Du har många frågor i olika trådar och du har ju egentligen, faktiskt, förutsättningar till ett bra liv; din stora trädgård, ditt hus, dina ambitioner (ja, jag tycker du har ambitioner och passion!) - men allt fastnar i ditt mående. Jag tror det är där du måste börja och där du behöver ny och bra hjälp. Jag kan tyvärr inget om hur och vilken hjälp man kan få, men det måste finnas en väg för dig ur det här dåliga måendet. Din medicin hjälper inte, du får inget stöd, och med det utgångsläget blir allt bara pannkaka - fastän du egentligen har både drömmar och förutsättningar.

Jag önskar så att du kunde få ordentlig hjälp, på alla plan, för det är ju där allt börjar. Trädgården KAN vänta, den blir inte till djungel på ett år eller två. Städa är bra men inte livsnödvändigt som det är nu. Ekonomin vid pensionen är också något som ligger långt fram i tiden och som kan ändras innan dess.

Men du måste få hjälp med måendet. Det känns så frustrerande att veta att du kunde få det så mycket bättre om du bara fick rätt hjälp. Du låter som en passionerad och ambitiös person och inte det minsta hopplös.
 
Du har många frågor i olika trådar och du har ju egentligen, faktiskt, förutsättningar till ett bra liv; din stora trädgård, ditt hus, dina ambitioner (ja, jag tycker du har ambitioner och passion!) - men allt fastnar i ditt mående. Jag tror det är där du måste börja och där du behöver ny och bra hjälp. Jag kan tyvärr inget om hur och vilken hjälp man kan få, men det måste finnas en väg för dig ur det här dåliga måendet. Din medicin hjälper inte, du får inget stöd, och med det utgångsläget blir allt bara pannkaka - fastän du egentligen har både drömmar och förutsättningar.

Jag önskar så att du kunde få ordentlig hjälp, på alla plan, för det är ju där allt börjar. Trädgården KAN vänta, den blir inte till djungel på ett år eller två. Städa är bra men inte livsnödvändigt som det är nu. Ekonomin vid pensionen är också något som ligger långt fram i tiden och som kan ändras innan dess.

Men du måste få hjälp med måendet. Det känns så frustrerande att veta att du kunde få det så mycket bättre om du bara fick rätt hjälp. Du låter som en passionerad och ambitiös person och inte det minsta hopplös.
Jag håller med. @Wille jag tycker det låter helt oerhört att den enda hjälp du får är en psykologkontakt en gång i veckan, boendestöd (som är på paus/har upphört) samt antidepressiva. Samtidigt som du berättar att du inte har bytt sängkläder på ett halvår och inte orkar ta ner sopor från köksbordet. Jag tycker att det låter som gränsande till misär. Det måste finnas någon mer hjälp att få. Psykiatrin? Vad säger din psykolog?
 
Jag är bra på näringslära.
Vad anser du är problemet?
Vilka näringsämnen saknas?
Då så tillsätter man det i nästa måltid eller med tillskott.

När man inte orkar följa konventionen för hur mat skall vara och lagas så finns det andra sätt att få i sig det som man behöver. Det handlar om att få in den näring i kroppen som den behöver på regelbundna tider.
Problemet här är att det ofta inte blir någon nästa måltid. Läs och försöka fatta. TS pluggar mellan 8-16. Äter frukost runt 07. Hemma vid 17. Ts har skrivit flera flera Gånger att matlagning inte funkar. Att då inte äta en bra rejäl lunch när man dessutom går på mycket medicin är som att be om magsår.
 
Problemet här är att det ofta inte blir någon nästa måltid. Läs och försöka fatta. TS pluggar mellan 8-16. Äter frukost runt 07. Hemma vid 17. Ts har skrivit flera flera Gånger att matlagning inte funkar. Att då inte äta en bra rejäl lunch när man dessutom går på mycket medicin är som att be om magsår.
Att inte lyckas äta alls är att gå under.

Jag tycker faktiskt inte att du behöver tala för @Wille s räkning.
Det är faktiskt något som Wille klarar av oerhört bra på egen hand.
Wille är bra mycket bättre på att uttrycka sig än vad du är så det blir litet fel där.
 
TS, du har många frågeställningar i olika trådar. Svaren du får är aldrig tillfredsställande för dig.

Jag tror du är ensam och saknar input från människor irl.

Varför sänker du inte garden?

Du tycker synd om dig själv. Och du har det tufft.


Jag tillhör också den skara som fått omvärdera mitt liv och fått välja bort en del för att inte orken finns. Jag saknar att ha häst, rida orka fixa i trädgården, städa hemma..ser ut på mina bord som hos dig.

Får enorma dippar emellanåt men njuter av det jag har och orkar med.

Sänk dina krav. Du använder slav om arbete. Tung syn på det vi flesta dagligen gör. Hoppas du ser till att få professionell hjälp ..om dina ganska orealistiska tankar om vardagslivet och medmänniskor.

Och umgås, prata med människor. De flesta är trevliga och hjälpsamma.
 
Senast ändrad av en moderator:
Jag var väldigt intresserad av hantverk en gång i tiden. Jag stickade, virkade, broderade, arbetade med trä, gjorde saker av pärlor, gjorde smycken av silvertråd m.m.

Tyvärr tröttnade jag på allt det där. Nu har jag inte hållit på med hantverk på åratal.

Jag är lite så generellt, att jag inte orkar hålla fast vid ett intresse. Det enda som hängt med mer permanent genom åren är trädgård och hästar.

Jag håller inte med dig. Det enda som är, är att gräsmattan ska klippas innan den blir för hög att klippa. Perennplanteringar ska hållas efter typ 2 gånger per år. Grönsakslandet ska hållas från att växa igen och det görs lättast med marktäckning. Sen har jag områden med grus som skulle behöva en rejäl make over men det skulle krävas en grävmaskin till det och det har jag inte råd med. Så de får liksom vara även om de stör mig. Sen har jag massor av områden jag inte sköter alls.

Jag tycker ju inte riktigt att jag har presterat något för ett jobb jag gjort. Men en trädgård som jag skapat från grunden är en bättre prestation som det skulle kännas bättre att få beröm för.

Jag fick många frågor om vilka växter som passade på en viss yta. Hade jag varit utbildad hade jag kunnat svara. Nu var jag inte det och skämdes för att jag inte hade svar på sånt. Jag borde ju ha vetat tyckte jag.

Då mister jag ju alla växter jag köpt och planterat. Det är inte kul. Då får jag ju aldrig se dem utvecklas och bli stora. Jag har mist så många trädgårdar genom åren och det har alltid varit en sorg. Jag vill inte börja om hela tiden.
Men just ''börja om '' handlar det ju mycket om i trädgård.
 
Att inte lyckas äta alls är att gå under.

Jag tycker faktiskt inte att du behöver tala för @Wille s räkning.
Det är faktiskt något som Wille klarar av oerhört bra på egen hand.
Wille är bra mycket bättre på att uttrycka sig än vad du är så det blir litet fel där.
Vad blev fel? Du vill ju verkligen inte fatta ett stort problem. Då måste någon som begriper problemet förklara.
 
Du har många frågor i olika trådar och du har ju egentligen, faktiskt, förutsättningar till ett bra liv; din stora trädgård, ditt hus, dina ambitioner (ja, jag tycker du har ambitioner och passion!) - men allt fastnar i ditt mående. Jag tror det är där du måste börja och där du behöver ny och bra hjälp. Jag kan tyvärr inget om hur och vilken hjälp man kan få, men det måste finnas en väg för dig ur det här dåliga måendet. Din medicin hjälper inte, du får inget stöd, och med det utgångsläget blir allt bara pannkaka - fastän du egentligen har både drömmar och förutsättningar.

Jag önskar så att du kunde få ordentlig hjälp, på alla plan, för det är ju där allt börjar. Trädgården KAN vänta, den blir inte till djungel på ett år eller två. Städa är bra men inte livsnödvändigt som det är nu. Ekonomin vid pensionen är också något som ligger långt fram i tiden och som kan ändras innan dess.

Men du måste få hjälp med måendet. Det känns så frustrerande att veta att du kunde få det så mycket bättre om du bara fick rätt hjälp. Du låter som en passionerad och ambitiös person och inte det minsta hopplös.
Du har rätt i det du säger.
Det är väl inte alls säkert att du kommer vara deprimerad. Miljöombyte kanske gör dig gott.
Kanske. Kanske inte. Grundorsaken till att jag är deprimerad försvinner liksom aldrig. Jag har försökt med "fake it til you make it" och försökt låtsas att jag är normal och frisk men det har tyvärr inte funkat så bra.
Jag håller med. @Wille jag tycker det låter helt oerhört att den enda hjälp du får är en psykologkontakt en gång i veckan, boendestöd (som är på paus/har upphört) samt antidepressiva. Samtidigt som du berättar att du inte har bytt sängkläder på ett halvår och inte orkar ta ner sopor från köksbordet. Jag tycker att det låter som gränsande till misär. Det måste finnas någon mer hjälp att få. Psykiatrin? Vad säger din psykolog?
Jag vet inte om det finns mer hjälp att få. Min psykolog säger inte så mycket. Den här veckan har jag inte heller träffat henne eftersom det är påsk.
TS, du har många frågeställningar i olika trådar. Svaren du får är aldrig tillfredsställande för dig.

Jag tror du är ensam och saknar input från människor i irl.

Varför sänker du inte garden?

Du tycker synd om dig själv. Och du har det tufft.


Jag tillhör också den skara som fått omvärdera mitt liv och fått välja bort en del för att inte orken finns. Jag saknar att ha häst, rida orka fixa i trädgården, städa hemma..ser ut på mina bord som hos dig.

Får enorma dippar emellanåt men njuter av det jag har och orkar med.

Sänk dina krav. Du använder slav om arbete. Tung syn på det vi flesta dagligen gör. Hoppas du ser till att få professionell hjälp ..om dina ganska orealistiska tankar om vardagslivet och medmänniskor.

Och umgås, prata med människor. De flesta är trevliga och hjälpsamma.
Jag har fått många bra svar och jag brukar klicka på gilla för att jag uppskattar svaret. Men ibland är det svårt att ta till sig något för att man själv tänker så annorlunda.

Ja, jag är ensam. Jag har inga vänner att umgås med och jag har ingen familj. När jag blev sjuk av utmattning blev jag utstött från min familj. Det är över fyra år sedan.
 
Men just ''börja om '' handlar det ju mycket om i trädgård.
Hur då menar du? Träd och buskar som planteras blir större för varje år. Perennplanteringar växer ihop (och kräver då minimalt med underhåll). Pergolor står där de står. O.s.v.
 
Du har rätt i det du säger.

Kanske. Kanske inte. Grundorsaken till att jag är deprimerad försvinner liksom aldrig. Jag har försökt med "fake it til you make it" och försökt låtsas att jag är normal och frisk men det har tyvärr inte funkat så bra.

Jag vet inte om det finns mer hjälp att få. Min psykolog säger inte så mycket. Den här veckan har jag inte heller träffat henne eftersom det är påsk.

Jag har fått många bra svar och jag brukar klicka på gilla för att jag uppskattar svaret. Men ibland är det svårt att ta till sig något för att man själv tänker så annorlunda.

Ja, jag är ensam. Jag har inga vänner att umgås med och jag har ingen familj. När jag blev sjuk av utmattning blev jag utstött från min familj. Det är över fyra år sedan.
Du stötte också bort din familj... det var inte ensidigt.

Du vill inte inse det, trots alla försök från vänliga människor här.

Även att det finns vänner här som velat hjälpa dig , med allt möjligt. Men det var inte bra. Av olika anledningar. Du har svårt med människor... elitism Kanske?
 
Senast ändrad av en moderator:
Hur då menar du? Träd och buskar som planteras blir större för varje år. Perennplanteringar växer ihop (och kräver då minimalt med underhåll). Pergolor står där de står. O.s.v.
Menar att man efter några år ändrar om, byter ut växter, kanske gräver något nytt land. Osv. Lägg ut bilder på land eller sånt du behöver hjälp med. Det finns många bra idéer här på buke.
 
Du stötte också bort din familj... det var inte ensidigt.

Du vill inte inse det, trots alla försök från vänliga människor här.

Även att det finns vänner här som velat hjälpa dig , med allt möjligt. Men det var inte bra. Av olika anledningar. Du har svårt med människor... elitism Kanske?
Det var inte jag som gick. Det var de. De slutade prata med mig, talade inte om att de skulle åka och sa inte hejdå. Att de betedde sig fel kan inte jag lastas för. De kunde ha sagt att de skulle åka och de kunde ha sagt hejdå. I stället är det jag som får hela skulden för jag borde ha valt mina symptom när jag blev utmattad. Jag fattar att jag inte var kul men det ursäktar inte deras beteende.
Menar att man efter några år ändrar om, byter ut växter, kanske gräver något nytt land. Osv. Lägg ut bilder på land eller sånt du behöver hjälp med. Det finns många bra idéer här på buke.
Jag ändrar inte om när jag väl har anlagt något. Kanske byter jag någon växt om det inte blir lyckat. Men över lag brukar det bli bra.

I min nya entrerabatt har jag tänkt mig lammöron, röd solhatt, kantnepeta, stäppsalvia och eventuellt kärleksört. Om rabatten hade varit större hade jag även valt bolltistel, stjärnflocka, daggkåpa, näva och höstsilverax. Tyvärr får allt inte plats.
 
Du stötte också bort din familj... det var inte ensidigt.

Du stötte också bort din familj... det var inte ensidigt.

Du vill inte inse det, trots alla försök från vänliga människor här.

Även att det finns vänner här som velat hjälpa dig , med allt möjligt. Men det var inte bra. Av olika anledningar. Du har svårt med människor... elitism Kanske?
Det är hårt skrivet av mig. Men du väljer bort människor. Även din familj.

Du behöver lära dig överseende och förlåta. Vi alla människor har våra mindre roliga sidor. Så vill man ha sin familj nära och vänner får man låta bli haka upp sig.

Så fungerar samspelet.
 
Det var inte jag som gick. Det var de. De slutade prata med mig, talade inte om att de skulle åka och sa inte hejdå. Att de betedde sig fel kan inte jag lastas för. De kunde ha sagt att de skulle åka och de kunde ha sagt hejdå. I stället är det jag som får hela skulden för jag borde ha valt mina symptom när jag blev utmattad. Jag fattar att jag inte var kul men det ursäktar inte deras beteende.

Jag ändrar inte om när jag väl har anlagt något. Kanske byter jag någon växt om det inte blir lyckat. Men över lag brukar det bli bra.

I min nya entrerabatt har jag tänkt mig lammöron, röd solhatt, kantnepeta, stäppsalvia och eventuellt kärleksört. Om rabatten hade varit större hade jag även valt bolltistel, stjärnflocka, daggkåpa, näva och höstsilverax. Tyvärr får allt inte plats.
Det var inte du som gick. Och precis det här som så många försökt få dig förstå.

Du betedde dig gräsligt, det finns en gräns för hur människor vill bli bemötta. Du klev över den med råge. Du behöver be om ursäkt och de med, men det var inte endast din familj som klantade till det

Var lite hygglig mot familj, grannar etc ska du se att människor är roliga, hyggliga, hjälpsamma.

Men du behöver vara detsamma.

Träna på det ..du kommer få ut mycket bra av det.

Du verkar inte gilla människor och då är det knepigt, men övning ger färdighet.
Vi är många som tycker du är värd vänner att hänga med på grillkvällar, påsklunch, fika, promenader, filmkvällar och allt som hör umgänge till. Ibland kanske inte exakt som man gillar mest, men man gör det ändå för att sällskapet gör det.

Skyll inte på andra ensidigt. Du är verkligen fast i tankemönster. Testa något nytt...
 
@Wille nu har ju den här tråden svävat iväg åt alla möjliga håll och det som låter som den viktigaste åtgärden just nu är att du får tillbaka ditt boendestöd som du uppenbarligen mår väldigt mycket bättre av att ha. För att få ihop den ekvationen just nu, och för att det låter som om ditt mående är på väg att dippa, bör du fundera på om det vore lämpligt med sjukskrivning - kanske inte på heltid utan på viss procent så att du får loss lite vardagstid. Skolan måste hjälpa dig med upplägg för hur du ska kunna slutföra utbildningen i så fall, du lär inte vara den första i samma situation. Dessutom verkar du ju ha lätt för dig på de teoretiska bitarna.

Försök att hålla ut under påsken tills de handläggare du behöver prata med är tillbaka på jobbet. Och om du ger dig ut i trädgården, börja med det som väcker minst motstånd och se var du landar.

Sköt om dig!
 
Det var inte jag som gick. Det var de. De slutade prata med mig, talade inte om att de skulle åka och sa inte hejdå. Att de betedde sig fel kan inte jag lastas för. De kunde ha sagt att de skulle åka och de kunde ha sagt hejdå. I stället är det jag som får hela skulden för jag borde ha valt mina symptom när jag blev utmattad. Jag fattar att jag inte var kul men det ursäktar inte deras beteende.

Jag ändrar inte om när jag väl har anlagt något. Kanske byter jag någon växt om det inte blir lyckat. Men över lag brukar det bli bra.

I min nya entrerabatt har jag tänkt mig lammöron, röd solhatt, kantnepeta, stäppsalvia och eventuellt kärleksört. Om rabatten hade varit större hade jag även valt bolltistel, stjärnflocka, daggkåpa, näva och höstsilverax. Tyvärr får allt inte plats.
Kärleksört spider gärna ut sig, men dom är otroligt vackra.
 
@Wille nu har ju den här tråden svävat iväg åt alla möjliga håll och det som låter som den viktigaste åtgärden just nu är att du får tillbaka ditt boendestöd som du uppenbarligen mår väldigt mycket bättre av att ha. För att få ihop den ekvationen just nu, och för att det låter som om ditt mående är på väg att dippa, bör du fundera på om det vore lämpligt med sjukskrivning - kanske inte på heltid utan på viss procent så att du får loss lite vardagstid. Skolan måste hjälpa dig med upplägg för hur du ska kunna slutföra utbildningen i så fall, du lär inte vara den första i samma situation. Dessutom verkar du ju ha lätt för dig på de teoretiska bitarna.

Försök att hålla ut under påsken tills de handläggare du behöver prata med är tillbaka på jobbet. Och om du ger dig ut i trädgården, börja med det som väcker minst motstånd och se var du landar.

Sköt om dig!
Utbildningen är på heltid. Jag kan inte vara sjukskriven.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 292
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 760
Senast: Wille
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 180
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
19 629
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp