Jag har ingen aning om hur ert system funkar. Helt omöjligt för mig att veta vart jag ska ringa osv. Enklare med nån som kan skjutsa el dyl.

Och ja. Du är ute och cyklar. Det är skillnad på att vara rak och på att vara elak.
Vad var det h*n skrev som är elakt?
Det är kontraproduktivt att styrka bilden av att allt är omvärldens fel och att man trots att man mår dåligt inte har något som helst ansvar över sina relationer. Att man kan kräva hur mycket som helst av sin omgivning, och att man inte har några skyldigheter alls. Man kan helt enkelt inte skylla TS olycka på alla omkring henne, det är däremot elakt mot de personerna och kommer aldrig leda till positiv förändring. Det är ingen som är elak eller önskar att det ska gå dåligt. Tvärtom har många användare lagt massor av tid och tanke på att komma med förslag. Som TS avspisar utan ett tack.

Och sen pekar du finger och säger att andra försöker hjälpa på fel sätt och ni borde minsann göra såhär. Du lastar också ansvaret på andra, har du en idé(som jag förövrigt tycker är en bra idé) är det ditt ansvar att genomföra den. Du kan liksom inte såga andras försök att hjälpa TS och säga att andra ska göra som du tycker istället men du orkar inte genomföra det själv. Så föreslår att du går in på vårdguiden, ringer deras rådgivning och frågar var du ska vända dig och tar tag i det.
Elvasjuttiosju punkt se.
Kanske är jag lite kräsen med relationer också. En gång hade jag en klängig person efter mig som bara pratade om sina problem. Jag blev helt dränerad på energi. Och folk som pratar så jag inte får en syl i vädret, eller pratar i mun på mig, tycker jag också är jobbiga. Så nånstans behöver jag också känna att det finns en personkemi.

Så som man reflekterar över andras beteende kan man reflektera över sitt eget. I möten med andra människor kan det vara en idé att tänka sig in i den personens upplevelse av situationen, och hur man själv skulle vilja bli bemött. Hade du velat vara din egen vän?
 
Så som man reflekterar över andras beteende kan man reflektera över sitt eget. I möten med andra människor kan det vara en idé att tänka sig in i den personens upplevelse av situationen, och hur man själv skulle vilja bli bemött. Hade du velat vara din egen vän?
Jag tycker jag är trevlig och lättsam. Jag klänger inte på folk, men kan fråga om hjälp när jag inte klarar något själv. Jag undviker att prata om mina problem för att inte vara jobbig. Och jag håller tråden i samtalet. Jag ställer också upp som hundvakt även när jag inte vill. Och jag kan stötta andra vid behov, t.ex. rusa iväg till någon granne mitt i natten när denne har en ångestattack. Så ja, jag hade kunnat tänka mig att vara vän med mig själv.
 
Vad var det h*n skrev som är elakt?
Det är kontraproduktivt att styrka bilden av att allt är omvärldens fel och att man trots att man mår dåligt inte har något som helst ansvar över sina relationer. Att man kan kräva hur mycket som helst av sin omgivning, och att man inte har några skyldigheter alls. Man kan helt enkelt inte skylla TS olycka på alla omkring henne, det är däremot elakt mot de personerna och kommer aldrig leda till positiv förändring. Det är ingen som är elak eller önskar att det ska gå dåligt. Tvärtom har många användare lagt massor av tid och tanke på att komma med förslag. Som TS avspisar utan ett tack.

Och sen pekar du finger och säger att andra försöker hjälpa på fel sätt och ni borde minsann göra såhär. Du lastar också ansvaret på andra, har du en idé(som jag förövrigt tycker är en bra idé) är det ditt ansvar att genomföra den. Du kan liksom inte såga andras försök att hjälpa TS och säga att andra ska göra som du tycker istället men du orkar inte genomföra det själv. Så föreslår att du går in på vårdguiden, ringer deras rådgivning och frågar var du ska vända dig och tar tag i det.
Elvasjuttiosju punkt se.


