Jag är väldigt tveksam vad som är rätt väg att gå?
Alla vet väl hur man SKA göra?
Grunderna först, alla kan utbildningstrappa, låt saker ta tid, hästar gör aldrig fel av ovilja, utbilda efter tävlingsklassernas rörelser så saker tas i rätt ordning blablabla…
Men ändå GÖR vi ju inte det?
Tränar man en gång i veckan, eller två dagar i månaden, så rider man ju 16-18 pass själv med?
Är det där det går fel? Men vet man inte som ryttare med vad man borde göra?
Jag har lite svårt att bestämma mig för om det är pedagogik det brister i, liksom hur mycket pedagogik krävs det för att ”sitt i balans i sadeln” och ”titta upp” att funka?
Jag vet att många vill ha bildförklaringar, jag tillhör inte dem, men även med en bild (tänk dig blicken som en strålkastare som ska lysa upp vägen framför er) är det ju inte en svår eller komplicerad instruktion?
Att få förklaringen varför (när du tittar upp hamnar huvudet rätt i den lodräta sitsen och balansen blir bättre) är ju inte heller hjärnkirurgi?
Några säger då att man behöver känna för att veta vad man ska söka…
Ja absolut… men de allra flesta kan ju känna hur det känns att ha blicken uppe på träningen och den känslan är ju inte direkt svår att upprepa
Men ändå är det svårt att rida, trots att det är ganska enkla saker som ska göras. Beror det på tränarna? Vet inte?