Det jag reagerar på med många tränare är att pedagogiken är så undermålig. En annan sak är att man alltför ofta struntar i basen.
Jag tröttnade för många många år sedan på att betala för tränare som visade sig vara i mina ögon värdelösa. Jag gick då över till att titta på minst en gärna två träningar med tränaren i fråga, de flesta blev jag aldrig kund hos. De flesta andra blev jag ändå besviken på.
-Varför påpekar inte tränaren att ryttaren sitter uselt? Jag har sett riktiga praktexempel på usel sits. Stolsits med utskjuten rumpa, framåtlutad drivandes med överlivet och händerna liggandes detta helt utan reaktion från tränaren. Jag har inte lärt mig min sits via tränare eller ridskola (de säger ju mest trampa ner hälen och sträck på dig). Jag har lärt mig sits via Buke och timmar av tester på min vackra vita.
-Varför förklarar inte tränaren vad en övning går ut på, ingående. Vad är övningen, hur rider man den rent tekniskt, vad påverkar den hos hästen, varför får man det resultat man får just nu osv osv osv. Helt enkelt varför blandar man inte in viktiga teorin i det praktiska arbetet där den faktiskt behövs? Det ger mig inget att en tränare säger "dra i yttersnöret" om det inte förklaras varför det ska dras i det snöret.
-Varför ska man hela tiden börja på något nytt? Kan man inte göra klart det man håller på med så det blir bra? Givetvis tränar man hemma men... Det känns väldigt mycket som om man hoppar runt lite hit och dit utan plan. Det kan ju dock bero på avsaknaden av punkten ovan.
Jag har ofta känt då jag åkt hem från en träning att jag egentligen inte kan mer. Visst jag har fått en övning men den är som en ensam ö i en ocean så jag kan inte riktigt koppla ihop den med min dagliga ridning.