Fodervärd?

[Raderad medlem 94602]

Jag är intresserad av rättsfall där det inte blivit jämkning till fördel för hundägaren, i det fall hunden varit hos t ex fodervärd (inte hundpassning, dagis, dagmatte etc). I fall där hunden ställt till skada är det ju främst den som försatt hunden i situationen som är ansvarig - det är ju normalt den som håller hunden vid skadetillfället.

Och att säga att ägandeskapet inte har någon betydelse känns ju bara helt galet, sett till diskussionen.

Klart det har blivit till fördel för upplåtaren/buridiska ägaren då fodervärden har det juridiska ansvaret. Det har jag ju redan skrivit.

 

[Monstermom]

Nej jag sitter m telefon.

OK, kan du beskriva fallet lite mer så kan jag försöka googla igen?

Problemet ligger nog i att när nått väl händer är det inte alltid lätt att bevisa att någon annan varit inblandad om det inte finns vittnen.
Och då hamnar det på det som du kopierat där "ägare eller innehavare"

Det här förstår jag inte? Finns inga vittnen till händelsen kommer man ju sällan åt någon, vare sig ägare eller hundvakt? Att något kanske inte går att bevisa förändrar väl inte vem ansvaret vilar hos?

Personligen skulle jag aldrig lämna en hund i någon annan ansvar eller ta emot en hund i mitt ansvar utan att ha sånt här på print. Det finns så många tanklösa personer som håller i kopplet.

Det är helt sant! Men jag tror inte det strikta ansvaret är något man kan avtala bort...
Man kan möjligen(?) skriva avtal om ersättning, alltså att hundvakten blir ersatt av ägaren för skadestånd hen tvingas betala under det strikta ansvaret. Är det så du menar?

 

[Raderad medlem 94602]

Fast om hunden varit utlånad/på foder hos någon annan är det ju väldigt lätt att bevisa att ägaren inte haft någon del i det som inträffat. Sedan är det ju inte alla fodervärdar som skyller på ägaren heller.

Japp, då är det lätt och då finns ju också (förhoppningsvis) ett kontrakt som gör fodervärden/lånaren juridiskt ansvarig.

 

[Raderad medlem 94602]

OK, kan du beskriva fallet lite mer så kan jag försöka googla igen?



Det här förstår jag inte? Finns inga vittnen till händelsen kommer man ju sällan åt någon, vare sig ägare eller hundvakt? Att något kanske inte går att bevisa förändrar väl inte vem ansvaret vilar hos?



Det är helt sant! Men jag tror inte det strikta ansvaret är något man kan avtala bort...
Man kan möjligen(?) skriva avtal om ersättning, alltså att hundvakten blir ersatt av ägaren för skadestånd hen tvingas betala under det strikta ansvaret. Är det så du menar?

Fallet var en draghund av nått slag som rastades lös och drog efter ett rådjur som den bet ihjäl i en villaträdgård. Det hela filmades av någon som var och arbetade i huset.
Hundrastaren dök inte upp.

För ett år sen blev ju jag och två av våra hundar attakerade av en jämthund under jakt i skogen.
Hunden var utlånad till ett jaktlag så i sådana fall är det ju svårt att veta vem av alla som bär ansvaret. Ägaren var inte med på jakten (påstod han)

När vi lånat ut hundar skriver vi alltid att lånaren har fullt ansvar för allt som går under tillsynslagen och fullt ägaransvar. Vi friskriver oss helt.

Däremot när staten lånat hundar (2 tillfällen) har kontrakten sett annorlunda ut. De är rena skitkontrakten för oss uppfödare. De friskriver sig från det mesta och även en del veterinärvård vilket gjorde att vi fick tillbaka en sjuk hund vid ett tillfälle.

 

[Monstermom]

Fallet var en draghund av nått slag som rastades lös och drog efter ett rådjur som den bet ihjäl i en villaträdgård. Det hela filmades av någon som var och arbetade i huset.
Hundrastaren dök inte upp.

