst 15 år innan någon ens nämnde ordet bäcken för mig), en skänkel som skjuts fram eftersom man inte trampar rakt ner i stigbygeln när man sitter fel och stiglädret blir som snörena på en gunga vilket resulterar i ett överliv som skjuts fram för att få till balansen varpå man får order om att dra tillbaka axlarna och skänkeln, vid det här laget är sitsen "aningens" spänd och total felaktig.

Framförallt när hon jag lärde mig rida hos förespråkade en mer rak fot med svag böjning ned i hälen. Det är mycket mer realistiskt, balanserat och avslappnat än vad ridskolan ville ha, vilket var mer "ha stigbygeln under tån och knip för att hålla dig kvar med hälen rätt ned i backen". Kommer nog alltid ha foten mer parallelt med backen, men med tån upp fick jag till sitsen mer i sin helhet och folk slutade tjata

 

[Sirap]

Alltså. Nu rider jag ju inte längre, men jag känner inte alls igen bilden av tränare som beskrivs i tråden. Jag tror aldrig jag tränat för någon som pushat för att jag ska göra svårare saker än vad vi klarat eller inte förklarat varför vi gjort saker?
Sen har man ju fått nosa lite på saker ibland som är "över ens nivå" men det är ju för att få testa lite, men det är ju inte där fokus varit.

Instämmer. Och mycket fokus på grundridning och sits genom hela resan. Plus att mina tränare alltid varit supernoga med att man aldrig ska starta en klass man inte är helt klar för "bara för att testa".

 

[Emma-pemma]

Det är något jag också saknar. I andra sporter diskuterar man lärstilar och hur man lättast hjälper sina adepter att hitta "rätt" känsla och utveckla "sin egen" stil och teknik. Likaså att man har en förståelse för att träning och tävling är olika saker, och man förbereder sig för att börja tävla. I ridsporten pratar man ofta knappt om begreppen fysträning, teknikträning och förberedelsefas inför tävling, och hur man bör lägga upp och och periodisera detta.

Det där känner jag faktiskt inte alls igen från andra sporter, tex fotboll. Det brukar vara en intresserad förälder, inte utbildad tränare.

 

[JohannaB]

Instämmer. Och mycket fokus på grundridning och sits genom hela resan. Plus att mina tränare alltid varit supernoga med att man aldrig ska starta en klass man inte är helt klar för "bara för att testa".

Jag är +1 här
Och det var ju vad man läste ofta som kritik förr iaf, inte tänkt på det nu, att man satt hela träningen på volten och inte ”fick göra något”.
Att få rida på fyrkanten överhvuudtaget tog det tiiiiid att bevisa sig värdig för

Men det är ju inte så konstigt att vi har olika erfarenheter, vi bor på olika platser och är olika ekipage som tränat för olika tränare. Det går nog dessutom lite mode i hurdan tränaren ska vara. Men för mig är runt-runt-runt på 20-metersvolt febrilt arbetande med att få sitsen, tempot, takten, kontakten och lösgjordheten på plats och sen försökte man komma ut på fyrkanten och så tappade man något och fick gå tillbaka till den himla volten mitt tydligaste minne av alla tränare jag haft genom åren

 

[MiniLi]

Alltså. Nu rider jag ju inte längre, men jag känner inte alls igen bilden av tränare som beskrivs i tråden. Jag tror aldrig jag tränat för någon som pushat för att jag ska göra svårare saker än vad vi klarat eller inte förklarat varför vi gjort saker?
Sen har man ju fått nosa lite på saker ibland som är "över ens nivå" men det är ju för att få testa lite, men det är ju inte där fokus varit.

Samma för mig. Nu pushar alltid vår tränare oss framåt och hon är inte den typen som har sina elever på volt hela passet, men det är alltid avvägt utifrån vår nivå. Jag gillar att vi alltid tränar på ”frön” till svårare saker, alltså nedbrutet och anpassat. Men grunderna och fokus på sits är med oavsett vad vi gör.

Jag har nog aldrig gått från hennes träningar med en dålig känsla. Ibland har jag startat passet med en dålig känsla, men det vänder alltid under passet. Tror det är för att hon är bra på att se vart vi befinner oss och anpassat passet utifrån det. Sen tycker jag ofta att det är väldigt svårt under träningarna, jag får kämpa som tusan, men det är hela tiden på rätt sida av vad vi reder ut. Sen tränar jag alltid vidare på samma saker mellan träningarna, och vid nästa träning brukar vi vara redo att höja svårighetsgraden något med samma övning i grunden.

