Om medicinen inte funkar kanske du behöver byta. Du behöver inte gå in närmare på orsaker, delge oss bara det du tycker känns ok. Jag försöker bara skapa en bild av din situation. 🧡
Det blev inte tal om byte av medicin ens när jag låg inlagd.
 
Jag kände mig usel den gången grannen ringde mig mitt i natten för hon hade en ångestattack och jag inte hörde att hon ringde för jag hade Stör ej på telefonen. Efter det ställde jag om min telefon så hon skulle kunna ringa när som helst.
Men det är ju toppen. Då kan ni ha varandra som stöd, om det funkar bra.

Personligen sover jag ALLTID med ljudet på mobilen av. Allt annat stressar mig och gör att jag sover ännu sämre.
 
Men det är ju toppen. Då kan ni ha varandra som stöd, om det funkar bra.

Personligen sover jag ALLTID med ljudet på mobilen av. Allt annat stressar mig och gör att jag sover ännu sämre.
Hon skällde tyvärr ut mig för ett år sedan. Jag hade haft en ångestattack och var fortfarande skör, men behövde ta mig till Ica för att hämta en matkasse jag beställt. Så jag frågade om jag kunde få sällskap. Tydligen hade jag bett om hjälp för ofta så hon var jättearg på mig. Vi har inte pratat med varandra sedan dess.

Så jag kan väl konstatera att jag är beredd att ge andra mer hjälp än jag själv kan få.
 
Hon skällde tyvärr ut mig för ett år sedan. Jag hade haft en ångestattack och var fortfarande skör, men behövde ta mig till Ica för att hämta en matkasse jag beställt. Så jag frågade om jag kunde få sällskap. Tydligen hade jag bett om hjälp för ofta så hon var jättearg på mig. Vi har inte pratat med varandra sedan dess.

Så jag kan väl konstatera att jag är beredd att ge andra mer hjälp än jag själv kan få.
Fast alla andra är inte alltid rationella och kapabla till vad som helst, precis som du själv
. Du berättade väl nyss att grannen också hade episoder av psykisk ohälsa? Även om det är bra att ni kunde stötta varandra en tid, blir det svårt att räkna med den typen av stöd av någon annan som är sjuk. Hon kanske inte orkade alls just då.

Att vara beredd att ge hjälp är inte samma sak som att vara kapabel och ha möjlighet till det i varje stund. Om man är i behov av mycket hjälp så finns det system där vi hjälper varandra på andra sätt, där inte enskilda närboende individers kapacitet just då bestämmer om man får hjälp eller inte.
 
Problemet är ju inte att hitta vad som är kul. Medan hon är sjuk kommer inget i hela världen att kännas rätt, kul, bra. Hon måste börja må bättre, och då kommer automatiskt trädgården igen att vara rolig och givande.
Det är bra för tillfrisknande att göra sådant som man vet att man tyckte var roligt.
Men det är dåligt om det känns som en belastning.
Något som kan stå och vänta utan att bli dåligt under tiden är nog bättre än just en trädgård.
Något som inte känns krävande.
 
Fast alla andra är inte alltid rationella och kapabla till vad som helst, precis som du själv
. Du berättade väl nyss att grannen också hade episoder av psykisk ohälsa? Även om det är bra att ni kunde stötta varandra en tid, blir det svårt att räkna med den typen av stöd av någon annan som är sjuk. Hon kanske inte orkade alls just då.

Att vara beredd att ge hjälp är inte samma sak som att vara kapabel och ha möjlighet till det i varje stund. Om man är i behov av mycket hjälp så finns det system där vi hjälper varandra på andra sätt, där inte enskilda närboende individers kapacitet just då bestämmer om man får hjälp eller inte.
Även om hon inte orkade så var jag inte värd en utskällning. Hon hade kunnat sköta det på annat bättre sätt.

Men ja, jag är hänvisad till akuten en timme bort om jag får ångest. Medicinen jag fått fungerar dåligt men jag får ingen annan.
 
Det är bra för tillfrisknande att göra sådant som man vet att man tyckte var roligt.
Men det är dåligt om det känns som en belastning.
Något som kan stå och vänta utan att bli dåligt under tiden är nog bättre än just en trädgård.
Något som inte känns krävande.
Jag vet att det är så. Därför känns det extra sorgligt att jag blivit tvungen att ge upp ridningen. Det var min enda ljuspunkt. När jag red så levde jag för en stund. Nu existerar jag bara.
 
Hon skällde tyvärr ut mig för ett år sedan. Jag hade haft en ångestattack och var fortfarande skör, men behövde ta mig till Ica för att hämta en matkasse jag beställt. Så jag frågade om jag kunde få sällskap. Tydligen hade jag bett om hjälp för ofta så hon var jättearg på mig. Vi har inte pratat med varandra sedan dess.

Så jag kan väl konstatera att jag är beredd att ge andra mer hjälp än jag själv kan få.
Mänskliga relationer kan se ut på många sätt. Ibland blir det utbrott som betyder något. Andra gånger är det bara något som just då rann över. Ingen är perfekt.

Om du vill ha kontakt med grannen så sträck ut en hand. Det är inte bra att ha agg grannar emellan. På landet behöver man varann.

Barn och syskon råkar i luven på varann så strån och stickor ryker. Efter ett tag är man vänner igen. Mänskliga relationer ser ut så, även om vuxenlivets konfrontationer blir lite mildare.
Man väljer själv. Fortsätta vara avog eller samsas. Vara långsint eller inte.
 
Jag vet att det är så. Därför känns det extra sorgligt att jag blivit tvungen att ge upp ridningen. Det var min enda ljuspunkt. När jag red så levde jag för en stund. Nu existerar jag bara.
Kan du hitta något som du kan bli bra på som inte kräver skötsel?
Både hästar och trädgård kräver ju skötsel och du verkar bli stressad av det kravet på dig.
Modeller verkar mycket bättre på det viset.
De kan stå utan skötsel mellan gångerna.
Du kan pyssla så mycket eller litet som du orkar och det går framåt ändå.
 
Även om hon inte orkade så var jag inte värd en utskällning. Hon hade kunnat sköta det på annat bättre sätt.

Men ja, jag är hänvisad till akuten en timme bort om jag får ångest. Medicinen jag fått fungerar dåligt men jag får ingen annan.
Akuten är väl iofs inte till för att åka till när man får ångest. Och medicin mot ångest är i längden skit.
Jag har ätit en jäkla massa starka benso mot ångest under långa perioder, visst hjälpte det mot ångest, men jag blev bara sämre av det.

Gäller att lära sig leva med sin ångest och hitta sätt att hantera den på tillsammans med vården.
 
Mänskliga relationer kan se ut på många sätt. Ibland blir det utbrott som betyder något. Andra gånger är det bara något som just då rann över. Ingen är perfekt.

Om du vill ha kontakt med grannen så sträck ut en hand. Det är inte bra att ha agg grannar emellan. På landet behöver man varann.

Barn och syskon råkar i luven på varann så strån och stickor ryker. Efter ett tag är man vänner igen. Mänskliga relationer ser ut så, även om vuxenlivets konfrontationer blir lite mildare.
Man väljer själv. Fortsätta vara avog eller samsas. Vara långsint eller inte.
Jag hyser inget agg mot grannen. Men hon vill inte ha med mig att göra. Mina syskon vill inte heller ha med mig att göra. Den ena har sagt det. Den andra svarar inte på mina kontaktförsök.

När folk så tydligt vänder mig ryggen så blir jag mer och mer övertygad att jag inte är värd något.
Kan du hitta något som du kan bli bra på som inte kräver skötsel?
Både hästar och trädgård kräver ju skötsel och du verkar bli stressad av det kravet på dig.
Modeller verkar mycket bättre på det viset.
De kan stå utan skötsel mellan gångerna.
Du kan pyssla så mycket eller litet som du orkar och det går framåt ändå.
Hästar lyfter mitt humör.

Jag tror att jag nog inte har tillräckligt med intresse för modeller. Jag har ju också gett upp all annan form av pyssel för att jag tappat intresset.
 
Akuten är väl iofs inte till för att åka till när man får ångest. Och medicin mot ångest är i längden skit.
Jag har ätit en jäkla massa starka benso mot ångest under långa perioder, visst hjälpte det mot ångest, men jag blev bara sämre av det.

Gäller att lära sig leva med sin ångest och hitta sätt att hantera den på tillsammans med vården.
Jag tänker inte sitta och uthärda ångesten om den slår till med kraft. Då får akuten ge mig något mer effektivt än vad jag själv har att tillgå. Det är den lösningen jag kommit fram till.

Men jag har en timmes resa till akuten så dit åker jag ju ändå inte lättvindigt.
 
Jag tänker inte sitta och uthärda ångesten om den slår till med kraft. Då får akuten ge mig något mer effektivt än vad jag själv har att tillgå. Det är den lösningen jag kommit fram till.
Fast det är ju ingen lösning på problemet att åka till akuten och få ångestdämpande. Visst ger det lindring för stunden, men i ett längre perspektiv är det ohållbart.
 
Fast det är ju ingen lösning på problemet att åka till akuten och få ångestdämpande. Visst ger det lindring för stunden, men i ett längre perspektiv är det ohållbart.
Jag har fått härda ut så många ångestattacker helt ensam att jag inte tänker fortsätta med det.
 
Jag har fått härda ut så många ångestattacker helt ensam att jag inte tänker fortsätta med det.
Just därför måste du hitta en strategi för att hantera ångesten, både när den kommer och för att du inte ska ha lika mycket ångest.
Ångest är en del av livet för alla, men för vissa är den starkare och mer svårhanterlig. Men det är inte farligt att ha ångest.
 
Men de kostar massor att ha och det är otroligt mycket arbete med dem.
Det är verkligen något som är ett krav.
Du verkar ju inte må så bra av att känna krav.
Man kan rida utan att äga häst. Antingen som medryttare eller elev på ridskola.

Jag vet att det är mycket jobb att ha häst. Jag hade 2 på foder för många år sedan.
 
Just därför måste du hitta en strategi för att hantera ångesten, både när den kommer och för att du inte ska ha lika mycket ångest.
Ångest är en del av livet för alla, men för vissa är den starkare och mer svårhanterlig. Men det är inte farligt att ha ångest.
Det finns inga strategier som fungerar på mina ångestattacker. Jag har provat allt.
 
Man kan rida utan att äga häst. Antingen som medryttare eller elev på ridskola.
Jodå.
Men är du nöjd med det då?
Och du har ju inte hittat någon medryttarhäst.

Är det bara själva ridandet som du gillar eller är det även skötseln av hästarna?
Du har inte funderat på att jobba med hästar?
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 292
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 760
Senast: Wille
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 180
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 629
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Ännu en kvinna
  • Motionscykel?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Muddypaws 24/25
  • Avlivning älskade katt
  • Katt i påse

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp