Flytta ifrån varandra *långt*

Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Åh att du inte bor närmre, då kunde jag kommit över imorgon med en soffa, matbord, byrå, soffbord, säng, dator, tv och en boxer. Hade de behövts även en antenn till boxern!

Är du säker på att dina vänner och bekanta inte har en massa saker de vill bli av med? Finns det ingen möblerad lägenhet att hyra (2a hand alltså)
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Jag har inte så stor lust att bo kvar här uppe nej, min familj ringer varje dag och tjatar att jag ska flytta hem.

Men det känns som att jag får stå mitt kast, det var jag som flyttade upp hit och skaffade barn här uppe. Flyttar jag ner igen så kommer ju Arvids och M:s umgäne bli förstört, för inte kan vi lösa umgänget på ett bra sätt då.

Tack för kramen!

Om det hade varit tvärtom, att han flyttat ner till Skåne för att bo med dej, och ni hade separerat och han inte hade haft någon anledning att stanna där, hade han gjort det då?

Jag har funderat på detta nu ett par timmar, och om vi skulle göra slut och jag skulle stå här ensam med Sam, skulle jag flytta hem till Sverige igen. Och hjälpt till att komma och träffa pappan och sett till att han fått komma till Sverige och träffa Sam också. När de blir lite större kan de ju prata i telefon, skypa, maila mm.

Ska du bo där uppe i 60 år till? När Arvid går i skolan, när Arvid har sommarlov mm, om du inte har något som håller dej kvar?

Kanske lite osammanhängande, men det är inte bara du som får stå ditt kast, din sambo valde att skaffa barn med någon som flyttade en massa mil för hans skull och risken att du ska flytta tillbaka har alltid funnits.
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

*kl*

För att spinna vidare lite på det där med växelvis boende...Skrev du inte att M jobbar borta i veckorna och vissa helger *yrvaken så det kan vara felläst* och inte sover hemma?
Då kan du väl lika bra bo härnere med din familj och att M på något vis flyger ner och hämtar när han har lediga perioder? För annars kommer du ju sitta däruppe isolerad och han fortsätter med sitt liv. Så länge inte Arvid har börjat skolan kan det väl fungera så?
Jag tycker kanske inte det är en bra lösning men på mitt förra jobb hade vi ett barn med separerade föräldrar varav den ena bodde i Sthlm och den andra här i skåne och h*n hade ett dagis i Sthlm och ett härnere. Just det tycker jag kanske inte är strålande, men jag menar att det GÅR att lösa om man bor långt borta från varann.

För övrigt så tror jag du har mycket att vinna på att komma närmare folk som kan stötta och hjälpa till och på så vis får Arvid en bättre uppväxt med en gladare mamma, det kan vara lika mycket värt som att ni bor nära varann tror jag.

Lycka till! Jag håller alla tummarna :)
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

*kramar om Jolanta*
Det kommer bli kanonbra!
Som Cilla skrev:
Du kommer bli en ENASTÅENDE mamma!!

Och jag tror att det kommer lösa sig snabbare än du hinner vissla!!
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Han jobbar på veckorna, natt, brukar sova borta 1 dag, så det blir mån-onsmorgon. Sen kommer han hem på ons morgon och är hemma tills ons kväll då han åker igen och kommer hem på fredag mrogon. Han har pratat om att ta ut lite pappadagar, då kan han ju träffa honom ännu mer

Han jobbar inga helger, så dem är han hemma på. Jag vill ju att de ska kuna ses de kvällar han är hemma också.

Äh, det kommer ordna sig, bara jag kommer till min nya lght och hinner landa lite, det hoppas jag iaf
 
Senast ändrad:
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Kram....

Ang jobba kvällar, kan inte någon farförälder vara med Arvid då? Om han ska vara mestadels boende hos dig kanske umgänget kan ske i ditt boende? Så han slipper växelvist boende? Tänkte så han får sova någorlunda på samma ställe i alla fall på vardagarna?

Du får ta med Arvid å hälsa på alla roliga Pite-bukar :angel: om du vill komma ifrån!

Har tyvärr rensat alla onödiga möbler och leksaker och sådant nyss annars hade jag baskemig kommit med ett lass till dig!
 
Senast ändrad:
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

det skulle nog inte vara helt omöjligt, de älskar att vara med Arvid, så de kvällar de inte jobbar är jag nästan helt säker på att de kan ta honom.

Har hunnit lugna mig lite nu, känns faktiskt lite bättre
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

du kommer att klara det hur bra som helst! :)
allt löser sej....

har själv inte flyttat ifrn ngn m barn, men väl separerat utan vare sej sparpengar lr jobb... o hade häst jag vägrade göra mej av med... o på nåt konstigt sätt ordnade det sej...

o det kommer det göra för er oxå... klart att det blir stressigt till en början, är ju en trygghet o vara 2, men när du hunnit flytta o komma iordning så ska du se att allt faller på plats...
o du kommer funka jättebra som ensamstående mamma (nu känner jag ju inte dej personligen men...)

lycka till m allt!:banana:
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Jag vet att du är stark och jag vet att du kommer klara det .

Du vet vart jag finns.

KRAMAR
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Det kommer ordna sig ska du se, efter berg-o-dalbanan kommer det bli bättre! :bow:

Din arbetsgivare kanske har förståelse för din situation och kan lägga upp arbetspass som funkar så bra som möjligt för dig?
Under tiden kan du leta runt och kanske försöka hitta ett jobb med bättre tider?

Och ang flytta hem, titta över det alternativet. Arvids pappa kanske kan röra på sig söderut? När jag och sambon nästan separerade var planen att båda skulle flytta hit till Piteå (bodde i Luleå då). Inte lika stor flytt som för er såklart, men prova ta upp ev flytt för diskussion?

Försök bolla med tankar som:
- Hur hade du gjort om inte Arvid varit med i bilden.
- Vad har DU för drömmar.
- Vart VILL du bo?
- Vill du studera/jobba... med vad?
- Vad har Arvids pappa för framtidsplaner?

Det kanske slutar med att du blir Umebo, student och åker till inlandet varannan helg? Eller att ni alla 3 rör er söderut... Försök bolla med tanken att allt är möjligt och sen bolla med familjerådgivare/kurator/familj/vänner/buke :angel:
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Jag har inte så stor lust att bo kvar här uppe nej, min familj ringer varje dag och tjatar att jag ska flytta hem.

Men det känns som att jag får stå mitt kast, det var jag som flyttade upp hit och skaffade barn här uppe. Flyttar jag ner igen så kommer ju Arvids och M:s umgäne bli förstört, för inte kan vi lösa umgänget på ett bra sätt då.

Tack för kramen!

Det tycker jag är ett mycket modigt beslut av dig. Arvid behöver både sin mamma och pappa. Hoppas du kan trivas bättre där uppe snart och få dina släktingar att sluta tjata och förklara noga varför.

Kram
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Åh, alltid tråkigt när man går skilda vägar. Men som du säger, det kommer att bli bättre för Arvid att ha en glad mamma, och en glad pappa på varsitt håll, än att ni ska vara tillsammans och vara olyckliga.

Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer att fixa det, på ett eller annat sätt. Ingenting är lätt här i livet, men det brukar ordna sig iallafall.

Jag håller alla tummar och tår för att allt ordnar sig till det bästa. Kramar!
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Hur funkar det eg med växelvis boende? Blir det inte jobbigt för lilleskrutt att flytta fram och åter, han är ju bara 10 månader :(

Det finns inget som säger att man måste ha växelvis boende. Speciellt inte för barn under tre år. Och enbart om föräldrarna har ett bra samarbete.

Självklart ska du flytta hem igen om du inte trivs där uppe, långt bort ifrån alla. Skulle din sambo ha stannat kvar i Skåne?

Och naturligtvis klarar du det här! Kram! :)
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Vad skönt att äntligen ha fattat ett beslut.
Men det är jobbigt i början.

Växelvis boende skulle inte jag låta ett så litet barn ha.
Det bästa för Arvid vore nog att träffa sin pappa några ggr varje vecka, men inte flera dagar efter varandra.
Han lär väl vara mer van att vara med dig och träffa dig varje dag. Jag tror inte att det är så bra för ett så litet barn att helt plötsligt inte träffa dig på flera dagar.
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Det rekommenderas inte att små barn bor växelvis, Det finns undersökningar på det. Barnen förstår loksom inte detta med två ställen utan känner bara att det blir "fel" hela tiden.
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Du kmmer klara detta galant. Visst det kommr bli jobbigt i början men det kommer att gå bra för dig.
När jag och min dotters far gick skilda vägar när hon var 1 år så hade jag inget sparat, flyttade till en lägenhet och fick precis veta att dom skulle säga upp 200 anställda på jobbet pga arbetsbrist. Var väldigt jobbigt. Hade inte så många vänner heller och bodde 30 mil ifrån mina vänner och familj. Kände att jag kommer inte klara detta. Och sen så tog hennes far inte sitt ansvar och strulade till med umgänge och förstörde rätt mycket. Jag flyttade och fick ett jobb och sen började jag skolan. Nu 4 år senare så har jag fast jobb, min dottern börjat lekis och har en sambo. Troddealdrig att jag skulle ta mig dit jag är idag. Men jag antar att man är starkare än vad man tror.

Du kommer klara detta!!*pepp kram*

Mvh
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Du skrev att du inte hade några möbler och bara några tusenlappar sparade. Mitt tips är att köpa begagnat på loppisar eller röda korset. Man kan hitta jättefina möbler till priset av nästan ingenting.
Och dessutom får du ett mer personligt hem istället för ett ikea hem som alla andra.

/Scilla som inredde sitt nya kök med blocket och loppis fynd :)
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Men gumman
stanna, andas och känn efter
Det är jobbigt med familj
Man måste ge och ta
och tänka efter lite grann
Livet stannar inte när man får barn, det är omtumlande men barnet växer snabbare än man tror och kvar står kvinnan och mannen. Våga känn efter vad som känns bäst och handla efter det, känn efter riktigt. Kram
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Du klarar det här! Det är jag övertygad om!

Sen vill jag bara berätta om en kollega till mig, hon har en sjuårig son som bor i Norrland. Hon fick jobbmöjlighet här så hon flyttade och sonen blev kvar hso sin pappa. Sonen kommer ner minst varannan helg med flyg och även om alla kan se att det är jobbigt för henne så är sonen lycklig, och det är väl det viktigaste.

Det jag vill säga är bara att det går, allt går. Om du inte är lycklig däruppe så tror jag inte det blir bra för din son i slutändan heller.
 
Sv: Flytta ifrån varandra *långt*

Allmänt knapplån.

ALDRIG att jag förstår hur man kan ta sina barn från en fungerande pappa (jag anser det är en helt annan sak med en dysfunktionell förälder )och flytta långt bort.
Är man vuxen så får man faktiskt bita ihop. Dessa år går fort.

Ser ni vad ni skriver - "det är lagom om pappan får träffa barnet några gånger i veckan men inte över natt".
VA!
Vänd på det och känn hur ni får ångest.
Fadern får på sitt forum rådet att ni bara bör träffa barnet på dagtid några gånger i veckan...en förälder som älskar sin unge och inte har några som helst problem att ta hand om barnet.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 292
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 585
Senast: Ramona
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 151
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 587
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp