Flytta?

[Inte_Ung]

Och en annan aspekt är också att min möjlighet till att få csn har minskat. Jag börjar bli för gammal.

Du kan få CSN till 56.
https://www.csn.se/fragor-och-svar/vad-har-csn-for-aldersgranser.html

 

[Wille]

Du måste nog hitta någon annan aktivitet som ger dig den stimulans som du söker. Och sedan när du har hittat den ordna med livet så att du kan ägna dig åt det.
Det kan vara något annat än trädgård även om du bor kvar i ditt hus. Det finns många saker som man kan göra om man har ett eget hus.

Vävstol?
Måla tavlor?
Bygga modeller?

Jag var väldigt intresserad av hantverk en gång i tiden. Jag stickade, virkade, broderade, arbetade med trä, gjorde saker av pärlor, gjorde smycken av silvertråd m.m.

Tyvärr tröttnade jag på allt det där. Nu har jag inte hållit på med hantverk på åratal.

Jag är lite så generellt, att jag inte orkar hålla fast vid ett intresse. Det enda som hängt med mer permanent genom åren är trädgård och hästar.

Du har ju väldigt höga krav på din trädgård iaf är mitt intryck så efter tidigare poster om den. De delar du orkar hålla efter är verkligen jättefina. Att hålla hela trädgården i den standarden tar tid och ork.
Odlingen tar också tid. Att vara helt självförsörjande är ett halvtidsjobb.

Jag håller inte med dig. Det enda som är, är att gräsmattan ska klippas innan den blir för hög att klippa. Perennplanteringar ska hållas efter typ 2 gånger per år. Grönsakslandet ska hållas från att växa igen och det görs lättast med marktäckning. Sen har jag områden med grus som skulle behöva en rejäl make over men det skulle krävas en grävmaskin till det och det har jag inte råd med. Så de får liksom vara även om de stör mig. Sen har jag massor av områden jag inte sköter alls.

Det fetade,

Fast så är det ju för alla...
Alla 'gör bara sitt jobb' ,
man kan göra det bättre eller sämre, man kan fortfarande visa framfötterna och vara riktigt bra eller 'bara bra' eller 'bara göra det man ska' på det man gör och få beröm för det.


Jag har ett serviceyrke, folk kan berömma att man är serviceminded och tillmötesgående, men det är ju liksom det man ska vara.
Det är ju en grundsten, men man kan vara olika bra på just det också.
Att få beröm för en sån sak är fantastisk,faktiskt, för då vet man att man gör sitt jobb bra och är rätt ute.
För det där att folk ser en och bekräftar en är väldigt mycket värt.
Kan tyckas litet men det stärker ens självförtroende i det man faktiskt gör hela dagarna, det man valt att göra.
Skulle ingen få någon bekräftelse alls så tror jag de flesta skulle tröttna. Förr eller senare.

Jag får också frågor jag inte alltid kan svara på, då säger man 'ett ögonblick, det ska jag kolla upp'- man är serviceinriktad och ger kunden svar, även om man inte vet svaret själv.
Kunden blir nöjd, det är huvudsaken. Alla kan inte allt om allt och jag har aldrig varit med om att en gäst eller kund varit missnöjd med att få vänta ett ögonblick på svaret.
Jag kanske blev trött på mej själv att jag inte visste svaret, men det brukar trigga mej att vilja veta mer och utvecklas och läsa på.

Jag tycker ju inte riktigt att jag har presterat något för ett jobb jag gjort. Men en trädgård som jag skapat från grunden är en bättre prestation som det skulle kännas bättre att få beröm för.

Jag fick många frågor om vilka växter som passade på en viss yta. Hade jag varit utbildad hade jag kunnat svara. Nu var jag inte det och skämdes för att jag inte hade svar på sånt. Jag borde ju ha vetat tyckte jag.

Men den här trädgården ger dig ju ångest i stället.
Det är ju inte bra det heller.
När allt det där är klart så skall det ju skötas om också.
Då så är det osäkert om du mäktar med att fortsätta att skapa. En färdig kolonilott säljer du och så köper du en ny, vildvuxen som du utvecklar. På så sätt så skulle du slippa det tråkiga underhållet när allt är klart.

Då mister jag ju alla växter jag köpt och planterat. Det är inte kul. Då får jag ju aldrig se dem utvecklas och bli stora. Jag har mist så många trädgårdar genom åren och det har alltid varit en sorg. Jag vill inte börja om hela tiden.

 

[Wille]

Och här så har vi mera som lockar.
Det här måste ju gå att plocka ihop något av som du kan må bra av.

Florist?

Nja. Jag tror inte det är kul att plocka ihop buketter hela dagarna.

Du kan få CSN till 56.
https://www.csn.se/fragor-och-svar/vad-har-csn-for-aldersgranser.html

Jo, men den rätten begränsas från 47 års ålder.

 

[bettysmatte]

En kolonilott är alltför begränsad. Det finns inte möjlighet att skapa en damm, ett woodland, en skogsträdgård, ett rosarium, perennrabatter o.s.v.

Min förra trädgård var 40 kvm. Den gjorde jag klar på en sommar. Därefter hade jag inget att göra och klättrade på väggarna.

Det måste ju ändå finnas en gyllene medelväg mellan 40 kvm/kolonilott och x tusen kvm gigantisk trädgård?

När ska du hinna och/eller orka skapa "en damm, ett woodland, en skogsträdgård, ett rosarium, perennrabatter", SPECIELLT som att du inte tycker om själva processen? Vem ska utföra allt detta jobb?

Det är lite grann som om jag skulle säga att mitt intresse är att skriva böcker, men att jag i verkligheten BARA tyckte om att kläcka själva bokidén och sedan se stå med den färdiga boken i handen. Om jag inte också tyckte om att skriva, så skulle det det ju inte gå att säga att det var mitt intresse/min passion/min hobby, osv. Då skulle det ju bara bli stress, ångest, trista krav och leda utav det hela....

 

[Wille]

Det måste ju ändå finnas en gyllene medelväg mellan 40 kvm/kolonilott och x tusen kvm gigantisk trädgård?

När ska du hinna och/eller orka skapa "en damm, ett woodland, en skogsträdgård, ett rosarium, perennrabatter", SPECIELLT som att du inte tycker om själva processen? Vem ska utföra allt detta jobb?

Det är lite grann som om jag skulle säga att mitt intresse är att skriva böcker, men att jag i verkligheten BARA tyckte om att kläcka själva bokidén och sedan se stå med den färdiga boken i handen. Om jag inte också tyckte om att skriva, så skulle det det ju inte gå att säga att det var mitt intresse/min passion/min hobby, osv. Då skulle det ju bara bli stress, ångest, trista krav och leda utav det hela....

Jag kan jobba med detta när jag är frisk. Nu får ju trädgården bara minimalt med omvårdnad.

 

[Inte_Ung]

Jag var väldigt intresserad av hantverk en gång i tiden. Jag stickade, virkade, broderade, arbetade med trä, gjorde saker av pärlor, gjorde smycken av silvertråd m.m.

Tyvärr tröttnade jag på allt det där. Nu har jag inte hållit på med hantverk på åratal.

Jag är lite så generellt, att jag inte orkar hålla fast vid ett intresse. Det enda som hängt med mer permanent genom åren är trädgård och hästar.

Jag håller inte med dig. Det enda som är, är att gräsmattan ska klippas innan den blir för hög att klippa. Perennplanteringar ska hållas efter typ 2 gånger per år. Grönsakslandet ska hållas från att växa igen och det görs lättast med marktäckning. Sen har jag områden med grus som skulle behöva en rejäl make over men det skulle krävas en grävmaskin till det och det har jag inte råd med. Så de får liksom vara även om de stör mig. Sen har jag massor av områden jag inte sköter alls.

Jag tycker ju inte riktigt att jag har presterat något för ett jobb jag gjort. Men en trädgård som jag skapat från grunden är en bättre prestation som det skulle kännas bättre att få beröm för.

Jag fick många frågor om vilka växter som passade på en viss yta. Hade jag varit utbildad hade jag kunnat svara. Nu var jag inte det och skämdes för att jag inte hade svar på sånt. Jag borde ju ha vetat tyckte jag.

Då mister jag ju alla växter jag köpt och planterat. Det är inte kul. Då får jag ju aldrig se dem utvecklas och bli stora. Jag har mist så många trädgårdar genom åren och det har alltid varit en sorg. Jag vill inte börja om hela tiden.

Du verkar ha låst ihop dig i en svår ekvation.
Du vill egentligen inte sköta om en trädgård men ändå se den utvecklas.
Du vill designa och anlägga trädgårdsrum vilket ger ännu mer att sköta om som du ju inte vill egentligen.

Någonstans där så måste du ju komma fram till vad du kan offra.
Kan du låta trädgården förfalla?
Kan du acceptera att det är tungt och tar tid?
Kan skippa nya delar för att orka med underhållet av det som redan finns?
Ser du någon annan lösning?

Det finns tillfällen då man måste inse sig besegrad vad gäller de drömnar som man har. Jag blev inte astronaut, jag var redigt under isen när min närsynthet hindrade mig från att bli pilot men jag har hittat annat intressant att göra.

Det var inte lätt.
Och inte var jag glad över det i början heller.
Men det gäller att hitta glädjeämnen på vägen.

Jag har f.ö. varit sjukare än vad du är nu.
Jag slutade att äta vettigt och vägde som minst 47 kg på mina 167 cm.
Det var inte en ätstörning utan ren oförmåga.
Bakgrunden var en kvicksilver-förgiftning.

 

[Inte_Ung]

Nja. Jag tror inte det är kul att plocka ihop buketter hela dagarna.

Jo, men den rätten begränsas från 47 års ålder.

Det är för att det tar slut vid 57.
Så fram till 57 kan du studera.
Du måste alltså bli klar innan dess.

 

[bettysmatte]

Jag kan jobba med detta när jag är frisk. Nu får ju trädgården bara minimalt med omvårdnad.

Men du tycker ju inte att trädgårdssysslorna är roliga?!

 

[Inte_Ung]

Jag kan jobba med detta när jag är frisk. Nu får ju trädgården bara minimalt med omvårdnad.

Men då så får den väl ta och vänta tills dess.
Du inser ju bevisligen själv att det inte går nu.

Ibland så måste man acceptera just det.
Att det inte går just nu och vila i det.
Du måste ju då låta bli att stressa upp dig för det.

Just nu så är det ju så här.
Du måste ändå se det som är bra i din tillvaro just nu.

 

[Wille]

Du verkar ha låst ihop dig i en svår ekvation.
Du vill egentligen inte sköta om en trädgård men ändå se den utvecklas.
Du vill designa och anlägga trädgårdsrum vilket ger ännu mer att sköta om som du ju inte vill egentligen.

Någonstans där så måste du ju komma fram till vad du kan offra.
Kan du låta trädgården förfalla?
Kan du acceptera att det är tungt och tar tid?
Kan skippa nya delar för att orka med underhållet av det som redan finns?
Ser du någon annan lösning?

Det finns tillfällen då man måste inse sig besegrad vad gäller de drömnar som man har. Jag blev inte astronaut, jag var redigt under isen när min närsynthet hindrade mig från att bli pilot men jag har hittat annat intressant att göra.

Det var inte lätt.
Och inte var jag glad över det i början heller.
Men det gäller att hitta glädjeämnen på vägen.

Jag har f.ö. varit sjukare än vad du är nu.
Jag slutade att äta vettigt och vägde som minst 47 kg på mina 167 cm.
Det var inte en ätstörning utan ren oförmåga.
Bakgrunden var en kvicksilver-förgiftning.

Viss skötsel måste utföras. Jag kan inte låta det förfalla helt. Men det är rätt mycket som inte sköts.

Men du tycker ju inte att trädgårdssysslorna är roliga?!

Ingenting är kul när man är deprimerad. Jag vill helst bara sova.

 

[kolblakkur]

Du kanske skulle byta ut huset och trädgården mot lägenhet och kolonilott?

Ett helt okej jobb.
Marklägenhet.
Kolonilott.
Egen häst.

Hade inte det kunnat vara något @Wille ?

 

[Inte_Ung]

Ingenting är kul när man är deprimerad. Jag vill helst bara sova.

Ja så är det ju.
Tyvärr så blir det inte bättre bara av att vänta.
Jag för min del tror att du är på väg framåt.

Du lyckas med att gå på en utbildning.
Du lider av röran hemma.

När det är riktigt illa så bryr man sig inte om röran, bara man får sova.

 

[lil-sis]

Jag tycker ju inte riktigt att jag har presterat något för ett jobb jag gjort. Men en trädgård som jag skapat från grunden är en bättre prestation som det skulle kännas bättre att få beröm för.

Jag fick många frågor om vilka växter som passade på en viss yta. Hade jag varit utbildad hade jag kunnat svara. Nu var jag inte det och skämdes för att jag inte hade svar på sånt. Jag borde ju ha vetat tyckte jag.

Jag har klippt lite i ditt svar.

På min nuvarande arbetsplats har folk varit i yrket 0-40 år. Alla behöver hjälp med jämna mellanrum (varje vecka). Det kan gälla ett lagrum eller hur man bäst bemöter en viss person. Ibland är det jag som jobbat kortast tid som sitter på svaret, ibland den som jobbat längst.

Och det är ingen som tycker att det är konstigt. Till klienterna så svarar man ”jag behöver bolla det här med min chef/min arbetsgrupp” och sen återkommer man när man vet. Ibland tar det två minuter, ibland två veckor.

Man måste inte kunna allt, men man bör kunna fråga

 

[Wille]

Ett helt okej jobb.
Marklägenhet.
Kolonilott.
Egen häst.

Hade inte det kunnat vara något @Wille ?

I teorin kan det väl låta bra, men det har sina brister.

Jag har för övrigt gett upp tanken på en egen häst. Jag lär ju ändå aldrig lära mig rida.

Ja så är det ju.
Tyvärr så blir det inte bättre bara av att vänta.
Jag för min del tror att du är på väg framåt.

Du lyckas med att gå på en utbildning.
Du lider av röran hemma.

När det är riktigt illa så bryr man sig inte om röran, bara man får sova.

Min upplevelse är att jag blivit sämre bara under senaste veckan. Jag gjorde precis madrs-testet och resultat visade på hög sannolikhet för egentlig depression, trots att jag äter maxdos antidepressiv medicin.

Jag har alltid lidit av att ha det rörigt omkring mig.

 

[Wille]

Jag har klippt lite i ditt svar.

På min nuvarande arbetsplats har folk varit i yrket 0-40 år. Alla behöver hjälp med jämna mellanrum (varje vecka). Det kan gälla ett lagrum eller hur man bäst bemöter en viss person. Ibland är det jag som jobbat kortast tid som sitter på svaret, ibland den som jobbat längst.

Och det är ingen som tycker att det är konstigt. Till klienterna så svarar man ”jag behöver bolla det här med min chef/min arbetsgrupp” och sen återkommer man när man vet. Ibland tar det två minuter, ibland två veckor.

Man måste inte kunna allt, men man bör kunna fråga

Jag kände mig inkompetent och dålig för att jag inte hade svar på enkla frågor.

 

[Gunnar]

Har några tips på aktiviteter som kanske kan kännas lustfyllda.

Skaffa ett trädgårdsritarprogram och skapa fina trädgårdar som inte skall anläggas utan bara finnas i datorn, möjligen kan någon annan vilja ha dem längre fram.

Vad jag vet kan man skapa liknande i miljöer i minecraft.

Vill man ha det mer handgripligt kanske man kan skapa miljöer i lego eller modeller med klipp och klistra, rita och måla.

Allt detta för att få utlopp för att designa och ordna utan att det måste bli så fysiskt jobbigt.

 

[lil-sis]

Jag kände mig inkompetent och dålig för att jag inte hade svar på enkla frågor.

Det är din känsla.

Men man är inte i inkompetent för att man inte vet allt. Hade du hittat på ett svar för att inte känna dig dum så hade det ju verkligen kunna bli tokigt. Du gjorde rätt!

 

[Inte_Ung]

Min upplevelse är att jag blivit sämre bara under senaste veckan. Jag gjorde precis madrs-testet och resultat visade på hög sannolikhet för egentlig depression, trots att jag äter maxdos antidepressiv medicin.

Jag har alltid lidit av att ha det rörigt omkring mig.

Min erfarenhet är att det känns värre innan det blir bättre och att det är en vägg att ta sig igenom där.
Det är så oerhört irriterande att se hur eländigt som det är, vilket inte jag gör när det är som sämst. När jag är som sämst så skulle jag kunna ligga och svälta ihjäl utan några som helst problem. Typ verkligen "lägga mig ner och dö" på riktigt.
Det är i det läget mycket jobbigare att resa sig upp och äta för att överleva.

 

[Wille]

Har några tips på aktiviteter som kanske kan kännas lustfyllda.

Skaffa ett trädgårdsritarprogram och skapa fina trädgårdar som inte skall anläggas utan bara finnas i datorn, möjligen kan någon annan vilja ha dem längre fram.

Vad jag vet kan man skapa liknande i miljöer i minecraft.

Vill man ha det mer handgripligt kanske man kan skapa miljöer i lego eller modeller med klipp och klistra, rita och måla.

Allt detta för att få utlopp för att designa och ordna utan att det måste bli så fysiskt jobbigt.

Jag har tänkt göra modeller av hus eftersom jag alltid drömt om ett egendesignat hus. Men sen har jag kört fast på att jag vet inte hur jag ska tillverka materialet till modellerna. Det finns ju inte plank att köpa i miniatyrformat.

Min erfarenhet är att det känns värre innan det blir bättre och att det är en vägg att ta sig igenom där.
Det är så oerhört irriterande att se hur eländigt som det är, vilket inte jag gör när det är som sämst. När jag är som sämst så skulle jag kunna ligga och svälta ihjäl utan några som helst problem. Typ verkligen "lägga mig ner och dö" på riktigt.
Det är i det läget mycket jobbigare att resa sig upp och äta för att överleva.

Jag har haft den här depressionen i över 3 och ett halvt år. Det kändes lite bättre när jag hade boendestöd som kom till mig varje vecka. Men sen när boendestödet slutade komma så blev allt bara så övermäktigt och jag gav upp.

 

[Inte_Ung]

Jag har haft den här depressionen i över 3 och ett halvt år. Det kändes lite bättre när jag hade boendestöd som kom till mig varje vecka. Men sen när boendestödet slutade komma så blev allt bara så övermäktigt och jag gav upp.

Då så hoppas vi att du får tillbaka ditt boendestöd.
Håll ut till efter helgen, sedan så tar du reda på vad som händer med det.
Det är ju faktiskt en sak som du vet hjälper.

Jag ser nu flera saker som du uppskattar.
Det tar sig.