Så som man reflekterar över andras beteende kan man reflektera över sitt eget. I möten med andra människor kan det vara en idé att tänka sig in i den personens upplevelse av situationen, och hur man själv skulle vilja bli bemött. Hade du velat vara din egen vän?
Men hon är ju sjuk! Hon kommer inte att nå bättre av det eller börja bete sig på ett visst sätt bara för att du skriver det åt henne. Det är precis lika kontraproduktivt, om inte värre, att göra som du.

Sen uppfattar jag faktiskt ditt inlägg som ganska otrevligt.
 
Jag tycker jag är trevlig och lättsam. Jag klänger inte på folk, men kan fråga om hjälp när jag inte klarar något själv. Jag undviker att prata om mina problem för att inte vara jobbig. Och jag håller tråden i samtalet. Jag ställer också upp som hundvakt även när jag inte vill. Och jag kan stötta andra vid behov, t.ex. rusa iväg till någon granne mitt i natten när denne har en ångestattack. Så ja, jag hade kunnat tänka mig att vara vän med mig själv.
Där har du ju något att bygga på. Du tycker att du är bra - alltså är du det.
Vad ger dig energi? Har du mål? Delmål? Du vill bli frisk skriver du, men vad är frisk för dig? Känna att du kan och att du orkar? Vad behöver du för att uppnå den känslan? Vi spinner vidare på det.
 
Och jag kan stötta andra vid behov, t.ex. rusa iväg till någon granne mitt i natten när denne har en ångestattack.
Men SKULLE du verkligen kunna göra det, om det inte bara handlade om något väldigt enstaka tillfälle? Jag ser mig själv som en hyfsat hjälpsam och stöttande människa, men jag hade varit ett VRAK om jag hade behövt åka iväg och hjälpa en vän/granne regelbundet om nätterna. Hjälpsamhet och omtanke om andra är förmågor som jag värderar högt, men jag tycker nog ändå att det finns gränser för både vad man själv kan göra eller vad man kan kräva av andra. Men det kan nog vara en svår balans, tänker jag.
 
Men SKULLE du verkligen kunna göra det, om det inte bara handlade om något väldigt enstaka tillfälle? Jag ser mig själv som en hyfsat hjälpsam och stöttande människa, men jag hade varit ett VRAK om jag hade behövt åka iväg och hjälpa en vän/granne regelbundet om nätterna. Hjälpsamhet och omtanke om andra är förmågor som jag värderar högt, men jag tycker nog ändå att det finns gränser för både vad man själv kan göra eller vad man kan kräva av andra. Men det kan nog vara en svår balans, tänker jag.

Jag tänker likadant. Har aldrig haft en relation till någon granne där det skulle känts rimligt. Och har heller inte marginaler i mitt liv som skulle göra att jag klarade av det utan att försumma andra skyldigheter mot människor som jag valt
in själv.

Däremot skulle jag ställa upp om något händer plötsligt och oförutsett och det behövs en akut insats som jag bedöms klara av eller är den enda tillgängliga (så att min insats sannolikt är bättre än ingens).
 
Där har du ju något att bygga på. Du tycker att du är bra - alltså är du det.
Vad ger dig energi? Har du mål? Delmål? Du vill bli frisk skriver du, men vad är frisk för dig? Känna att du kan och att du orkar? Vad behöver du för att uppnå den känslan? Vi spinner vidare på det.
Ja, alltså, jag duger nog inte fullt ut faktiskt och vet inte hur jag skulle kunna göra det. Jag vet inte vad som fattas. Kanske för att jag inte är framgångsrik på något område. Jag är mest sjuk och miserabel. Och så är jag inte så väldigt pratsam. Jag märker att i skolan har jag svårt att ta kontakt med folk, men pratar glatt om någon annan tilltalar mig och kan också ställa lite frågor och så. Jag kan också prata i mindre grupper. Det är inget jag alltid kunnat, men har väl utvecklat den förmågan.

Jag skulle vilja kunna rida och känna mig duktig på det, d.v.s. som lägst kunna rida en LC med hästen stadigt i form. Tyvärr är det inte möjligt. Jag skulle också vilja ha fungerande relationer. I torsdags på skolan så satt vi och pratade under lunchen. Det fick jag energi av. Jag älskar också att få folk att brista ut i skratt.

Att vara frisk är att ha hopp om framtiden, att ha ork att ha ett vanligt liv och också göra roliga saker och kunna njuta av dessa.
Min fråga som jag inte sett att någon frågat innan är om du @Wille vill det :)
Vill vad?
Men SKULLE du verkligen kunna göra det, om det inte bara handlade om något väldigt enstaka tillfälle? Jag ser mig själv som en hyfsat hjälpsam och stöttande människa, men jag hade varit ett VRAK om jag hade behövt åka iväg och hjälpa en vän/granne regelbundet om nätterna. Hjälpsamhet och omtanke om andra är förmågor som jag värderar högt, men jag tycker nog ändå att det finns gränser för både vad man själv kan göra eller vad man kan kräva av andra. Men det kan nog vara en svår balans, tänker jag.
Jag vet inte riktigt hur jag skulle klara det på sikt men jag skulle vilja hjälpa så mycket jag kan så personen slipper uthärda ångesten ensam. Ångest är en fruktansvärd känsla.
Men hur skall du orka det?
Du orkar ju knappt med ditt eget liv.
För att jag vet hur jävlig en ångestattack kan vara. Det är inget jag vill att någon ska utsättas för.
 
Ja, alltså, jag duger nog inte fullt ut faktiskt och vet inte hur jag skulle kunna göra det. Jag vet inte vad som fattas. Kanske för att jag inte är framgångsrik på något område. Jag är mest sjuk och miserabel. Och så är jag inte så väldigt pratsam. Jag märker att i skolan har jag svårt att ta kontakt med folk, men pratar glatt om någon annan tilltalar mig och kan också ställa lite frågor och så. Jag kan också prata i mindre grupper. Det är inget jag alltid kunnat, men har väl utvecklat den förmågan.

Jag skulle vilja kunna rida och känna mig duktig på det, d.v.s. som lägst kunna rida en LC med hästen stadigt i form. Tyvärr är det inte möjligt. Jag skulle också vilja ha fungerande relationer. I torsdags på skolan så satt vi och pratade under lunchen. Det fick jag energi av. Jag älskar också att få folk att brista ut i skratt.

Att vara frisk är att ha hopp om framtiden, att ha ork att ha ett vanligt liv och också göra roliga saker och kunna njuta av dessa.

Vill vad?

Jag vet inte riktigt hur jag skulle klara det på sikt men jag skulle vilja hjälpa så mycket jag kan så personen slipper uthärda ångesten ensam. Ångest är en fruktansvärd känsla.

För att jag vet hur jävlig en ångestattack kan vara. Det är inget jag vill att någon ska utsättas för.
Ha någon härifrån Bukefalos som kan hjälpa dig fortsatt som diskuterades innan med vårdkontakt?
 
Jag vet inte riktigt hur jag skulle klara det på sikt men jag skulle vilja hjälpa så mycket jag kan så personen slipper uthärda ångesten ensam. Ångest är en fruktansvärd känsla.

För att jag vet hur jävlig en ångestattack kan vara. Det är inget jag vill att någon ska utsättas för.
Självklart är det så. Men tänk om du hade en vän/granne som när som helst på dygnet kunde ringa dig, och att du sedan förväntades slänga på dig kläder, åka iväg och sedan komma hem igen efter - kanske - ett par timmar. Hur många nätter skulle man orka av det, om man sedan behöver kliva upp tidigt på morgonen och jobba dagen efter? Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt för den drabbade, men det ett sådant stöd tror jag är orimligt att både förvänta sig och att ge.
 
Ha någon härifrån Bukefalos som kan hjälpa dig fortsatt som diskuterades innan med vårdkontakt?
Jag tror jag klarar att prata för mig. Annars finns personligt ombud.
Självklart är det så. Men tänk om du hade en vän/granne som när som helst på dygnet kunde ringa dig, och att du sedan förväntades slänga på dig kläder, åka iväg och sedan komma hem igen efter - kanske - ett par timmar. Hur många nätter skulle man orka av det, om man sedan behöver kliva upp tidigt på morgonen och jobba dagen efter? Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt för den drabbade, men det ett sådant stöd tror jag är orimligt att både förvänta sig och att ge.
Jag kände mig usel den gången grannen ringde mig mitt i natten för hon hade en ångestattack och jag inte hörde att hon ringde för jag hade Stör ej på telefonen. Efter det ställde jag om min telefon så hon skulle kunna ringa när som helst.
 
Jag är mest sjuk och miserabel.
Ja om du har den tanken om dig själv så är det tyvärr så. Man blir liksom som man tänker. Men tänk på att du faktiskt inte är din depression, det är en sjukdom som du har. Du är en person med kapacitet.
Du behöver hitta ett sätt att bli vän med din sjukdom. Att lära dig leva med det.
Jag skulle vilja kunna rida och känna mig duktig på det, d.v.s. som lägst kunna rida en LC med hästen stadigt i form.
Vad stoppar dig? Allergi?

Att vara frisk är att ha hopp om framtiden, att ha ork att ha ett vanligt liv och också göra roliga saker och kunna njuta av dessa
Ingen är frisk. Alla har nån form av sjukdom. Eller iallafall de flesta. Lägg om fokus till att försöka hitta DIN friskhet. Det friska i det sjuka. Bara för att man är sjuk så är inte livet slut.
Om du vill göra roliga saker måste du först komma på vad du tycker är kul. Förstår inte vad som stoppar dig? Upplever du inte att du har livsglädje?

Funderar även på det här med skolan. Om du inte har energi och ork att ta tag i dina basala saker som tvätt och städ, orkar du då med skolan?

Ligger det något trauma bakom din depression? Har du ens hjälp för det eller är du lämnad att hantera det själv? Blir många frågor men du måste inse att du inte är en slav i dina sjukdomar och det enda som sätter gränser för dig är du själv.
 
Jag tänkte fråga om jag kan få göra min praktik på en handelsträdgård på orten där jag bor. Det hoppas jag ska ge en fot in även om de brukar annonsera efter trädgårdsmästare när de söker folk och det blir ju inte jag av utbildningen jag går.

Ekonomiskt är jag inte jättestressad även om jag går back denna månad och nästa månad. Jag har sparpengar att ta av.

Jag har fått taket omlagt, fasaden målad, köket tapetserat, taket i köket målat, duschkabin installerad i badrummet.

Trädgården är mer ett levande väsen och kräver därför mer av mig. Den förfaller snabbt om man inte håller efter. Jag gick nyss en sväng i trädgården och noterade att gräset har vuxit in i en rabatt. Det måste åtgärdas så snart som möjligt.

Men livet är övermäktigt för mig hela tiden. Jag har problem med exekutiva funktioner. Disken blir inte diskad. Köksbänken belamras med saker, köksbordet blir också fullt med saker, det blir inte dammsuget, toalett och handfat blir inte rengjort. Duschen behöver också rengöras och det blir aldrig av. Jag har nog inte bytt sängkläder på säkert ett halvår. O.s.v.
Låter som en bra idé. Jag gjorde praktik som djurvårdare hos DV.
Fick sen sommarjobb där, och sen slutade en av djurvårdarna, så nu har jag en fast tjänst😊
Har egentligen inte utbildningen, men fick chansen att visa vad jag gick för.
Kanske även praktiken på handelsträdgården kan bli en inspiration för dig att jobba i din trädgård igen?
 
Ja om du har den tanken om dig själv så är det tyvärr så. Man blir liksom som man tänker. Men tänk på att du faktiskt inte är din depression, det är en sjukdom som du har. Du är en person med kapacitet.
Du behöver hitta ett sätt att bli vän med din sjukdom. Att lära dig leva med det.

Vad stoppar dig? Allergi?


Ingen är frisk. Alla har nån form av sjukdom. Eller iallafall de flesta. Lägg om fokus till att försöka hitta DIN friskhet. Det friska i det sjuka. Bara för att man är sjuk så är inte livet slut.
Om du vill göra roliga saker måste du först komma på vad du tycker är kul. Förstår inte vad som stoppar dig? Upplever du inte att du har livsglädje?

Funderar även på det här med skolan. Om du inte har energi och ork att ta tag i dina basala saker som tvätt och städ, orkar du då med skolan?

Ligger det något trauma bakom din depression? Har du ens hjälp för det eller är du lämnad att hantera det själv? Blir många frågor men du måste inse att du inte är en slav i dina sjukdomar och det enda som sätter gränser för dig är du själv.
Problemet är ju inte att hitta vad som är kul. Medan hon är sjuk kommer inget i hela världen att kännas rätt, kul, bra. Hon måste börja må bättre, och då kommer automatiskt trädgården igen att vara rolig och givande.
 
Problemet är ju inte att hitta vad som är kul. Medan hon är sjuk kommer inget i hela världen att kännas rätt, kul, bra. Hon måste börja må bättre, och då kommer automatiskt trädgården igen att vara rolig och givande.
Absolut. Så steg ett är att ringa till vårdcentralen och få medicin och samtalshjälp.
 
Ja om du har den tanken om dig själv så är det tyvärr så. Man blir liksom som man tänker. Men tänk på att du faktiskt inte är din depression, det är en sjukdom som du har. Du är en person med kapacitet.
Du behöver hitta ett sätt att bli vän med din sjukdom. Att lära dig leva med det.

Vad stoppar dig? Allergi?


Ingen är frisk. Alla har nån form av sjukdom. Eller iallafall de flesta. Lägg om fokus till att försöka hitta DIN friskhet. Det friska i det sjuka. Bara för att man är sjuk så är inte livet slut.
Om du vill göra roliga saker måste du först komma på vad du tycker är kul. Förstår inte vad som stoppar dig? Upplever du inte att du har livsglädje?

Funderar även på det här med skolan. Om du inte har energi och ork att ta tag i dina basala saker som tvätt och städ, orkar du då med skolan?

Ligger det något trauma bakom din depression? Har du ens hjälp för det eller är du lämnad att hantera det själv? Blir många frågor men du måste inse att du inte är en slav i dina sjukdomar och det enda som sätter gränser för dig är du själv.
Det som hindrar mig att bli duktig på att rida är främst att jag inte har någon häst. Jag letade efter en medryttarhäst i över ett halvår men fick ge upp. Det andra är att jag inte längre har pengar, så jag kan inte ta ridlektioner eller betala hästägaren för medryttarskapet. Det tredje är att jag saknar talang.

Just nu tycker jag tyvärr inte att något är kul. Och jag saknar livsglädje och hopp om framtiden.

Jag har problem med exekutiva funktioner, men är plikttroget närvarande på lektioner. Jag har också mycket förkunskaper som gör att jag får mycket gratis.

Ja, man kan säga att det ligger trauma bakom min depression. Orkar dock inte gå närmare in på det då det är komplicerat och har med min bakgrund att göra också. Jag har en psykologkontakt men tycker väl inte det hjälper så mycket.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 292
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 760
Senast: Wille
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 180
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 629
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Ännu en kvinna
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Motionscykel?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Muddypaws 24/25
  • Avlivning älskade katt
  • Katt i påse

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp