Jag fattar vad du menar. Jag kanske var otydlig. Men jag fattar att det blir så att man tror att det inte går att utvecklas mer än man gör. Och att ens tränare är bra. Rätt många fattar ju inte heller att skadorna faktiskt är ridrelaterade. Inte ens tränarna.
Och inte ens tränarna förstår alltid att det är möjligt att snudd på formatera om hästen totalt på rätt få pass. Och om inte ens tränare, veterinärer etc fattar det.. hur ska gemene man göra det?
Men det är sorgligt! Och visst fasen har jag också varit där! När man inget kan är det ju svårt att veta vad som är bra. Tycker jag var rätt förvirrad ganska många år, så här i efterhand framför allt.
Jag får ofta reaktionen att man liksom gjort något magiskt snudd på när man tar en häst för hand ett par pass i inledande skede. Och inte sällan upplever folk att hästen ser ut som den byggt muskler på halsen under de få passen. Så är det ju inte. Men när man ser till att de balanseras upp, blir lösgjorda och slutar hålla balansen i underhalsen/knipta bogar så får de ju en helt annan halsprofil väldigt tydligt och väldigt fort. Och den halsen måste ju till för att bakkärran ska kunna jobba igenom kroppen.
Men sen är ju lösgjordhet en färskvara. Så rätt många använder någon som mig eller skickar på rehab/vattenband/kör equiband etc istället för att lägga om grundjobbet. Då är man ju snabbt tillbaks i skiten igen.
Och inte sällan upplever man vissa övningar som för svåra, ofta såna som kräver mer balans och lösgjordhet, tex byten eller sluta tex. Men man upplever inte problem i övriga ridningen. Tyvärr upplever väl inte tränare heller problem. Annars hade ju inte så många fastnat vid tex byten, om tränare fattat vad som krävts mer i grunderna/lösgjordhet/balans.
Sen fattar jag att det är knepigt att hitta tränare. Det är ju oftast bokstavstränare a la svensk modell eller alternativare som tävlingsryttare tycker är för flummiga liksom. Finns väl rätt få som har ett ben i TR och ett i tex klassiskt och är på lite högre nivå.
Jag kan erkänna att jag tyckte det såg skitkonstigt ut första gången jag såg två av mina tränare. Jag var ju innan det skolad svenskt, på en basic nivå och var tonåring = okunnig. Men även vissa äldre och duktigare ryttare förfasade sig ju över att det såg så konstigt ut när vissa började för dem. Man red i annan form, andra övningar etc. Men slutresultatet visade sig ju sedan vara som "man ville". Jag tror jag provade bara för att jag red någon kvinnas häst och hon ville väl inte att jag skulle sabba träningen på den och betalade för mig med den.
Och det funkade ju!
Jag upplever att systemet funkar iom att hästen snabbt kommer till biomekaniskt sunt jobb, när man lagt grunden är det lätt att sedan steg för steg avancera och det kan man göra även om du är en mediokert begåvad ryttare med medioker häst. Det går med ett bra system att få rätt kassa ryttare och mediokra hästar att göra rätt bra. Men man får styra upp mer och ge mer hjälp än vad många får idag. Men få vill ju lägga om.
Givetvis vill jag ha effekt genom varje pass. Varje lektion ska man hoppa fram ett par snäpp och få med sig verktyg för att ta sig vidare mellan lektionerna. För mig är det inte intressant att träna för någon om jag inte känner så. Och jag är jäkligt krass i det. Jag vil inte rida för en "braaaa-are"(eller roliga timmen-tränare som de går under här hemma). Jag får hellre en tråkig sanning för att lära mig. Och ja, jag har fått ett drös såna.
Men rider man för en tränare och inte ser TYDLIGA resultat inom 3 månader hade jag rekommenderat att byta.
så måste man ju också både få rida och vara med på träningar utan att vara så intresserad av att utvecklas. Vi är nog ganska många som rider mest för att det är ROLIGT och inte söker så mycket utveckling, och det måste ju både tränare och andra också acceptera.
️)
då jag hade semester och kunde träna bra en period i sommar/höst men nu är det rätt mediokert igen) så för dig kanske detta stämmer?