För ett år sen blev ju jag och två av våra hundar attakerade av en jämthund under jakt i skogen.
Hunden var utlånad till ett jaktlag så i sådana fall är det ju svårt att veta vem av alla som bär ansvaret. Ägaren var inte med på jakten (påstod han)

När vi lånat ut hundar skriver vi alltid att lånaren har fullt ansvar för allt som går under tillsynslagen och fullt ägaransvar. Vi friskriver oss helt.

Däremot när staten lånat hundar (2 tillfällen) har kontrakten sett annorlunda ut. De är rena skitkontrakten för oss uppfödare. De friskriver sig från det mesta och även en del veterinärvård vilket gjorde att vi fick tillbaka en sjuk hund vid ett tillfälle.

Jag kan tyvärr inte hitta någon sådan händelse från den beskrivningen, men tills vidare så håller jag helt enkelt fast vid att det är solklart att det är den med ansvaret för hunden som också har det strikta ansvaret för vad hunden gör för skada. Hundägare, hundvakt, whatever, har man hunden har man ansvaret.

Jag skulle möjligen kunna tänka mig en situation där hundvakten sedan kan kräva ersättning av ägaren, om... säg att hunden hade en historia av att vara gudasnäll mot allt och alla, ha perfekt inkallning och noll bytesdrift - förutom långhåriga taxar, som den haft ihjäl tre stycken av. Och ägaren har bara berättat den första biten för hundvakten. Om hunden så skulle få syn på en långhårig tax och biter ihjäl den, så antar jag att det skulle finnas en möjlighet att hundvakten kan rikta krav mot ägaren att ersätta det hundvakten fått betala pga strikta ansvaret.

Vad gäller jämten som attackerade er så är det ju en helt annan - beklaglig - situation. Där är ju dels svårigheten att man inte kan visa vem som hade ansvaret för hunden, och om jag inte missminner mig (men det är det fullt möjligt att jag gör?) att ni inte heller drev saken vidare? Rimligen (och nu spekulerar jag igen) är ägaren ytterst ansvarig om hen inte kan/vill fiska fram information om vem som skulle råkat ha tagit över ansvaret då istället.

Att skriva avtal om att den som tar över ansvaret för hunden också tar över allt annat ansvar (jag vet inte riktigt vad du menar med fullt ägaransvar?) verkar rätt okontroversiellt. Jag trodde du menade avtal åt andra hållet (hunden byter händer men ansvaret stannar kvar), vilket jag tror är svårare.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag kan tyvärr inte hitta någon sådan händelse från den beskrivningen, men tills vidare så håller jag helt enkelt fast vid att det är solklart att det är den med ansvaret för hunden som också har det strikta ansvaret för vad hunden gör för skada. Hundägare, hundvakt, whatever, har man hunden har man ansvaret.

Jag skulle möjligen kunna tänka mig en situation där hundvakten sedan kan kräva ersättning av ägaren, om... säg att hunden hade en historia av att vara gudasnäll mot allt och alla, ha perfekt inkallning och noll bytesdrift - förutom långhåriga taxar, som den haft ihjäl tre stycken av. Och ägaren har bara berättat den första biten för hundvakten. Om hunden så skulle få syn på en långhårig tax och biter ihjäl den, så antar jag att det skulle finnas en möjlighet att hundvakten kan rikta krav mot ägaren att ersätta det hundvakten fått betala pga strikta ansvaret.

Vad gäller jämten som attackerade er så är det ju en helt annan - beklaglig - situation. Där är ju dels svårigheten att man inte kan visa vem som hade ansvaret för hunden, och om jag inte missminner mig (men det är det fullt möjligt att jag gör?) att ni inte heller drev saken vidare? Rimligen (och nu spekulerar jag igen) är ägaren ytterst ansvarig om hen inte kan/vill fiska fram information om vem som skulle råkat ha tagit över ansvaret då istället.

Att skriva avtal om att den som tar över ansvaret för hunden också tar över allt annat ansvar (jag vet inte riktigt vad du menar med fullt ägaransvar?) verkar rätt okontroversiellt. Jag trodde du menade avtal åt andra hållet (hunden byter händer men ansvaret stannar kvar), vilket jag tror är svårare.

Det är rätt att vi inte drev det vidare då Mamma Mu "bara" blev halt i nån vecka. Antingen sträckte hon sig eller så var det hugget i skuldran som ömmade.

Om man backar till det avtal som TS blivit erbjuden-fodervärd i ett år...så går ju inte det enligt SKK eftersom foderavtalet sträcker sig över 5 år.
Då får man ist skriva låneavtal. Förr fanns det utformat den typen av utlåning men det har SKK tagit bort i den nya upplagan av kontrakt. Nu gäller lånekontrakten också bara avel. Skitdumt för alla uppfödare som föder upp för tjänst för det finns inget som hjälper oss när vi lånar ut hundar för tjänsteprövning.
Staten har egna kontrakt och frångår inte dom. Större företag har oftast också, med dem kan man kanske förhandla lite.
Numera blir det allt vanligare att privatpersoner köper in sina egna tjänstehundar (främst väkteri) och då skriver vi egna avtal.
Om hunden skadar någon i samband med träning ex eller ballar ur på nått sätt eller annat så friskriver vi oss från allt sånt.
Det är alltid med ett vist illamående man skickar iväg en hund för skyddsträning och tester med okända personer. Man bara hoppas att man gjort ett klokt val i personen.

 

[dobbis]

Jag kan tyvärr inte hitta någon sådan händelse från den beskrivningen, men tills vidare så håller jag helt enkelt fast vid att det är solklart att det är den med ansvaret för hunden som också har det strikta ansvaret för vad hunden gör för skada. Hundägare, hundvakt, whatever, har man hunden har man ansvaret.

Jag skulle möjligen kunna tänka mig en situation där hundvakten sedan kan kräva ersättning av ägaren, om... säg att hunden hade en historia av att vara gudasnäll mot allt och alla, ha perfekt inkallning och noll bytesdrift - förutom långhåriga taxar, som den haft ihjäl tre stycken av. Och ägaren har bara berättat den första biten för hundvakten. Om hunden så skulle få syn på en långhårig tax och biter ihjäl den, så antar jag att det skulle finnas en möjlighet att hundvakten kan rikta krav mot ägaren att ersätta det hundvakten fått betala pga strikta ansvaret.

Vad gäller jämten som attackerade er så är det ju en helt annan - beklaglig - situation. Där är ju dels svårigheten att man inte kan visa vem som hade ansvaret för hunden, och om jag inte missminner mig (men det är det fullt möjligt att jag gör?) att ni inte heller drev saken vidare? Rimligen (och nu spekulerar jag igen) är ägaren ytterst ansvarig om hen inte kan/vill fiska fram information om vem som skulle råkat ha tagit över ansvaret då istället.

Att skriva avtal om att den som tar över ansvaret för hunden också tar över allt annat ansvar (jag vet inte riktigt vad du menar med fullt ägaransvar?) verkar rätt okontroversiellt. Jag trodde du menade avtal åt andra hållet (hunden byter händer men ansvaret stannar kvar), vilket jag tror är svårare.

Det fallet stod i varenda kvällstidning

 

[Monstermom]

Det fallet stod i varenda kvällstidning

OK, men då kanske du kan hitta en länk åt mig, eller beskriva så det går att hitta det med google? För jag känner inte igen det och googling på hund som rivit rådjur ger många träffar men ingen av dem stämmer med den här beskrivningen. Kanske är det jättevälkänt, kanske vet alla andra precis alla detaljer om det, men jag har faktiskt inte den blekaste aning.

 

[YlvaG]

http://www.expressen.se/gt/kvinnan-sag-en-hund-bita-ihjal-ett-radjur/

Antar att det är den här?

Edit: sorry för länkning till kvällstidning.

 

[Monstermom]

http://www.expressen.se/gt/kvinnan-sag-en-hund-bita-ihjal-ett-radjur/

Antar att det är den här?

Edit: sorry för länkning till kvällstidning.

Tack så mycket!

 

[Monstermom]

Jag måste tyvärr fortsätta fråga, jag hittar ingen vidare information om att "ägaren åkte på det"? Varifrån kommer den informationen? Det enda jag hittar (jag har datumsökt de större tidningarna på "rådjur" efter datumet då det här hände, plus Lerums tidning, utan att hitta något - annat än att någon lerumsbo vill att man ska DNA-topsa alla hundar så man kan kolla vem det är som skiter vid brevlådan! ) är det första uttalandet från en polis att det är möjligt att ansvarsfrågan inte är helt självklar, eftersom hundrastaren var anlitad av ägaren. (Oklart varför.)

 

[Raderad medlem 94602]

Jag måste tyvärr fortsätta fråga, jag hittar ingen vidare information om att "ägaren åkte på det"? Varifrån kommer den informationen? Det enda jag hittar (jag har datumsökt de större tidningarna på "rådjur" efter datumet då det här hände, plus Lerums tidning, utan att hitta något - annat än att någon lerumsbo vill att man ska DNA-topsa alla hundar så man kan kolla vem det är som skiter vid brevlådan! ) är det första uttalandet från en polis att det är möjligt att ansvarsfrågan inte är helt självklar, eftersom hundrastaren var anlitad av ägaren. (Oklart varför.)

Den informationen länkades i en diskussionsgrupp (Schäfer) på fb. Länken var från en kort notis från nån tidning. La aldrig vilken på minnet.

Den Lerumsbon verkar btw rätt störd

 

[Monstermom]

Den informationen länkades i en diskussionsgrupp (Schäfer) på fb. Länken var från en kort notis från nån tidning. La aldrig vilken på minnet.

Den Lerumsbon verkar btw rätt störd

OK, det här blir för anekdotiskt för mig. Jag tycker lagparagrafen är rätt tydlig, så jag står fast vid att med hunden följer ansvaret tills vidare.

(Och ja, jag hoppas hen betalar massor i skatt om det är dit hen tycker pengar ska gå! )

 

[escodobe]

OK, det här blir för anekdotiskt för mig. Jag tycker lagparagrafen är rätt tydlig, så jag står fast vid att med hunden följer ansvaret tills vidare.

(Och ja, jag hoppas hen betalar massor i skatt om det är dit hen tycker pengar ska gå! )

En väns Pappa tyckte synd om en grannes hund, ägaren missbrukade, så han gick ut med hunden. Hunden bet av någon orsak ett barn och vännens pappa åkte på det eftersom han var den som rastade hunden.
Jättetrist händelse för alla inblandade.

 

[Monstermom]

En väns Pappa tyckte synd om en grannes hund, ägaren missbrukade, så han gick ut med hunden. Hunden bet av någon orsak ett barn och vännens pappa åkte på det eftersom han var den som rastade hunden.
Jättetrist händelse för alla inblandade.

Verkligen!

 

[Gnist]

Okej! Vet vad fodervärd betyder och menas! Håller på med hästar så skillnaden kan inte vara stor.

Jo, skillnaden är stor och jag som uppfödare skulle aldrig placera ut ett lovande ämne till någon som inte vet vad det innebär.

Okunnig ägare + okunnig lånare = recept för katastrof.

 

[Gnist]

Men du köper ju hunden när du är fodervärd. De drar av lite på priset bara. Så hur har du råd att köpa foderhund?

Fast nej.

Fodervärd betalar inte ett öre för valpen och uppfödaren har rätt till 2 kullar på tik innan 5 års ålder.
Såld med bibehållen avelsrätt, så betalar köparen halva valppriset och uppfödaren har rätt till en valpkull på tik innan 5 års ålder.

Samma gäller för hanhundar, men där är fler parningar än på tik, där det aldrig är fler än 2.