 

[Fabian In Memoria]

Påminner mig om en tränare vi red för på ett läger. Hen gjorde en övning där man skulle göra skänkelvikning från diagonalen till X och sen göra galoppfattning. Så bra övning förutom att vi gjorde den ”fel” enligt mig, så när vi flyttade undan för vänster skänkel skulle det sen bli höger galopp. Sjukt frustrerande!

Vi gör ofta den övningen. Ibland ska man fatta den galopp som känns naturligt förberett för, men ibland har övningen ett annat syfte och man fattar den andra galoppen. Nu var det ett tag sedan sist och jag har tyvärr glömt syftet. Ibland ska man lägga en volt vid x, och samma grej där, ibland åt det naturliga hållet, ibland åt det andra.

 

[Badger]

Det där är verkligen väldigt höga krav på både tränaren och hens elever. Det känns som det glöms bort gemene hobbyryttare också när allt fokus ligger på tävling. Jag tycker det är viktigare att det lärs ut på bredden och att vi har vänliga, duktiga ryttare i lätt klass än en klick upp i klasserna. Lite svårare att kvantifiera kanske, men känns inte omöjligt.

Tänker att hela systemet, om man läser länken, verkar bygga på att tävlingarna verkligen gynnar helt rätt saker i ridningen. Dvs de räknar helt enkelt iskallt med att en person som ridit X i dressyr och Y i fälttävlan och fått bra resultat också då bevisat att hen är helt på det klara med hur hästen balanserar sig och så bra på alla grunder att alla elever kan lära från personen, även gemene hobbyryttare. Då är man ju tillbaka på domarna igen att ni tillåts bedöma det som faktiskt är bäst och närmst gamla TR. Annars blir det en rundgång där tränarna och tävlingarna biter varandra i svansen. Har du rätt tränare och rider fint enligt den tränaren så måste du vinna tävlingen (annars ringer de en annan domare nästa tävling) och då får tränaren ytterligare en merit på sin tränartavla och väljs av fler elever som då måste vinna tävlingen osv. Och då kan ju tränaren lära ut rätt och nytt eller 10+ år gammal rollkur, det tränaren som måste vinna lär ut blir det som gynnas i ridsporten.

Svårt kalla in alla gamla B tränare från de senaste 40 åren och be dem gå om kurserna och lära rätt och sluta med rollkur o graman i den mån de håller på med det. Lättare säga att domarna måste få bli inringda igen även om de inte låter deras elever vinna.

 

[Habina]

Vi gör ofta den övningen. Ibland ska man fatta den galopp som känns naturligt förberett för, men ibland har övningen ett annat syfte och man fattar den andra galoppen. Nu var det ett tag sedan sist och jag har tyvärr glömt syftet. Ibland ska man lägga en volt vid x, och samma grej där, ibland åt det naturliga hållet, ibland åt det andra.

Jag ogillar starkt när man försvårar för ekipage. Kanske om man är högre upp än LC, men på min nivå är det bara kontraproduktivt. Jag vill iaf få en häst som är positiv och vill göra rätt och en ryttare som förstår uppgiften och kan genomföra den på ett bra sätt.

Jag har ingen aning om vad syftet var med övningen. Tror jag tränat för en enda tränare som förklarat vad en övning går ut på. Resterande tränare bara kör på (både hoppning, dressyr och terränghoppning).

 

[Badger]

Om jag fortsätter envisas då

Kan vi vara eniga om att en ryttare på ridskola faktiskt lär sig (oväntat) mycket på att rida ofta trevliga men inte superkänsliga (dvs ger inte massor med respons till ryttaren) hästar EN gång i veckan och utan att öva särskilt mycket mer däremellan.
Jag kan vara galet imponerad av hur mycket en elev kan efter 1 år, och efter 3 år är de rätt duktiga och ofta kan de tävla ridskolehäst redan efter 3-5 år av cirka 30 ridpass per år

Men så ser vi privatryttare, som rider mycket mer (jag har två hästar, rider nog ungefär 500 pass per år som jämförelse). Såklart blir jag mer tränad, både rent fysiskt och i antal upprepningar. Många tränar också 30 pass per år för tränare, på ”bättre” (förlåt uttrycket, jag älskar ridskolehästarna så det är inte att de är dåliga jag menar) hästar och oftast ensamma så de kan få exakt hjälp med det de behöver och för mer utbildade tränare än ridskoleryttaren har på ridskolan….

Är inte ridlärarens uppgift otroligt svår, och galet imponerande?

(såklart blir den med egen häst bättre i längden oavsett, men med tanke på insatsen i både tid och pengar inte så mycket bättre som jag skulle tänka mig att man borde bli)

Men vad gör skillnaden?
Och hur ofta ser vi rollkur, graman och spöade hästar på ridskola?
Inte i närheten av så ofta som på privatryttarnas träningar…

Tänker att man lätt faller tillbaka i fel igen som man försöker öva bort. Så om jag tex sitter snett och en ridlärare tjatar varteviga gång jag rider så löser jag ju det förr eller senare. Men om jag sitter snett och en ridlärare tjatar i en timma, sedan rider jag 7 timmar och ridläraren tjatar i en timma... värsta sisyfosarbetet

Sedan är hästar, vissa hästar, så himla schyssta. En av mina medishästar fattade galopp bara jag tänkte galopp, kände mig så himla vass på henne. Den andra var med la di da, men så lätt att rida barbacka på att man kände sig som världens bästa ryttare. Den första var omöjlig att stanna barbacka från snabb galopp. Så tillbaka på ridskolan en gång i veckan och inse att man ibland totalt tappade alla förmågor att göra någonting alls... och inte hästens fel heller, gjorde man rätt så är de känsliga. Men de kommer ju aldrig anpassa sig efter just dig och förstå vad just du menar med din skänkel, de kommer alltid kräva helt rätt generisk hjälp för att förstå, inte den hjälp du och hästen kommit överens om.

Vilket tar mig tillbaka till medishästarna, om någon annan hade ridit den ena som inte var så bra var hon snabbt helt annorlunda. Så hästar anpassar sig väldigt mycket efter sin vanligaste ryttare.

 

[animalasia]

Min huvudtränare trivs jag väldigt ba med. Efter varje pass är min häst supernöjd med sig själv och jag är taggad på att träna vidare på läxan vi fått till nästa pass. Hon lägger alltid ribban där min häst lyckas och slutar när det går som bäst.

 

[Ray]

Jag ogillar starkt när man försvårar för ekipage. Kanske om man är högre upp än LC, men på min nivå är det bara kontraproduktivt. Jag vill iaf få en häst som är positiv och vill göra rätt och en ryttare som förstår uppgiften och kan genomföra den på ett bra sätt.

Jag har ingen aning om vad syftet var med övningen. Tror jag tränat för en enda tränare som förklarat vad en övning går ut på. Resterande tränare bara kör på (både hoppning, dressyr och terränghoppning).

Nyfiken på vilken info du gav tränaren innan träningen och under träningen?
Visste tränaren allt detta och bara körde sitt race?
Har du frågat tränarna vad övningarna går ut på ?

 

[Habina]

Nyfiken på vilken info du gav tränaren innan träningen och under träningen?
Visste tränaren allt detta och bara körde sitt race?
Har du frågat tränarna vad övningarna går ut på ?

Menar du den specifika träningen? Tränaren visste vilken nivå vi var på och jag uttryckte högljutt att jag fick härdsmälta när övningen var så konstig. Tränaren skrattade och svarade ”det är bara att kämpa på”.

 

[MiniLi]

Svårt kalla in alla gamla B tränare från de senaste 40 åren och be dem gå om kurserna och lära rätt och sluta med rollkur o graman i den mån de håller på med det. Lättare säga att domarna måste få bli inringda igen även om de inte låter deras elever vinna.

Jag har uppfattat att man måste gå på regelbundna fortbildningstillfällen för att få förnya sin tränarlicens, så det lär inte vara svårt alls att få tränarna att gå specifika kurser. Iaf de som förnyar sin tränarlicens.

Om jag inte fattat fel?

 

[Badger]

Jag har uppfattat att man måste gå på regelbundna fortbildningstillfällen för att få förnya sin tränarlicens, så det lär inte vara svårt alls att få tränarna att gå specifika kurser. Iaf de som förnyar sin tränarlicens.

Om jag inte fattat fel?

Låter bra!

Sådana här filurer behöver väl dock inte får man förmoda?

Patrik Kittel
Bo Jenå
Stig Malmén
Annika Ersgård

(eller så är de med och bestämmer vad fortbildningen ska gå ut på)

Vilket i så fall kanske känns som att då har man kommit till pudelns kärna

Eller kanske bara bitit sig i svansen igen och kommit till ... Helgstrand, som säkert utbildat flera svenska tränare? och ryttare?
Vilket får en att undra vad man får lära sig hos Klaus Martin Rath och Klaus Balkehol btw.

 

[Emma-pemma]

Ridning går ju ut på så mycket mer än att sitta i balans och titta dit man ska. Jag lovar att jag kan detta men det hjälper inte när tränarna inte förklarar varför.

Jag anser att det är just detta ridning går ut på, inte särskilt mycket mer...

 

[Shaggy]

Jag anser att det är just detta ridning går ut på, inte särskilt mycket mer...

Sitter jag i balans och tittar dit jag ska kan jag styra och stanna hästen inte så mycket mer. Det är basen i ridningen men det krävs oerhört mycket mer om man vill göra mer än de mest basala sakerna.