Förändring i tränarkåren

[MiniLi]

Låter bra!

Sådana här filurer behöver väl dock inte får man förmoda?

Patrik Kittel
Bo Jenå
Stig Malmén
Annika Ersgård

(eller så är de med och bestämmer vad fortbildningen ska gå ut på)

Vilket i så fall kanske känns som att då har man kommit till pudelns kärna

Eller kanske bara bitit sig i svansen igen och kommit till ... Helgstrand, som säkert utbildat flera svenska tränare? och ryttare?
Vilket får en att undra vad man får lära sig hos Klaus Martin Rath och Klaus Balkehol btw.

Alla som har tränarlicens behöver det. Ordnas på regional vs nationell nivå beroende på om vi pratat C/B/A-tränare.

Jag tror förövrigt inte att Helgstrand utbildat särskilt många av sveriges C-tränare. Låter som att du är ute och snurrar i någon slags konspirationsteori nu.

 

[Badger]

Alla som har tränarlicens behöver det. Ordnas på regional vs nationell nivå beroende på om vi pratat C/B/A-tränare.

Jag tror förövrigt inte att Helgstrand utbildat särskilt många av sveriges C-tränare. Låter som att du är ute och snurrar i någon slags konspirationsteori nu.

Inte konspirationsteori det hade naturligtvis krävt att någon med "onda syften" styrde dressyren.

 

[MiniLi]

Inte konspirationsteori det hade naturligtvis krävt att någon med "onda syften" styrde dressyren.

Då förstod jag nog inte vad du menade?

 

[tuaphua]

Jag anser att det är just detta ridning går ut på, inte särskilt mycket mer...

Inte? Hur menar du då?
För mig är det basics, att inte störa, planera sin linje etc. Givetvis en enormt viktig grundsten! Men långt från allt.
Men det krävs ju enormt mycket mer än så om du vill lära sig utbilda hästar, hjälpa dem med ev kroppsliga eller mentala issues etc.

 

[Fabian In Memoria]

Jag ogillar starkt när man försvårar för ekipage. Kanske om man är högre upp än LC, men på min nivå är det bara kontraproduktivt. Jag vill iaf få en häst som är positiv och vill göra rätt och en ryttare som förstår uppgiften och kan genomföra den på ett bra sätt.

Jag har ingen aning om vad syftet var med övningen. Tror jag tränat för en enda tränare som förklarat vad en övning går ut på. Resterande tränare bara kör på (både hoppning, dressyr och terränghoppning).

Jag rider i en dressyrgrupp på ridskolan för den bästa ridlärare jag någonsin har haft. Hon lycka på något sätt se alla elever och anpassar övningarna individuellt efter varje ekipage nivå och hon förklarar alltid hur övningarna ska ridas, syftet med övningarna och ger alltid konstruktiv feed-back. Hon har lyft vår nivå förvånansvärt! För 8 månader sedan kunde jag inte få till vänster galopp, skänkelvikningar, framdelsvändningar eller ryggning. Kunde inte böja igenom åt båda håll heller. Jag har fått ovärdeliga tips och korrigering av sits och handställning mm!

 

[fio]

Det där är verkligen väldigt höga krav på både tränaren och hens elever. Det känns som det glöms bort gemene hobbyryttare också när allt fokus ligger på tävling. Jag tycker det är viktigare att det lärs ut på bredden och att vi har vänliga, duktiga ryttare i lätt klass än en klick upp i klasserna. Lite svårare att kvantifiera kanske, men känns inte omöjligt.

Äsch. Vissa får bara diplomeringen utan att ens ha gått utbildningen för att förbundet tycker att denna människan ska vara tränare.

 

[Sirap]

Äsch. Vissa får bara diplomeringen utan att ens ha gått utbildningen för att förbundet tycker att denna människan ska vara tränare.

Har du några exempel på det?

 

[fio]

Har du några exempel på det?

Japp

 

[Lady_S]

Jag har uppfattat att man måste gå på regelbundna fortbildningstillfällen för att få förnya sin tränarlicens, så det lär inte vara svårt alls att få tränarna att gå specifika kurser. Iaf de som förnyar sin tränarlicens.

Om jag inte fattat fel?

Nä, men svårt att få dem att ändra hur de lär ut, OM det innebär att eleverna inte längre kommer att ta placeringar.

Mvh,
Lady_S

 

[Badger]

Då förstod jag nog inte vad du menade?

Nej, inne i systemfelet som fanns att toppen ändå måste rätta systemfelet. Men att det är svårt att tänka om när man är i toppen sannolikt. Enligt devisen att enda vägen du kan gå är nedåt och du har vunnit din topplacering på det sätt du tränat och ridit.

 

[Badger]

Äsch. Vissa får bara diplomeringen utan att ens ha gått utbildningen för att förbundet tycker att denna människan ska vara tränare.

Ah! det var det jag undrade lite över. Om Patrik Kittel (bara som exempel på dressyrtoppryttare i allmänhet som också är tränare) och landslagstränarna verkligen gick utbildningarna.

 

[JohannaB]

Jag har väldigt svårt att formulera den här tanken vettigt så ni får ta den för vad den är:

Visst är det ofta ”alla andra” (ryttare/tränare) som gör fel?
Andras träningar man ser att instruktionerna är fel/dåliga, andras träningar man ser att det hoppas över grunder i osv osv.

Om ovanstående är rätt så är alltså risken att jag är nöjd med min ridning, träning och tränare och anser det bättre än ”andras”. Medan alla andra har åsikter om min ridning/träning/tränare och själva tycker deras är bra

Hur sjutton jobbar man med detta?
Kan att saker ska vara mätbara på riktigt vara ett sätt?
Och hur gör man för att se, och få andra att se, kritiskt men inte negativt på sig själva?
Skulle man lyckas uppnå den där kritiska granskningen av vad vi faktiskt gör själva så tror jag ju att många problem skulle lösas redan där. Men det är definitivt svårt.

 

[animalasia]

Jag har väldigt svårt att formulera den här tanken vettigt så ni får ta den för vad den är:

Visst är det ofta ”alla andra” (ryttare/tränare) som gör fel?
Andras träningar man ser att instruktionerna är fel/dåliga, andras träningar man ser att det hoppas över grunder i osv osv.

Om ovanstående är rätt så är alltså risken att jag är nöjd med min ridning, träning och tränare och anser det bättre än ”andras”. Medan alla andra har åsikter om min ridning/träning/tränare och själva tycker deras är bra

Hur sjutton jobbar man med detta?
Kan att saker ska vara mätbara på riktigt vara ett sätt?
Och hur gör man för att se, och få andra att se, kritiskt men inte negativt på sig själva?
Skulle man lyckas uppnå den där kritiska granskningen av vad vi faktiskt gör själva så tror jag ju att många problem skulle lösas redan där. Men det är definitivt svårt.

Jag vet inte om det är svar på din fråga, men jag tror inte att man ska tro att detta ska ”lösas” utan det är snarare alla processer som nu startat som är lösningen. Att många fler börjar tänka kritiskt och reflektera över både sin egen och andras kunskap, färdigheter och förmågor. Att man vågar blotta sin okunskap ibland och ärligt fråga andra om olika lösningar. Lite så som Buke fungerar i flera trådar

 

[tuaphua]

Jag har väldigt svårt att formulera den här tanken vettigt så ni får ta den för vad den är:

Visst är det ofta ”alla andra” (ryttare/tränare) som gör fel?
Andras träningar man ser att instruktionerna är fel/dåliga, andras träningar man ser att det hoppas över grunder i osv osv.

Om ovanstående är rätt så är alltså risken att jag är nöjd med min ridning, träning och tränare och anser det bättre än ”andras”. Medan alla andra har åsikter om min ridning/träning/tränare och själva tycker deras är bra

Hur sjutton jobbar man med detta?
Kan att saker ska vara mätbara på riktigt vara ett sätt?
Och hur gör man för att se, och få andra att se, kritiskt men inte negativt på sig själva?
Skulle man lyckas uppnå den där kritiska granskningen av vad vi faktiskt gör själva så tror jag ju att många problem skulle lösas redan där. Men det är definitivt svårt.

Ja, man tycker så klart oftast att ens tränare är bra tex. Och litar på dens förmåga att avgöra saker.
Det har vi nog alla gjort/gör! Och det blir ibland så att man måste ”trust the process” när man själv inte vet hur man utbildar häst och ryttare. Vilka övningar är rätt just nu etc. Och med en bra tränare är det ju kanon och som sig bör.

Samtidigt som vi är många som brottats med tankarna om hur dålig man är, att det går dåligt etc.
Och ibland är det bara hjärnspöken. Man kanske sätter för höga mål, jämför sig med andra och är överkritisk mot sig själv.
Så det kan vara svårt att veta vad som är vad. Går det verkligen dåligt? Eller är man på rätt väg men har en bit kvar och vill bara bli bättre fortare än möjligt?

