För oss med ständig otur..

  • Hästvård
  • Trådstartare Trådstartare nia
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 183
  • Visningar Visningar 26 390
Sv: För oss med ständig otur..

Usch och fy! Håller tummarna för er!

Min krake som står på boxvila rasar i vikt trots grovfoder i överflöd (och kraftfoder+mineraler för mineralbehovet). Suck, pust, stön.
 
Sv: För oss med ständig otur..

Rumpnissen - synd man inte kan genmanipulera dem lite, så kunde ni få lite av min herres lättföddhetsgener, och i utbyte GÄÄÄÄRNA ta lite 'svårföddhetsgener'.

Vi hade 'halvåterbesök' idag, gjorde eg inte mer än konstaterat det jag ju själv sett och därför ringt om (eg skulle ÅB inte vara förrän 25 okt), att behandlingen av kotorna gav en (förvånande nog) stor skillnad, men den försvann efter ca en vecka. Så vi fick order om att komma in, och han behandlades om i båda kotorna. Bara att hoppas det inte blir en repris.. (Dvs effekt och sen strax efter försvinner den...
 
Sv: För oss med ständig otur..

Vad tråkigt att behandlingen inte gick som tänkt.

Min är egentligen varken lätt- eller svårfödd. Jag vet inte om det är något galet eller om hon bara är nedsatt pga boxvilan. Hon äter allt som kommer i hennes väg med glädje så aptiten är det inget fel på... På lunchen idag fick jag dock för mig att det kanske blivit lite bättre de senaste dagarna trots allt! Ska ta kort ikväll tänkte jag så jag kan granska... Min hypokondri är det heller inget fel på!
 
Senast ändrad:
Sv: För oss med ständig otur..

Nja, det var inte tänkt det skulle göra skillnad alls med behandlingen. Det förvånade stort att det blev sådan skillnad initialt. Så så var det ju bra att det inte gick som tänkt. Fast inte så bra att effekten (som förvånade) avtog. Hade ju varit bättre om vi bara fått bli 'glatt överraskade'.

Men ser det skadat nog som positivt, nu vet vi att trots att det inte verkat så innan så är kotorna 'med i bilden' och påverkar.(Och min jävla magkänsla hade rätt, den kan snart ta anställning som veterinär...) Och då kan man iaf försöka göra ngt åt det, jämfört med om vi inte alls eller inte förrän ännu senare insett att vi har två problem (som kanske hänger ihop eller kanske inte).
 
Sv: För oss med ständig otur..

Sällar mig till olyckskorparna... Min gamla var frisk som en nötkärna till 9 års ålder, då fick han en väldigt svag taktstörning, som jag nog inte upptäckt om han inte varit så taktmässig att det var svårt att öka/minska honom. Strålbenshälta konstaterades och efter behandling och vila i nästan ett år, så sattes han igång igen, bara för att upptäcka att han rör sig jättekonstigt, in till Strömsholm igen, spatt... Nåväl, gammelfarbror gick med detta i många år och fungerade bra.
Sista åren fick han någon variant av rasp varje vinter, hysterisk pälssättning så man fick klippa honom året runt (även om det är ganska charmigt med ett halvblod som har längre päls under magen än man på halsen....).
För ganska exakt ett år sedan så började han "tappa" ena bakbenet vid ridning, så Strömsholmsrundan började igen. Nu hittade de konstiga hål på gaffelbandsfästet, vila och bara skrittpromenader i 4 mån. Sista vändan till Strömsholm tyckte han nog att det räckte, då gick han över bommen, tryckte ut fönstret på transporten med huvudet (skrapsår hela ansiktet) och skar sig illa på ena frambenet och fick sys. Fick plegicil så vi kunde åka hem i lugn och ro. Tyvärr hade hans hål förökat sig trots vilan, så en solig dag i mars fick han sluta sina dagar, 18 år gammal.

Köpte ny häst i mitten av april (vore ju dumt att vara utan), köper mig en treåring, oinriden och ohanterad, men visade ett fantastiskt psyke och mycket bra hopptalang, så hem åkte han. Uppvisade sen sadeltvång och små skakningar, skakningar eskalerade, inridaren tyckte att något inte stämde, vi kollade tänder, kiropraktor tillkallades som klämde igenom hästen och hittade massa skumt, så veterinärbesök och röntgen blev följden... Idag kom domen, förträngningar i halskotpelaren mellan C4-5, samt artroser i halskotpelaren. Enligt veterinär inte behandlingsbart:cry:.
Och för att strö salt i såren, så kanske inte försäkringen täcker detta heller, då många bolag har lagt reservationer på liknande skador, enligt veterinären...

Varför gillar jag inte frimärken???
 
Sv: För oss med ständig otur..

Tyckte att jag hade en hög veterinärräkning på 90000 sen juni men du slår mig...

Kan sälla mig till denna grupp jag med.

Köpte äntligen en häst 3 juni, 1 månad senare blir den sparkad och ligger på strömsholm 2 veckor. De vet fortfarande inte om jag kommer kunna rida henne igen. Hon är dessutom bara 5 år....
 
Sv: För oss med ständig otur..

Känner att även jag passar in här. Sen jag köpte min häst för 3 år sedan har jag fått igen försäkringspengarna 10 ggr om.

Lite små saker.
Slagsmålsskador (ranghöga valacker)
Ryggskott
Hältor
Allergireaktioner
Måste ta med alla tappskor när jag ändå håller på eftersom hästen blev tillfälligt halt innan ny sko kom på. Minst 1 sko varje månad rök det i ca 1 år.

Sommaren -09 Fång, stukat bakben, kolik.
Sommaren -10 Mystisk hälta och veterinären ville döma ut pga att hon inte hittade något fel. Jag blev förbannad för hästen mådde inte dåligt och jag sökte hjälp på annat håll. Diagnosen blev låghalt. På med en sula och hästen har varit ohalt sen dess.
 
Sv: För oss med ständig otur..

Du skriver ju så vackert så jag blir gråtfärdig :cry: :love:

En stooor kram till alla otursförföljda, själv har jag och Jack "bara" slitit med en förbaskad bärrandsröta i snart 1 år som ger mig och kliniken gråa hår. Ständiga hovbad, förband och boots och nu äntligen börjar det ge sig. MEN det finns ett litet hål i hovväggen och om ett par veckor blir det röntgen igen utav hoven, om hålet krupit upp blir det att skära upp hoven och gipsa.

Jag har hållit hårt i hoppets rep men känner att greppet är lite löst mellan varven, men släpper helt gör jag aldrig
 
Sv: För oss med ständig otur..

Fast där är vi igen. Det är din syn. Men är det fakta? Svårt att säga. Om jag får ta ett exempel så vet jag ju te x vad du tycker om silage. Det är din åsikt och du har rätt till den. Men det är inte fakta.

Min åsikt hänvisas alltid till fakta, det är mitt synsett.

När det gäller just silage så är det främst din syn och delgivande jag grundar mina fakta. Dina fakta om silage och foderlära bekräftar bara mina redan tidigare bestämda åsikter. Ditt synsett bekräftar bara mina redan tidigare åsikter och dina fallbeskrivningar bekräftar att det är fakta.

Otur är när man inte kan påverka det som sker, okunskap heter det när man har otur att det som händer hade man med större kunskap kunnat undvika att det skulle upprepas.

Det konstiga o denna tråd är att det verkar bara vara hästarna som drabbas av otur.:angel:
 
Sv: För oss med ständig otur..

Det du skriver är som jag ser det, själva problematiken runt definitionen av otur.

Otur i ordets andemening, innebär situationer eller skeenden som man helt enkelt anser sig inte ha någon som helst del i och inte kan påverka eller kontrollera. Det är de högre makternas handlande punkt slut, typ.

Det är väl lite det här jag avser också, när jag reagerar på tex. Lavinias inlägg, dvs att man anser sig helt ute ur bilden att kunna påverka, man får liksom bara gilla läget. Jag har ofta svårt att köpa det resonemanget. Riktigt så enkelt är inte livet, vare sig det har med hästar eller annat att göra. Man kan ALLTID påverka. Det är min åsikt, och jag känner mig styrkt i den åsikten med tanke på människans överlevnads förmåga och deras evolution i historien. Vi utvecklades inte pga. tur, utan pga vår förmåga att hantera situationer och anpassa och justera oss utifrån dessa i mycket kritiska lägen, det vågar jag påstå. Att sen en hel del av framgången kom sig av ren Trial and Error - för ingen är ju synsk och har svaren i förväg - det är också ett faktum anser jag.

Poängen är ju just förmågan att INTE bli passiv och inte se sig som oförmögen att agera eller göra ngt åt en situation. Hellre agerande som leder till ngn sorts förändring, än att bara stå utanför och inte anse sig kunna påverka, eller ha del i vad som sker eller händer en.

Liksom : )
 
Senast ändrad:
Sv: För oss med ständig otur..

Jag fattar inte heller hur man kan passivt stå och se på. När jag "jobbade" på en ridskola vad det just vad ägaren gjorde. Hon bryde sig inte direkt om hästarna (det vill säga alla som inte var galoppisar).

Då jag fick upp ögonen på hur illa henns hästhantering var när ena hästen totallt misshandlades i hagen av en annan häst. Och hon gjorde inget åt det. Utan det var vi som jobbade som fick göra något. Först bytte vi hage på den misshandlade hästen till en bätter flock (vilket ägaren inte var glad över). Och stod jag varja dag jag var där och skötte hans sår. Sen när ägaren fick för sig att hästen skulle ridas ställde jag upp men vägrade att sadla honom. Hade jag inte gjort det hade en av eleverna ridit han istället med sadel (vilket ändå hände en helg jag inte var där:cry:).

Det som gjorde att jag fick nog av stallet och människan var när an av galoppisarne skadade bennet under hans sista lopp (=hon slutade bry sig om honom). Jag vet inte säker om vet kollade på honom på bannan i danmark, men enligt dom uppgifter som jag fick av den andra tjejen hade ingen vet sett honom. Hand kördes till skåne (lör). När hon kom hem ställde hon in hästen i boxen till mån eftermidag innan vet kom.

När jag kom på mån morgon var hästen dygnsur under täcket. Han hade märkbart ont. När jag kommenterade det för ägaren och frågade om han hade fått smärtstillande sa hon bara att man inte gav det till hästar och att jag skulle sluta störra honom då han bara sov.

Det visade sig att hans senna var helt av och ihoptrasslad. Det var ingen vaker syn.

Efter detta slutade jag och anmälden henne för vanvård. Tyvärr har hon fortfarnade hästar:crazy::cry:


När några av mina hästar skadar sig kollar jag efter upphovet till skadan och om möljig åtgärdar den direkt. Kan den inte åtgärdas dirket = mina hästar e då inte där så dom kan skada sig.

(Lavinia nu vill jag inte påstå att du e en dålig hästägare eller så.)
 
Sv: För oss med ständig otur..

här passar jag in TYVÄRR:cry::(

HÄST 1 :året började med en staketskada som innebar att 50 % av alla senor under kotar var av = inte lyckat alls, duktig pålle, så ja operationer och återbesök you name it!

men nu iaf 7 månader senare är vi iaf uppe i 45 minuters ordentligt arbete och han har precis börjat på gå i hage igen, som tur är har de gått otroligt smidigt hela vägen inga bakslag trots smitningar vid promenad och full galopp hem genom skogen i tidigt skede då han inte borde galoppera!!!:devil::crazy:

HÄST 2: ja kände att de inte va något som stämde med henne redigt, åkte in till atg, känningar i båda framknä efter en hård tävlingsvår, inga problem sa vet snart fit for fajt igen behandling + butta, ha ha ha som om de skulle räcka, återbesök 2, höger knä bra vänster kvar en behandling till + röntgen, vänta två veckor med skritt,
återbesök 3 jättehalt vänster kota men nästan helt bra väntser knä, men hallå liksom!! röntgen igen hnä o kota
fixad de alldeles själv i sjukhagen:eek:KLANTHÄST!!!!:crazy: behandling knä o kota
återbesök 4 fortfarande halt på kotan ingen förbättring men knät e friskt en behandling till på kotan + butta
och vila 2 veckor till
blir hon inte bättre någonting alls, så blir de kankse titthålsoperation för röntgen e jättefin på henne, snacka om ledsamt, så nästa vecka ska vi ner igen..
:(
 
Sv: För oss med ständig otur..

Hej!

Eftersom min förra häst var den otursdrabbade och hon nu varit borta i över 2 år orkade jag inte ens börja räkna med alla svängar av brutna fingrar, bronkiter, öroninflammationer, inflammerade halsmandlar och såklart hopplösa febrigheter jag råkade ut för.

Jag minns att det alltid var antingen hon eller jag, (eller båda) men jag minns inte längre omständigheterna, bara att vi i kombination var helt oslagbara, otur var bara förnamnet- och nej, jag brukar inte slicka på handtag.

/Lavinia, som även när förra hästen "insjuknade" i olika saker varje gång funderade på vad som kunde förbättras.
 
Sv: För oss med ständig otur..

(Lavinia nu vill jag inte påstå att du e en dålig hästägare eller så.)

Det var vänligt av dej.

Nu tycker jag inte riktigt det är samma sak heller. Jag slår inte min häst och hon trivs i hagen med sina kompisar, hade hon inte gjort det hade flytten skett redan i vintras (om jag hittat nåt då). Jag var ju fram till sommaren beredd att härda ut mina och stallägarens olika syn på saker, men under sommaren har jag insett att vi helt enkelt prioriterar för olika..

/Lavinia, väntar på svar.. fortfarande..
 
Senast ändrad:
Sv: För oss med ständig otur..

Svarar även om ditt inlägg inte var direkt riktat till mig.

Självklart står inte allting utanför min makt. Jag hade t ex kunnat förhindra vrickningarna genom att ha hästen lindad i hagen alternativt låtit hästen gå i mindre hage och ensam. Jag hade kunnat förhindra foderstrupsförstoppning genom att inte ge stoet något hösilage som fölet kunde komma åt (det var ett föl som fick foderstrupsförstoppning).
Akut benbrott. Ja... Det skulle väll vara att inte låta åringen gå på bete.
Den kraftiga hålväggen hade verkligen kunnat gå att förhindra. Jag tog ut hovis när jag misstänkte att det var något skumt, tyvärr sa han allt var lungt och hålväggen utvecklades väldigt långt innan värme i hoven uppstod.
Spiktrampet vet jag inte hur man skulle förhindra. Inte låta hästen gå ut?
Akut lymfangit= veterinären sa att jag inte behövde oroa mig för de små skrubbsåren som var ca en vecka gamla. Det hade jag visst behövt...

Så självklart går allt att förhindra. Men viss otur tycker jag det är, för att "allt" händer mig är ganska osannolikt.
Men som sagt, ingen skulle bli gladare än mig om man hittar ett samband eller bakomliggande orsaker. Jag skulle bli både rikare och ha roligare.
 
Sv: För oss med ständig otur..

KL
Jag tycker nog att om en skada väl inträffar så får man komplikationer pga av boxvila o överskottsenergi. Hältan eller annat börjar vandra runt- ekorrhjulet.

Min fick ju fång när den blivit halt pga att den fastnade med ett bakben i ett dike när hundar skrämde den. Jo visst var det även sjävförvållat då den inte bantades i samma veva:crazy:

Kom oxå senare in i en rutin att inte rida- mer problem än förr då de aldrig fick vila samtidigt pga race i hagen.

Har sedan ngt år skärpt till mig o rider båda som om de fortfarande varit tävlingshästar o har då varit förskonad från... ja nästan allt utom Mugg.

När hästarna mår o går bra... mår jag bra:banana:
 
Sv: För oss med ständig otur..

Det konstiga o denna tråd är att det verkar bara vara hästarna som drabbas av otur.:angel:


Jag fattade tråden som att den handlade om hästars skador och sjukdomar, därför skrev jag inte med mina egna.

Som exempel så fick jag en bjälke i huvudet med 8 månaders sjukskrivning som följd för två år sen.

För två veckor sen fick jag (början till, har haft det innan...) blodförgiftning efter att ha fått ett höstrå i fingret.

Lyckas slå i knäna som jag har problem med sen innan (blev sparkade på båda knäna av skodd ardenner, det berodde dock på klantighet av mig). Senaste halvåret har jag bl.a. hoppat ner från en stenmur och landat med ena knät först på en vass sten, blivit stångad av våran bagge och blivit sparkad av en unghäst som blev skrämd av min hopplösa katt som alltid är ivägen.

På tal om katten... Katterna har också lyckats skada sig, båda stallkatterna har fått amputera varsin tå.

För många år sen vaknade jag med en totalt avdomnad arm, hade väl legat konstigt på den. Lyfte upp den och släppte, handen ramlade rakt ner i ansiktet och jag fick ett finger i ögat och såg dubbelt i ett dygn.

Jag har dock aldrig påstått att jag inte är klantig...
 
Sv: För oss med ständig otur..

Har man fått otur e det som om den sprider sig till allt. Bara den här sommaren har jag blivit klämd och spakrad av kor. Sparken var dock den allvarligaste då jag fick en lös benflisa. Vilket gjorde att jag inte kunde jobba.

Hunden blev trampad ev en ko. Vilket ledde till att hon behövdes sys. Då såret var ca 5cm långt och när det var som varmast. Och nu senast har hon fått en svullnad i gommen (avaktar och ser på vets inråd).

Jag har för tillfället som ett stående skämt att mina djur avlöser varandra hos vet:grin:
 
Sv: För oss med ständig otur..

Nej men precis, det var ju just inte våra problem som efterfrågades i denna tråd. Då hade min lista blivit längre än hästens kan jag ju meddela.

Min häst är iaf frisk nu och ska börja ridas igång, ÅB om ca 6 veckor och då ska han visas uppsuttet för veterinären. Så om 6 veckor kan jag nog lägga till ytterliggare några skador på MIG själv ;)
Sonnys hältor har nog till stor del uppkommit av alla hans vurpor, i stallgång, ridbana, hage, skogen osv.
Men nu gäller det bara att hitta sadel med så ska vi väl komma igång.
 
Sv: För oss med ständig otur..

här passar jag och min "tant" in. Det har under årens gång varit kotledsinflammation, otäcka sår och mystisk hälta.

Nu driver vi runt ATG här hemma, då hon varit inne på kliniken 3 gånger sen mars. Hon fick fång för 6 månader sedan och håller på att återhämta sig. Men vägen tillbaka är lång, om hon nu kommer tillbaka. Tanten har tappar mycket muskler och vikt.

Så nu väntar man bara på att de andra två hästarna ska klanta till det. För travarn jag har är inte världens smidigaste, så det är ett under att han inte skadat sig..

Kämpa på alla!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp