Sv: Fler med samma inställning????
vi är nog ganska överrens om de generella motiveringar respektive skola anser sig ha.
jag tycker dock som tidigare användare kommenterat i tråden redan, att jag inte ser hur saker skulle vara extremt krävande för just AR hästar och därmed motivera kortare pass för den skull. Att man rider korta sekvenser när man introducerar ngt nytt är en självklarhet oavsett skola. Över huvud taget är korta sekvenser att rekommendera rent allmänt, dvs inget nötande eller harvande.
det avspeglar sig inte som redan kommenterats, rent generellt, i AR hästars muskulatur eller uppbyggnad att de skulle tränas extraordinärt intensivt jämfört med andra hästar, utan snarare tvärtom vad det verkar, så ser denna aspekt snarare ofta ut som de utför extremt lågintensivt arbete.
Om du hade ridit en halvskolad AR-häst för en hyfsat krävande tränare så kanske du förstått bättre vilken intensitet jag pratar om
Kan ta min egen häst som exempel;
Tränaren vill att hästen ska öva på böjd rakt fram. Hästen pallar inte det (eller så är jag för dålig på att "förklara" för hästen, men det var uppenbart att den även tyckte det tog emot fysiskt), fick knappt till ett steg. Tränaren inser att det är för svårt för oss just då och *poff* så har vi uteslutit i princip allt förutom ridning på volter i skritt
eftersom man strävar efter att alltid ha hästen lite böjd, till en början åtminstone (säkert olika på olika stilar också). Hur kul skulle hästen tycka det var att traggla omkring på en volt i en timme?
Oavsett hur mycket man än försöker variera med halvhalter, varvbyte, försöka flytta inåt och utåt på volten osv.
När hästarna väl lärt sig gå böjd rakt fram (vilket som sagt ändå är ganska krävande, många hästar som inte klarar av att gå jämnt böjd) så ska ju det befästas. För att sen bli i princip ett utgångsläge, ungefär som "arbetstrav" kan vara i ett vanligt dressyrpass
För att det ska bli bra kräver det en del fysiskt av hästen gällande koordination, stretching/användande av normalt sett lite svaga muskler, koncentration.
När man så äntligen lyckats befästa böjd rakt fram och då har det som utgångsläge så lägger man till skolorna, som man ju bara kan ta ett par steg i taget till en början.
Bara dom här punkterna kan ta ganska lång tid att ta sig igenom och få ett såpass bra resultat att det är någon idé att ta sig vidare. Och med tanke på att man ändå ska försöka variera jobbet och få det att hända något hela tiden så kan man i princip inte hålla på så länge. Det skulle bli för enformigt och krävande.
Nu finns det säkert massor med "riktiga" AR-ryttare som inte känner igen sig eller inte håller med, men själv har jag mycket svårt att hålla disciplinen och hålla hästen alert, intresserad och koncentrerad om man red för långa pass. Känner jag någon dag för att rida längre så fuskar jag i regel och tränar sitsträning för mig själv i trav t ex. Lägger till mer kvantitet eftersom hästen inte pallar mer kvalitet för dagen.
Och ja, i "riktig" dressyr så blir det oftast mer laid back och varierat. Samtidigt så ÄR det ur AR-synpunkt mycket mer kvantitet än kvalitet. Inte lika krävande övningar lika tidigt och inte samma krav på bärighet (och alla kriterier för det som följer med) så tidigt, ofta man börjar med övningar som "vi" anser är avancerade och krävande "för tidigt" och då måste ställa betydligt lägre krav i momenten. Skrittpiruett/bakdelsvändning är ett ganska bra exempel. Sen blir kraven såklart vad man gör dom till.