Sen är det väl så att biomekanik är biomekanik. Rent biomekaniskt kan man avgöra om hästen går sunt/man tränar sunt.
Men du blir ju inte bra på biomekanik över natt liksom. Det kan ta rätt lång tid att plugga in och även att lära sig se när biomekaniken funkar.
Plus förmågan att träna hästen så att biomekaniken är sund är så klart något som kan vara väldigt avancerat. Det blir svårt för potentiell elev att avgöra om det är gott nog så att säga.

Men för mig är det där avgörandet ligger. Om träningen är bra biomekaniskt, och så klart mentalt, så är det bra träning oavsett gren, hästras etc.
Sådana hästar håller sig oftast fräscha/friska.
Det finns ju vissa tränare som har en väldigt hög redo väldigt låg skadefrekvens bland elever/egna hästar.
Vissa tränare har låg skadefrekvens i kombination med att diverse folk som inte var särskilt begåvade eller hade kanonhästar utbildats till hög nivå, att de inte har elever som stagnerar på typ MSV C. De är intressanta för mig!

För mig är det märkligt med de som fastnar i att regelbundet behöva veterinärbehandla hästar för ridrelaterade skador fortsätter träna för tränaren som hästen upprepat går sönder för.
Vill man ha annat resultat får man väl byta vad man gör.

För mig är det också märkligt att dressyrhästar måste ställas av regelbundet för att vila och inte riskera skador. Dressyr ska ju vara uppbyggande!
Blir ens dressyrhäst i behov av veterinärbehandling om den inte vilar längre tid regelbundet efter just dressyrjobb bör man väl fundera över varför hästen annars går sönder eller vägrar jobba i ridhuset etc.
Och då ev se över val av tränare.

 

[Oknytt]

Jag har väldigt svårt att formulera den här tanken vettigt så ni får ta den för vad den är:

Visst är det ofta ”alla andra” (ryttare/tränare) som gör fel?
Andras träningar man ser att instruktionerna är fel/dåliga, andras träningar man ser att det hoppas över grunder i osv osv.

Om ovanstående är rätt så är alltså risken att jag är nöjd med min ridning, träning och tränare och anser det bättre än ”andras”. Medan alla andra har åsikter om min ridning/träning/tränare och själva tycker deras är bra

Hur sjutton jobbar man med detta?
Kan att saker ska vara mätbara på riktigt vara ett sätt?
Och hur gör man för att se, och få andra att se, kritiskt men inte negativt på sig själva?
Skulle man lyckas uppnå den där kritiska granskningen av vad vi faktiskt gör själva så tror jag ju att många problem skulle lösas redan där. Men det är definitivt svårt.

Menar du när man ser andra rida för samma tränare eller för en annan?

Jag tycker jättemycket om att sitta på läktaren när "min" dressyrtränare tränar andra ekipage. Hon är så himla vettig när det gäller både hur hon lär ut och det hon lär ut oavsett vilket ekipage det rör sig om och oavsett vilken nivå man ligger på.

 

[fio]

För mig är det märkligt med de som fastnar i att regelbundet behöva veterinärbehandla hästar för ridrelaterade skador fortsätter träna för tränaren som hästen upprepat går sönder för.
Vill man ha annat resultat får man väl byta vad man gör.

Men hade dom haft förmågan att förstå det så hade dom ju bytt långt innan. Då hade dom ju tänkt att nä detta kan aldrig vara bra. Så många jag har mött som inte förstår att det inte tar 1 år att få upp fronten, som inte förstår att man kan ändra på saker och ting ganska snabbt men då får man ju sitta kvar i det ett tag och lita på den processen.

Nu menar jag inte att dessa personer är tröga på något vis utan mer att dom får informationen att det tar minst 1 år att få ut halsen, eller in bogen eller vad det nu kan vara för att dom har jobbat på det i 7 månader och kommit 0 vart. Man kan få det på ett ridpass om man får rätt instruktioner och har lite känsla, sen måste man ju kunna rida så hemma oxå och inte glida in i sina gamla vanor tex att dra tillbaka handen samtidigt som skänkeln läggs på, eller i en sväng. Men som jag skrev i någon tråd så har dom svenska tränare mer lektionsridning än utbildning.

Tänker tex på Hella Kuntz som fick ut halsen på en 3 årig hingst på bruksprovet på 20 minuter där den välkända ryttaren och tränaren sa att det absolut inte gick att länga ut tygeln och blev sågad längs med fotknölarna för att i princip förstört hästen. Man behöver ju inte rida som Hella för det är ju i princip omöjligt för en vanlig dödlig, men man kan ju få instruktionerna för det är ju inga konstigheter eller hemligheter som hon sysslar med.

Så om tränaren är bra så hör man det på instruktionerna och ser kvittot på hästen att det ska bli bättre. Om man hör instruktionerna och det inte blir bättre och tränaren säger braaaaa, så är det ingen bra tränare! Så krass är jag Jag har faktiskt sett rätt talanglösa ryttare med noll känsla och kroppskontroll få till det rätt hyfsat bra, bara på instruktioner från tränaren och då har instruktionerna varit väldigt metodiska såklart.

 

[tuaphua]

Men hade dom haft förmågan att förstå det så hade dom ju bytt långt innan. Då hade dom ju tänkt att nä detta kan aldrig vara bra. Så många jag har mött som inte förstår att det inte tar 1 år att få upp fronten, som inte förstår att man kan ändra på saker och ting ganska snabbt men då får man ju sitta kvar i det ett tag och lita på den processen.

Nu menar jag inte att dessa personer är tröga på något vis utan mer att dom får informationen att det tar minst 1 år att få ut halsen, eller in bogen eller vad det nu kan vara för att dom har jobbat på det i 7 månader och kommit 0 vart. Man kan få det på ett ridpass om man får rätt instruktioner och har lite känsla, sen måste man ju kunna rida så hemma oxå och inte glida in i sina gamla vanor tex att dra tillbaka handen samtidigt som skänkeln läggs på, eller i en sväng. Men som jag skrev i någon tråd så har dom svenska tränare mer lektionsridning än utbildning.

Tänker tex på Hella Kuntz som fick ut halsen på en 3 årig hingst på bruksprovet på 20 minuter där den välkända ryttaren och tränaren sa att det absolut inte gick att länga ut tygeln och blev sågad längs med fotknölarna för att i princip förstört hästen. Man behöver ju inte rida som Hella för det är ju i princip omöjligt för en vanlig dödlig, men man kan ju få instruktionerna för det är ju inga konstigheter eller hemligheter som hon sysslar med.

Så om tränaren är bra så hör man det på instruktionerna och ser kvittot på hästen att det ska bli bättre. Om man hör instruktionerna och det inte blir bättre och tränaren säger braaaaa, så är det ingen bra tränare! Så krass är jag Jag har faktiskt sett rätt talanglösa ryttare med noll känsla och kroppskontroll få till det rätt hyfsat bra, bara på instruktioner från tränaren och då har instruktionerna varit väldigt metodiska såklart.

Jag fattar vad du menar. Jag kanske var otydlig. Men jag fattar att det blir så att man tror att det inte går att utvecklas mer än man gör. Och att ens tränare är bra. Rätt många fattar ju inte heller att skadorna faktiskt är ridrelaterade. Inte ens tränarna.
Och inte ens tränarna förstår alltid att det är möjligt att snudd på formatera om hästen totalt på rätt få pass. Och om inte ens tränare, veterinärer etc fattar det.. hur ska gemene man göra det?
Men det är sorgligt! Och visst fasen har jag också varit där! När man inget kan är det ju svårt att veta vad som är bra. Tycker jag var rätt förvirrad ganska många år, så här i efterhand framför allt.

Jag får ofta reaktionen att man liksom gjort något magiskt snudd på när man tar en häst för hand ett par pass i inledande skede. Och inte sällan upplever folk att hästen ser ut som den byggt muskler på halsen under de få passen. Så är det ju inte. Men när man ser till att de balanseras upp, blir lösgjorda och slutar hålla balansen i underhalsen/knipta bogar så får de ju en helt annan halsprofil väldigt tydligt och väldigt fort. Och den halsen måste ju till för att bakkärran ska kunna jobba igenom kroppen.
Men sen är ju lösgjordhet en färskvara. Så rätt många använder någon som mig eller skickar på rehab/vattenband/kör equiband etc istället för att lägga om grundjobbet. Då är man ju snabbt tillbaks i skiten igen.
Och inte sällan upplever man vissa övningar som för svåra, ofta såna som kräver mer balans och lösgjordhet, tex byten eller sluta tex. Men man upplever inte problem i övriga ridningen. Tyvärr upplever väl inte tränare heller problem. Annars hade ju inte så många fastnat vid tex byten, om tränare fattat vad som krävts mer i grunderna/lösgjordhet/balans.
Sen fattar jag att det är knepigt att hitta tränare. Det är ju oftast bokstavstränare a la svensk modell eller alternativare som tävlingsryttare tycker är för flummiga liksom. Finns väl rätt få som har ett ben i TR och ett i tex klassiskt och är på lite högre nivå.

Jag kan erkänna att jag tyckte det såg skitkonstigt ut första gången jag såg två av mina tränare. Jag var ju innan det skolad svenskt, på en basic nivå och var tonåring = okunnig. Men även vissa äldre och duktigare ryttare förfasade sig ju över att det såg så konstigt ut när vissa började för dem. Man red i annan form, andra övningar etc. Men slutresultatet visade sig ju sedan vara som "man ville". Jag tror jag provade bara för att jag red någon kvinnas häst och hon ville väl inte att jag skulle sabba träningen på den och betalade för mig med den. Och det funkade ju!
Jag upplever att systemet funkar iom att hästen snabbt kommer till biomekaniskt sunt jobb, när man lagt grunden är det lätt att sedan steg för steg avancera och det kan man göra även om du är en mediokert begåvad ryttare med medioker häst. Det går med ett bra system att få rätt kassa ryttare och mediokra hästar att göra rätt bra. Men man får styra upp mer och ge mer hjälp än vad många får idag. Men få vill ju lägga om.
Givetvis vill jag ha effekt genom varje pass. Varje lektion ska man hoppa fram ett par snäpp och få med sig verktyg för att ta sig vidare mellan lektionerna. För mig är det inte intressant att träna för någon om jag inte känner så. Och jag är jäkligt krass i det. Jag vil inte rida för en "braaaa-are"(eller roliga timmen-tränare som de går under här hemma). Jag får hellre en tråkig sanning för att lära mig. Och ja, jag har fått ett drös såna.
Men rider man för en tränare och inte ser TYDLIGA resultat inom 3 månader hade jag rekommenderat att byta.

 

[animalasia]

Jag fattar vad du menar. Jag kanske var otydlig. Men jag fattar att det blir så att man tror att det inte går att utvecklas mer än man gör. Och att ens tränare är bra. Rätt många fattar ju inte heller att skadorna faktiskt är ridrelaterade. Inte ens tränarna.
Och inte ens tränarna förstår alltid att det är möjligt att snudd på formatera om hästen totalt på rätt få pass. Och om inte ens tränare, veterinärer etc fattar det.. hur ska gemene man göra det?
Men det är sorgligt! Och visst fasen har jag också varit där! När man inget kan är det ju svårt att veta vad som är bra. Tycker jag var rätt förvirrad ganska många år, så här i efterhand framför allt.

Jag får ofta reaktionen att man liksom gjort något magiskt snudd på när man tar en häst för hand ett par pass i inledande skede. Och inte sällan upplever folk att hästen ser ut som den byggt muskler på halsen under de få passen. Så är det ju inte. Men när man ser till att de balanseras upp, blir lösgjorda och slutar hålla balansen i underhalsen/knipta bogar så får de ju en helt annan halsprofil väldigt tydligt och väldigt fort. Och den halsen måste ju till för att bakkärran ska kunna jobba igenom kroppen.
Men sen är ju lösgjordhet en färskvara. Så rätt många använder någon som mig eller skickar på rehab/vattenband/kör equiband etc istället för att lägga om grundjobbet. Då är man ju snabbt tillbaks i skiten igen.
Och inte sällan upplever man vissa övningar som för svåra, ofta såna som kräver mer balans och lösgjordhet, tex byten eller sluta tex. Men man upplever inte problem i övriga ridningen. Tyvärr upplever väl inte tränare heller problem. Annars hade ju inte så många fastnat vid tex byten, om tränare fattat vad som krävts mer i grunderna/lösgjordhet/balans.
Sen fattar jag att det är knepigt att hitta tränare. Det är ju oftast bokstavstränare a la svensk modell eller alternativare som tävlingsryttare tycker är för flummiga liksom. Finns väl rätt få som har ett ben i TR och ett i tex klassiskt och är på lite högre nivå.

Jag kan erkänna att jag tyckte det såg skitkonstigt ut första gången jag såg två av mina tränare. Jag var ju innan det skolad svenskt, på en basic nivå och var tonåring = okunnig. Men även vissa äldre och duktigare ryttare förfasade sig ju över att det såg så konstigt ut när vissa började för dem. Man red i annan form, andra övningar etc. Men slutresultatet visade sig ju sedan vara som "man ville". Jag tror jag provade bara för att jag red någon kvinnas häst och hon ville väl inte att jag skulle sabba träningen på den och betalade för mig med den. Och det funkade ju!
Jag upplever att systemet funkar iom att hästen snabbt kommer till biomekaniskt sunt jobb, när man lagt grunden är det lätt att sedan steg för steg avancera och det kan man göra även om du är en mediokert begåvad ryttare med medioker häst. Det går med ett bra system att få rätt kassa ryttare och mediokra hästar att göra rätt bra. Men man får styra upp mer och ge mer hjälp än vad många får idag. Men få vill ju lägga om.
Givetvis vill jag ha effekt genom varje pass. Varje lektion ska man hoppa fram ett par snäpp och få med sig verktyg för att ta sig vidare mellan lektionerna. För mig är det inte intressant att träna för någon om jag inte känner så. Och jag är jäkligt krass i det. Jag vil inte rida för en "braaaa-are"(eller roliga timmen-tränare som de går under här hemma). Jag får hellre en tråkig sanning för att lära mig. Och ja, jag har fått ett drös såna.
Men rider man för en tränare och inte ser TYDLIGA resultat inom 3 månader hade jag rekommenderat att byta.

Sen tycker jag att en bra tränare ska hjälpa ryttaren att identifiera framstegen. Jag själv har iallafall svårt att se dem, det är mer en känsla. Därför är det bra för mig att min tränare diskuterar vad som har förändrats, varför och hur vi tänker framåt.

 

[JohannaB]

Bara för att säga emot mig själv med så måste man ju också både få rida och vara med på träningar utan att vara så intresserad av att utvecklas. Vi är nog ganska många som rider mest för att det är ROLIGT och inte söker så mycket utveckling, och det måste ju både tränare och andra också acceptera.
Förhoppningen är ju då att de som inte är så engagerade också kan tänka lika snällt om sin nästa, att vi kan komma ifrån att vara läktarryttare och istället granska oss själva lika kritiskt som vi granskar andra.

Men nog läser även ni ibland om personer som säger sig fokusera på grunderna, men som sedan inte vill rida för en tränare där man bara får harva runt på stora mittvolten?
Att man säger en sak, men vill en annan?
Liksom att man kan vara rätt kritisk mot hur andra tränat och inte utvecklats men inte alls är lika kritisk för sina egna brister utan de finns det en förklaring till medan ”andras förklaringar” är bortförklaringar?

Det är såklart heeeelt mänskligt att tänka så här.
Det gör vi ju i nästan allt annat. Andra behöver gå ned i vikt och det är bara att tänka på vad man äter medan man själv har hormonella problem eller en skada som gör det omöjligt typ (helt utan att viktscamma, jag är mer inne på att det är väldigt svårt att gå ned i vikt oavsett… och ännu värre att hålla en ny vikt… det nya diabetes läkemedlet ser grymt bra ut för detta så jag hoppas på en utveckling där så vi får bra hjälp att ge ️)

 

[JohannaB]

Givetvis vill jag ha effekt genom varje pass. Varje lektion ska man hoppa fram ett par snäpp och få med sig verktyg för att ta sig vidare mellan lektionerna. För mig är det inte intressant att träna för någon om jag inte känner så. Och jag är jäkligt krass i det. Jag vil inte rida för en "braaaa-are"(eller roliga timmen-tränare som de går under här hemma). Jag får hellre en tråkig sanning för att lära mig. Och ja, jag har fått ett drös såna.
Men rider man för en tränare och inte ser TYDLIGA resultat inom 3 månader hade jag rekommenderat att byta.

Nu utmanar jag dig lite för att jag vet att du tål att utmanas så du mer ett exempel, jag vet att du är duktig och att du är säker på vad du tycker, därför passar det bra att utmana dig med följdfrågorna
Tycker du de känns jobbigt så strunta i att svara bara

Vilka tydliga resultat har du för egen del sett senaste tre månaderna?
Om man ska se resultat tydligt efter så kort tid, hur mycket har du utvecklats senaste tre åren?
”Håller” din egen regel för dig själv eller är det något som gäller för andra är vad jag är ute efter

Du är nog mer driven än mig (och framförallt jobbar du ju med detta, jag är en glad amatör som inte alls hinner tränas och utvecklas så mycket som du beskriver utan just nu är jag nog sämre än för tre månader sedan då jag hade semester och kunde träna bra en period i sommar/höst men nu är det rätt mediokert igen) så för dig kanske detta stämmer?