LovingLife
Trådstartare
Med smink så kan jag känna att jag ser bra ut, eller t.o.m riktigt bra en bättre dag. Men naturlig, utan smink så ser jag för det mesta ut som något katten lagt på dörrmattan!..
Det främsta problemet är huden. De gånger som jag känt att jag ser bra ut utan foundation och kunnat visa mig för folk med gott självförtroende går att räkna på en hand. Grejen är att jag har haft akneproblem större delen av mitt liv och även om problemet är bra mycket bättre än vad det tidigare varit, så är jag fortfarande långt ifrån bra i huden, rödflammig, "ojämn" i färg eller vad man ska säga och ngt ärrig.. Det är t.o.m. så att jag föredrar att visa mig i ngt dovare ljus och försöker ibland även undvika dagsljuset.(vampyr?)
När jag sover över hos någon så har jag alltid lämnat sminket på och gått upp tidigt på morgonen för att fixa till mig..
Till saken: Jag är madly in love i en drömkille, som skulle kunna få vem han vill. Jag har väl personligheten, men känner gång på gång att jag inte är bra/snygg nog för honom. Med smink en bra dag - utan tvekan. Utan smink en lördagsmorgon - mycket tveksam.. Är rädd för hur det skulle kunna funka i längden, kommer jag nånsin kunna känna att jag kan visa mig som den "obekväma sanningen" för honom?
Fler som haft eller har samma knepiga tankebanor..?
Det främsta problemet är huden. De gånger som jag känt att jag ser bra ut utan foundation och kunnat visa mig för folk med gott självförtroende går att räkna på en hand. Grejen är att jag har haft akneproblem större delen av mitt liv och även om problemet är bra mycket bättre än vad det tidigare varit, så är jag fortfarande långt ifrån bra i huden, rödflammig, "ojämn" i färg eller vad man ska säga och ngt ärrig.. Det är t.o.m. så att jag föredrar att visa mig i ngt dovare ljus och försöker ibland även undvika dagsljuset.(vampyr?)
När jag sover över hos någon så har jag alltid lämnat sminket på och gått upp tidigt på morgonen för att fixa till mig..
Till saken: Jag är madly in love i en drömkille, som skulle kunna få vem han vill. Jag har väl personligheten, men känner gång på gång att jag inte är bra/snygg nog för honom. Med smink en bra dag - utan tvekan. Utan smink en lördagsmorgon - mycket tveksam.. Är rädd för hur det skulle kunna funka i längden, kommer jag nånsin kunna känna att jag kan visa mig som den "obekväma sanningen" för honom?
Fler som haft eller har samma knepiga tankebanor..?