Jag som inte tävlar (åtminstone inte dressyr) tolkar det helt annorlunda. Min erfarenhet är helt enkelt att som ekipage på låg nivå eller helt utan tävlingsintresse hamnar man ofta långt ner i prio-listan när det gäller att få till vettig och kontinuerlig träning. Det skulle förmodligen bli ännu mer så om elevernas resultat fick högre vikt.
(Den tränare vi har nu är positiv till både halvmesyr till ryttare och rätt "tråkig" häst i de flestas ögon, och har gjort enorm skillnad genom att ta oss på allvar trots att vi ofta tränar på att, tja, byta varv och svänga med häst och ryttare i hyfsat samma balans.
Och själv tycker jag att det är superhäftigt att kunna få en framtung och snubblig häst att hitta rörelseglädje och börja bjuda på övergångar där han hittar sina bakben!)
Det handlar alltså (åtminstone för min del) om en oro för att helt bli ointressant som elev för att man inte är tävlingsintresserad, eller kanske aldrig kommer högre än LA som högsta mål. För att bli hänvisad till reservtider då och då, när det redan är rätt svårt att hitta en tränare som passar en själv och som funkar logistiskt. Efter ett rätt långt hästliv på många olika anläggningar och klart olika nivå från min sida tycker jag tyvärr att jag har fog för den oron. Det var aldrig något problem att få plats när jag hade en häst som rörde sig snyggt och tävlade en del. Trots att jag haft betydligt mer seriöst träningsintresse i perioder när tävling inte alls varit aktuellt.