Flytta?

[parellikusken]

Det här blev en oerhört jobbig ögonöppnare för mig för några år sen när jag var djupt nere i skiten, att jag hela mitt liv byggt min självkänsla på prestation. När prestationer (i mina ögon) uteblev klev jag djupare ner i depressionen.

När så min psykolog visade på papper (hon var glad i att rita ) denna felaktiga korrelation, först då kunde jag börja se glädjen i att bara göra, utan prestation. Jag grät resten av dagen efter det samtalet (över mitt dittills sjuka liv i strävan efter att jämt prestera) men vilken livsboja jag blev frisläppt ifrån efter det! Med massor av mentalt jobb för att vända tankemönstret förstås men då förstod jag äntligen vad jag skulle göra.

Som du också noterat har även jag dragit liknelser kring TS tankemönster till mitt eget om att bygga självkänsla på prestationer.

Känner igen det helt!
Allt i mitt liv innan, bortsett från hästen, handlade om att vara duktig och prestera. Hade tusen projekt igång samtidigt och ville att alla skulle se mig som duktig.
Det gick dock till sin spets, så kraschade efter jag tagit examen.
Det gick dock lätt att släppa eftersom det blev så illa för mig att prestation blev ett ord jag inte kunde längre typ.
Nu är jag förhoppningsvis ute ur det värsta slukhålet, med insikten om att jag inte klarar av prestation.

 

[Kirre]

Jag ser mig själv tusen gånger förstärkt. Jag har fått släppa väldigt mycket av den där prestation hetsen och mår så mycket bättre av det.

Samma här. Jag har också lagt in orden "Perfect is boring, excellent is good enough" vilket hjälper mig mycket. Perfekt kommer något aldrig bli och strävar man efter det kommer man aldrig att vara nöjd vilket är sjukt deprimerande.

 

[Wille]

Om du ser livet så så förstår jag mycket av dina problem. Det gör ju att du inte kan hämta krafter från en promenad i vårsolen där du lyssnar på fåglarna eller bara sitta och titta på en vacker vy osv. Har du tagit upp det här med din terapeut? Att ha en sådan prestationshets som du visar på inom alla områden lägger en oerhört stor börda på dig. För dig verkar det inte finnas "good enought" utan allt måste alltid vara helt perfekt. Jag ser mig själv som att jag har kontrollbehov och gärna fungerar som mental bläckfisk men jag blir utmattad bara av att läsa hur du beskriver din vardag med minutiös kontroll av minimala saker

Jag går promenader när jag orkar. Den här veckan blev veckans första promenad idag. Jag går för att bränna kalorier och för att jag ska bli trött och undvika att få ångest. Men så njutningsfullt är det inte. Det är mest jobbigt. Jag blir svettig och måste duscha efteråt vilket också är jobbigt.

Men jag håller inte med om jag inte skulle vara nöjd med "good enough". Jag har inte minutiös kontroll.

 

[Enya]

Jag går promenader när jag orkar. Den här veckan blev veckans första promenad idag. Jag går för att bränna kalorier och för att jag ska bli trött och undvika att få ångest. Men så njutningsfullt är det inte. Det är mest jobbigt. Jag blir svettig och måste duscha efteråt vilket också är jobbigt.

Men jag håller inte med om jag inte skulle vara nöjd med "good enough". Jag har inte minutiös kontroll.

Men då går du inte promenader för promenadernas skull. Då går du för andra anledningar igen. Inte för att ta igen dig, eller för att kunna varva ner elelr ta det lugnt. Utan för att prestera.

 

[Wille]

Men då går du inte promenader för promenadernas skull. Då går du för andra anledningar igen. Inte för att ta igen dig, eller för att kunna varva ner elelr ta det lugnt. Utan för att prestera.

Promenader är inte avkoppling för mig. Jag varvar inte ner. Promenader är jobbiga och jag ser hela tiden fram emot att få det överstökat.

 

[escodobe]

Men utan det så är typ allt rätt meningslöst. Varför orka engagera sig när det ändå inte ger något?

För att det är roligt? Saker kan ju vara roligt utan att man måste "prestera". Jag har börjat grotta lite förra året. Det är bara kul att åka och titta i grottor, inget att tävla i direkt. Bara kul att åka till nya ställen

 

[Wille]

För att det är roligt? Saker kan ju vara roligt utan att man måste "prestera". Jag har börjat grotta lite förra året. Det är bara kul att åka och titta i grottor, inget att tävla i direkt. Bara kul att åka till nya ställen

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

 

[escodobe]

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

Jag tror att ditt problem ligger mycket i det här.
Jag hoppar att du vågar prova alla möjliga saker tills du hittar något du tycker om att göra.
Det måste ju finnas någonting, någonstans som du skulle tycka om det göra.
Oavsett om det är att nörda ner sig i avancerad chiliodling, datorspel, fallskärmshoppning, virka, smink eller att dansa burlesk

 

[tuaphua]

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

Kan det vara så att fler saker skulle kunna bli kul/intressant/njutningsfullt eller iaf mindre jobbigt och tråkigt om du slutade tänka så mkt i form av prestation och att visa vad du kan?

För mig blev mycket betydligt skojigare eller mindre tufft när jag började kunna släppa prestationskraven.

 

[escodobe]

Men du reser ju lite i Sverige och tältar i skogen? Är de mysigt med brasa, dricka morgonte i sovsäcken och kissa bakom en buske i månskenet?

 

[Nahar]

Men utan det så är typ allt rätt meningslöst. Varför orka engagera sig när det ändå inte ger något?

Nej, allt är inte meningslöst utan krav på att prestera, snarare tvärt om. Att prestera endast för prestationens skull, för att nå ett förutbestämt "mål", är meningslöst. Mål i sig kommer aldrig att ge dig tillfredställelse, för när du uppnår det ena står nästa uppförsbacke framför dig. Det gäller istället att tänka i riktning.

Gå tillbaka till den där barnsliga frågan; varför? Varför är det just hästar, trädgård, att hjälpa andra, som du vill göra (enligt vad du skrivit i tråden då)? Egentligen tror jag inte att du dras till dessa saker för att prestera eller uppnå mål, utan för att det finns något i dem som känns meningsfullt för dig. Kanske är det meningsfullt att finnas där för andra, meningsfullt att bilda en relation till ett djur eller en trädgård (som ju också är något levande).

Det blir så vanskligt med prestation, för som barn lär vi oss att när vi gör något bra får vi beröm; men som vuxna är det ingen som berömmer oss. Ingen bryr sig egentligen vad vi gör med våra liv, och det kan låta hemskt att höra, men det är också en befrielse: Du skapar din egen mening. Låter kanske flummigt, men om vi återvänder till ordet riktning:

Om du identifierar något du värderar i livet, till exempel trädgård. Vad är det i trädgården du gillar? Att skapa ordning? Att hjälpa saker växa? Att sitta med en kopp te och kolla på när humlorna surrar? Oavsett vad det är (och du kanske inte vet exakt vad det är än, eftersom du varit så fokuserad på att prestera trädgård istället för att värdera trädgård) så kommer aldrig någon annan människa att berömma eller belöna dig för det. Belöningen kommer istället för att du gör något i enlighet med din värdering, i rätt riktning, så att du belönar dig själv genom själva handlingen. Och vad är handlingen? Jo, handlingen är allt som för dig i den riktningen. Inte i riktning mot målet, utan i riktning mot din värdering. Det kan vara något så enkelt som att du tänker 'jag vill ha kvar min trädgård'. En tanke är också ett steg i rätt riktning, och det är det som är så himla skönt med att släppa kravet på prestation: helt plötsligt är något så enkelt som en tanke i linje med din värdering något som du kan belöna dig själv för.

Det kanske låter flummigt, förvirrande, oförståeligt, men faktum är att detta perspektivskifte är kliniskt bevisat som effektivt mot depression. Många behöver dock mer stöd än någon främling på ett forum som snackar om riktningar och värderingar. Själv behövde jag en 7 veckors kurs med två psykologer! Det bra är dock att den kursen finns i förenklad form i en helt gratis app. Nu låter det som att jag är här bara för att göra reklam för någon jäkla app, men nej, jag gick kursen innan den fanns gratis i en app, och oavsett om du vill ta appkursen eller inte så rekommenderar jag verkligen att ta upp det här med riktning och värderingar med din psykolog. Jag tror verkligen att det kan hjälpa dig att komma underfund med hur du vill leva ditt liv.

Ingen kommer att belöna dig för dina prestationer. Inga mål kommer någonsin vara värda det lidande du utsätter dig själv för genom att pressa dig så hårt. Du har kraft, och att du ens startade denna tråden är ett tecken på att du har viljan att må bättre. Och i den viljan någonstans så ligger just de här sakerna och gömmer sig: dina värderingar, vad som är viktigt för dig i livet, vad som egentligen känns meningsfullt oavsett om du uppnår mål eller presterar inför andra. Jag hoppas verkligen att du finner det

 

[escodobe]

Nej, allt är inte meningslöst utan krav på att prestera, snarare tvärt om. Att prestera endast för prestationens skull, för att nå ett förutbestämt "mål", är meningslöst. Mål i sig kommer aldrig att ge dig tillfredställelse, för när du uppnår det ena står nästa uppförsbacke framför dig. Det gäller istället att tänka i riktning.

Gå tillbaka till den där barnsliga frågan; varför? Varför är det just hästar, trädgård, att hjälpa andra, som du vill göra (enligt vad du skrivit i tråden då)? Egentligen tror jag inte att du dras till dessa saker för att prestera eller uppnå mål, utan för att det finns något i dem som känns meningsfullt för dig. Kanske är det meningsfullt att finnas där för andra, meningsfullt att bilda en relation till ett djur eller en trädgård (som ju också är något levande).

Det blir så vanskligt med prestation, för som barn lär vi oss att när vi gör något bra får vi beröm; men som vuxna är det ingen som berömmer oss. Ingen bryr sig egentligen vad vi gör med våra liv, och det kan låta hemskt att höra, men det är också en befrielse: Du skapar din egen mening. Låter kanske flummigt, men om vi återvänder till ordet riktning:

Om du identifierar något du värderar i livet, till exempel trädgård. Vad är det i trädgården du gillar? Att skapa ordning? Att hjälpa saker växa? Att sitta med en kopp te och kolla på när humlorna surrar? Oavsett vad det är (och du kanske inte vet exakt vad det är än, eftersom du varit så fokuserad på att prestera trädgård istället för att värdera trädgård) så kommer aldrig någon annan människa att berömma eller belöna dig för det. Belöningen kommer istället för att du gör något i enlighet med din värdering, i rätt riktning, så att du belönar dig själv genom själva handlingen. Och vad är handlingen? Jo, handlingen är allt som för dig i den riktningen. Inte i riktning mot målet, utan i riktning mot din värdering. Det kan vara något så enkelt som att du tänker 'jag vill ha kvar min trädgård'. En tanke är också ett steg i rätt riktning, och det är det som är så himla skönt med att släppa kravet på prestation: helt plötsligt är något så enkelt som en tanke i linje med din värdering något som du kan belöna dig själv för.

Det kanske låter flummigt, förvirrande, oförståeligt, men faktum är att detta perspektivskifte är kliniskt bevisat som effektivt mot depression. Många behöver dock mer stöd än någon främling på ett forum som snackar om riktningar och värderingar. Själv behövde jag en 7 veckors kurs med två psykologer! Det bra är dock att den kursen finns i förenklad form i en helt gratis app. Nu låter det som att jag är här bara för att göra reklam för någon jäkla app, men nej, jag gick kursen innan den fanns gratis i en app, och oavsett om du vill ta appkursen eller inte så rekommenderar jag verkligen att ta upp det här med riktning och värderingar med din psykolog. Jag tror verkligen att det kan hjälpa dig att komma underfund med hur du vill leva ditt liv.

Ingen kommer att belöna dig för dina prestationer. Inga mål kommer någonsin vara värda det lidande du utsätter dig själv för genom att pressa dig så hårt. Du har kraft, och att du ens startade denna tråden är ett tecken på att du har viljan att må bättre. Och i den viljan någonstans så ligger just de här sakerna och gömmer sig: dina värderingar, vad som är viktigt för dig i livet, vad som egentligen känns meningsfullt oavsett om du uppnår mål eller presterar inför andra. Jag hoppas verkligen att du finner det

 

[Inte_Ung]

Nej, allt är inte meningslöst utan krav på att prestera, snarare tvärt om. Att prestera endast för prestationens skull, för att nå ett förutbestämt "mål", är meningslöst. Mål i sig kommer aldrig att ge dig tillfredställelse, för när du uppnår det ena står nästa uppförsbacke framför dig. Det gäller istället att tänka i riktning.

Gå tillbaka till den där barnsliga frågan; varför? Varför är det just hästar, trädgård, att hjälpa andra, som du vill göra (enligt vad du skrivit i tråden då)? Egentligen tror jag inte att du dras till dessa saker för att prestera eller uppnå mål, utan för att det finns något i dem som känns meningsfullt för dig. Kanske är det meningsfullt att finnas där för andra, meningsfullt att bilda en relation till ett djur eller en trädgård (som ju också är något levande).

Det blir så vanskligt med prestation, för som barn lär vi oss att när vi gör något bra får vi beröm; men som vuxna är det ingen som berömmer oss. Ingen bryr sig egentligen vad vi gör med våra liv, och det kan låta hemskt att höra, men det är också en befrielse: Du skapar din egen mening. Låter kanske flummigt, men om vi återvänder till ordet riktning:

Om du identifierar något du värderar i livet, till exempel trädgård. Vad är det i trädgården du gillar? Att skapa ordning? Att hjälpa saker växa? Att sitta med en kopp te och kolla på när humlorna surrar? Oavsett vad det är (och du kanske inte vet exakt vad det är än, eftersom du varit så fokuserad på att prestera trädgård istället för att värdera trädgård) så kommer aldrig någon annan människa att berömma eller belöna dig för det. Belöningen kommer istället för att du gör något i enlighet med din värdering, i rätt riktning, så att du belönar dig själv genom själva handlingen. Och vad är handlingen? Jo, handlingen är allt som för dig i den riktningen. Inte i riktning mot målet, utan i riktning mot din värdering. Det kan vara något så enkelt som att du tänker 'jag vill ha kvar min trädgård'. En tanke är också ett steg i rätt riktning, och det är det som är så himla skönt med att släppa kravet på prestation: helt plötsligt är något så enkelt som en tanke i linje med din värdering något som du kan belöna dig själv för.

Det kanske låter flummigt, förvirrande, oförståeligt, men faktum är att detta perspektivskifte är kliniskt bevisat som effektivt mot depression. Många behöver dock mer stöd än någon främling på ett forum som snackar om riktningar och värderingar. Själv behövde jag en 7 veckors kurs med två psykologer! Det bra är dock att den kursen finns i förenklad form i en helt gratis app. Nu låter det som att jag är här bara för att göra reklam för någon jäkla app, men nej, jag gick kursen innan den fanns gratis i en app, och oavsett om du vill ta appkursen eller inte så rekommenderar jag verkligen att ta upp det här med riktning och värderingar med din psykolog. Jag tror verkligen att det kan hjälpa dig att komma underfund med hur du vill leva ditt liv.

Ingen kommer att belöna dig för dina prestationer. Inga mål kommer någonsin vara värda det lidande du utsätter dig själv för genom att pressa dig så hårt. Du har kraft, och att du ens startade denna tråden är ett tecken på att du har viljan att må bättre. Och i den viljan någonstans så ligger just de här sakerna och gömmer sig: dina värderingar, vad som är viktigt för dig i livet, vad som egentligen känns meningsfullt oavsett om du uppnår mål eller presterar inför andra. Jag hoppas verkligen att du finner det

Det här är banne mig något av det bästa som jag har läst!

 

[Inte_Ung]

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

Ta upp just det med din psykolog.
Det är nämligen ett stort problem om man vill må bra.
Läs @Nahar s inlägg.
Förklaringen finns fantastiskt bra beskriven där.

 

[Shaggy]

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

Och här tror jag grunden till dina problem ligger. Det är ytterst få förunnat (om man ser saken från det hållet) att kunna vara bäst i något och att hela tiden och att kunna prestera på topp jämt, det finns trots allt över 7 miljarder människor på den här planeten. Det enda vi kan vara bäst på är att vara oss själva och det är good enought.
Karin Boye hade en stor poäng med den här raden
"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd"
Du måste lära dig att se glädjeämnena i livet. Glädjen i den fina blomman som blommar idag, glädjen i den tomma diskbänken (oavsett om bordet ser ut som kriget), glädjen i solen som skiner in på golvet genom fönstret osv. Visst ska man känna glädje över den färdiga pergolan också men den glädjen får inte bli den enda typen av glädje i livet. Livet mening byggs upp av de små små händelserna inte av jätteprojekten.
Snälla för din egen skull ta upp det här med din psykolog så att du kan få hjälp att finna verktyg för att få njuta av livet så som du är värd att få göra
(Usch känner inte att jag förklarar det här bra)

 

[Lovisaleonora]

Nej, allt är inte meningslöst utan krav på att prestera, snarare tvärt om. Att prestera endast för prestationens skull, för att nå ett förutbestämt "mål", är meningslöst. Mål i sig kommer aldrig att ge dig tillfredställelse, för när du uppnår det ena står nästa uppförsbacke framför dig. Det gäller istället att tänka i riktning.

Gå tillbaka till den där barnsliga frågan; varför? Varför är det just hästar, trädgård, att hjälpa andra, som du vill göra (enligt vad du skrivit i tråden då)? Egentligen tror jag inte att du dras till dessa saker för att prestera eller uppnå mål, utan för att det finns något i dem som känns meningsfullt för dig. Kanske är det meningsfullt att finnas där för andra, meningsfullt att bilda en relation till ett djur eller en trädgård (som ju också är något levande).

Det blir så vanskligt med prestation, för som barn lär vi oss att när vi gör något bra får vi beröm; men som vuxna är det ingen som berömmer oss. Ingen bryr sig egentligen vad vi gör med våra liv, och det kan låta hemskt att höra, men det är också en befrielse: Du skapar din egen mening. Låter kanske flummigt, men om vi återvänder till ordet riktning:

Om du identifierar något du värderar i livet, till exempel trädgård. Vad är det i trädgården du gillar? Att skapa ordning? Att hjälpa saker växa? Att sitta med en kopp te och kolla på när humlorna surrar? Oavsett vad det är (och du kanske inte vet exakt vad det är än, eftersom du varit så fokuserad på att prestera trädgård istället för att värdera trädgård) så kommer aldrig någon annan människa att berömma eller belöna dig för det. Belöningen kommer istället för att du gör något i enlighet med din värdering, i rätt riktning, så att du belönar dig själv genom själva handlingen. Och vad är handlingen? Jo, handlingen är allt som för dig i den riktningen. Inte i riktning mot målet, utan i riktning mot din värdering. Det kan vara något så enkelt som att du tänker 'jag vill ha kvar min trädgård'. En tanke är också ett steg i rätt riktning, och det är det som är så himla skönt med att släppa kravet på prestation: helt plötsligt är något så enkelt som en tanke i linje med din värdering något som du kan belöna dig själv för.

Det kanske låter flummigt, förvirrande, oförståeligt, men faktum är att detta perspektivskifte är kliniskt bevisat som effektivt mot depression. Många behöver dock mer stöd än någon främling på ett forum som snackar om riktningar och värderingar. Själv behövde jag en 7 veckors kurs med två psykologer! Det bra är dock att den kursen finns i förenklad form i en helt gratis app. Nu låter det som att jag är här bara för att göra reklam för någon jäkla app, men nej, jag gick kursen innan den fanns gratis i en app, och oavsett om du vill ta appkursen eller inte så rekommenderar jag verkligen att ta upp det här med riktning och värderingar med din psykolog. Jag tror verkligen att det kan hjälpa dig att komma underfund med hur du vill leva ditt liv.

Ingen kommer att belöna dig för dina prestationer. Inga mål kommer någonsin vara värda det lidande du utsätter dig själv för genom att pressa dig så hårt. Du har kraft, och att du ens startade denna tråden är ett tecken på att du har viljan att må bättre. Och i den viljan någonstans så ligger just de här sakerna och gömmer sig: dina värderingar, vad som är viktigt för dig i livet, vad som egentligen känns meningsfullt oavsett om du uppnår mål eller presterar inför andra. Jag hoppas verkligen att du finner det

Tror det är svårt att skriva ett så "på-pricken"-inlägg utan att ha varit igenom det själv och kommit ut hel på andra sidan. Ett viktigt och enormt bra inlägg.

Jag tror vi alla har nytta av att bära med oss budskapet.

 

[Sleepy]

@Wille Kanske du skulle fundera på hur din självkänsla ser ut och varför den ser ut så och hur det påverkar dig. Något att ta upp med din psykolog. Finns mycket att läsa tex här:

https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla-sjalvfortroende-och-sjalvbild/

https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/sjalvkansla

 

[Enya]

Promenader är inte avkoppling för mig. Jag varvar inte ner. Promenader är jobbiga och jag ser hela tiden fram emot att få det överstökat.

Jag kan förstå det. Ärligt alltså! Jag gillar promenader- när jag går med hunden. Då finns inga krav, inga mål, inga måsten. Han bestämmer oftast tempo, vi stannar titt som tätt för att han ska läsa nyheterna på nån buske, grästuva eller träd, går vi i skogen väljer han stig oftast osv. Men att gå på promenader får att man ska gå ut och gå har jag aldrig gillat. Därför gör jag inte det heller.

 

[Enya]

Det finns inget som är så roligt att jag kan tänka mig att hålla på med det bara för den sakens skull.

Du ser inte skogen för alla träd eftersom du är så inriktad på mål och att prestera. Det finns så mycket man gör för att det är roligt och inte för att det finns något annat mål med det. Detta är kanske något du kan ta tag i med din psykolog. Jag vet inte hur du hade det som barn, men barn gör saker för att det är roligt, den känslan finns där inom dig någonstans. Borde ju gå att rota fram igen, hoppas jag.

 

[Mabuse]

Jag går promenader när jag orkar. Den här veckan blev veckans första promenad idag. Jag går för att bränna kalorier och för att jag ska bli trött och undvika att få ångest. Men så njutningsfullt är det inte. Det är mest jobbigt. Jag blir svettig och måste duscha efteråt vilket också är jobbigt.

Men jag håller inte med om jag inte skulle vara nöjd med "good enough". Jag har inte minutiös kontroll.

Inte minutiös kontroll kanske, men att allting måste vara så som du tänkt dig. Om det inte går eller känns för jobbigt så låser det sig. Snarare än att improvisera eller laga efter läge.

Däremot förstår jag fullt glädjen i att prestera. Jag ser inte det som så negativt som många andra i tråden. Men man kan ju se prestation i små saker? Idag är jag t ex glad över att en krukväxt som stått stilla länge verkar ha fått ett nytt blad, och alltså vara på tillväxt. Det är ju roligt, i det lilla. Eller att en botanisk krokus jag trodde försvunnit faktiskt återkom och blommade i trädgården, det var kul. Såna prestationer i det lilla är roligt. Inte för att någon annan blir imponerad, utan för att jag blir lite nöjd över att det händer.