Flytta?

[Wille]

Men du, ta inte ut i förskott att du mist boendestödet! Det är inte fastställt än.

Jag har inte haft besök av boendestöd på drygt en månad. Jag har inget hopp egentligen om att återfå boendestödet då de inte jobbar kvällar och helger. Så det lär bli att jag måste få frånvaro från skolan för att kunna få det. Hur det sedan funkar med ett riktigt jobb törs jag inte ens tänka på.

Det är depressionen som talar, man tänker så vid depression, det hör till symptombilden. Du kan visst bli frisk!

Jag har varit sjuk så länge nu.

 

[nullo-modo]

Synd att vi bor så långt ifrån varandra. Vi skulle annars kunna ha en långhelg hos dej och fixa trädgård och en hos mig för att komma igång med att anlägga köksträdgård.

 

[svea]

Även skolan ger rutiner. Jag måste t.ex. äta lunch 3-4 timmar innan jag skulle gjort det annars.

Jamen precis. Man vaknar och gör morgonrutin för att man måste iväg en viss tid, äter för att man jobbat sig hungrig, handlar på vägen hem för att man ändå är ute. Lagar middag för att kunna ta hälften till lunchlådan. Det blir automatiserat, viljet spar energi. Sen fattar jag så klart att det inte funkar så för alla.

 

[Raderad medlem 132722]

Jag har inte haft besök av boendestöd på drygt en månad. Jag har inget hopp egentligen om att återfå boendestödet då de inte jobbar kvällar och helger. Så det lär bli att jag måste få frånvaro från skolan för att kunna få det. Hur det sedan funkar med ett riktigt jobb törs jag inte ens tänka på.

Jag har varit sjuk så länge nu.

Jo, men visst var det så att biståndshandläggaren inte visste att du mist boendestödet? Jag kan inget om sånt här och ursäkta mig om jag fattat fel och att boendestödet på eget bevåg slutat komma eftersom du nu pluggar dagtid.

Att man varit sjuk länge betyder inte att man inte kan bli frisk. Små, små, små steg framåt i rätt riktning kan ge en stor skjuts framåt. Jag sitter på sätt och vis i samma båt som du, tror jag är äldre, och vet därför av erfarenhet att man blir frisk, sen, så småningom, hur jävligt det än är. Det KÄNNS inte så, inte för mig heller, men jag VET, av erfarenhet, att det blir bra.

 

[Wille]

Jamen precis. Man vaknar och gör morgonrutin för att man måste iväg en viss tid, äter för att man jobbat sig hungrig, handlar på vägen hem för att man ändå är ute. Lagar middag för att kunna ta hälften till lunchlådan. Det blir automatiserat, viljet spar energi. Sen fattar jag så klart att det inte funkar så för alla.

Jag önskar det kunde funka så med maten, men jag lyckas sällan laga mat ö.h.t. även om tanken är att jag ska laga mat under helgen. Igår när vi träffades på skolan skulle vi äta lunch tillsammans. Jag hade med mig en tetra soppa jag köpt för ett halvår sedan och två ostmackor. Det var liksom en nödlösning eftersom jag inte hade någon färdiglagad mat hemma.

Jo, men visst var det så att biståndshandläggaren inte visste att du mist boendestödet? Jag kan inget om sånt här och ursäkta mig om jag fattat fel och att boendestödet på eget bevåg slutat komma eftersom du nu pluggar dagtid.

Att man varit sjuk länge betyder inte att man inte kan bli frisk. Små, små, små steg framåt i rätt riktning kan ge en stor skjuts framåt. Jag sitter på sätt och vis i samma båt som du, tror jag är äldre, och vet därför av erfarenhet att man blir frisk, sen, så småningom, hur jävligt det än är. Det KÄNNS inte så, inte för mig heller, men jag VET, av erfarenhet, att det blir bra.

Det stämmer att biståndshandläggaren inte visste att besöken av boendestödet upphört. Boendestödet slutade bara komma eftersom jag blev upptagen med studier när de jobbar.

Jag har varit sjuk en stor del av livet. Den första sjukdomen lyckades jag bli fri från och det tog mer än 10 år vid sista återfallet. Och nu är det en depression i stället. Orsaken till denna verkar inte gå över.

 

[MiaMia]

Jag har inte haft besök av boendestöd på drygt en månad. Jag har inget hopp egentligen om att återfå boendestödet då de inte jobbar kvällar och helger. Så det lär bli att jag måste få frånvaro från skolan för att kunna få det. Hur det sedan funkar med ett riktigt jobb törs jag inte ens tänka på.

Men handläggaren fick reda på att frågeställningen existerade i måndags. Och det är påskvecka.
Vad förväntar du dig för tempo på att ta fram en speciallösning?

Hon hade sagt att hon skulle ta upp det men cheferna (eller något liknande?) vilket betyder att det är under processande. Raka motsatsen till att det är kört.
Du har ju fått reda på att boendestädsmänniskan inte rapporterat vidare som hon skulle, så den tiden säger inget alls om sakfrågan. Och inte heller om att det inte går att få andra tider, eftersom det inte är hennes roll att fatta sådana beslut.

 

[bettysmatte]

Jag önskar det kunde funka så med maten, men jag lyckas sällan laga mat ö.h.t. även om tanken är att jag ska laga mat under helgen. Igår när vi träffades på skolan skulle vi äta lunch tillsammans. Jag hade med mig en tetra soppa jag köpt för ett halvår sedan och två ostmackor.

Vad är det för fel på färdigsoppa och ostmackor?

 

[escodobe]

Jag önskar det kunde funka så med maten, men jag lyckas sällan laga mat ö.h.t. även om tanken är att jag ska laga mat under helgen. Igår när vi träffades på skolan skulle vi äta lunch tillsammans. Jag hade med mig en tetra soppa jag köpt för ett halvår sedan och två ostmackor. Det var liksom en nödlösning eftersom jag inte hade någon färdiglagad mat hemma.

Det stämmer att biståndshandläggaren inte visste att besöken av boendestödet upphört. Boendestödet slutade bara komma eftersom jag blev upptagen med studier när de jobbar.

Jag har varit sjuk en stor del av livet. Den första sjukdomen lyckades jag bli fri från och det tog mer än 10 år vid sista återfallet. Och nu är det en depression i stället. Orsaken till denna verkar inte gå över.

Vad är det för fel på färdigsoppa? Jag har oftast microrätter till lunch. För att det sparar mig ork.

Jag har begränsat med energi och har inte ork att laga mat hela tiden.

 

[Wille]

Men handläggaren fick reda på att frågeställningen existerade i måndags. Och det är påskvecka.
Vad förväntar du dig för tempo på att ta fram en speciallösning?

Hon hade sagt att hon skulle ta upp det men cheferna (eller något liknande?) vilket betyder att det är under processande. Raka motsatsen till att det är kört.
Du har ju fått reda på att boendestädsmänniskan inte rapporterat vidare som hon skulle, så den tiden säger inget alls om sakfrågan. Och inte heller om att det inte går att få andra tider, eftersom det inte är hennes roll att fatta sådana beslut.

Biståndshandläggaren skulle ta upp frågan i onsdags med sin chef och kollega. Jag trodde jag skulle få besked samma dag eller dagen efter.

Vad är det för fel på färdigsoppa och ostmackor?

Mättar inte och är fel näringsmässigt. Inte var det gott heller.

 

[Shaggy]

Jag önskar det kunde funka så med maten, men jag lyckas sällan laga mat ö.h.t. även om tanken är att jag ska laga mat under helgen. Igår när vi träffades på skolan skulle vi äta lunch tillsammans. Jag hade med mig en tetra soppa jag köpt för ett halvår sedan och två ostmackor. Det var liksom en nödlösning eftersom jag inte hade någon färdiglagad mat hemma.

Och vad är det för fel på det? Det är helt normalt att folk inte hinner/orkar/bryr sig om att göra ordentlig lunch. Jag rusade in på Ica och köpte en Thailåda ofta på vägen till jobbet eftersom det var gott och gick fort samt var vettigt pris. Var det någon som såg ner på mig för det? Mina kollegor åt typ lättstekt falukorv med snabbmakaroner= samma nivå som din lunch, andra åt hämtmat i form av KFC eller liknande, en karl gick ut varje dag på samma ställe (med rätt trist mat) och betalade 90 spänn för den lunchen osv osv. Det var ingen som brydde sig alls. Det enda som kommenterades var en kille som dissade min mycket välbakade ugnspannkaka vilket blev lite av en grej.
Ett stort problem för dig tror jag är att du ser allting som om de ligger längst ut på motstående skalor av spektrat. Antingen är det utställningsträdgård eller så är det soptipp. Antingen så är maten perfekt eller så är den värdelös. Antingen är det välstädat eller så är det katastrof osv osv. Du måste låta dig själv se gråskalorna däremellan för ingen mår bra av att klanka ner på sig själv och sitt liv på det sätt du gör. Du ställer alldeles för höga krav på dig själv helt enkelt.
Tänk på att alla har fullt upp med sitt så de ser inte ens vad du tex har i matlådan. Det är liksom inte deras problem. Släpp den där prestationshetsen och ge dig själv tillåtelse att existera på en rimlig nivå.

 

[Wille]

Vad är det för fel på färdigsoppa? Jag har oftast microrätter till lunch. För att det sparar mig ork.

Jag åt mycket färdiga frysta rätter förut, men hade under den tiden mycket problem med min mage. När jag sedan började äta hemlagad mat försvann magproblemen. Jag misstänker att de färdiga rätterna innehåller något jag inte riktigt tål. Ett tag var jag nästan rädd för att äta eftersom magen kunde rasa.

 

[MiaMia]

Biståndshandläggaren skulle ta upp frågan i onsdags med sin chef och kollega. Jag trodde jag skulle få besked samma dag eller dagen efter.

Ta upp med någon betyder inte att denne fattar beslut på stående fot...

Dessutom behöver de förmodligen hantera personalfrågor/scheman e.dyl. om det blir frågan om att ordna till någonting på udda tider.

Men meila efter helgen och fråga då, om du hade förväntat dig besked vid det här laget?

 

[bettysmatte]

Mättar inte och är fel näringsmässigt. Inte var det gott heller.

Om det inte var gott och mättande så var det ju inte bra. Men annars har jag ofta med mig soppa och macka till lunch, så det ser jag inget konstigt med. Det går ju att pimpa en färdigsoppa också. Lägga till pasta, ris, eller något annat som man tycker fattas. Vad var det som var så näringsmässigt fel, att det inte gick att balansera upp med kvällsmaten?

 

[Wille]

Och vad är det för fel på det? Det är helt normalt att folk inte hinner/orkar/bryr sig om att göra ordentlig lunch. Jag rusade in på Ica och köpte en Thailåda ofta på vägen till jobbet eftersom det var gott och gick fort samt var vettigt pris. Var det någon som såg ner på mig för det? Mina kollegor åt typ lättstekt falukorv med snabbmakaroner= samma nivå som din lunch, andra åt hämtmat i form av KFC eller liknande, en karl gick ut varje dag på samma ställe (med rätt trist mat) och betalade 90 spänn för den lunchen osv osv. Det var ingen som brydde sig alls. Det enda som kommenterades var en kille som dissade min mycket välbakade ugnspannkaka vilket blev lite av en grej.
Ett stort problem för dig tror jag är att du ser allting som om de ligger längst ut på motstående skalor av spektrat. Antingen är det utställningsträdgård eller så är det soptipp. Antingen så är maten perfekt eller så är den värdelös. Antingen är det välstädat eller så är det katastrof osv osv. Du måste låta dig själv se gråskalorna däremellan för ingen mår bra av att klanka ner på sig själv och sitt liv på det sätt du gör. Du ställer alldeles för höga krav på dig själv helt enkelt.
Tänk på att alla har fullt upp med sitt så de ser inte ens vad du tex har i matlådan. Det är liksom inte deras problem. Släpp den där prestationshetsen och ge dig själv tillåtelse att existera på en rimlig nivå.

Förutom att det var trist mat så var jag rädd för att bli dålig i magen av den.

Ta upp med någon betyder inte att denne fattar beslut på stående fot...

Dessutom behöver de förmodligen hantera personalfrågor/scheman e.dyl. om det blir frågan om att ordna till någonting på udda tider.

Men meila efter helgen och fråga då, om du hade förväntat dig besked vid det här laget?

Jag har redan mejlat.

 

[Wille]

Om det inte var gott och mättande så var det ju inte bra. Men annars har jag ofta med mig soppa och macka till lunch, så det ser jag inget konstigt med. Det går ju att pimpa en färdigsoppa också. Lägga till pasta, ris, eller något annat som man tycker fattas. Vad var det som var så näringsmässigt fel, att det inte gick att balansera upp med kvällsmaten?

Det fattades både grönsaker och proteiner. Och jag har aldrig varit förtjust i soppa. Jag vill tugga maten.

Jag hade ingen kvällsmat.

 

[Ninnurur]

I mina Kommuner så verkar parkarbetarna ha ganska så fria händer.
Typ "Fixa något fint".

Nu måste jag protestera. Det är enormt mycket planering av landskapsingenjörer och landskapsarkitekter bakom kommuners perenner och sommarplanteringar. I Uppsala kommun finns fyra olika designer för sommarblommor som roterar och de beställs av plantskolor redan på hösten ibland. Parkarbetarna planterar efter en noga uträknad plan, de hittar inte på något själva. Så din bild av situationen är helt galen.

 

[Dopy]

Låter som du lägger press på dig själv pga trädgården. Räcker det inte med att ha en gräsmatta? som du bara behöver klippa regelbundet, och inte ha en massa blommor, buskar, rabatter, osv eftersom det oftast är där det tar med tid med en trädgård.
Även hemma, ta undan allt onödigt, se till att det är lättstädat (massor med prydnader och inredningssaker gör att städningen tar en evighet), förvara allt i skåp och lådor så är det mer lättstädat.

 

[Shaggy]

Förutom att det var trist mat så var jag rädd för att bli dålig i magen av den.

Ja ibland får man ta det. Ibland får man helt enkelt lösa saker på det bästa sättet som går och då kan några vändor på toa ingå i "det bästa sättet".
Det är det här du måste börja inse att allting kan inte alltid bli perfekt ibland måste man göra det som är näst bäst eller nästnäst bäst för att det är den enda lösningen i situationen man är i just då. Det fungerar inte att kräva av sig själv att bostaden ska se ut som Mi ladys festvåning när man knappt orkar dra sig ur sängen. Då får man glädja sig åt att kunna gå in genom ytterdörren utan att hoppa över diverse saker som ansamlat sig där.

 

[Wille]

Låter som du lägger press på dig själv pga trädgården. Räcker det inte med att ha en gräsmatta? som du bara behöver klippa regelbundet, och inte ha en massa blommor, buskar, rabatter, osv eftersom det oftast är där det tar med tid med en trädgård.
Även hemma, ta undan allt onödigt, se till att det är lättstädat (massor med prydnader och inredningssaker gör att städningen tar en evighet), förvara allt i skåp och lådor så är det mer lättstädat.

Gräsmatta är det mest arbetskrävande av allt. Det är den jag vill rationalisera bort, men det går inte i en handvändning tyvärr. Det är helt fel att tro att rabatter med blommor, samt buskage och annat skulle vara krävande. Det är det inte.

Jag äger inga prydnadssaker eller liknande.

Jag lyckas aldrig plocka undan saker utan allt blir liggande. Så här ser t.ex. mitt köksbord ut:

Min diskbänk ser likadan ut.

Det känns övermäktigt att ta tag i eftersom jag måste ta beslut om varje pryl var de ska hamna.

Ja ibland får man ta det. Ibland får man helt enkelt lösa saker på det bästa sättet som går och då kan några vändor på toa ingå i "det bästa sättet".
Det är det här du måste börja inse att allting kan inte alltid bli perfekt ibland måste man göra det som är näst bäst eller nästnäst bäst för att det är den enda lösningen i situationen man är i just då. Det fungerar inte att kräva av sig själv att bostaden ska se ut som Mi ladys festvåning när man knappt orkar dra sig ur sängen. Då får man glädja sig åt att kunna gå in genom ytterdörren utan att hoppa över diverse saker som ansamlat sig där.

Att bli dålig i magen är ångestframkallande.

 

[farin]

Mättar inte och är fel näringsmässigt. Inte var det gott heller.

Jag ahr också begränsat med ork och matlagning är inget som kommer naturligt för mig...
Som tur är verkar jag också klara mig utan alltför mycket variation, vilket underlättar.

Till frukost äter jag samma sak (gröt för min del) som jag ätit i mer än 10 år.

Till lunch äter jag egengjord soppa. Har framför allt två olika jag varierar med. Gör mycket på en gång och häller upp i glasburkar som jag samlat på mig under åren, en portion per burk. Sparar ett par i kylen och fryser i resten. Ibland äter jag samma soppa varje lunch i en vecka, ibland kör jag varannan dag. Ofta med en knäckemacka med ost till. Eller annat bröd om det finns hemma.

De första 15-20 gångerna jag gjorde sopporna behövde jag läsa recepten noga för att få det rätt. Nu tar det inte längre så mycket energi att göra dem, jag har övat tillräckligt mycket. Ibland funderar jag på att leta fram npgit mer recept att testa, men jag har inte kommit dit än.

Till middag händer det att jag äter varm mat. När jag lagar något, på sin höjd en gång i veckan, gör jag alltid några matlådor och stoppar i frysen. Det bästa är mat som ger många lådor, som tex lasagne eller annan pasta. Jag kan också koka en potatis och värma färdiga veggobollar, biffar eller annat halvfabrikat och vara nöjd med det. Eller koka ett ägg och göra en matigare macka. Eller äta keso med frukt och nötter. Eller yoghurt. Eller mera gröt. Eller en 200 grams chokladkaka, men då mår jag oftast inte så bra efter...

Men - eftersom jag äter gröt och soppa till frukost och lunch så behöver jag inte slå på mig de dagar middagen inte funkar. Jag vet att jag inte äter det mest näringsriktiga och inte enbart nyttigt. Men jag äter tillräckligt bra, och det räcker så.

Så mitt tips, om du vill prova, är att börja med 1-2 recept. Gör dem till du känner att det inte är ansträngande att göra dem, du vet ingredienser (gärna få!) och du vet i vilken ordning du ska göra saker. Sen är det alltid en ansträngning (för flera av oss) att börja göra, men det blir mindre övermäktigt när man vet hur ändå.

Och prata med din läkare om att få prova annan medicin. Jag är nu inne på min tredje variant och känner äntligen att det gör någon skillnad. Börjar även acceptera att det är livslång medicinering som gäller, jag orkar inte med fler försök att klara mig utan. Ser min depression som typ diabetes, något jag kommer leva med resten av livet, men hanterbart med medicin och då orkar jag vara snäll mot mig själv, vilket gör att jag mår bättre.