Flytta hem till föräldrarna

[pepp]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

 

[Idas]

Finns det möjlighet att istället bo hos en kompis, att hyra ett rum under en tid eller någon annan temporär lösning? Jag bodde i min mammas lägenhet under ett par veckor när min lägenhet renoverades, och trots att vi kommer bra överens så var det väldigt påfrestande.

 

[Niyama]

Måste det bli flera månader om du inte trivs med det? Jag flyttade "hem" en gång, men det varade bara nån månad och dessutom bodde jag i en gäststuga på tomten som hade toalett. Så det jag behövde inne i huset var kök och dusch, annars hade jag inte orkat med det.

 

[cirkus]

Min ena dotter har flyttat hem ett par gånger. Vi har en stuga på tomten som hon då bott i - det har funkat utmärkt. Jag tror det skulle funka även om hon (eller någon av de andra syskonen) sov inne i huset också.

Själv flyttade jag hem som 25-åring en kort period, det var antagligen rätt ok, mina föräldrar har alltid varit vettiga på alla sät, men jag verkligen hatade det

 

[athena_arabians]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

Jag flyttade hem efter studierna, det var helt ok. I Sverige är det ju inte så vanligt men de jag pratat med i jobbet (inga svenskar) tycker inte alls att det är konstigt.

 

[Inglorion]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

Jag flyttade hem till pappa igen när jag var 27 och flyttade igen efter 1.5 år.

Hade bott utomlands i flera år och det var väl inte det bästa med ekonomin när jag kom tillbaka och killen jag flyttade hem med tyckte ju att det var askalas att bo där (noll ansvar liksom).

Jag spenderade så mycket tid jag kunde med att inte vara hemma.

Var hemma igen en månad över jul och nu har min mor flyttat hem till pappa igen (de var separerade i en herrans massa år) och tja, det funkar inte alls. Hon avskyr mig och spenderar tiden mest med att få en att må så dåligt som möjligt och trycka ner en. Jag gömde mig på kontoret i pappas garage så mycket som möjligt, var i sommarstugan och försökte så mycket som möjligt inte vara hemma i princip.

Där var en månad för mycket, jag klarar av kanske två veckor men har inga planer på att åka hem igen om hon fortfarande bor där.

Så jag har tyvärr inga bra tips förutom att försöka att ha grejer du kan göra i ett eget rum utan dem om det finns tillgång? Eller ha grejer borta från hemmet, kvällskurser? Träffa vänner.

 

[Killaloe]

Jag har bott hemma i perioder i vuxen ålder och sover fortfarande över hos mina föräldrar med jämna mellanrum. För mig känns det inte så konstigt, men det handlar väl helt enkelt om relationen till föräldrarna? Jag och mina föräldrar kan umgås utan några större slitningar under ett tag, men det är påfrestande oavsett efter ett tag.

Så jag tänker, att om du redan nu känner att det känns jobbigt och tar emot så är det väl läge att kolla efter andra lösningar typ som @Idas förslag? Just för att det låter som utgångspunkten verkligen inte är den bästa för att du ska må bra av att bo där?

 

[hoppis]

Allt beror väl på vad manhar för relation?
Jag bodde ca en månad hos mina föräldrar när jag var mellan boende i 29-30 års åldern (några är sen) och tyckte det var toppen! Arbetade då så man var ju hemma några timmar på kvällen och så var jag rätt mycket i stallet.
Tyckte det var toppen! Blev verkligen bortskämd med att få middag serverad, fanns alltid mycket i kylskåpet. Pappa älskade att gå ut med hunden så han gjorde det väldigt mycket.

vi tittade ju på tv lite på kvällarna och så hade jag ju eget rum så man kan ju "lägga sig tidigt" och läsa en bok. Bada badkar passade jag på att göra rätt frekvent samt aktiverade mig på andra sätt oxå. Det gick verkligen över förväntan, trodde inte jag skulle gilla det så mycket då jag som tonåring bara tänkte på att flytta hemifrån

(OBS jag hör hur bortskämd jag låter men jag gick och handlade när det behövdes och lagade gärna mar bara det att pappa hann ofta före :-) )

 

[DarkInNight]

Jag flyttade hem några månader när jag var 20 år. Usch vad vi bråkade.

Nej jag och mina föräldrar trivs bäst med kortare umgänge

 

[Frankie]

Jag har inte gjort det själv, men det skulle inte vara något större problem för mig. Vi har en god relation och dom låter mig vara ifred mycket. Bara för att man är i samma hus behöver man ju inte umgås 24/7. Och som vuxna människor kan man förhoppningsvis föra en vettig dialog med varandra.

Krasst sett så verkar det ju vara ditt enda alternativ och då får man ju göra det bästa av situationen. Det kommer säkert inte kännas kul jämt men det är som det är, liksom. Det kommer inte vara för evigt. Och så kan du ju alltid beklaga dig här om det behövs.
Håller tummarna för att du hittar lägenhet snart!

 

[AraSlei]

Jag flyttade hem för snart ett år sedan, efter 5 år i Stockholm. Flyttade hemifrån som 15-åring och har väl bott hemma typ 1 år totalt sedan dess, borträknat sommarloven. Fyller 27 i år.
Det har faktiskt gått hur bra som helst!

Jag har dock en egen lägenhet på gården, ovanpå garaget, så jag bor ju inte med mina föräldrar utan sköter mitt (numera vårt, pga sambo) eget.
Det hade nog inte fungerat om jag flyttat in till mina föräldrar

 

[clusia]

Jag flyttade hem med det var bara ett par månader under sommaren och mina föräldrar var mestadels på sitt landställe. Jag tyckte det var helt ok. Men jag hade eget rum, närmare till min häst och föräldrarna var ju ändå inte där så mycket.

Min sambo flyttade hem till sina föräldrar innan vi träffades. Han hade inget eget rum utan sov på en madrass i matrummet. Han tyckte det var den mest misslyckade tiden i hans liv.

Så om det funkar eller inte beror nog på situationen och vad man har för relation till sina föräldrar.

 

[Kiwifrukt]

Nu har jag förvisso aldrig flyttat hemifrån, men jag tycker det funkar bra. Vi är ju ändå på jobbet om dagarna, och dessutom tillbringar jag mycket tid i stallet, så det är ju inte så att man går och nöter på varandra 24/7.

 

[Trott]

Jag har flyttat hem några vändor och det har inte vart några problem. Såklart är det lite jobbigt när man är van att klara sig själv, men som så många andra skriver så hänger det nog på relationen man har med sina föräldrar. Jag flyttade hemifrån redan vid 15 års ålder, men kom hem igen efter ca 1 år, bodde hemma i två år (lite speciella omständigheter, min pappa jobbade i Norge så jag bodde själv hemma i huset, ett tag bodde farmor där med mig mellan två boenden och det var inga problem alls att bo med farmor ), flyttade hemifrån i 2 år, kom hem igen i ca ett år, denna gång till mamma, sov i husvagn på gården. Sen flyttade jag hem igen i 3 månader i somras i väntan på egen lägenhet (hade flyttat från Skåne där jag bodde i 4.5 år) och inga problem denna gång heller att bo hos mamma Jag är snart 28 år. Har man en bra relation och det är tillfälligt, så borde det ju gå relativt smärtfritt. Om inte annat kan man kanske tillbringa lite tid hos vänner även om man bor hemma, om man tycker det sliter för mycket att vara där 24/7.

 

[MiniLi]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

Jag bodde hos mina föräldrar i samband med separation för knappt 1,5 år sedan, var 28 då. Inte jättekul men det går ju. Bodde där i 2 månader innan jag fick mitt nya boende.

 

[strawberrysylt]

Jag har bott hemma hos pappa i perioder sedan jag flyttade hemifrån. Nu senast efter att jag bott borta i sju år (varit hemma månadsvis på somrarna) flyttade jag hem och bodde där i... kan det vara två år? Det fungerar bra, pappa jobbar långa dagar så man ses ju på kvällen, skönt med lagom sällskap. Då är det en villa, så man har ju plats och det var bara jag och pappa så.

Nu har jag precis flyttat in i min lgh, känner att mitt liv stod lite på paus, vill kunna ta hem vänner hem till mig, få inreda själv osv =)

//r

 

[Linta]

Jag flyttade hem för två år sen, när jag var 22, efter att jag och exet separerade. Hade bott hemifrån i 5 år ungefär. Det var tufft. Min strategi var att bita ihop och låta det rinna av så gott det gick, fokusera på att det var en begränsad period och leta lägenhet som en dåre. Försökte också hålla mig hemifrån så mycket det gick. Det tog bara ett par månader innan jag fick tag på en lägenhet men det var i elfte timmen, och om jag eventuellt skulle behöva flytta hem igen så kommer jag försöka bo hos syskon och/eller vänner så långt det är möjligt. I ärlighetens namn skulle jag nog hellre ta in på vandrarhem än att flytta hem en gång till.
(Jag och min mor har inte en helt friktionsfri relation, ska tilläggas.)

 

[Björk]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

Yes, gjorde det ungefär 10 år efter jag flyttat hemifrån. Men det var välplanerat och både de och jag gick in i det med öppna ögon. Vi skulle bo på samma gård som parenteserna då hyrt något år; ha lösdrift och dela på arbetet med hästverksamheten. Jag kunde bo i en egen "avdelning" - hade sovrum, vardagsrum och ett "kök" (=kylskåp, mikro och köksbord i ett rum; inget vatten eller spis). Vi delade alltså på riktiga köket och toa.

Det gick väl sådär - bra att dela på jobbet, men min och ena förälderns relation blev INTE bra av detta.... Bodde väl så ett år, sen "separerade" vi. Problemet för mig var inte att de "agerade föräldrar" - det har de varit bra på att inte göra alls sen jag blev vuxen. Problemet var att jag och den ena förälderns behov av umgänge med varandra var väldigt skilt... Jag behövde mer space - tyckte jag blev alldeles utmattad av att min förälder ville prata,prata,prata,prata när jag kom hem från mitt vanliga jobb (hen hade nog behövt mer socialt liv). Och då började jag bli snäsig och otrevlig.

 

[Koltrast]

Nån här som gjort det, i vuxen ålder?
Jag har ju bott hemifrån i 10 år nu men kommer måsta flytta dit i slutet av månaden p.g.a uppbrott med pojkvännen/sambon.

Jag får panik jag bara tänker på det, är dit nån gång i veckan och står ut i några timmar. Hur ska jag då klara antagligen flera månader??!

Jag flyttade hem till en av mina föräldrar vid 24 och det var ärligt talat ganska tufft(jag blev någon sorts hushållerska), trots väldigt gott om utrymme. Det är ändå inget jag ångrar, för tack vare de tre(?) månaderna kom jag loss och vidare. Idag strax över 30 hade det på sätt och vis varit lättare att bo en tid med en förälder än då eftersom jag då var mer nyutflugen och inne i en frigörelseprocess och ett vuxenblivande.
Med det sagt - jag har inte sovit en natt under samma tak som någon av mina föräldrar sedan dess, så jag vet egentligen väldigt lite om hur det skulle vara och hade ajg känt det motstånd du gör hade jag letat andra lösningar alternativt flyttat in och letat järnet efter något tillfälligt alternativ.

 

[Sleepy]

Så ledsamt det är att se hur dåligt relationen med föräldrarna fungerar för en del. Är så tacksam för den fina kontakten jag har med mina barn.